Vill ryssarna ha tillbaka socialismen?



Vi har då och då använt uppgifter från opinionsundersökningar i denna blogg. Vanligen har det då handlat om undersökningar i Sverige och USA. Nu kommer en från Ryssland, tillsammans med några från USA med liknande inriktning. Resultaten är utan tvekan intressanta, kan upplevas som negativa eller positiva, och kan utan tvekan tolkas på flera olika sätt.

* Omkring 60 procent av ryssarna tycker att det var mer positiva än negativa aspekter på livet i det forna Sovjetunionen enligt en opinionsundersökning av 1000 personer som Rysslands Public Opinion Foundation intervjuade per telefon förra månaden. Bland personer i åldern 60 år eller mer, som alltså hade betydande erfarenhet att leva under Sovjetsystemet, hade 69 % denna åsikt medan andelen var 47 procent i åldern mellan 18 och 30 år

Dessutom skulle 43 procent välkomna om Ryssland på nytt antar den kommunistiska ideologin, medan 38 procent inte skulle göra det, och 19 procent var osäkra.
Stalin -Communism back 945508_416168http://www.systemiccapital.com/60-percent-of-russians-want-communism-back/

* 23 procent tyckte att ordet ”kommunism” för dem innebar ett rättvist samhälle där alla är lika och all egendom är vanligt.
* 14 procent menade att ordet kommunism ger en mycket positiv association för dem och 12 procent sade att de var nostalgiska om sovjettiden.

* För 7 procent ingav ordet kommunism en känsla av ”avsky” eller betydde ”något allmänt negativt”, vilket alltså 93 % inte ansåg.* Fem procent avfärdade kommunism som en utopi eller en saga, vilket alltså 95 % inte gjorde.

* Respondenterna ombads också att förklara vad de ser som positiva och negativa aspekter av det sovjetiska systemet.

33 procent ansåg att det innebar goda sociala garantier, stabilitet och god vård av människor. 14 procent menade att det var ett system för rättvisa och social jämlikhet ansåg 9 procent att Sovjetunionen var en rättsstat med disciplin. 7 procent berömde att Sovjetunionen garanterade anställning och arbete och att det inte fanns arbetslöshet, och ytterligare 7 procent hävdade att människor där var mer villiga att hjälpa varandra än de är idag.

Å andra sidan kritiserade 9 procent Sovjettidens inskränkningar i rättigheter och friheter, 7 procent anklagade sovjetsystemet för att undertrycka personlig individualitet. Också 7 % ansåg att brist på basvaror var systemets största nackdel medan 6 procentkritiserade maktmissbruket under denna period.

Jag skjuter här in andra erfarenheter. Den ansedda medicinska tidskriften the Lancet rapporterade 2009 (2009;373: 399-407) att dödligheten ökade och att medellivslängden minskade i de flesta post-kommunistiska länder i Europa i början av 1990-talet. Man fann att massprivatiseringsprogrammen (överföring av minst 25 % av stora statligt ägda företag till den privata sektorn inom 2 år) var förenade med en ökning av dödligheten bland vuxna män med 13 %. Detta genomfördes snabbast och mest genomgripande i Ryssland, där också dödligheten ökade mest.

En liten utvikning Enligt Världsbanken, WHO, UNDP, UNESCO m.fl. 1998 skulle man med en satsning på ytterligare 80 miljarder US Dollar årligen, dvs. 800 miljarder totalt, under 10 år kunna ge alla jordens invånare basal sjukvård, basal utbildning, bra vattenförsörjning och bra sanitära förhållanden (Implementing the 20/20 Initiative: Achieving Universal Access to Basic Social Services, 1998). (www.unicef.org/ceecis/pub_implement2020_en.pdf). Toussaint & Millet nämner i sin utmärkta bok ”Debt the IMF and the World Bank” att dessa 800 miljarder US Dollar motsvarar 20 % av tillgångarna på 4 400 US Dollar för de 1 125 dollarmiljardärerna år 2007 enligt Forbes Magazine, mars 2008. En engångsskatt på 20 % för dollarmiljardärerna skulle varit tillräckligt!
Kapitalistiska pyramiden imagesCAFVRVSE

Större insikt hos folket än hos politikerna?
I en opinionsundersökning juni-oktober 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (BBC World Service. Poll. Wide dissatisfaction with capitalism – twenty years after fall of Berlin wall) menade endast 11 % att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. Dubbelt så många som 11 %, 23 %, menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ett nytt ekonomiskt system ”a new economic system” behövdes. En majoritet, 67 %, menade för övrigt att regeringar borde fördela välstånd mera jämnt.
En knapp majoritet, 54 %, (en majoritet i 15 av de 27 länderna) menade att Sovjetunionens fall var positivt. Tjugotvå procent, (61 % i Ryssland och 54 % i Ukraina), sa att det främst var en dålig sak, medan 24 % inte visste om det var bra eller dåligt.
*En annan opinionsundersökning i USA 2009 fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 april 2009)
* I en tredje representativ undersökning 2012 av Pew Research uppfattade 40 % i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 50 % såg det positivt. Sextio procent 60 % såg negativt på ordet ”socialism”. Två år tidigare var 37 % negativa till ”capitalism” medan 52 % var positiva. (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”).
* Man kan också notera att 45 % av de svarande i en femte opinionsundersökning, i USA år 1987 trodde att det berömda uttrycket av Karl Marx i boken Kritik av Gotha-programmet (De tyska socialdemokraternas program 1875) ”från var och en efter dennes förmåga, till var och en efter behov” fanns inskrivna i USA:s författning. (Poll on Constitution Boston Globe Magazine 13 september 1987).

