Jag har haft förmånen att få läsa och sedan återpublicera många bra artiklar av Kajsa Ekis Ekman (KEE) på min blogg. Dit hör inte den senaste artikeln ”Varför går vi inte ¬tillsammans på första maj? ” i ETC. Varför går vi inte tillsammans på första maj?Jag har fått en kritisk artikel av Rickard B. Turesson sänt till mig. Den tar upp många viktiga frågor och jag väljer att publicera den.
Artikeln.
Inför första maj publicerades en ledare, ”Varför går vi inte tillsammans på första maj?”, av Kajsa Ekis Ekman i ETC, i vilken hon förespråkar principlös enhet första maj, skönmålar den borgerliga demokratin och suddar ut skiljelinjen mellan reform och revolution.
Hon menar att ”Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, syndikalisterna, kommunisterna, socialisterna, anarkisterna, antinazisterna, Feministiskt initiativ och så vidare” borde gå tillsammans första maj, d.v.s. alla som kallar sig vänster oavsett om de egentligen är det eller inte.
Kommunister är inte emot att enas med så många som många som möjligt i varje enskilt slag, men enheten måste upprättas på principiell grund. Om någon organisation inför årets första maj skulle ha föreslagit enhet kring parollen, ”Försvara strejkrätten! Regeringen måste dra tillbaka utredningen om begränsningar i strejkrätten!”, skulle denna enhet ha varit baserad på principiell grund och om den enheten hade kommit till stånd skulle den ha befrämjat försvaret av strejkrätten och klasskampen. Men skulle Socialdemokraterna velat gå i en sådan demonstration? Självklart inte; det är ju den rödgröna regeringen som har gått Svenskt Näringsliv till mötes och tillsatt en sådan utredning.
Faktum är att det arrangerats flera demonstrationer eller möten i Sverige i modern tid med ett mycket brett deltagande av såväl organisationer som enskilda.
* Enhet-Solidaritet första maj 1972 samlade 50 000 mötesdeltagare på Norra Bantorget kring de två parollerna ”USA måste sluta bomba Vietnam!” och ”USA ut ur Indokina”! Enheten omfattade alltifrån Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, DFFG till KFML. Parollerna var naturligtvis helt korrekta.
* 2003 demonstrerade minst 75 000 människor i Sverige, varav 35 000 i Stockholm, mot USA:s planerade anfallskrig mot Irak.
Irakdemonstrationen 2003 i Stockholm
Vilka paroller menar Ekis Ekman skulle denna ”vänster” ha samlats kring första maj? Inga? Eller skulle det ha rått tendensfrihet, så att t.o.m. paroller kunde ha motsagt varandra? Vem inbillar sig att Socialdemokraterna skulle velat gå i sådana tåg? Vem tror att anarkister och syndikalister skulle ha velat gå i sådana tåg tillsammans med ”statssocialister” för att visa upp sig? Betraktar Feministiskt Initiativ sig ens som socialister?
Enheten måste grunda sig på enhet kring bestämda krav och paroller, som utvecklar klasskampen. En principlös enhet är meningslös och leder ingenstans.
Oktoberrevolutionen
Är motsättningen mellan den reformistiska och den revolutionära vägen till socialismen förlegad?
Kajsa Ekis Ekman hävdar att ”vi har fastnat i en förlegad konflikt mellan Eduard Bernstein och Rosa Luxemburg”.
För det första har det aldrig lyckats att genomföra socialismen genom fredliga, gradvisa reformer inom det borgerliga parlamentets ram. Däremot lyckades Oktoberrevolutionen, som leddes av Lenin och inte av Luxemburg, som var en väpnad stadsrevolution liksom den franska revolutionen 1789. Under andra världskriget genomfördes en rad segerrika befrielsekrig mot fr.a. Nazityskland och Japan, som ledde till upprättande av en rad socialistiska stater.
Lenin talar
I Kina genomfördes först en nydemokratisk revolution som senare följdes av en socialistisk revolution. 1953 omfattade det socialistiska lägret en tredjedel av mänskligheten.
För det andra tycks inte Ekis Ekman förstå att den grundläggande motsättningen inom kapitalismen mellan den kapitalistiska tillägnelsen och den alltmer församhälleligade produktionen, som på den nationella nivån manifesterar sig som motsättningen mellan proletariat och borgerskap och på den internationella nivån manifesterar sig som motsättningen mellan de imperialistiska staterna och de neokoloniala staterna och de förtryckta folken, är olöslig. Monopolkapitalismen genererar oavbrutet förmögenhets- och inkomstskillnader inom staterna men också mellan stater liksom att dess yttre form, imperialismen, genererar krig, varav två världskrig som de mest talande exemplen. Piketty visade senast att förmögenhets- och inkomstskillnaderna inom det imperialistiska blocket konstant har ökat sedan 1980-talet igen.
För det tredje tycks Ekis Ekman tro att den borgerliga demokratin är en styrelseform, som svävar fritt över kapitalismen och klasskampen. Men i princip är den borgerliga demokratin relativt stabil endast i relativt välmående kapitalistiska stater och detta i ett kort perspektiv. Så sent som på 1930-talet ersattes en rad borgerliga demokratier av nazistiskt och fascistiskt styrelseskick i fr.a. Europa, men även i del andra stater utanför Europa. Det är ingen tillfällighet att den borgerliga demokratin först utvecklades i Storbritannien, den första kapitalistiska staten och den ledande imperialistmakten till 1890-talet. Borgarklassen använder sig av borgerlig demokrati så länge den anser sig ha råd med det. Idag är olika högerextremistiska och högerpopulistiska partier världen över, inte minst i Europa, på frammarsch och i samma takt som deras inflytande ökar, sker också inskränkningar i de medborgerliga fri- och rättigheterna.
