Den här artikeln som publicerades för 24/5 2017, dvs. för ett år sedan, uppfattar jag som ännu mer aktuell idag, nu när Trump är president och omger sig med miljardärer och mångmiljonärer i sin regering. Han har genomfört en skattereform som än mer ökar ojämlikheten i USA.
Och Bernie Sanders, är fortfarande politiskt aktiv, men har i viss utsträckning anpassat sig. Men han är fortfarande en progressiv reformist inriktad på förbättringar för arbetarklassen Bernie Sanders – our revolution

Wikipedia skriver ”In April 2017 Sanders introduced a bill that would raise the minimum wage for federal contract workers to $15 an hour—an increase over an earlier Democratic $12 an hour proposal—which was co-sponsored by two other progressive Democrats. On May 9, 2018, Sanders introduced the Workplace Democracy Act, a bill that would expand labor rights by making it easier for workers to join a union”

THE ARTICLE IN ENGLISH FOLLOWS

Varje vecka publiceras en sektion i den mycket etablerade tidningen Washington Post ett avsnitt som heter ”Theory” som behandlar en viktig nyhet ur olika perspektiv.Washington Post: Är demokratisk socialism den amerikanska drömmen?
I mars fanns där en artikeln om uppkomsten av socialism (the rise of socialism) av John Bellamy Foster som är chefredaktör för Monthly Review, en oberoende socialistisk tidskrift, och författare till ”Endless Crisis: How Monopoly-Finance Capital Produces Stagnation and Upheaval from the USA to China” tillsammans med Robert W. McChesney. Monthly Review som funnits sedan 1949 är en internationellt ledande tidskrift om socialism, som jag åter prenumererar på sedan några år. Artiklar av Bellamy Foster har varit mycket värdefull då Ulf Karlström och jag skrev boken, och senare skriften ”USA som världspolis”.

Jag har översatt artikeln nedan, men har placerat det sista avsnittet i Bellamy Fosters artikel först.
Artikeln.
* I Sanders vision av demokratisk socialism så kan ett samhälle som saknar grundläggande jämlikhet och rättvisa för varje individ inte betraktas som ett demokratiskt samhälle på ett meningsfullt sätt. Verklig, levande demokrati leder i riktning mot socialism. För miljontals amerikaner idag är Sanders idé om demokratisk socialism ingenting mindre än den amerikanska drömmen (”the American Dream”).

Nationalinkomst kan liknas vid en paj. Om pajen blir större från ett år till ett annat så KAN alla få en större bit. Men om pajens storlek förblir oförändrad så innebär en större del för några en mindre del för andra.
Detta hjälper oss att förstå den nuvarande dystra läget i USA:s ekonomin och drivkraften bakom Bernie Sanders valkampanj, som är inriktad på behoven hos arbetare och arbetande familjer. Sedan årtionden har USA:s ekonomiska tillväxt stagnerat, med lägre tillväxttakt för varje årtionde. Under dessa omständigheter sker den snabbt ökande inkomsterna för dem i toppen – eller vad Sanders gillar att kalla den ”miljardärklassen” – på bekostnad av inkomstandelar (skivor av pajen) av dem längst ned.

De 400 rikaste miljardärerna i USA har större rikedom än den nedre halvan av inkomsttagare, motsvarande cirka 150 miljoner människor. Lönernas andel av nationalinkomsten har-fallit medan kapitalinkomsternas andel har ökat. Jobben är mer osäkra. Ett stort antal personer har lämnat arbetskraften. Även om den officiella arbetslösheten har minskat under de senaste åren är bra jobb med bra löner sällsynta. Alltfler människor drabbas av fattigdom. En majoritet av eleverna i offentliga skolor klassificeras nu som fattiga eller nästan fattiga.