Sammanfattningsvis finns en utbredd kritisk inställning till kapitalismen och en likaledes utbredd positiv inställning till socialism, och även till det socialistiska Sovjetssystemet med alla dess brister. Och inte bara hos ryssarna som levt i systemet, utan också i USA enligt flera olika undersökningar vid olika faser i ekonomin. Dessutom i många andra länder (BBC-undersökningen).

Förslag på några punkter för socialismen.Troligen måste det ske i ganska stor del av världen inom en ganska kort tidsrymd, bl.a. med tanke på den globaliserade ekonomin.
-De centrala produktionsmedlen, kontrollen över naturresurser hamnar i folkets händer, rimligen via valda ombud. Då kan ekonomin planeras långsiktigt. Redan i de mycket fattiga länderna Sovjet och Kina kunde detta ske. Man kan planera in så att alla har arbete (som gick då);
-Kreativitet kan uppmuntras som nu;
-Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning;
-De som arbetar kan få betydligt större inflytande på arbete lokalt och mer aktivt delta i planeringen och diskussionen om samhällets mål – dvs. ökad demokrati;

-Tryck-, yttrande-, religionsfrihet ska finnas – folk ska inte straffas för sina åsikter (undantag rasism etc som nu);
-Genom att media, eller en stor del av media i alla fall, ägs av samhället blir möjligheterna till saklig information och en allsidig debatt större än nu, rimligen;
-Om majoriteten så vill (vilket är mycket troligt) blir det ett samhälle som präglas av mycket större ekonomisk och social jämlikhet, ingen/liten arbetslöshet och större trygghet.-Samarbete mellan företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage kan elimineras);
-Självklart ska man kunna byta jobb, oklart hur man kommer att vilja sköta det, kanske blir det olika i olika länder;
-Miljö- och klimatfrågan kan hanteras seriöst, inte som nu.
-Saklig och om möjligt vetenskaplig baserad kunskap ersätter vilseledande reklam -(men kan förmedlas lika slagkraftigt och ”roligt”).
Genomför detta inom ramen för dagens samhälle eller via revolution för att störta kapitalismen och etablera ett mycket mer demokratiskt, socialistiskt samhälle där folket också har kontroll över produktionsmedlen och naturtillgångarna! Revolutionerna i USA 1776, i Frankrike 1789, i Ryssland 1917 och i Kina 1949 visar att revolutioner kan föra något bra med sig, men också att det kan gå snett. Viktiga lärdomar finns för framtiden.
För detta behövs massrörelser och klart utformade, mer konkreta program än dagens för en demokratisk, socialistisk värld. Det gäller att i fråga efter fråga ge information om och förslag på hur detta ska ske. De förslag jag hittills sett måste utvecklas! Var finns de politiska partierna som slagkraftigt för fram dessa eller bättre socialistiska idéer?


intressant.se, , , , ,, , , , , , , ,, , , , , ,

Rysk opinionsundersökning, BBC World Services 2009 , Cleveland Leader 2009 , Pew Research ,8 dagar
DN 17/7 , DN 14/7 Clarté -Stalins märke ICIJ:s rapport DN 4/4 SvD 4/4 Ab 2/4 Hurun Report Intervju med Noam Chomsky Data från VärldsbankenDN 2/3 Dokument utifrån USA-bloggen DN 13/2 DN 2 13/2SvD Expressen 13/2 Ab 13/2Annarkia Clartes Kinannummer Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN antal miljardärer i Sverige Old Wolf-bloggen Anders Lindberg i Ab 17/1 DN 17/1 DN 18/1 Erik Helmersson DN 7/11 DN 8/11 SvD AB Expressen SvT SR Stiglitz i SvD 4/11Wolodarski i DN 4/11 DN1 17/10DN 2 17/10 DN 3 17/10DN 4 17/10DN 5 1/10 DN 6 17/10 SvD 17/10 SvD om USA-valetAftonbladet 17/10
AB 17/10Expressen 17/10SvT 17/10 SR 17/10 SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust SvT Rapport 24/9 kl 19.30 DN Debatt 24/9 Lena Sommestads blogg 24/9 DN recension Rapport 23/9 Dagens Industri 18/9 DN15/3 DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9

  20 comments for “Vill ryssarna ha tillbaka socialismen?

  1. 23 oktober, 2013 at 10:18

    Nyhetsbanken har en artikel av en rysk statsvetare som handlar om när Jeltsin besköt sitt eget parlament för tjugo år sedan: http://www.nyhetsbanken.se/news/view.asp?ID=1644

    Även nationalekonomer har kört analyser av vad som hände i samband med Sovjets sammanbrott, och kommit fram till att den enorma överdödligheten (Ryssland fick med ens jag tror det var fem års lägre medellivslängd för män än Indien) inte kunde hänföras till något annat än just samhällets sammanbrott. Har ingen länk där.

    • 23 oktober, 2013 at 15:24

      Tack Björn. Artikeln i Nyhetsbanken bör läsas av alla. Artikeln i Lancet är av mycket hög klass, skriven av mycket välmeriterade forskare med deltagande av bl.a. professor Martin McKee i London som har 500 vetenskapliga artiklar och 32 böcker på meritlistan.