För det fjärde menar Ekis Ekman att ”konflikten mellan reform och revolution är överspelad” och att ”revolutioner är nödvändiga i tider och länder där det rådde (sic!) diktatur”. Vidare: ”Men en revolution i en demokrati är något annat – det är en statskupp…” Ekis Ekman tycks föreställa sig att kapitalismen numera är helt krisfri och att världen aldrig mer kommer att uppleva något världskrig eller omfattande krigshandlingar. Hur kan hon veta det? De flesta av de hittillsvarande socialistiska revolutionerna skedde just i samband med de båda världskrigen.
Proletariatet ensamt eller i förbund med bönderna genomför aldrig några statskupper. Det är förbehållet delar av det härskande borgerskapet. Om den härskande klassen är politiskt paralyserad till följd av en djupgående kris, och om den behärskade klassen, som utgör folkets flertal, inte längre kan eller vill leva på det gamla sättet, kommer den också att göra revolution, oavsett om staten ifråga på pappret är en borgerlig demokrati.
För det femte har socialdemokratin spelat ut sin historiska roll att dämma upp för det kommunistiska inflytandet, helt enkelt för att arbetarrörelsen i såväl de kapitalistiska länderna som de neokoloniala länderna inte längre kan hämta någon inspiration från ett socialistiskt läger. Borgerskapet har inte lika stort behov av socialdemokratin längre. I land efter land i Europa, med något undantag, har de socialdemokratiska partierna starkt försvagats, särskilt i Frankrike, Nederländerna och de forna öststaterna. Så länge den revolutionära vänstern är svag, kommer tomrummet att fyllas upp av högerextremistiska och högerpopulistiska partier, som uppfattas som det enda alternativet till nyliberalismen, eftersom de socialdemokratiska och tidigare revisionistiska, pro-sovjetiska partierna steg för steg har anammat denna nyliberalism.
Slutligen; det faktum att kapitalismen har återupprättats i såväl Sovjetunionen, det forna östblocket, Kina och en rad andra s.k. socialistiska stater är inget argument för att reform och revolution är likvärdiga. I dessa stater, främst Sovjetunionen och Kina, har det skett statskupper, som har öppnat dörren för en kapitalistisk restauration samtidigt som de statsbärande regimerna i t.ex. Östeuropa förlorade all auktoritet till följd av denna utveckling. Denna utveckling är historiskt betingad och kunde eventuellt ha undvikits, om kommunistpartierna hade tillämpat en korrekt politik. Det var inget som skedde med automatik. Självfallet måste dagens och framtidens kommunister göra allt för att undvika att dessa historiska misstag upprepas.
Men det hindrar att kapitalismens inneboende motsättningar är och förblir olösliga. Därför måste kapitalismen upphävas – och det kommer också att ske. När är omöjligt att säga.
intressant.se, revolution, reformism, demokratisk socialism, media, orättvisor, politik, kapitalism,socialism, fattigdom, rikedom, ojämlikhet, ekonomi, demokrati, val, kapitalism, USA, Sovjetunionen
44 svar till “Tillsammans till vilket pris som helst? Debatt om reformism och revolution.”
Nej. Principlösheten skulle då bestå i att den demokratiska delen av arbetarrörelsen skulle gå tillsammans med kommunister som står för avskaffande av demokrati o mänskliga fri- o rättigheter som skedde vid statskuppen i oktober 1917. Otänkbart
Det fanns knappast någon demokrati eller mänskliga rättigheter att avskaffa i Ryssland 1917. Nu står reformismen upp för en inskränkt demokrati (med en del viktiga och bra komponenter) som inte omfattar äganderätt till naturtillgångar och produktionsmedel. Ett par hundra individer har där ett dominerande inflytande utan demokratisk insyn eller planering efter behovsanalys eller med tanke på klimat. Och kampen om kontroll över naturtillgångar för ett fåtal leder till stora krig. Väldigt primitivt och orättvist system.
Kommunistiska partiet, som Ekis vill S skulle demonstrera med, vill avskaffa demokratin gm väpnad kamp.
Och följaktligen avskaffa pressfriheten precis som Lenin gjorde. Därpå följer förföljande av oppositionella och annat som kännetecknar kommunistregimer
Din beskrivning av KP stämmer inte.
Läs partiprogrammet!
Nja .. Kp säger sig vara ’förberedda på väpnad kamp’.
”34/ Formerna för den socialistiska revolutionen bestäms av aktuella omständigheter och av styrkeförhållandet mellan klasserna. ju eniga och mer välorganiserade den revolutionära arbetarrörelsen är, desto lugnare och mer ordnade kommer formerna vara. All historisk erfarenhet visar att borgarklassen när dess makt och privilegier hotas, kommer att ta till alla medel för att skydda sin ställning, inklusive vapenmakt och fascistdiktatur. Därför måste arbetarklassen och dess förbundna vara beredda på väpnad kamp.”
http://kommunistiskapartiet.org/politik/partiprogram
Vi – socialister och kommunister – är fredliga av oss men om borgarna, som kp säger, bekämpar oss (vilket de historiskt sett har gjort) med brutala metoder som mord och fängslande så måste vi försvara oss. Jag tänker på Sydamerika där borgarna mördade, fängslade och torterade socialistiska människor. De till och med kastade ut människor från helikoptrar ute på havet för att de skulle dö. En moderat kommunpolitiker i Kristianstad försvarade metoderna som militärjuntorna använde och sa ’de som Pinochet inte hann med’. Är det en sådan demokrati som Knut Gustafson förespråkar?
Tycker väl SKP också. Varför blunda?
