Jag har haft förmånen att få läsa och sedan återpublicera många bra artiklar av Kajsa Ekis Ekman (KEE) på min blogg. Dit hör inte den senaste artikeln ”Varför går vi inte ¬tillsammans på första maj? ” i ETC ETCsom tyvärr mer är ett uttryck för idealistiskt önsketänkande.
Den skrevs 4/5, innan jag sett artikeln av Rickard B. Turesson. Tillsammans till vilket pris som helst? Debatt om reformism och revolution.
En kraftig kritik har levererats från annat håll. Gatorna
Hon sammanfattar i tre punkter.
1. Varken reform eller revolution utgjorde ett hållbart skydd mot kapitalismens återtåg.
2. Reform är en trögare metod, men det gäller åt båda hållen.
3. Konflikten mellan reform och revolution är överspelad! Revolutioner är ju nödvändiga i tider och länder där det rådde diktatur. Men en revolution i en demokrati är något helt annat – det är en statskupp och det är sånt som militärer och imperialister håller på med, inte arbetarrörelsen. Men också därför att revolution och reform faktiskt går på ett ut.
Nu är det dock ett historiskt faktum att kapitalismen utvecklats väl och stärkts under reformismen i olika länder. Se Saltsjöbadsavtalet, kapitalismens rekordår under S-regeringar och se motsvarande utvecklingar i andra länder. Visst åstadkoms en del av reformismen – utan att kapitalet ställning alls hotades. Och reformismens glansperiod efter Andra världskriget påverkades dels av uppbyggnaden efter kriget och dels av socialismens seger i flera länder som det verkade.
Marx och konkret analys visar tydligt att statsapparaten är den härskande klassens organ. Därför är det helt irrelevant att tala om kapitalismens ”återtåg”. När Kapitalet hotas som i Frankrike, Italien och Chile efter Andra Världskriget och nu i t.ex. Venezuela och Nicaragua går den till offensiv på olika sätt, med hjälp av den internationella imperialismen. Se på ”Occupy Wall Street” där den kapitalistiska statens våldsapparat nästlar sig in och splittrar. Och de protesterande saknar nu i stor utsträckning skolning Kuba som genomförde en socialistisk omdaning med produktionsmedlen i kontroll av arbetarklassen har lyckats ganska väl trots synnerligen svåra förhållanden.
Kajsa har dock rätt i att Kapitalet gått på offensiv sedan 35 år med privatiseringar, försämring av arbetsförhållanden och social trygghet – vilket inte sällan skett med stöd av reformistiska partier, som i Sverige och Frankrike.
Att revolutionerna lyckades under synnerligen svåra omständigheter i Sovjet och Kina visar vikten av en revolutionär ideologi och kamp mot reformismen. Hade den funnits i övriga Europa för hundra år hade läget i världen kunnat vara mycket bättre, t.ex. kanske utan världskrigen.
Kajsa har rätt i att urartningen i statsbärande partierna i socialistiska stater är ett problem. Har flera orsaker. En är tveklöst bristande demokrati, en annan den gradvisa framväxten av en borgerlig gruppering genom t.ex. Nomenklaturan sedan 1930-talet i Sovjet, en är utländsk infiltration. Trots mycket dåligt utgångsläge, trots egna fel, t.ex. den förkastliga förföljelsen i Sovjet under f.a. 30-talet och trots över 20 miljoner döda i WW 2 skedde enorma framsteg. Sovjet utvecklades på 30 år från ett efterblivet land till världens andra supermakt med kraftig ökning av medellivslängd, kraftig förbättring av kvinnans situation och utbildning etc. Likaså i Kina jämfört med Indien som stod på samma nivå 1949.
Dagens historieskrivning förnekar allt detta, liksom antikommunisten Sjöstedt i V som har många bättre medlemmar.