  2. Tom Jensen
    23 oktober, 2013 at 19:29

    Anders, v.g. sluta med din hyllning till Sovjetunionen och kommunismen, den gör bara att du framstår som oseriös. Resultatet av kommunismen i Östeuropa är tydligt, men fattigdom och förföljelse som följd. Visserligen kan man med statistik ”bevis” de mest bisarra teser (vilket vissa av dina blogg inlägg är tydliga exempel på) men resultaten när det gäller Östeuropa är otvetydiga. Det ekonomiska avståndet till USA och Västeuropa ökade under hela perioden och det var inte förrän kommunismen övergavs och kapitalism och demokrati infördes, som vissa länder så som Baltikum, Polen och Tjeckien har lyckats uppvisa en ekonomisk utveckling som är bättre än den i Västeuropa. Lägg där till de ohyggliga brott mot mänskligheten som förekom i de kommunistiska länderna, vilka saknar motstycke i världshistorien. Bara i Sovjetunionen beräknas 20 miljoner människor ha mördats.

    Om kommunismens brott kan du läsa om i boken ”kommunismens svarta bok”. Eller så kan du läsa genomgången av forum för levande historia som också på ett utmärkt sätt sammanfattar forskningen inom området.

    http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kommunismens_svarta_bok

    http://www.levandehistoria.se/fakta-fordjupning/kommunistiska-regimers-brott-mot-manskligheten

    • 24 oktober, 2013 at 10:51

      Detta är ingen hyllning till någon. Den återger en opinionsundersökning i Ryssland och 5 i USA
      Mycket olika uppfattningar finns om antal som dog under terrorn i Sovjetunionen, men denna siffra är kraftigt överdriven. Läs t.ex Moshe Lewins bok ”The Soviet century”. Hur skulle Sovjet ha kunnat besegra nazistiska Tyskland om 20 miljoner dödats? Tror man det har man en övertro på Sovets förmåga – har du det?
      Kommunismens Svarta bok är en partsinlaga. Har den i Stockholm här, liksom Lewins bok. Arkiv för Folkets historia har kritiserats mycket, även av historiker. Inget skrivet om kolonialismen eller USA:s alla krig och med en tendens att klumpa ihop kommunism och fascism.
      Wikipedia innehåller mycket information, men är alls inget vetenskapligt eller ”objektivt” forum.
      Talet om ”högre tillväxt än i Väst” beror helt på vilket land
      man väljer och vilka år man väljer ut. Allmänt sett är det dock
      felaktigt. Efter 1990 ökade västeuropeiska bolag sitt inflytande och kontroll over centrala delar av ekonomin I Östeuropa, inte minst inom finanssektorn. De kom att kontrollera mellan drygt 60 % och 100 % i olika länder (Estland, Slovakien, Tjeckien) -Undantag var Slovenien med statlig bankverksamhet- Detta medförde en bankpolicy mycket kraftigt ökad skuldsättning hos befolkningen, ökade inkomster för bankerna, och en tillväxt som i betydande utsträckning berodde på skuldsättingen – liksom i USA och många andra ”i-länder.” Den ekonomiska krisen, t.ex. har drabbat Östeuropa mycket hårt, men med betydande skillnader mellan länder. Värst drabbades kanske de baltiska staterna Litauens BNP sjönk med 18 % år 2009, medan Estlands och Lettlands BNP sjönk med 14-15 %. Polens BNP ökade. Husbubblor uppstod. Missnöje hos befolkningen har visat sig på olika sätt. I Polen samlade år 2012 fackföreningsrörelsen Solidarność 2 miljoner namnunderskrifter för en folkomröstning om förslag på en försämrad pension. I september i år organiserade stora fackföreningar en protestdemonstration med mer än 100 000 arbetare som demonstrerade i Warszawa mot försämringar i arbetslagstiftningen.

      • Tom Jensen
        24 oktober, 2013 at 12:34

        Anders, jag förstår att du helst av allt skulle vilja sopa alla de fruktansvärda brott mot mänskligheten som kommunismen gjort sig skyldig till under mattan, men tyvärr så går det inte. Brotten är verkliga, även om du kanske inte vill kännas vid dem. Siffran 20 miljoner är inte på något sätt överdriven. Den stöds inte bara av historiker utan också av den officiella ryska utredningen som gjordes under 1990-talet. Även om man väljer att bara räkna de som fysiskt avrättades handlar det om miljoner människor som mördades. Dock är detta förfarande inte särskilt seriöst, då det indirekt hävdar att alla de som dog av svält och/eller arbetade ihjäl sig i några av de många arbetslägren inte var offer för statens terror.

        Att påstå att det var Sovjetunionens styrka som besegrade Tyskland är också en felaktig historiebeskrivning. Den enskilt största orsaken till att Tyskland besegrades var USAs inträde i kriget. Att Sovjet lyckades pressa tillbaka Tyskland på östfronten berodde på följande orsaker: 1) Sjöblockaden och bombningar av tyska städer gjorde det svårt för Tyskland att producera tillräckligt och förse sin arme med krigsmateriel 2) Krigen i Europa/Nordafrika mot USA/GB band upp Tyska militära resurser 3) Stora militärstrategiska misstag från Tyskland 4) Den ryska vintern

        Det är möjligt att forum för levande historia har fått kritik för att inte ha med det du tar upp. Dock tycker jag inte att detta på något sätt innebär att det material de har med skulle vara felaktigt och så vitt jag vet har det inte kritiserats.

        Det stämmer att Baltikum drabbades extra hårt av finanskrisen, men detta påverkar inte den långsiktiga utvecklingen särskilt nämnvärt. Tillexempel enligt IMF så växte Sveriges BNP mellan 1993 och 2012 med 2,7 % per år. För Estland är samma siffra nästan dubbelt så hög då deras tillväxt var 4,5 %. Siffrorna är liknande för de andra länder som införde demokrati och kapitalism. Det är bara för dig att gå in på IMFs hemsida och titta.