Troligen! Jag har försökt hitta något som säger detsamma i SKPs program. Jag hittade bara det här i vårt fackliga program:
”För att socialismen ska vara möjlig krävs att proletariatet, arbetarklassen, upprätta arbetarklassens demokratiska herravälde. Detta står i motsats till det vi lever under idag, borgerlighetens diktatur. Arbetarklassens demokratiska herravälde innebär kort och gott proletariatets diktatur, under vilket den bekämpar de krafter som fortfarande vill återupprätta klassamhället och kapitalism.”
http://skp.se/partiet/facklig-politisk-program/
Men ingenting om väpnad kamp – bara kamp. Så vi skulle mycket väl kunna vara välkomna hos ABF! :-)
Dumheter Kerstin. Jag förespråkar en sådan demokrati som vi har nu med yttrandefrihet, mötesfrihet, organisationsfrihet, pressfrihet, demonstrationsfrihet, religionsfrihet vilket även omfattar dig och dina sektmedlemmar som vill avskaffa ovan nämnda friheter.
Vad sägs om en ordning med dessa friheter samt att demokratin kraftigt utökas genom att kontroll över produktionsmedel och naturtillgångar överförs till folkligt demokratiskt ägande och kontroll?
Statlig kontroll över ekonomin genom expropriation är inte förenligt med demokrati och fri- och rättigheter. Historien har förkastat det experimentet.
Men det privata ägandet av stora rikedomar på jorden som bör tillhöra alla på något sätt är fundamentalt odemokratiskt!
Och yttrandefriheten minskar i Västländer. Stora media domineras av ett litet antal privata, rika ägare. De rapporterar genomgående i USA-ledningens intresse. Man skriver i Sverige inte om USA:s väl belagda stöd till terrorister, om statskuppen i Kiev 22/2 2014, om att alltmer fakta tydligt visar att dödsskjutningarna på Maidan genomfördes av en liten grupp högerextremister, att bevisa saknar för Russiagate och Skripal, att fakta och uppgifter från lokalbefolkningen starkt talar mot gasattack i Douma, att analyser av USA-experter som professor Postol talar mot att Syriens regering var ansvarigt för gasincidenten i april 2017, att mycket fakta talar för att Vita hjälmarna är en PR-organisation för terrorister. Jag har i många artiklar påtalat detta och även mailat denna information och källor till tidningar och journalister. De tiger. Denna skeva världsbild underminerar allvarligt demokratin!
Köpta journalister; Facebook leder kampen för minskad yttrandefrihet på nätet Detta är en artikel med referens till 25 artiklar om minskad yttrandefrihet i Västs demokratier. Tycker du att övervakningen av NSA i USA och världen främjar demokratin? USA:s jakt på visselblåsare som Snowden och Assange? Och Syrien Media felinformerar om Syrien
Varenda gång vi har börjat en diskussion så har du anklagat mig för att vara medlem i en sekt. Vilket jag tar som en brist i din retorik, och att du inte vet vad du talar om. Som James Connolly säger, vi vill bara förändra det kapitalistiska systemet till ett socialistiskt system. Sedan får vem som helst tro på vilket religion som helst.
https://www.marxists.org/archive/connolly/1901/evangel/socrel.htm
Hur sekteristiskt är det?
Det kapitalistiska systemet är uppdelat i sektgrupper – överklass, medelklass och arbetarklass. Överklassen umgås inte med arbetarklassen. De skulle aldrig kunna tänka sig bosätta sig i Rinkeby eller Rosengård. Utan föredrar sådana platser som Östermalm och Vellinge. Hur många gånger har du bjudit en boende från de utsatta områden till ditt hem?
I USA har det till och med gått så långt att överklassen bor i områden som är helt avspärrade genom stängsel och vakt och är helt förbjudit för arbetsklassen att beträda – ja, förutom den städ- och trädgårdspersonal som de anställer för att sköta deras hem. Hur sekteristiskt är det?
Och allt medan de äger alla medier vars liberala åsikter publiceras och köps av arbetarklassen. Arbetarklassen har ingen chans att göra sig hörd eller ens synas i världens media.
Wikipedia om multinationella företag: ”Inom media fältet har marknaden på senare tid kommit att domineras fullständigt av multinationella företag. Företagen i fråga har satsat på vertikal expandering över flera branscher för att säkerställa deras grepp om publiken. Följden blir att ett begränsat antal mediakongerat kontrollerar utbudet och distributionen av mediainnehåll på en global skala. Utvecklingen har nått ett stadium där nio av tio TNCs har föredelat marknaden mellan sig och tillsammans kontrollerar samtliga betydande film studier i Hollywood, de stora Tv-bolageb, 80-85 procent av den globala musikindustrin, majoriteten av de Tv-sändningar via satellit som används för att nå en internationell publik, en stor del av världens företagsamhet, de kommersiella tidningsföretagen, mm.”
Hur stor är yttrandefriheten när en stor grupp i det kapitalistiska samhället inte får yttra sig? Ni säger att ni är för yttrandefrihet men är det verkligen så? Är det egentligen inte en kapitalistisk felaktig illusion – skapad av kapitalet, det eftersom det är kapitalet som äger medierna? Kapitalet äger medierna – och bestämmer därför vad arbetarklassen ska tycka och tänka.
Du kanske tror att det bara är de ’extrema’ organisationer som förordar väpnad kamp. Genom historien har vi emellertid sett hur kapitalet – med USA, och den konservativa, kapitalistiska och antikommunistiska organisationen The Heritage Foundation i spetsen – beväpnar antikommunistiska rörelser inom extremhögern och kriminella för att slå ner socialistiska länder, såsom Kuba (vilket de inte lyckades med) och Sovjetunionen, och socialistiska rörelser. Med ett stort antal döda och fängslande människor som följd.
Hur demokratiskt är det?
https://en.wikipedia.org/wiki/Reagan_Doctrine
Jag har som vanligt informerat den kritiserade och mailade nyss detta till Kajsa Ekis Ekman ”Hej Kajsa!
