Den här artikeln har skrivits av Ulf Karlström som berikat bloggen med många artiklar i skilda ämnen.
Artikeln.
Varje år ger Internationella valutafonden (eng. förkortn, IMF) ut rapporten World Economic Outlook, som uppdateras under året, senast i januari i år. Nu har den nya versionen av WEO, daterad april 2018, släppts. Rapporten, eller snarare boken, är på nära 300 sidor, rikt illustrerad med figurer, boxar och tabeller. För stressade VD-ar ges en Executive summary på 2,5 sidor. Kanske är det också den texten vi får ett sammandrag av i dagspressen, t ex SvD 18/4, som består en inklippt sida med en tabell, skriven av TT? SvD: IMF global tillväxt ökar
IMF delar databasen – i stora stycken – med Världsbanken. Skriften WEO redovisar en stor mängd data, och enbart ett statistiskt appendix, som förklarar hur data bearbetas, är på 57 sidor. Jag kommer nedan att referera data som jag uppfattar som relevanta, men jag har varken kompetens eller tid att granska datakvaliteten. Enbart det faktum att IMF producerat skriften ger inte fog för att misstänka att materialet är inkorrekt, men däremot kan urvalet av presenterat material tänkas spegla IMF:s relativt nyliberala positioner.
Tillväxten av Bruttonationalprodukten (BNP) är ett standardmått inom ekonomisk redovisning, även om det bitvis är ett trubbigt index. Den uppmätta ökningen (i procent) av världens samlade BNP var i fjol 3,8 % resp 3,9 % som prognos för åren 2018-2019. Det är en marginell justering uppåt jämfört med uppdateringen i januari. För USA är data för motsvarande år, 2,3-2,8-2,7 %, för Eurozonen 2,3-2,4-2,0 %, samt för Japan 1,7-1,2-0,9 %, Vi kan konstatera att Triadens länder nästa år kan erfara en viss avmattning. Ser vi till tre BRICs-länder får vi dels en annan bild, dels andra nivåer för 2017-2019: Brasilien 1,0-2,3-2,5 %; Indien 6,7-7,4-7,8 %., samt Kina 6.9-6,6-6,4 %. Däremot Ryssland och Sydafrika står och stampar eller häver sig försiktigt uppåt.
Höjningen av BNP för USA och Euroland med +0,2 %, jämfört med tidigare bedömning, handlar realt om stora belopp, då bägge regionerna har världens högsta BNP.. IMF konstaterar därför att utfallet är det bästa sedan 2011, när USA:s bank- och kreditkris övergick i eurokris.
Den globala handelsvolymen för varor och tjänster väntas öka med cirka 5 % i år och knappt 5 % 2019. Det är således en ökning på nästan 10 % över två år. Både världshandeln och industriproduktionen ökar -i stort – från mitten av 2016.
IMF noterar stigande priser för primära exportvaror (energi, metaller & jordbruksprodukter), Prisindex steg med cirka 17 % bara under perioden augusti 2017 till februari 2018. Denna kraftiga ökning drevs huvudsakligen fram av ökande råolje- och gaspriser; råoljepriset steg till över 65 $ per fat, vilket är den högsta nivån sedan 2015. Dock steg även metaller & jordbruksprodukter, om än inte alls lika mycket. Grovt sett speglar en prisökning en ökning i efterfrågan, som leverantörerna bedömer så stor att de ”törs” höja priset. En ökning av efterfrågan på metaller kan i sin tur sägas spegla ökad industriell produktion och bygg- & anläggning.
Den typen av data ger IMF lite råg i ryggen och menar ”fastlåsningen” vid svag tillväxt 2014 till mitten på 2016 övervunnits. Redan vid uppdateringen i januari valde man att kavla ut rubriken; ”Brighter prospects, optimistic markets, challenge ahead”, Och nu skruvar man upp tonen ett snäpp till.
Emellertid skriver IMF (i min översättning): ”Tillväxten minskar dock i de avancerade ekonomierna (dvs Triaden) för att återvända till en potentiell tillväxttakt, vilken kommer att ligga tydligt under den som rådde för krisen, betingad av en åldrande befolkning och avmattad produktivitet”.