        • 24 oktober, 2013 at 21:21

          Historieskrivningen om Sovjetunionen präglades länge av den ideologiska krigföringen mellan höger och vänster. Faktamaterialet var tunt; spelrummet för ideologiskt motiverade antaganden stort.
          Historiker som investerat i det kalla krigets uppfattningar och politiker som ser dem som politiska användbara gör fortfarande motstånd mot nya fakta. När de nyöppnade ryska arkiven visade att antalet fångar och dödade i Gulag var betydligt lägre än vad den brittiske forskaren Robert Conquest tidigare hade antagit, reagerade några kallakrigshistoriker med att ifrågasätta arkiven. Efter att ha deltagit i arbetet med Gulagarkiven konstaterade dock Conquest att de var tillförlitliga och att hans egna tidigare antaganden var felaktiga. Än i dag skrivs det inlägg som hänvisar till Conquests tidigare uppskattningar, liksom det framförs rena fantasiuppgifter om antalet döda som ett totalt resultat av ”kommunismens brott”.1 ( http://www.clarte.nu/laes-clarte-pa-naetet/2-2008-stalins-maerke/6402-Var-Stalin-kommunist–64).
          Det är mycket möjligt, ja sannolikt att antalet dödade i olika krig av USA efter andra världskriget är större än de som dödades i Sovjetunionen. (Jag medtar då Koreakriget, där beslut togs på felaktiga grunder, utan att även höra Nordkorea, och utan att Sovjetunionen deltog i säkerhetsrådet, och där kriget så tydligt leddes av USA och ej FN). Att mångdubbelt fler dog i onödan under kolonialismen är helt klart.
          Liksom du i fråga om antalet av den egna regeringen dödade” invånare i Sovjetunionen väsentligen replierar på gamla spekulativa icke seriösa (och svårkontrollerbara) uppgifter är din uppfattning om orsakerna till Sovjetunionens framgångar mot nazisterna gammaldags. Bolsjevismen var Hitlers huvudfiende. Då Storbritannien och Frankrike slog dövörat till vid Sovjets inviter till pakt mot Hitler slöts de senare en non-aggressionspakt omkring 25/8 1939. Tyskland hade mångdubbelt fler man på Östfronten än i väst sedan man anfallit Sovjet vid midsommartid 1941. De tre förhållandena du nämner spelade viss, men inte alls någon avgörande roll. Uppfattar att detta är en ganska allmän uppfattning bland fackhistoriker. Trots terrorn och trots avrättningen av ett stort antal ledande officerare lyckades Sovjet vända kriget, alltmedan Storbritannien & Co drog ut i 3 år !!! innan en invasion kom till stånd. Denna hjälpte till att förkorta kriget. Utan den Sovjet troligen ensam besegrat Tyskland, som man drivit långt tillbaka före D-day. Både Hitler och Västmakterna undervärderade fullständigt Sovjetstatens militära och ekonomiska kapacitet Sovjet, som efter revolutionen blev föremål för intervention av ett tiotal stater hade prioriterat militär styrka – vilket visade sig riktigt med tanke på vad som skedde. Läs gärna arbeten av den svenske historikern Lennart Samuelson (Sveriges internationellt mest kände och renommerade på området enligt vissa), t.ex ”Röd koloss på larvfötter” (med tabeller över den
          ryska vapenproduktionen jämfört med den tyska under kriget!) och (”Tankograd” mm).

          • Peter Grafström
            25 oktober, 2013 at 01:04

            Det finns intressanta fakta som de etablerade historikerna inte tar upp beträffande både nazisterna och bolshevismen. När man ger sig in på att diskutera detaljer om logistiken hos tyskar och ryssar är det inte rationellt att blunda för västländernas inblandning på båda sidor. När Anders hävdar att Sovjet ensamt skulle ha besegrat nazisterna tror jag att han kan ha rätt men vid det laget drunknande sovjetunionen i leveranser från väst. Har för mig att det är helt offentligt att Averell Harriman kallades för tsar under den aktuella tiden och ledde produktionen.
            De som har uppfattningar liknande Tom Jensen tonar ner eller känner inte till att nazismen kom till makten enbart pga USAs och Englands intensiva stöd. Och att det var först när Hitler inte följde DERAS plan att anfalla Sovjet som England och Frankrike började ogilla Hitler. Dessförinnan brydde sig England och Frankrike inte ett dugg om nazismens och fascismens uppenbara ondska. Hade Hitler följt planen hade sannolikt Frankrike och England anfallit från väster och låtsats att det var för att befria världen från just den ondskan med samma falskhet som de visar i MÖ.
            De som har en syn på Sovjetunionen liknande Anders tonar ner eller känner inte till att Bolshevikerna kom till makten enbart genom Englands USAs intensiva stöd.
            På sin höjd diskuteras att pengar kom från tyskarna. (Men i verkligheten var det ett lån från USA och Trotsky betalade tillbaka genom en underlig beställning av lok från Sverige till överpris). Inblandningen i Inbördeskriget i Ryssland utfördes med avsikt att föra bolshevikerna till makten inte att på allvar bekämpa dem. Kapitalisternas avsikt var givetvis inte att hjälpa världens folk att bli socialister utan det handlade om att provocera fram kaos och skapa en fiende till Tyskland som tillsammans med stödet till fascisterna skulle ge det önskade resultatet att utmanövrera imperiets svåraste konkurrenter Ryssland och Tyskland.
            Det är inte min avsikt att göra ngn lång utläggning här men jag önskar att alla som för denna viktiga debatt vore mer inställda på att ta del av ett bredare faktamaterial än det som vänster resp borgerliga debattörer lätt hittar på vanliga bibliotek.
            Vid mina inköpsförslag till intressanta böcker till biblioteken lyckas de inte ens hitta en leverantör trots att det tar mig några minuter på nätet.
            På biblioteken hittar man däremot mängder med böcker som presenterar Englands officiella uppfattning.
            En samhällskritisk bok av Chomsky illustreras med Bruegels målning ’En blind leder blinda’ – så upplever jag att debatten ser ut till stor del.