Din artikel behandlar viktiga frågor. Jag fick en kritisk kommentar sänd till bloggen, vilken jag valt att publicera. Du är naturligtvis mycket välkommen med svar. http://jinge.se/allmant/tillsammans-till-vilket-pris-som-helst.htm”
Hjärtliga hälsningar
Anders Romelsjö
Kommunism och kommunister är tvetydiga termer, som rymmer lite av varje. För Marx betydde kommunism det klasslösa samhället och detta är en målsättning god som någon att ställa sig bakom. Idag finns det personer som arbetar i Marx anda och kallar sig kommunister och detta är hedervärt. Men termen kommunism används även av diktaturkramare som Lenin, Trotskij och Stalin och deras efterföljare för att dölja det verkliga innehållet i den förda politiken. Några exempel:
Efter bolsjevikernas maktövertagande i oktober 1917 genomfördes inga grundläggande förändringar avseende arbetarklassens bestämmanderätt, maktställning, vare sig på den enskilda arbetsplatsen eller samhället i stort. De kapitalistiska produktionssättet med alienerande lönearbete blev kvar. De kapitalistiska produktionsförhållanden förblev oförändrade. Arbetarklassens underordnade ställning rubbades inte. Arbetarklassen fortsatte att vara rättslösa lönearbetare även efter oktober 1917. Detta beskrivs av en del kommunister som att arbetarklassen hade makten.
Tvångskollektiviseringarna i slutet i slutet av 1920-talet medförde i början av 1930-talet miljontals döda. Detta beskrivs av en del kommunister som att kulakerna utplånades som klass. Underförstått ej fysisk eliminering.
Skenrättegångarna i Moskva i mitten av 1930-talet med närmare en miljon oskyldigt avrättade och miljontals sända till läger. Detta beskrivs av en del kommunister som att kontrarevolutionära och fascistiska element rensades ut och därmed fanns det ingen femte kollon i Sovjetunionen inför det väntade nazistiska angreppet.
Under resans gång har personer som kallat sig för kommunister blivit landsförrädare och gått i utländsk sold som exempelvis Kuusinen, Husak, Honeker m fl.
Skribenten Arne Nilsson kommer med en rad tvärsäkra påståenden om utvecklingen i Sovjetunionen efter oktoberrevolutionen 1917. Skribenten svänger sig med dödssiffror; tvångskollektiviseringen ”medförde miljontals döda” och skenrättegångarna i Moskva ledde till ”närmare en miljon oskyldigt avrättade och miljontals sända till läger”. Jag utgår från att skribenten inte befann sig på plats och kunde följa utvecklingen därifrån. Så: Vilka andrahandskällor använder sig skribenten av?
Vad vet egentligen skribenten om utvecklingen i Sovjetunionen? Han skriver: ”De kapitalistiska produktionsförhållandena förblev oförändrade.” Begriper skribenten vad produktionsförhållanden är för något?
Produktionsförhållandena avser a) formerna för ägandet av produktionsmedlen; b) de olika sociala gruppernas ställning i produktionen och deras inbördes förhållande; och c) formerna för produkternas fördelning. Uppriktigt sagt har jag aldrig läst någon historiker, eller statsvetare, borgerlig, socialist eller marxist, som har hävdat att det rådde kapitalistiska produktionsförhållanden i Sovjetunionen efter oktoberrevolutionen. Och jag har läst både de som har varit positiva som negativa till utvecklingen i Sovjetunionen. Tvärtom avskaffades det kapitalistiska ägandet till produktionsmedlen inom storindustrin i ett slag och ersattes med ett statligt. Det skedde visserligen en reträtt i form av NEP 1922 – 1928, då det tilläts uppstå ett handelsborgerskap, en köpmannakår, och ett visst privat ägande av småindustrin, eftersom Sovjetunionen var tvunget att återhämta sig efter inbördeskriget. Den som tar fel i denna enkla fråga, kommer också att ta fel om resten.
1. PRODUKTIONSFÖRHÅLLANDEN
Du skriver:
”Produktionsförhållandena avser a) FORMERNA FÖR ÄGANDET AV PRODUKTIONSMEDLEN; b) de olika sociala gruppernas ställning i produktionen och deras inbördes förhållande; och c) formerna för produkternas fördelning.” (Mina versaler)
Jag är inte överens om att ”FORMERNA FÖR ÄGANDET AV PRODUKTIONSMEDLEN” är en del av produktionsförhållanden. I detta fall är jag överens med vad Marx skrev 1859:
”[D]essa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig”. (1)
Ägandet är en del av den juridiska överbyggnaden, inte en del av den ekonomiska basen. Statligt ägande utesluter inte ett kapitalistiskt produktionssätt eller ett produktionssätt där arbetarklassen är rättslösa lönearbetare. Statskapitalism torde inte vara ett okänt begrepp.
2. OMFATTANDE DEBATT
Du skriver vidare:
”Uppriktigt sagt har jag aldrig läst någon historiker, eller statsvetare, borgerlig, socialist eller marxist, som har hävdat att det rådde kapitalistiska produktionsförhållanden i Sovjetunionen efter oktoberrevolutionen.”
Redan direkt efter oktoberrevolutionen 1917 påbörjades en omfattande internationell debatt (2) om vilket vilket produktionssätt som fanns i Sovjetunionen. Debatten pågick under hela 1900-talet och pågår än i dag.
3. KÄLLOR
Min källa för svältdöden i Ukraina i början av 1930-talet är Richard Sakwa:
”Mer än två miljoner dog i svälten 1932-33, i kölvattnet av Stalins förödande kollektiviseringskampanj, då bönderna rycktes upp med rötterna och de så kallade kulakterna (rika bönder) sändes till Sibirien.” (3)
Min källa till påståendet ”Skenrättegångarna i Moskva i mitten av 1930-talet med närmare en miljon oskyldigt avrättade och miljontals sända till läger.” är Wikipedia (4)
______________________________________________
NOTER.