Det politiska etablissemanget, bestående av Demokraterna och Republikanerna har-varit i stort sett omedvetna om och ointresserade av de försämrade villkoren för en majoritet. Eftersom de fattiga, och även arbetande fattiga, är mycket mindre benägna att rösta och har föga finansiellt inflytande bortser man lätt från dem. Pengar dominerar amerikanska politik på alla nivåer. Högsta domstolens beslut 2010 ”Citizens United” öppnade dammluckorna helt för donationer från rika företag har enormt skadat bilden av USA:s demokrati. Det är nu vanligt att höra att är, för att citera ekonomerna Paul Baran och Paul Sweezy 1966, ”demokratisk till formen och plutokratisk till innehållet.”

Det är dessa försämringar som kan förklara det extraordinära fenomenet Bernie Sanders presidentkampanj. Sanders beskriver sig själv som en demokratisk socialist, som en i de mest radikala i president Franklin D. Roosevelts administration, som föreslog ett ekonomiskt program som skulle garantera full sysselsättning och ekonomisk trygghet för alla amerikaner.

Då han förespråkar demokratisk socialism har Sanders främjat en pragmatisk politik åt vänster. Hans förslag inkluderar en kraftig ökning av skatter för miljardärerna, fri college undervisning och garanterad sjukförsäkring för hela befolkningen oavsett jobb och inkomster. Han förespråkar jobbprogram i traditionen av New Deal. Detta har redan uppnåtts i andra länder, särskilt i de skandinaviska socialdemokratierna där befolkningen ligger bättre till enligt varje social indikator. Genom att porträttera dem som möjliga även här i USA har Sanders lanserat och fört idén om en måttlig socialism från utkanterna till mitten av den amerikanska politiska kulturen.

Vad som är mest anmärkningsvärt om fenomenet Sanders är hans framgångar att trots obeveklig fientlighet från bevarare av status quo (”gatekeepers”) i media. Till exempel har Adam Johnson på FAIR.org dokumenterat att Washington Post publicerade 16 negativa historier om Bernie Sanders på 16 timmar den 8 mars. Men han har fortsatt att dra en stor publik. Han har fått fler röster från de de som är under 30 år än vad Clinton och Trump fått tillsammans. Detta pekar på en försvagning av mediaföretagens makt över politisk information i det amerikanska samhället och den ökande betydelsen av sociala medier, åtminstone bland ungdomar.

Som David Auerbach i Slate rapporterade ”Sociala nätverk har gjort att Sanders supportrar kunnat förstärka varandras övertygelse. Den generella bojkotten av Sanders i de traditionella medierna – och även i en stor del av vänster-media – har gjort att Sanders kunnat överleva. Han skulle ha kvävts till exempel i presidentvalskampanjen under 2008.”

Om man kan dra en viktig lektion här är motståndskraften hos och ett utbrett intresse för en socialism med dess bas i jämlikhet. Socialismen har alltid varit en del av den amerikanska kulturen. Det skulle utan tvekan störa dagens Republikanska parti att vet att en av Lincolns politiska favoritförfattare var Karl Marx, då europeisk kolumnist för New York Tribune.”

Stark opinion för socialism i USA!

YouGov har genomfört opinionsundersökningar där man regelbundet frågat folk om deras uppfattning om socialism och kapitalism. Bland unga väljare (18-24 år) var det i januari 2016 43% som «såg positivt på socialismen» mot 26% som «såg negativt» på den.
YouGov skriver också ”Nearly half (48%) of all Americans have an unfavorable opinion of socialism, the poll finds. This is essentially unchanged from a survey conducted in May 2015, when 51% expressed negative feeling about the ideology. 29% now hold a favorable opinion of socialism, up only slightly from 26% over the same period”. https://today.yougov.com/news/2016/01/28/democrats-remain-divided-socialism/