            • 25 oktober, 2013 at 06:36

              Tack för synpunkter. Efter vad jag vill minnas blev hjälpen från väst av allt mindre betydelse då Sovjet vänt kriget mot nazisterna. Ja, det är mycket möjligt, ja sannolikt att England och Frankrike avvisade Sovjets trevare efter en pakt mot Hitler i slutet av 30-talet – vilken skulle förhindrat/försenat- ett anfall av Hitler och medfört att nazisterna snabbare besegrats – just i förhoppning att Hitler skulle ta kål på Stalin. Efter det skulle Tyskland vara lättare att angripa, säkert försvagat militärt även efter en tänkt seger.

              Peter, dina påståenden av att bolsjevikerna kom till makten enbart tack vare stöd från England och USA tror jag saknar verkligt stöd. I stället anföll de landet efter revolutionen 1917, tillsammans med andra stater, men slogs tillbaka. Churchill liknande Lenin vid en varböld i ett känt uttalande (återgivet i en ledare i tidningen Clarté 1967).

              Är detta tankegångar som EAP har, måntro?

              • Peter Grafström
                25 oktober, 2013 at 11:40

                För det första Anders ditt ursprungliga anförande anser jag var bra och det fanns inget att anmärka på. Därefter kom diskussionen in på 2a världskriget och förhistorien. Där är den officiella historieskrivningen genomfalsk.
                Jag har tipsat dig om några texter som ger dig möjlighet att börja ifrågasätta den bild du fått genom de av angloamerikanerna totalt dominerade bokförlag forskning utbildning och medier.
                Exempel är G G Preparatas Conjuring Hitler .. från 2005.
                Nikolay Starikovs artikelserie på orientalreview.org som ger en tämligen lättläst och intressant översikt. Han baserar sig i huvudsak på källor från väst bl a historiker ur etablissemanget,
                Du har sagt att du inte tänker ta del av dem.
                Om du eller någon annan seriös debattör med liknande verklighetsuppfattning som du skulle ta del av dessa texter skulle det börja gå upp för dig att västs ingrepp i inbördeskriget inte alls var vad du tror. England ville absolut inte ha tillbaka tsaren vid makten och heller inte någon pragmatisk socialdemokrat.
                Trotsky ville starta världsrevolution och det skulle ha givit västkapitalisterna den förevändning de önskade för att lägga under sig Ryssland.
                Om man därtill tar sig tid att studera Lord Palmerstons härjningar under 1800-talet med att anställa revolutioner överallt utom hemma ser man att det finns ett återkommande mönster. Carroll Quigley citerar den inflytelserike Alfred Milners yttrande om att han var brittisk imperialist och socialist vid den aktuella tidsperioden före 1917.
                Precis lika svårt som det är att nå ut till folk med en sann bild av vad som pågått i MÖ är det att nå ut till folk med en sann bild av 1900-talets krig och omvälvningar.
                En sak som ni inte alls kom in på ovan var finanseliternas komplicerade manipulationer. De texter jag nämner ovan berör även detta och ger dig möjlighet att ana hur mycket det är som aldrig tas upp av de vanliga historikerna.
                Med EAP antar jag att du menar Lyndon Larouches skriverier. Dem har jag inte använt mig av. Men flera författare som i yngre år hade kontakt med honom har skrivit intressanta texter. Tex Webster Tarpley har givit en historisk överblick av stort intresse i serien against oligarchy.
                Det är ditt val att inte utsätta dig för resonemang som avviker från det som man lätt hittar på svenska bibliotek. Men tror du verkligen på att angloamerikanerna var ärligare förr än du inser att de är nu beträffande MÖ? Var vänlig svara på om du tror det.
                Dessa angloamerikaner stryper tillgången till korrekt info – det har du själv konstaterat i nuet. I motsats till dig har majoriteten av befolkningen fortfarande inte detta klart för sig.
                De svenska historikerna är inte modigare eller mer ifrågasättande än folk inom politik och medier. Det handlar inte om brist på kompetens att uföra forskning utan om vilja att ifrågasätta den linje som ger en trygg karriär genom att man då får forskningsanslag.
                Sveriges militärer skickas till Afghanistan för att vi skall ligga bra till hos USA, det är man helt på det klara med på militärhögskolan, även om man inte är tydlig beträffande den rent ekonomiska aspekten av att ’ligga bra till’. Analoga förhållanden råder sannolikt inom alla delar av etablissemanget.
                Vill man ha en fungerande forskning på 1900-talets historia och tidigare behövs det dels en tryggt finansierad gren av forskningen som USA och England kommer att uppleva som fientlig dels en lösning av problemet hur man skall få en meningsfylld peer review som gör att forskningen får allmänt anseende.
                Man måste inse att det finns anglofila instinkter på alla nivåer förutom maktmässiga hänsyn och börja bryta ner dessa instinkter.

                • 25 oktober, 2013 at 13:06

                  Utförlig kommentar går bra. Jag har i princip inget emot att läsa de texter du rekommenderar, men jag hinner inte under några veckor. Kanske någon annan läsare gör det. Ja, England hade förmodligen föredragit den svage Kerenskij. Det är svårt att få ihop ditt påstående om att man gärna såg att bolsjevikerna kom till makten i Ryssland, och att man samtidigt anföll landet tillsammans med andra stater dock.