1. Karl Marx. Till kritiken av den politiska ekonomin. s. 2 (http://www.marxistarkiv.se/klassiker/marx/till_kritiken_av_den_politiska_ekonomin.pdf)
2. Marcel van der Linden, Western Marxism and the Soviet Union. LEIDEN – BOSTON
2007.
3. Richard Sakwa, Frontlinje Ukraina. s. 40 -41.
4. https://en.wikipedia.org/wiki/Great_Purge
Jag ser inte att din kritik av beskrivningen av produktionsförhållanden i artikeln invalidiserar texten. Kommentaren ligger mycket långt från artikeln som handlar om former för samarbete 1 maj. Jag avstår nu av detta skäl och av tidsskäl att kommentera detta. Det finns dock olika uppfattningar även i dessa frågor.
Denna artikel är skriven av Magnus Mörk 1975, och är ur Internationalen (trotskistisk):
https://www.marxists.org/svenska/tidskrifter/fi/fi75-1/skp_ryska_profiten_och_karl_xii.html
Jag håller INTE med allt i artikeln men delen som tar upp den sovjetiska ekonomin är mycket intressant. Särskilt också när man tänker på att trotskisterna var och är motståndare till Sovjetunionen.
Dina tankegångar stämmer inte med enkel matematik. 1920 hade Sovjetunionen 137 727 000 miljoner medborgare. 1939 hade de 168 500 000 miljoner människor (källa: Wikipedia). Visst fanns det människor som arresterades, men är siffran felaktig, skapad av väst som ville det socialistiska Sovjetunionen allt ont? Winston Churchill nämnde ’… att de skulle strypa kommunismen med alla medel i dess linda’. Och alla medel menade han som han sa. D v s lögner ihopbakade med sanningar.
http://www.idcommunism.com/2018/01/gulag-archipelago-exposing.html
Att de här psykotiska grupperna inte håller sams ligger i sakens natur. En förkrossande majoritet av människorna är inte intresserade av att politikerkasten lägger beslag på allt och sen delar ut som belöning för politiskt stöd. Statligt ägande av naturtillgångar har ingenting med demokrati att göra, den värsta miljöförstöraren är själva staten med sina ansvarsbefriade tjänstemän, och de europeiska krigen har inte förts om naturtillgångar, utan om politisk hegemoni.
Bolsjevikerna kuppade bort Kerenskijs valda regering, de kvävde rysk demokrati i sin linda, förbjöd alla partier utom sig själva, mördade miljoner, och kollapsade av sitt eget regerande med ett gnäll efter åtta decennier.
Hur kommer det sig att så få går i första majtåg? De är irrelevanta. Den politiska överklassen har redan konfiskerat större delen av vår inkomst, och försöker bestämma vad vi ska konsumera. När den producerar uteliggare skyller den på andras egoism, och låtsas stå för något annat än vad den faktiskt gör. När Jonas Sjöstedt tycker att Bildt ska resa mindre, försöker han dölja att svenska låginkomsttagare ska tvingas av flyget, och att det är dagens vänsterpolitiks egentliga innehåll. Vänstern är teknikfientlig, romantisk och reaktionär.
Kerensky var med i sammansvärjningen mot Ryssland. Allt var styrt utifrån av dom som såg Ryssland som en alltför stark konkurrent. Frimurare infiltrerade Ryssland sen ’franska’ revolutionen som i själva verket var organiserad från London för att utmanövrera och försvaga den Franska konkurrenten.
Den historiska sanningen är alltför deprimerande för en renhjärtad människa som Anders.
Oviljan att se det helt enorma dubbelspelet tror jag är till nackdel för möjligheterna att konstruktivt utveckla samhället. Med öppna ögon tror jag Anders och andra med liknande integritet skulle ha bättre förutsättningar att bygga ngt för framtiden.
År 1953 omfattade det socialistiska lägret en tredjedel av mänskligheten, skriver Turesson. Tydligen har allt detta slumpats bort till följd av felaktig politik och tillhörande ränkspel ? Det skulle bli för omständligt att reda ut alla turer så jag nämner endast Kina. De betraktar sig fortfarande själva som socialistiska medan de flesta västliga ideologer anser att de är kapitalister. Det kan hända att de västliga ideologerna har rätt men en viss ödmjukhet skulle inte skada, annars smyger den västerländska arrogansen in på hjärnkontoret. Kina skänkte staden Trier en ny Marxstaty – vem ville man lura med denna gest ?
Kina har lyft sin befolkning ur fattigdom genom en kraftansträngning som saknar motstycke i historien. Att man härvidlag tog ibruk både nationell kapitalism och draghjälp från den ledande kapitalistmakten USA kan verka upprörande. Men ur Kinas synvinkel handlade och handlar det om att skapa en ekonomisk bas som kan stå emot trycket från en västvärld som helst skulle se Kina som fortsatt u-land som gud förbjude inte skulle börja bygga infrastruktur i Afrika som kan leda till kontinentens oberoende.
Tyvärr tror jag att denna debatt är alltför bunden till backspegeln. De begreppspar som ställs mot varandra är alltför grova i en omvärld som skiljer sig markant från tiderna då arbetarklassen samlades i fabrikssalarna. Sade inte redan någon klassiker att kapitalismen avskaffas efter att den uttömt sin potential. Finansindustrin och automatiseringen är krafter som jobbar på detta och när potentialen uttömts kommer fler än bara den svåravgränsade arbetarklassen att inse att en nyordning behövs.