En kommande socialism kan undvika flera av dessa misstag. Kapitalismens seger tog några hundra år. De objektiva förutsättningarna för en socialism där arbetarklassen och folken kontrollerar produktionsmedlen är större än någonsin med tanke på produktionsmedlens utveckling. Och helt nödvändigt med tanke på ökning av krig och risk för världskrig i kamp mellan kapitalistiska grupper, och med tanke på Kapitalets oförmåga att hantera klimatfrågan. Jag ser nu fram mot bra artiklar av Kajsa igen!
Några aktuella paroller:
Arbete åt alla!
Gör facket till en kamporganisation!
Försvara strejkrätten!
Förstatliga storföretagen och bankerna!
För en revolutionär arbetarrörelse!
För ett socialistisk Sverige!
Bekämpa den kapitalistvänliga reformismen!
Kan några av dessa paroller leda till gemensamt tåg, t.ex. med enhetstiteln ”Röd Front” med flera av de organisationer som inte går i S’ 1 maj- tåg? Kanske är den första parollen för djärv?
Kan alla utom S-ledning och anarkisterna samt stora delar av V enas bakom detta eller något liknande?
1 maj-evenemang i Stockholm:
Demonstrationståg i Stockholm – uttryck för kampvilja och splittring.
Socialdemokraterna
Samling: Humlegården, klockan 13.00
Går till: Norra Bantorget.
Kommunistiska Partiet
Samling: Mynttorget, klockan 13.00
Går till: Sergels torg
Sveriges Kommunistiska Parti
Samling: Hötorget, klockan 12.00
Feministiskt initiativ
Samling: Mariatorget, klockan 14.00
Går till: Tantolunden
Vänsterpartiet
Samling: Medborgarplatsen, klockan 12.00
Går till: Kungsträdgården
SAC Syndikalisterna
Samling: Sergels torg, klockan 11.00
Går till: Stortorget
Allt åt Alla
Samling: Kungsträdgården, klockan 10.30
Går till: Sergels torg
Anarkistisk 1 Maj
Samling: Stortorget, klockan 14.00
Går till: La Mano, Katarinavägen
intressant.se, revolution, reformism, demokratisk socialism, media, orättvisor, politik, kapitalism,socialism, fattigdom, rikedom, ojämlikhet, ekonomi, demokrati, val, kapitalism, USA, Sovjetunionen
i Andra om: demokrati, yttrandefrihet, Första maj,USA, imperialism, arbetarklass, klasser, Politik, yttrandefrihet, massmedia socialism,kapitalismklasskamp
18 svar till “Reformism eller revolution?”
Socialism är idealistiskt önsketänkande. Människorna som lider av det har svårt att samarbeta, de ligger i deras narcissistiska personlighet.
Det har varit på detta sätt redan i Första Internationalen, där Karl Marx slängde ut feltänkaren Bakunin 1872 och fick den att tyna bort i USA 1876. Andra Internationalen splittrades mellan socialdemokratin som ville leva vid kapitalismens köttgrytor, och bolsjevikerna, som bildade en egen international efter sin kupp i Ryssland. Den rensades från olydiga element av Stalins arkubuseringspatruller, och lades ner 1943.
Splittring mellan olika sorts aktivister är regeln. Det är också betydelselöst rent praktiskt, eftersom tågen bara tjänar till symboliskt stöd för socialdemokratisk regering. Den ser om sitt eget hus i första hand övriga 364 dagar om året .
Det finns olika uppfattningar om socialism, och definitivt inom det borgerliga lägret.
En opinionsmätning från Gallup hösten 2013 visar att en majoritet av medborgarna i sju av 11 undersökta forna sovjetrepubliker hellre skulle ha velat leva kvar i Sovjetunionen, vilket även rapporterats av Nyhetsbanken. Undersökningen baseras på intervjuer med drygt 1000 personer i åldern 15 år och äldre sommaren 2013. Resultatet motsäger den mycket spridda uppfattningen att Sovjetunionen var ett folkens fängelse som nästan alla snarast ville lämna.