                  • Peter Grafström
                    25 oktober, 2013 at 17:22

                    Om de utländska truppernas ingripande hade varit helhjärtat ja men så var inte fallet. England skickade dit 50000 soldater men bara en bråkdel deltog i strider. USA hade 13000. England hade till sin hjälp även över 70000 japanska soldater som hade kunnat disponeras för att dra isär de röda och ge möjligheter för Kolchaks styrkor men det utnyttjades inte på ett sätt som tyder på att man verkligen ville vinna.
                    Därför underlättade kapitalisternas anfall det för propagandan på den röda sidan att värva mängder av nya anhängare.
                    Krigslister innebär att man duperar.
                    Sun Tzu beskriver detta i otaliga exempel på tvärtomlogik i Art of war.
                    Anthony Suttons Wall Street and the bolshevik revolution kap XI The alliance of bankers and revolution ger en intressant insyn i hur folk med koppling till Rockefeller – Morgans resonerade. De ville ha ’captive markets’ Lenin visade sig inte vara så lätt att kontrollera som väst hade trott när de finansierade honom, men det var ju lite senare.
                    Det kalla kriget berodde inte nödvändigtvis på politiska färger utan på att Stalin inte anslöt sig till finanspakten Bretton Woods hävdar en del.
                    Jag har ingen egen uppfattning på den punkten men jag vet att mycket få har några begrepp om finanseliternas göranden.
                    Alla de källor jag citerar i tidigare kommentar ger viss insyn i dessa ting och är därför bra för att man inte skall underskatta dessa eliters slughet och vilja att uthålligt iscensätta komplotter över långa tidrymder.

                • 25 oktober, 2013 at 18:00

                  Peter Grafström!

                  Tack för att du tar dig tid att skriva långt om detta. Jag är inte historiker och har haft bara den ”vanliga synen” på nittonhundratalets historia. Men när jag läser din kommentar påminns jag om att vi är många som måste lära historien på ett nytt sätt.

                  Tidigare i år snubblade jag över artiklar av en person som du nämner, ryssen Nikolay Starikov, författare och journalist, och det blev en blandning av aha-upplevelser och önskan att gå vidare. Det håller jag på med och det har blivit omtumlande läsning, men pusselbitar faller på plats.

                  Bl.a. kom en begriplig bild av trotskismen. Den ber jag att få visa, som historieskrivning av största vikt, och det tycks finnas mer att upptäcka. Nedan kommer en länk till den av dig nämnde Starikov. Detta för att tipsa andra läsare av denna blogg att det finns en historieskrivning som de bör testa.

                  Alltså, en begriplig bild av trotskismen. Man ska inte se den som en vanlig politisk rörelse bland andra. Den är till för att AVVÄRJA annan rörelse.

                  Dess första namn, Leon Trotsky, var agent för utlandet. Lite bakgrund: ”Leon Trotsky, Father of German Nazism”, fem delar, av Nikolay Starikov. Delarna ingår som ”Episode 6” i en lång historisk serie hos den av PG nämnda Oriental Review.

                  Rubriken, ”Leon Trotsky, fader till tysk nazism”, kan chockera en och annan. Kortfattat går historien så här:

                  Trotsky utvisades från Sovjet i februari 1929 efter att hans linje hade förlorat. Sommaren 1928 var Hitlers nazistparti nästan betydelselöst. Ett år senare hade mycket förändrats. I augusti 1929 hade nazisterna resurser till ett storslaget möte dit 30 specialtåg transporterade partimedlemmar, och 60000 stormtrupper marscherade framför Hitler. De som hade ordnat de ekonomiska resurserna var brittisk, amerikansk och fransk underrättelsetjänst. För när Trotsky, deras ”man”, var borta från inflytande i Sovjet, så måste de göra ett annat drag: satsa på Hitler för att förstöra Sovjet.

                  Den första delen av fem behandlar slutet av första världskriget.
                  Den andra delen handlar bl.a. om hur, som PG nämner, Trotsky beställde 1000 lok i Trollhättan.
                  O.s.v.

                  Här är länk till den första delen:

                  http://orientalreview.org/2010/10/25/episode-6-lev-trotsky-the-father-of-german-nazism-i/

                  Där finns länkar till följande delar.

          • Tom Jensen
            25 oktober, 2013 at 08:28

            Anders, då du lever med föreställningen att kommunismen är de goda och kapitalismen de onda har jag full förståelse för att du är tvungen att ”justera” historien så att den passar ihop med din världsbild och att det är därför du förnekar kommunismens brott mot mänskligheten. Argumentet att dessa brott enbart skulle vara propaganda är intressant nog samma argument som mänga nazister för fram när de förnekar förintelsen. Men jag försäkrar dig om att både koncentrationslägren precis som Gulag, är verkliga. Sen har jag också svårt att förstå varför forum för levande historia, som är en svensk myndighet, 2013, skulle bedriva anti-kommunistisk propaganda och medvetet hitta på att kommunismen skulle ha gjort sig skyldig till en massa brott som inte stämmer. Har du någon förklaring till det?

            Intressant att läsa att USA bär ansvaret för antalet döda i Koreakriget. Jag och många med mig tycker nog att ansvaret ligger på kommunistiska Nordkorea, som på ett folkrättsvidrigt sätt angrep Sydkorea, eller på kommunistiska Kina, som gick in i kriget och därmed avsevärt förlängde det, snarare än på USA som tillsammans med ett 40-tal andra länder (däribland Sverige) först ingrep efter det att FNs säkerhetsråd hade antagit en resolution som uppmanade alla FNs medlemsstater att komma till Sydkoreas försvar.