I dagsläget är avspänningen det viktigaste temat. Det märkliga är att motståndare till avspänning finns i nästan alla politiska läger. Krig i u-länder har av vänsterkrafter börjat betraktas som ”revolutioner” som fått deras helhjärtade stöd. Borgerliga kretsar som tidigare inte kunde uttala ordet revolution utan tillhörande spottloska talar sig varma för revolutioner runtom i Rysslands gränsstater och arabvärlden och får härvidlag fullt stöd från betydande delar av ”vänstern”.
Jag ska länka till en snäll artikel som Irlands Kommunistiska Parti har publicerat.
https://socialistvoice.ie/2018/03/where-is-china-heading/
Gå gärna in på Socialist Voice – som ICP har förändrat till mycket bättre än de var förut!
Arbetarklassen ser idag inte ut som den gjorde på 60- 70-talet. Till exempel har all metallindustri och löpande band i stort sett försvunnit – och flyttat till Kina. Men arbetarklassen finns i form av sjuksköterskor, snickare, elektriker, serveringspersonal, kockar, vägarbetare, o s v. Men jag anser även att de fattiga – sjuka, skadade, arbetslösa, o s v men också hemlösa, är de som ingår i begreppet arbetsklass – det eftersom alla grupperna utsugs av kapitalet.
Men James Connolly säger emot CPIs artikel. Och det redan för över hundra år sedan!
https://www.marxists.org/archive/connolly/1901/evangel/stmonsoc.htm
Här är SKPs uppfattning om reformer och revolution.
https://riktpunkt.nu/2018/04/varje-revolutionars-plikt-ar-att-gora-revolution/
En revolution behöver inte vara väpnad kamp. En revolution kan vara något nytt och bättre än att gå i ingångna gamla vaner där kapitalet trampar på en. Jag tror att alla socialister är för en fredlig revolution …
Har du exempel på någon? Att den härskande klassen ger upp sina privilegier utan strid?
Nja, möjligtvis skulle det vara Laos.
https://socialistvoice.ie/2018/05/laos-building-the-foundations-of-socialism/
Men annars håller den härskande klassen hårt i sin privilegier, och organiserar väpnad motstånd mot allt som kallas för socialism. Här håller jag med SKPs och Kps retorik.
Om borgarna är så demokratiska som dom säger sig vara så borde dom ge upp sina privilegier när folket kräver det. Men det kommer de aldrig att göra – tyvärr.
Jag var med på det enorma mötet på Norra Bantorget 1972. En talare försökte få det till att vi var där för att stödja regeringens politik. Det fick han backa från när folk började bua. – Jag tror det är typiskt för hur partiegoister agerar i sådana sammanhang, och vilka motsättningar som kan uppstå när idédrivna rörelser skall samarbeta med rörelser som är ”pragmatiska” (de värvar valboskap för att främja de egna karriärerna och inkomsterna). Lite samarbete kunde väl fungera någon gång när socialdemokraterna ännu var reformistiska. Nu finns det inte ett spår av detta, så vad skall man samarbeta om?
Det var 1 maj 1975 som var rekordåret. Sossarna genomför alltid enhet/solidaritet så att resultatet blir protester mot regeringens politik till stöd för regeringens politik. Poängen med socialdemokratin är att sitta vid makten, det är allt som räknas. Sossarna är mediatränade, för att kollra bort oss. När samtalet blir obekvämt byter de samtalsämne, precis som Löfven på tv i förrgår.
Mediatränad.
[…] tillsammans på första maj? En befogad fråga. Hon besvaras av Rickard B. Turesson med – Tillsammans till vilket pris som helst? Debatt om reformism och revolution. Jag skulle vilja ge båda debattörerna […]
Både det ena och det andra travas på varandra av Turesson. Jag vill veta vad som i slutet menas med ”historiskt betingad” och ”en korrekt politik”. Så här står det:
”Denna utveckling [händelserna i Sovjetunionen och Kina] är HISTORISKT BETINGAD och kunde eventuellt ha undvikits, om kommunistpartierna hade tillämpat en EN KORREKT POLITIK [mina versaler].”
Förklara närmare. Man bör inte bekvämt slänga ur sig sådana saker (”historiskt betingad” och ”en korrekt politik”) utan att något gå in på vad man menar. Ska läsaren fylla i själv?!
PS
Om nu ”Rickard B. Turesson” är en pseudonym så undrar jag dessutom varför personen inte skriver under eget namn.
Det är flera kommentatorer som skriver under pseudonymer. Tillåter detta.
Det vore intressant att veta vilka dessa kommentatorer är.
Jag accepterar att kommentatorer är anonyma. Ibland framgår namnet av e-mailadressen som jag har.
Om man inte vill skriva under eget namn, så ska man inte HITTA PÅ ett namn. I stället bör man kalla sig t.ex. ”mediatränad”, som längre upp. Det respekteras av alla.
Men jag upprepar att jag vill veta vad som menas med HISTORISKT BETINGAD och EN KORREKT POLITIK.
Vidare. Jag har inte läst Kajsa Ekis Ekmans artikel men vågar påstå, efter att ha läst Turessons avhyvling, att jag förstår vad den handlar om. Lätt inses också att för Turesson är artikeln farlig.
Det är möjligt att Kajsa Ekis Ekmans artikel har brister, men det är omöjligt att dessa når de brister som varje första maj utspelas framför våra ögon. Då menas spektaklet där en rad olika demonstrationståg kilar kors och tvärs genom stan med alla tänkbara budskap.
Hoppas att några DIREKT, REDAN NU, börjar jobba på att inför 1 maj 2019 börja skapa enhet bakom vissa för allmänheten gemensamma och viktiga intressen.
Här är Kajsas artikel Varför går vi inte tillsammans första maj?