Sammanlagt är det mer än dubbelt så många personer (51 %) som anser att upplösningen var till skada än som gillar den (24 %). Att Ukraina är ett av de mest sovjetlojala länderna är knappast något som framkommit i rapporteringen från Självständighetstorget i Kiev. Befolkningen i Georgien är splittrad, medan en majoritet i Turkmenistan, Kasakstan och Azerbadjan menar att upplösningen av Sovjetunionen var bra.
Frågan som ställdes var: medförde Sovjetunionens upplösning något gott för ditt land eller var det till skada?
Gott Skada Varken eller Vet ej/vägrar svara
Totalt 24% 51% 15% 11%
Armenien 12% 66% 10% 12%
Kyrgyzstan 16% 61% 8% 14%
Ukraina 23% 56% 10% 10%
Ryssland 19% 55% 18% 8%
Tadzjkistan 27% 52% 12% 10%
Moldova 26% 42% 10% 22%
Vitryssland 26% 38% 15% 21%
Georgien 37% 33% 9% 21%
Azerbajdzjan 44% 31% 8% 18%
Kazakstan 45% 25% 12% 19%
Turkmenistan 62% 8% 9% 22%
Bland dem som hade rejäl egen erfarenhet av livet i Sovjetunionen (personer i åldern 65 år och äldre) var dubbelt så många negativa (76 %) till Sovjetunionens sammabrott som de i åldern 15-44 år, med ingen eller mer begränsad erfarenhet av Sovjet.
De med lägre utbildning såg mer negativt på Sovjetunionens sammanbrott.
Detsamma gällde de som upplevde begränsad eller osäker yttrandefrihet där de levde.
De som upplevde framgång för sig och sin familj såg mera positivt på sammanbrottet.
Stämmer med en opinionsundersökning i Ryssland.
Enligt en annan opinionsundersökning som vi rapporterade om här 23/10 2013 tycker omkring 60 procent av ryssarna att det var mer positiva än negativa aspekter på livet i det forna Sovjetunionen Bland personer i åldern 60 år eller mer, som alltså hade betydande erfarenhet att leva under Sovjetsystemet, hade 69 % denna åsikt medan andelen var 47 procent i åldern mellan 18 och 30 år. Dessutom skulle 43 procent välkomna om Ryssland på nytt antar den kommunistiska ideologin, medan 38 procent inte skulle göra det, och 19 procent var osäkra.
Vill ryssarna ha tillbaka socialismen?
http://www.systemiccapital.com/60-percent-of-russians-want-communism-back/
* 23 procent tyckte att ordet ”kommunism” för dem innebar ett rättvist samhälle där alla är lika och all egendom är vanligt.
* För 7 procent ingav ordet kommunism en känsla av ”avsky” eller betydde ”något allmänt negativt”, vilket alltså 93 % inte ansåg.* Fem procent avfärdade kommunism som en utopi eller en saga, vilket alltså 95 % inte gjorde.
* Respondenterna ombads också att förklara vad de ser som positiva och negativa aspekter av det sovjetiska systemet.
33 procent ansåg att det innebar goda sociala garantier, stabilitet och god vård av människor. 14 procent menade att det var ett system för rättvisa och social jämlikhet ansåg 9 procent att Sovjetunionen var en rättsstat med disciplin. 7 procent berömde att Sovjetunionen garanterade anställning och att det inte fanns arbetslöshet, och ytterligare 7 procent hävdade att människor där var mer villiga att hjälpa varandra än de är idag.
Å andra sidan kritiserade 9 procent Sovjettidens inskränkningar i rättigheter och friheter, 7 procent anklagade sovjetsystemet för att undertrycka personlig individualitet. Också 7 % ansåg att brist på basvaror var systemets största nackdel medan 6 procent kritiserade maktmissbruket.
Stark opinion för socialism i USA!