            När det gäller utvecklingen under andra världskriget ser jag du här också försöker att ”förvränga” den. Det du ”glömmer” att nämna är att den pakt som Stalin föreslog inte var utan villkor från Sovjetunionens sida. Stalin ställde krav på territorier, vilket Frankrike och England av naturliga skäl inte kunde gå med på. Det var därför som Stalin vände sig till Hitler som sa ja, varpå Sovjet på ett folkrättsvidrigt sätt anföll Polen, Baltikum och Finland. För övrigt så har du helt fel angående Sovjets betydelse i kriget. Tittar vi på hur krigsutvecklingen såg ut initialt, innan sjöblockaden hade fått effekt och innan de amerikanska/brittiska luftvapnen hade börjat att mala ner Tysklands industrikapacitet, så fullständigt krossade den Tyska arme’n den Sovjetiska. Hade Tyskland kunnat koncentrerat sig ostört på östfronten och inte hindrats att förse sina styrkor med förnödenheter och krigsmateriel hade Tyskland med största sannolikhet besegrat Sovjetunionen.

            • 25 oktober, 2013 at 16:28

              Tom, du tycks ha missat att blogginlägget handlar om 4 opinionsundersökningar av den vuxna befolkningen i USA, en av befolkningen i 29 länder och en av befolkningen i Ryssland, allt under en tidsperiod på 28 år. Samtliga visar att en betydande andel av befolkningen är kritisk mot kapitalismen och har en positiv attityd till olika socialistiska idéer. Det är väl bra mycket viktigare och intressantare än vad personen Anders Romelsjö råkar tycka, eller?.. Har du fått mig på hjärnan?
              Koreakriget:Det mesta talar för att Nordkorea startade detta efter en period med strider mellan Sydkorea under ledning av den från USA importerade högerextremisten Syngman Rhee (vars staty skamligt nog fanns att se i parlamentet i Söul, då jag var där) samt Kim il Sung som lett befrielsekampen mot japanerna. I FN begicks flera fel:
              1. FN, under ledning av den ytterst USA-vänligen Tryggve Lie, försökte inte seriöst att först finna en fredlig lösning.
              2. Endast Sydkorea fick framlägga sin uppfattning före beslut
              3. Man gav inte Sovjetunionen tid att överväga att delta; Sovjet bojkottade FN eftersom man lät den lilla provinsen Taiwan och inte Fastlandskina representera Kina
              4. Befälhavaren general Mac Arthur hotade gång på gång att gå över Yalu-floden och anfalla Kina, samt att använda kärnvapen. Att Kina gick in i Korea var då förståeligt.
              5. USA har hela tiden motsatt sig fredsfördrag med Nordkorea, och har gång efter annan genomfört militärövningar, även med kärnvapensimuleringar.
              • Visserligen avskedade president Truman chefen för de militära styrkorna i Korea, general MacArthur, för ordervägran då denne ville driva kriget mycket långt. Men därvid stannade moderationen och i stället släpptes kriget löst, med bland annat napalmbombningar. Resultatet blev fasansfullt. Antalet döda anges av olika källor till 3–4 miljoner (Dowd 1997:108, Horowitz 1966:107), ja, till och med 5 miljoner döda (Rystad 1993) och hela landet lades bokstavligen i ruiner, med industricentra i norr totalt sönderbombade av USA. Koreakriget var det tidiga kalla krigets mest blodiga krig, och skulden för kriget var mycket entydigt USA:s. Chomsky hänvisar till ”USA:s grundläggande dokument för kalla kriget, NSC-68 från april 1950, strax innan Koreakriget”.
              Efter vad jag förstår är din beskrivning av krav från Sovjet inte styrkt. Ja, Sovjet gjorde fel som anföll dessa länder. Och slagen vid Stalingrad och Kursk mm vanns innan de allierade på allvar börjat bomba Tyskland. Vad läser du för litteratur om andra världskriget?

              • Tom Jensen
                25 oktober, 2013 at 22:25

                Anders, detta inlägg är ytterligare ett inlägg där du försöker, förneka, förringa och bortförklara kommunismens brott mot mänskligheten. Missförstå mig inte, jag tycker detta är bra, för det visar klart och tydligt för 99% av den svenska befolkningen hur oseriös du är. Samma sak gäller din syn på Koreakriget. Enligt dig ligger tydligen ansvaret för Koreakriget på USA på grund av några teknikaliteter i FN, snarare än på Nordkorea som startade kriget. Jag säger bara: kommentarer överflödiga.

                Det stämmer Anders att du är obetydlig. Det stämmer också att dina idéer aldrig kommer att få något genomslag. Anledningen till detta är att det finns sådana som mig som aldrig låter kommunister föra fram sitt budskap oemotsagd. Varje gång du eller någon likasinnad kommer att försöka bagatellisera eller förneka de ohyggliga brott mot mänskligheten som kommunismen gjort sig skyldig till så kommer jag eller någon likasinnad belysa dem. Det finns redan alldeles för många exempel på att antidemokratiska element har segrat bara för att de har fått stå oemotsagda.

                För övrigt när det gäller Stalingrad och Kursk så mötte Sovjet här en Tysk armé som var svårt sargad av vintern och som led brist på det mesta av förnödenheter då Tyskland vi det här tillfället hade förlorat luftherraväldet över sitt land. Det man dock framförallt led brist på var drivmedel till sina stridsvagnar. Vid det här laget hade Tyskland varit utsatt för en över 3 år lång sjöblockaden. Då en överväldigande majoritet av all handel sker via haven förstår alla att ett sådant förfarande allvarligt skadar ett land. Trots detta så lyckades den Tyska armén tillfoga den Sovjetiska mångdubbla förluster. Mot bakgrund av detta är det inte svårt att föreställa sig att om förutsättningarna för den Tyska armé hade varit annorlunda hade resultatet också kunnat bli det.