I en opinionsundersökning juni-oktober 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (BBC World Service. Poll. Wide dissatisfaction with capitalism – twenty years after fall of Berlin wall). Endast 11 % menade att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. Dubbelt så många som 11 %, 23 %, menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ett nytt ekonomiskt system ”a new economic system” behövdes. En majoritet, 67 %, menade för övrigt att regeringar borde fördela välstånd mera jämnt.
* En annan opinionsundersökning i USA 2009 fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 april 2009.
* Man kan också notera att 45 % av de svarande i en opinionsundersökning i USA år 1987 trodde att det berömda uttrycket Karl Marx Kritik av Gotha-programmet (De tyska socialdemokraternas program 1875) ”från var och en efter dennes förmåga, till var och en efter behov” fanns inskrivna i USA:s författning. (Poll on Constitution Boston Globe Magazine 13 september 1987.
ALLTSÅ, en annan med demokratisk och mer jämlik värld är inte bara möjlig – den är nödvändig och den har stöd i människosläktets utveckling, och genetik (Se t.ex. Göran Greiders bok ”Den solidariska genen” som väl och balanserat sammanfattar kunskap om ”människans natur”).

-I en frågeundersökning 2011 uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html).
-I representativ undersökning 2012 av Pew Research uppfattade 40 % i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 50 % såg det positivt. Sextio procent 60 % såg negativt på ordet ”socialism”. Två år tidigare var 37 % negativa till ”capitalism” medan 52 % var positiva. (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”).
– En annan undersökning påvisar minskad tilltro till kapitalismen i bl.a. Sovjetunionen. Detta var en klusterbaserad intervjuundersökning med en felmarginal på 4-4,5 %. (Bild nedan).

I en artikel nämns förslag på några punkter i en framtida socialism Kamp mot kapitalism och för en demokratisk och rättvis socialistisk värld

Förslag på några punkter för socialismen (Anders).
–De centrala produktionsmedlen, kontrollen över naturresurser hamnar i folkets händer, rimligen via valda ombud. Då kan ekonomin planeras långsiktigt. Redan i de mycket fattiga länderna Sovjet och Kina kunde detta ske. Man kan planera in så att alla har arbete (som gick då);
-Kreativitet kan uppmuntras som nu;
-Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning;
-De som arbetar kan få betydligt större inflytande på arbete lokalt och mer aktivt delta i planeringen och diskussionen om samhällets mål – dvs. ökad demokrati;
–Tryck-, yttrande-, religionsfrihet ska finnas – folk ska inte straffas för sina åsikter (undantag rasism etc som nu);
-Genom att media, eller en stor del av media i alla fall, ägs av samhället blir möjligheterna till en allsidig debatt större än nu, rimligen;
-Om majoriteten så vill (vilket är mycket troligt) blir det ett samhälle som präglas av mycket större ekonomisk och social jämlikhet, ingen/liten arbetslöshet och större trygghet.
-Samarbete mellan socialiserade företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage kan elimineras);
-Självklart ska man kunna få byta jobb, oklart hur man kommer att vilja sköta det, kanske blir det olika i olika länder;
-Miljö- och klimatfrågan kan hanteras seriöst, inte som nu.
-Saklig och om möjligt vetenskaplig baserad kunskap ersätter vilseledande reklam -(men kan förmedlas lika slagkraftigt och ”roligt”).

För detta behövs massrörelser med bas i arbetarklassen och klart utformade, mer konkreta program än dagens för en demokratisk, socialistisk värld. Det gäller att i fråga efter fråga ge information om och förslag på hur detta ska ske. De förslag jag hittills sett måste utvecklas! Vi måste satsa på kamp för en bättre och rättvisare värld och inte inbilla oss att dagens är den bästa möjliga. Det behövs ideologiskt arbete baserad på användning av marxismen på dagen värld, konkret analys av konkreta förhållanden och trovärdiga modeller av en framtida socialistisk värld

intressant.se, Sanders, demokratisk socialism, media, orättvisor, politik, kapitalism,socialism, fattigdom, rikedom, jämlikhet,ojämlikhet, ekonomi, demokrati, val, presidentval, USA, miljardär,

THE ARTICLE IN ENGLISH

Is democratic socialism the American Dream?

By John Bellamy Foster March 23

Each week, In Theory takes on a big idea in the news and explores it from a range of perspectives. This week, we’re talking about the rise of socialism.