YouGov har genomfört opinionsundersökningar där man regelbundet frågat folk om deras uppfattning om socialism och kapitalism. Bland unga väljare (18-24 år) var det i januari 2016 43% som «såg positivt på socialismen» mot 26% som «såg negativt» på den.
YouGov skriver också ”Nearly half (48%) of all Americans have an unfavorable opinion of socialism, the poll finds. This is essentially unchanged from a survey conducted in May 2015, when 51% expressed negative feeling about the ideology. 29% now hold a favorable opinion of socialism, up only slightly from 26% over the same period”. https://today.yougov.com/news/2016/01/28/democrats-remain-divided-socialism/
I en opinionsundersökning juni-oktober 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (BBC World Service. Poll. Wide dissatisfaction with capitalism – twenty years after fall of Berlin wall). Endast 11 % menade att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. Dubbelt så många som 11 %, 23 %, menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ett nytt ekonomiskt system ”a new economic system” behövdes. En majoritet, 67 %, menade för övrigt att regeringar borde fördela välstånd mera jämnt.
* En annan opinionsundersökning i USA 2009 fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 april 2009.
* Man kan också notera att 45 % av de svarande i en opinionsundersökning i USA år 1987 trodde att det berömda uttrycket Karl Marx Kritik av Gotha-programmet (De tyska socialdemokraternas program 1875) ”från var och en efter dennes förmåga, till var och en efter behov” fanns inskrivna i USA:s författning. (Poll on Constitution Boston Globe Magazine 13 september 1987.
ALLTSÅ, en annan med demokratisk och mer jämlik värld är inte bara möjlig – den är nödvändig och den har stöd i människosläktets utveckling, och genetik (Se t.ex. Göran Greiders bok ”Den solidariska genen” som väl och balanserat sammanfattar kunskap om ”människans natur”).
-I en frågeundersökning 2011 uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html).
-I representativ undersökning 2012 av Pew Research uppfattade 40 % i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 50 % såg det positivt. Sextio procent 60 % såg negativt på ordet ”socialism”. Två år tidigare var 37 % negativa till ”capitalism” medan 52 % var positiva. (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”).
– En annan undersökning påvisar minskad tilltro till kapitalismen i bl.a. Sovjetunionen. Detta var en klusterbaserad intervjuundersökning med en felmarginal på 4-4,5 %. (Bild nedan).
Sammanfattningsvis finns en utbredd kritisk inställning till kapitalismen och en likaledes utbredd positiv inställning till socialism, och även till det socialistiska Sovjetssystemet med alla dess brister. Och inte bara och främst hos de som levt i systemet, utan också i USA enligt flera olika undersökningar vid olika faser i ekonomin. Dessutom i många andra länder (BBC-undersökningen).
Förslag på några punkter för socialismen finns i blogginlägg bl.a. -Läs och kommentera gärna! Är demokratisk socialism den amerikanska drömmen?
Håller med. Alla ser om sitt eget hus. Socialdemokraterna, kommunisterna, kapitalisterna, rasisten, antirasisten samt förmodligen också du och jag. Jag tycker man även kan betrakta både ideal och idéer som en ägodel och något som går att försvara.
SAMLING BAKOM VAD?
Man tar sig för pannan inför de tre förslagen till paroller. Föreslår i stället:
Nej till medlemskap i Nato!
Arbete åt alla!
Bostäder åt alla!
Goda pensioner och ingen höjd pensionsålder!
Förstatliga elförsörjning och telekommunikationer!
Och då ska vi inte mena ”alla utom S”. Tvärtom bör massan av goda delar av S varmt välkomnas.
DEN GLÖMDA REVOLUTIONEN
Våra föregångare lyckades skaffa fram allmän rösträtt och parlamentarism. Det var ett enormt historiskt framsteg – en REVOLUTION. Folket fick tillgång till en plattform som står på stabila grundlagar och som möjliggör önskvärd förändring genom reformer. Vi påstår INTE att det alltid blir enkelt att förändra, utan motståndet kan bli mycket hårt. Men den som för fram att vi ska skrota föregångarnas verk är antingen drömmare, äventyrare, saknar historiskt perspektiv, har inskränkt föreställningsförmåga eller är fiendeagent.