Fortfarande hänger svarta moln över Triaden. Det gäller den massiva offentliga upplåningen – för att stötta banker och krisande företag samt betala – periodvis – höga räntor till köpare av statspapper. Under våren har börserna fladdrat upp och ned (kallas volatilitet); och mest ned, då t ex Dow Jones och Sthlmsbörsen i år visar negativa siffror. De har först 19 april visat på en liten ökning under året.
De avancerade ekonomierna (Triaden) dras fortfarande med årliga budgetunderskott. IMF visar data för perioden 2002-2017, samt prognos fram till 2023. USA dominerar stort med sitt underskott, följt av skuldsatta euroländer fram t.o.m. 2008, då andra ”advanced economies” tar över andraplatsen. Totalt svarar dessa 3 grupper av länder för de stora underskotten.
I detta sammanhang är de totala statsskulderna relavanta. Eurostat publicerade i novemer 2017 data för åren 2013-2016. Eurogruppen (19 länder) sänkte skuldkvoten, dvs procent skuld av BNP från 91 till 89 %, medan hela EU (28 länder) sänkte den från 86 till 83 %. USA leder suveränt med en offenlig skuldkvot på 110-120 %, beroende på om delstater och kommuner räknas med (P. Mason: Postcapitalism, 2016).
Trots att IMF målar upp en försiktig optimism värderar och varnar rapporten i flera avsnitt för risker, vilka kan bryta (”en positiv”) utveckling. Utrymmet här medger inte en längre diskussion, men följande områden behandlas: finansiell sårbarhet, oro för ökad protektionism, geopolitisk spänning (dvs krig m m), recessioner, deflation, penningpolitiska beslut (räntor, dopning via köp av statspapper), och finanspolitiska åtgärder (balanserade budgetar, ”uppstädning”, bygg upp buffertar). Man erkänner att det skett en lätt till marginell ökning av risken för deflation i USA och Euroområdet, och konkluderar i övrigt: ”a range of triggers could ignite financial tensions” trots försök att reglera kapitalet.
Min slutsats är att läget tycks skakigt, i synnerhet när skuldtyngda länder skall försöka släppa sin penningpolitiska ”dopning”. Dock, läget är inte överhängande katastrofalt, men…
Några andra mer kritiska artiklar om IMF.
”Brain drain” och IMF försvagar utvecklingsländer;
Har IMF ändrat policy?;
IMF stoppar kredit till Ukraina – Är blockaden av Donbass orsak?;
Plundringen av världen. IMFs historia och politik
http://jinge.se/allmant/mer-om-imf-usas-ombud-for-ekonomisk-imperialism.htm
intressant.se, IMF, imperialism, orättvisor, politik, kapitalism, fattigdom, rikedom, jämlikhet,ojämlikhet, ekonomi, hälsademokrati, socialism, USA, Grekland
2 svar till “Vad säger IMF om världsekonomin?”
Vad är poängen med det här inlägget?
Tack för rapporten. Den läste jag med intresse. I Sverige förvånar det mig att det är så svårt för arbetsgivare (av alla sorter) att rekrytera personal trots det finns så många arbetslösa. Något verkar de senaste årtiondena gått snett i samhället vad gäller utbildning samt att få (unga) människor men även människor överlag att bli motiverade. Människor mår också sämre psykiskt och när det sen framkommer det gäller unga människor så förstår man det inte kan stå rätt till. Priset på järnskrot har inte varit alltför dåligt det senaste året och har ibland gjort sina skutt uppåt så man förstår det finns både verksamhet och efterfrågan. Idag kan man se kvinnor arbeta på skrotföretagen något som var otänkbart när jag var mindre men kanske nånstans i kontorslandskapet. Men det var här det. I Sovjetunionen kanske det var annorlunda? Jag skulle tro det var vanligare med kvinnor där på traditionellt manliga jobb men kanske beroende på att just traditionen saknades?