Det finns andra pseudonymer än Turesson, som är mot principlös enighet. Uppfattar detta som huvudbudskapet.
Jag tror också att förutsättningar finns för samverkan mellan några nuvarande 1 maj-demonstrationer, under paroller som ”kamp mot kapitalismen”, ”Arbete år alla”, för ett socialistiskt Sverige” osv
[…] för idealistiskt önsketänkande. Den skrevs 4/5, innan jag sett artikeln av Rickard B. Turesson. Tillsammans till vilket pris som helst? Debatt om reformism och revolution. Hon sammanfattar i tre punkter. 1. Varken reform eller revolution utgjorde ett hållbart skydd mot […]
Så länge kommunister knyter an till den teori och praktik som förknippas med Lenin, Trotskij och Stalin och deras efterföljare och fortsätter att tro att Sovjetunionen och de östeuropeisk folkdemokratierna hade något med socialism att göra kommer dessa personer och grupper att traska vidare i sekterismens träsk. Detta utesluter inte att dessa kommunister kan göra insatser i viktiga dagsfrågor, men i bredare kretsar kommer det leninistiska arvet utgöra ett hinder för detta arbete.
För att ge intryck av stå för ett alternativ till kapitalismen som skulle gynna arbetarklassen brukar dessa sekteristiska kommunister även kalla sig revolutionära. Då detta alternativ förknippas med Lenin med flera och Sovjetunionen ges termen revolutionär ett negativt och felaktigt innehåll. Dessutom brukar termen revolutionär förknippas med väpnat uppror av en minoritet. Termen revolutionär/revolutionen bör ges betydelsen; en grundläggande förändring.
Ett annat kännetecken för dessa sekteristiska kommunister är att stämpla socialdemokratin som reformistiska i den den bemärkelsen att den endast vill genomföra mindre förändringar, reformer, utan att ifrågasätta kapitalisten. Jag tror att det är korrekt att påstå att traditionell socialdemokrati aldrig har förmått att presentera ett konkret förslag på demokratisk socialism. Däremot har exempelvis svensk socialdemokrati (SAP) genom en rad reformer med början på 1930-talet levererat en svensk välfärdsstat. Sedan början av 1980-talet har denna välfärdsstat successivt nedmonterats med benäget bistånd från SAP. Slutsatsen av detta är att det djup felaktigt att försöka svärta ned någon via epitetet reformist. Termen reform/reformist bör ges betydelsen; en förbättringar för arbetarklassen som inte i grunden förändrar det kapitalistiska samhället. Problemet med denna definition är att tillräckligt många små förändringar kommer att medföra en grundläggande förändring. Därmed är och blir reformisten revolutionär.
Det finns olika uppfattningar i dessa frågor, och olika uppfattningar om vad som är socialism. Socialismen i Sovjet, som man försökte bygga i ett ganska efterblivet land utan någon demokratisk tradition innebär både felaktigheter och övergrepp. Trots egna fel och trots 20 miljoner döda i Andra Världskriget besegrades nazism och efter 40 år hade Sovjet utvecklats från fattigt, efterblivet land till världens andra supermakt med kraftig ökning av medellivslängd, stora framsteg inom ekonomi, utbildning och då det gäller kvinnors situation. Nedan intressanta uppgifter från opinionsundersökningar.
En opinionsmätning från Gallup hösten 2013 visar att en majoritet av medborgarna i sju av 11 undersökta forna sovjetrepubliker hellre skulle ha velat leva kvar i Sovjetunionen, vilket även rapporterats av Nyhetsbanken. Undersökningen baseras på intervjuer med drygt 1000 personer i åldern 15 år och äldre sommaren 2013. Resultatet motsäger den mycket spridda uppfattningen att Sovjetunionen var ett folkens fängelse som nästan alla snarast ville lämna.
Sammanlagt är det mer än dubbelt så många personer (51 %) som anser att upplösningen var till skada än som gillar den (24 %). Att Ukraina är ett av de mest sovjetlojala länderna är knappast något som framkommit i rapporteringen från Självständighetstorget i Kiev. Befolkningen i Georgien är splittrad, medan en majoritet i Turkmenistan, Kasakstan och Azerbadjan menar att upplösningen av Sovjetunionen var bra.
Frågan som ställdes var: medförde Sovjetunionens upplösning något gott för ditt land eller var det till skada?
Gott Skada Varken eller Vet ej/vägrar svara
Totalt 24% 51% 15% 11%
Armenien 12% 66% 10% 12%
Kyrgyzstan 16% 61% 8% 14%
Ukraina 23% 56% 10% 10%
Ryssland 19% 55% 18% 8%
Tadzjkistan 27% 52% 12% 10%
Moldova 26% 42% 10% 22%
Vitryssland 26% 38% 15% 21%
Georgien 37% 33% 9% 21%
Azerbajdzjan 44% 31% 8% 18%
Kazakstan 45% 25% 12% 19%
Turkmenistan 62% 8% 9% 22%
Bland dem som hade rejäl egen erfarenhet av livet i Sovjetunionen (personer i åldern 65 år och äldre) var dubbelt så många negativa (76 %) till Sovjetunionens sammabrott som de i åldern 15-44 år, med ingen eller mer begränsad erfarenhet av Sovjet.
De med lägre utbildning såg mer negativt på Sovjetunionens sammanbrott.
Detsamma gällde de som upplevde begränsad eller osäker yttrandefrihet där de levde.
De som upplevde framgång för sig och sin familj såg mera positivt på sammanbrottet.