Nu väntar vi på att några ”riktiga revolutionärer” ska anklaga oss för att ”sprida illusioner om parlamentarismen”, som det brukar heta.
NÖDVÄNDIGT MED TYDLIGHET
Den som vill ha parollen ”För ett socialistiskt Sverige” måste, för att hos allmänheten bli tagen på allvar, i stället vara tydlig:
Ska bankerna förstatligas?
Elförsörjning?
Telekommunikationer?
Byggnadsindustrin?
Livsmedelsindustrin?
Tandvård?
Gatukök?
Skolan?
Eller, nya löntagarfonder?
ALLTSÅ
Vi ska utnyttja rösträtt och möjligheten att bilda partier och parlamentarismen maximalt. Vi ska vara kreativa om partisamverkan och enhetsfronter. Vi ska vara tydliga med vad vi vill. Vi ska använda alla möjligheter till reformer.
1. Detta för reformernas egen skull, DERAS INNEHÅLL OCH NYTTA för allmänheten.
2. Men också för att människor måste få se att NÅGONTING KAN GÅ ATT GÖRA, och därmed passivitet kan brytas.
Bra förslag! Men man därtill ha parollen ”För ett socialistiskt Sverige.” Och konkretisera det. Det är enligt min mening en stor, onödig svaghet att ”socialister” inte försöker konkretisera vad socialismen kan innebära. Ska trygghet kunna skapas och paroller som ”Arbete åt alla! Bostäder åt alla!” förverkligas måste dominerande produktionsmedel socialiseras på ett eller annat sätt. Först då kan man på allvar förverkliga ”Arbete åt alla”, skaffa en nödvändig klimatpolitik etc. Annars återkommer ett då försvagat Kapital som i t.ex. Venezuela.
Många av SAP:s väljare stödjer de föreslagna parollerna.
Vill du skapa ett proletariatets diktatur hos oss här i Sverige???
Jag är rädd för att ett sådant försök skulle bli ett totalt fiasko därför de industriella tillgångarna finns inte längre i tillräcklig mängd. Och att tillräckligt snabbt kunna skapa några sådana i ett samhälle helt styrt av politiker och revolutionärer är för mig detsamma som katastrof för varifrån skulle hjälpen komma när folket står och ropar arbete och bostäder åt alla? Då tror jag mer på trollkarlen som kan trolla fram kaniner ur en hatt.
Jag vill ha ett samhälle med ökad demokrati. Socialisering av produktionsmedlen innebär det. Se denna artikel som publicerats några timmar senare här – och på DN Debatt under ”Ifrågasätt.” Debatt om kapitalismen i DN
Intressant du skriver ”socialisering av produktionsmedlen”.
Är bra nyfiken och veta hur det ska se ut i en internationaliserad värld där nationsgränserna faller men jag tror de slutat falla nu.
Förut talade kommunister om att nationalisera produktionsmedlen men numera tycks ordet ”nation” försvunnit från socialisternas vokabulär och förts över till den yttre högern. Det känns ibland som vänster-högerskalan inte är en rak linje utan snarare formad till en ring vars ändar ibland kan mötas i vissa frågor.
Någon här talade om socialisering av telekommunikationerna typ som det var på Televerkets tid. Jag tror det fungerar om systemet är enkelt uppbyggt med koppartrådar och reläer men så komplicerat och under ständig utveckling som det är idag så är det för mig snarare en omöjlighet att återgå till.