John Bellamy Foster is editor of Monthly Review, an independent socialist magazine, and co-author with Robert W. McChesney of “The Endless Crisis: How Monopoly-Finance Capital Produces Stagnation and Upheaval from the USA to China.”

National income can be likened to a pie. If between one year and the next the pie gets bigger, everyone can have a bigger slice. But if, instead, the size of the pie stays the same, a bigger slice for some can only mean a smaller slice for others.

This helps us understand the present dismal state of the U.S. economy and the impetus behind Bernie Sanders’s electoral campaign, which is aimed at the needs of workers and working families. For decades, U.S. economic growth has stagnated, with each succeeding decade experiencing a lower rate of growth. Under these circumstances, the rapidly increasing income of those at the top — or what Sanders likes to call the “billionaire class” — is at the expense of the income shares (slices of the pie) of those at the bottom.

[How socialists from the ’60s primed millennials to Feel the Bern]

The 400 richest billionaires in the country now have more wealth than the bottom half of income earners, representing some 150 million people. The share of wages in national income has been falling while property income has been increasing. Jobs are more precarious. Vast numbers of people have dropped out of the labor force. Although official unemployment has decreased in the past few years, good jobs paying livable wages remain extremely hard to come by. More people are falling into poverty. A majority of students in public schools are now classified as poor or near-poor.

The political establishment, consisting of the duopoly of the Democratic and Republican parties, has been largely oblivious to the deteriorating conditions of the majority of people. Since the poor, including the working poor, are much less likely to vote and have little financial clout, they are easily discounted. Money dominates U.S. politics at every level. The Supreme Court’s 2010 Citizens United decision, which opened the floodgates to unrestricted large donations from the corporate rich, has enormously tarnished the image of American democracy. It is now common to hear that the United States is, to quote the memorable phrase of economists Paul Baran and Paul Sweezy in 1966, “democratic in form and plutocratic in content.”

It is this worsening condition of the U.S. body politic that accounts for the extraordinary phenomenon of Bernie Sanders’s campaign for president. Sanders portrays himself as a democratic socialist in the mold of the most radical phase of the Franklin D. Roosevelt administration, which proposed an Economic Bill of Rights to guaranteed full employment and economic security for all Americans.

In advocating democratic socialism, Sanders has promoted a pragmatic politics of the left. His proposals include a sharp increase in taxes on the billionaire class, free college tuition and single-payer health insurance, guaranteeing health insurance to the entire population regardless of jobs and income. He advocates job programs in the tradition of the New Deal. All of these proposals represent things that have been accomplished in other countries, particularly the Scandinavian social democracies, where the populations are better off according to every social indicator. By portraying them as possible here, Sanders has brought the idea of socialism — even a moderate kind — from the margins into the center of U.S. political culture.

What is most remarkable about the Sanders phenomenon is that despite unrelenting hostility from the media gatekeepers of the status quo — for example, Adam Johnson at FAIR.org documented that The Washington Post ran 16 negative stories about Bernie Sanders within 16 hours on March 8 — he has continued to draw record crowds. He has also obtained more votes from those under age 30 than Clinton and Trump combined, pointing to a weakening of the power of the corporate media over political information in U.S. society and the growing influence of social media, at least amongst youth. As David Auerbach of Slate reported, “Online social networking has allowed Sanders supporters to reinforce one another’s beliefs, so that the general shutout of Sanders by the mainstream media — and even a good deal of the leftist media — has allowed Sanders to survive where he would have suffocated even in 2008.”

If there is any larger lesson here it is the resilience and widespread appeal of socialism with its root egalitarian values. Socialism has always been part of American culture. It would no doubt disturb today’s Republican Party to learn that one of Lincoln’s favorite political writers was Karl Marx, European columnist for Horace Greeley’s paper, the New York Tribune.

In Sanders’s vision of democratic socialism, a society lacking basic equality and fairness for every individual cannot be considered a democratic society in any meaningful sense. Real, live democracy leads in the direction of socialism. For millions of Americans today, what Sanders is expressing in his idea of democratic socialism is nothing less than the American Dream.