Stämmer med en opinionsundersökning i Ryssland.
http://www.systemiccapital.com/60-percent-of-russians-want-communism-back/
Enligt en annan opinionsundersökning som vi rapporterade om här 23/10 2013 tycker omkring 60 procent av ryssarna att det var mer positiva än negativa aspekter på livet i det forna Sovjetunionen Bland personer i åldern 60 år eller mer, som alltså hade betydande erfarenhet att leva under Sovjetsystemet, hade 69 % denna åsikt medan andelen var 47 procent i åldern mellan 18 och 30 år. Dessutom skulle 43 procent välkomna om Ryssland på nytt antar den kommunistiska ideologin, medan 38 procent inte skulle göra det, och 19 procent var osäkra.
Vill ryssarna ha tillbaka socialismen?
* 23 procent tyckte att ordet ”kommunism” för dem innebar ett rättvist samhälle där alla är lika och all egendom är vanligt.
* För 7 procent ingav ordet kommunism en känsla av ”avsky” eller betydde ”något allmänt negativt”, vilket alltså 93 % inte ansåg.* Fem procent avfärdade kommunism som en utopi eller en saga, vilket alltså 95 % inte gjorde.
* Respondenterna ombads också att förklara vad de ser som positiva och negativa aspekter av det sovjetiska systemet.
33 procent ansåg att det innebar goda sociala garantier, stabilitet och god vård av människor. 14 procent menade att det var ett system för rättvisa och social jämlikhet ansåg 9 procent att Sovjetunionen var en rättsstat med disciplin. 7 procent berömde att Sovjetunionen garanterade anställning och att det inte fanns arbetslöshet, och ytterligare 7 procent hävdade att människor där var mer villiga att hjälpa varandra än de är idag.
Å andra sidan kritiserade 9 procent Sovjettidens inskränkningar i rättigheter och friheter, 7 procent anklagade sovjetsystemet för att undertrycka personlig individualitet. Också 7 % ansåg att brist på basvaror var systemets största nackdel medan 6 procent kritiserade maktmissbruket.
Stark opinion för socialism i USA!
YouGov har genomfört opinionsundersökningar där man regelbundet frågat folk om deras uppfattning om socialism och kapitalism. Bland unga väljare (18-24 år) var det i januari 2016 43% som «såg positivt på socialismen» mot 26% som «såg negativt» på den.
YouGov skriver också ”Nearly half (48%) of all Americans have an unfavorable opinion of socialism, the poll finds. This is essentially unchanged from a survey conducted in May 2015, when 51% expressed negative feeling about the ideology. 29% now hold a favorable opinion of socialism, up only slightly from 26% over the same period”. https://today.yougov.com/news/2016/01/28/democrats-remain-divided-socialism/
I en opinionsundersökning juni-oktober 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (BBC World Service. Poll. Wide dissatisfaction with capitalism – twenty years after fall of Berlin wall). Endast 11 % menade att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. Dubbelt så många som 11 %, 23 %, menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ett nytt ekonomiskt system ”a new economic system” behövdes. En majoritet, 67 %, menade för övrigt att regeringar borde fördela välstånd mera jämnt.
* En annan opinionsundersökning i USA 2009 fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 april 2009.
* Man kan också notera att 45 % av de svarande i en opinionsundersökning i USA år 1987 trodde att det berömda uttrycket Karl Marx Kritik av Gotha-programmet (De tyska socialdemokraternas program 1875) ”från var och en efter dennes förmåga, till var och en efter behov” fanns inskrivna i USA:s författning. (Poll on Constitution Boston Globe Magazine 13 september 1987.
ALLTSÅ, en annan med demokratisk och mer jämlik värld är inte bara möjlig – den är nödvändig och den har stöd i människosläktets utveckling, och genetik (Se t.ex. Göran Greiders bok ”Den solidariska genen” som väl och balanserat sammanfattar kunskap om ”människans natur”).
-I en frågeundersökning 2011 uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html).
-I representativ undersökning 2012 av Pew Research uppfattade 40 % i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 50 % såg det positivt. Sextio procent 60 % såg negativt på ordet ”socialism”. Två år tidigare var 37 % negativa till ”capitalism” medan 52 % var positiva. (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”).
– En annan undersökning påvisar minskad tilltro till kapitalismen i bl.a. Sovjetunionen. Detta var en klusterbaserad intervjuundersökning med en felmarginal på 4-4,5 %. (Bild nedan).
Sammanfattningsvis finns en utbredd kritisk inställning till kapitalismen och en likaledes utbredd positiv inställning till socialism, och även till det socialistiska Sovjetssystemet med alla dess brister. Och inte bara och främst hos de som levt i systemet, utan också i USA enligt flera olika undersökningar vid olika faser i ekonomin. Dessutom i många andra länder (BBC-undersökningen).
Förslag på några punkter för socialismen finns i blogginlägg bl.a. -Läs och kommentera gärna! Är demokratisk socialism den amerikanska drömmen?
Här är SKPs syn på svältkatastrofen på 30-talet i Sovjetunionen:
http://www.skp.se/levande_historia/ukraina.htm
På Irland ägde det en stor svältkatastrof på grund av potatispesten och vädret. De som ägde jorden var engelska godsherrar. Hundratusentals irländare dog – men inte en enda engelsman som styrde Irland. Inga åtgärder från den engelska regeringen i London eller den lokala regeringen i Dublin togs för att hindra svälten. Anser du att det var England och den kapitalistiska ideologin som bar ansvar för den irländska svälten?
Detta är en mycket intressant och faktarik artikel som alla med intresse för ämnet bör läsa.
Anders, jag råkade på en rolig yourtube video med Tom och Jerry (du vet dom tecknade figurerna om katten Tom och musen Jerry) när jag googlade på ussr nazi. Den heter ’Tom and Jerrys WW2-Nazi Germany vs Soviet Union. Den var mycket bra, jag skrattade när jag såg den. Kan du, eller någon annan göra så att vi alla kan titta på den här på din blogg?
Tack för tipset Kerstin!
Kommer, dock inte i kväll.