Det går aldrig att få produktutveckling från drillade människor för det gör bara som de blir tillsagda. Produktutveckling fordrar individualism precis som Karl Marx betydelse för kommunismen. Kommunismen är inte skapad genom något folkligt samarbete. Kommunismen är skapad av ett mindre antal specialister ungefär på samma sätt som ett mindre antal specialister skapat processorn i den här datorn som jag använder just nu.
Socialism och kommunism ger utrymme för individualism, sannolikt mer än under kapitalismen. Nationsgränsernas fall torde ligga långt borta i framtiden.
Proletaritates diktatur:
https://youtu.be/k-5nKKCIy5Q
Tack, nu har jag sett filmen. En spontan kommentar är att tjejen med den trevliga rösten kanske borde starta en egen möbelindustri för att se hur enkelt hennes anställda arbetar ihop hennes rikedom utan hon behöver göra nåt själv. För mig kändes det som en vriden och förenklad förklaring av produktionen jag absolut inte känner igen från verkligheten. Man måste nog vara både socialist och akademiker för att förstå allt det där. Jag tycker också det är inblandat med absurda påståenden som kan variera vilt i verkligheten. Kanske filmen bäst förklarar att kommunismen är en skrivbordsprodukt färdig att säljas gratis till dem som känner att dem som känner att de måste ha den?
Vad Karl Marx aldrig såg sig veta var att pengar och rikedom skulle förlora sitt realvärde och till slut bli en skuld med ett löfte om återbetalning men det behövs inte särskilt många som kräver sin återbetalning förrän hela systemet imploderar likt Sovjetunionen. Se till och ha ditt hus betalt så har du i vart fall någonstans att bo.
Filmen vill enkelt förklara viktiga basala begrepp. Karls Marx kunde inte se in i framtiden. Vem trodde det?
Hej
Karl Marx var ett snille, det har jag förstått. Nu vet jag inte men jag tror mycket av hans konstateranden gäller än idag. Men långt ifrån allt. Vårt samhälle här i Sverige är förändrat i grunden så tillvida att vi övergått till ett mer tjänstesamhälle från ett mer eller mindre rent produktionssamhälle. Filmen inriktar sig på det så kallade ”mervärdet” arbetaren skapar men hur många sysslar med sådant idag? För att dra ett exempel så funderade jag lite över mina grannar runt omkring och hittar läkare, banktjänstemän, gymnastikdirektörer, någon kock (kanske inom det kommunala), grundskolelärare, gymnasielärare m.m. liknande arbeten. Vad skapar dessa människor för ”mervärden” som kan räknas i pengar och vilket mervärde i pengar har du skapat själv? Ett nytt och populärt yrke har blivit kommunikatör. Var finns mervärdet där? Ståuppare och föreläsare, ja listan kan göras lång.
Sen är det ägarförhållandena idag, det kan lika gärna vara socialdemokraterna som äger genom de placerat sin valfond i aktier för bättre avkastning. Ägandet idag har sällan några ansikten men visst finns dom säkert och koncentreras och specialiseras precis som allt annat för att det ska bli effektivare. Det är ju konkurrensens målsättning. Bra eller dåligt det kan säkert diskuteras.
Arbetarklassen har annan sammanställning. Dit hör den stora majoriteten i servicesektorn och bland tjänstemän, kanske 80 % av de arbetande, beroende på definitionen. Dessa producerar mervärde till kapitalister som regel.
Det intressanta idag är att det är så svårt för kapitalisterna (arbetsköparna) att få tag på en arbetare som klarar ett vanligt hantverksyrke. Det finns massor av arbetslösa och människor som lever på olika sorts bidrag men vart hittar du en traktormekaniker som klarar sitt arbete utan en ständig handledare?
Men en annan fråga.
Det utlovas om det utopiska samhället på den här bloggen men konkreta svar är färre och därför måste jag fråga.
Finns ränta i kommunismen?
Finns det pengar överhuvudtaget?
Vad säjer arkitekterna?
Något som för mig är skrämmande idag är visionen om det kontantlösa samhället som främst kommer drabba småfolk och oppositionella.
Det som skrämmer mig är att vänstern överlag är knäpptyst om den saken. Vill man få en analys måste man vända sig till den proletära högern. Vad är det som hänt, finns här en tyst samsyn mellan bankkapitalet och kommunistvänstern som liksom genom olika perspektiv strävar åt samma håll likt det mångkulturella samhället?
Hur väl känner du till brist på hantverkaryrken. Vet inte vad du menar med utopiska samhällen. Eftersom kommunism inte förverkligats är ränte-frågan oklar. Får se om några hundra år, om mänskligheten finns kvar. Det kontantlösa samhället bör motarbetas.
Det kan säkert se lite olika ut inom de olika hantverkaryrkena och även frisören är ju en hantverkare på sitt sätt. Men det är brist på dugliga mekaniker och en ung (anställd) mekaniker som jag känner sa vid ett tillfälle att ”alla vill ha jobb men ingen vill arbeta” och det kan man försöka tolka något av. Jag känner även företagare i branschen som ofta har arbetarklassbakgrund men som jobbat upp sig till egna företag. Deras kunnande var liksom själva grunden och inte begäret efter pengar. Snarare såg de sig dugliga att lyckas med det här. Men hur som helst har de mycket svårt att hitta folk som fyller uppgiften och nitlotterna många och vinsterna färre. Problemet med er socialister är att ni ofta är så långt från produktionens verklighet men vet ändå allt om den.
Uttrycket ”utopiska samhället” har jag lärt mig från den här bloggen och har betraktat den synonymt med kommunismen i sammanhangen med det här samtalen. Vad skulle jag annars mena?
Som jag tolkar dig är det utopiska samhället eller kommunismen snarare en skiss än en detaljplan. Men ska man ta ställning till frågan kanske man vill veta mer detaljer än så?
Du sa häromdagen att det muslimska samhället och socialismen inte har några särskilda beröringspunkter men jag håller inte riktigt med dig där. Islam är inte endast religion som hos oss utan en betydande del av politiken i samhället och det gör skillnad. Islam förbjuder ränta till exempel, ett annat exempel är sociala skyldigheter. Det muslimska samhället betonar inte heller ägandet som är så viktigt för oss i västvärlden att det utgör en grund i de s.k. mänskliga rättigheterna. Jag tror inte det är någon tillfällighet att socialister tar sådan ställning i Mellanöstern och den muslimska världen. När hörde man en socialist ta ställning för Israel senast? Jag minns banne mig inte det. Jag är då rakt ingen särskild vän till Israel, kanske snarare tvärt om, men jag inser deras ställning är ständigt hotad och Israel skulle bli förintat om det bara var möjligt.
Det är mycket märkligt att vare sig vänstern eller kommunisterna belyser eller analyserar kapitalisternas önskan om det kontantlösa samhället. Det är stor risk det kontantlösa samhället förverkligas i samförstånd mellan både kapitalet och politiken och då är den totala kontrollen av individen ett faktum och friheten förlorad. Utan möjligheten att betala har du inget människovärde som det ser ut nu. Men det är ett vidare led i kontrollsamhället därför att bli avlyssnade har vi redan fått vänja oss vid. Politikerna stiftade lag om den saken och sedan var det klart.
Det är intressant och beskåda hur USA försöker pressa Nordkorea till underkastelse. Jag blir inte förvånad om de lyckas. Om socialism hade kunnat skapa samma välstånd till folket som kapitalismen så hade Nordkorea inte tvingats ge upp sina kärnvapen för deras säkerhet skull. Jag tror faktiskt regimen där i Nordkorea känner pressen från två håll. Både utifrån men även inifrån. Jag säjer kapitalism kan skapa välstånd men inte rättvist åt alla. För sådant fordras politiska verktyg.
Länk också
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/pompeo-om-nordkorea-slopar-karnvapnen-far-amerikaner-investera-i-landet