                • 26 oktober, 2013 at 09:18

                  Tom, du har även i dina långa skriverier helt undvikit att blogginlägget handlar om 4 opinionsundersökningar av den vuxna befolkningen i USA, en av befolkningen i 29 länder och en av befolkningen i Ryssland, allt under en tidsperiod på 28 år. Samtliga visar att en betydande andel av befolkningen är kritisk mot kapitalismen och har en positiv attityd till olika socialistiska idéer. Den handlar inte kom brott av kommunismen, fascismen, kolonialismen eller imperialismen. Du har påstått att 20 miljoner invånare dödades i Sovjetunionen av dess regering, utan att ange källor etc – som vanligt från din sida. Jag har inte förnekat terrorn och dödsfall pga detta i Sovjet, men ifrågasatt dessa siffror och hänvisat till ryska arkiv. Du undviker att kommentera detta. Du har inte heller kommenterat mina uppgifter om dödandet av imperialismens främste makt, USA som sker idag och berört människor i många världsdelar och länder. Ensidig, som vanlig, Tom.
                  Du skriver om antidedemokratiska element. Du har aldrig kommenterat eller instämt i min kritik att ”demokratiska” (inte enligt expresident Carter) USA har störtat flera demokratiska regeringar och etablerat och stött mångdubbelt fler diktaturer än något annat land. Hur får du det att gå ihop Tom?

                  Visst, den ryska vintern var verkligen till nackdel för de tyska trupperna. Betydelsen av denna och drivmedelbrist är svårt att värdera. Denna diskussion om vad som skett om Om inte varit blir onödigt spekulativ och kan läggas ned. 

                  • Tom Jensen
                    26 oktober, 2013 at 10:51

                    Du påstår att jag inte har hänvisat till några källor vilket är märkligt då jag har hänvisat till boken ”kommunismens svarta bok” jag har hänvisat till den ryska statliga utredning som gjordes under 1990-talet i syfte att utreda kommunismens brott samt jag har hänvisat till forum för levande historia som är en svensk myndighet som på ett föredömligt sätt har sammanställt forskningen kring detta ämne. Det du Anders inte har lyckats svara på är varför en svensk myndighet 2013 skulle medvetet syssla med historieförfalskning gällande kommunismens brott. När det gäller arkiven så finns det en stor del forskare som är övertygade om att de inte är kompletta, vilket inte verkar omöjligt utan snarare troligt. Förutom Natzityskland är det väldigt få länder som i detalj noggrant redovisar sina brott mot mänskligheten. Men enligt dig hur många mördades då i Sovjet av den kommunistiska regimen?

                    Jag skulle vilja säga att mer eller mindre alla dina inlägg händar om USA och USAs påstådda brott, vilka jag också har kommenterat i andra sammanhang vid mängder med tillfällen. Att repetera allt detta här hade bara gjort kommentarerna onödigt långa. Men då du tjatar så skall jag repetera vad jag har sagt många gånger tidigare 1) USA har gjort många dåliga saker genom åren och de gör fortfarande många dåliga saker. Dock är effekten av dessa starkt begränsade jämfört med kommunismens brott. 2) Du påstår att USA har störtat många ”demokratiska” regeringar. Det går verkligen att diskutera hur demokratiska dessa regeringar egentligen var. T ex kan man hävda att Al-Assad är demokratiskt vald då han faktiskt fick en bra bit över 95% av rösterna i senaste presidentvalet i Syriden 2007. 3) Dessa ”demokratiska” regeringar har heller inte störtats av USA. Det har varit interna konflikter som har legat bakom regimskiftena och dessa hade skett varesig med eller utan USAs inblandning.

                    • 27 oktober, 2013 at 18:03

                      ”Kommunismens svarta bok” kan knappast betraktas som en objektiv beskrivning. Har den hemma, liksom ”Kolonialismens svarta bok” och inte i Provence och har den inte så aktuell. Antikommunism har åtminstone sedan andra världskriget varit ett framträdande drag hos den svenska staten. Vi har arbetslägren för kommunister under andra världskriget, Enbom-processen, registreringen av kommunister via SÄPO, och via socialdemokraternas egen organisation. Den svenska staten är ingen objektiv instans. Vi ser nu hur den stödjer USA:s brutala utrikespolitik genom deltagande i kriget i Afghanistan, de brutala bombningarna i Libyen långt utöver FN-mandater, stödet i USA:s kampanj mot ett självständigt Syrien, FRA:s hjälp åt NSA. Den stora faran för fred och reell demokrati och självständighet i världen idag är USA. Av de stater som du sannolikt anser som ”kommunistiska” (vilket ingen stat varit, de har varit en variant av socialistiska stater) är väl Kuba och Nordkorea, som inte varit i krig på decennier. Forum för levande historia har all anledning att studera dagens imperialism, och den tidigare kolonialismen. Det gör den inte, den är bl.a ett uttryck för etablissemangets politik.
                      Apropå utrensningarna i Sovjetunionen har jag min litteratur mest i hemlandet. Wikipedias artiklar ska inte ses som allmänt objektiva (vilket du hävdat i mail). Jag finner där detta:
                      (http://en.wikipedia.org/wiki/Great_Purge)
                      ”The previous theories have been fundamentally challenged by new information since the opening of the Soviet archives after the end of the Soviet Union in 1991, which allowed more research in new areas of materials. Scholars have come to view the Great Purge as a crucial moment – or rather the culmination – of a vast social engineering campaign started at the beginning of the 1930s (Hagenloh, 2000; Shearer, 2003; Werth, 2003). It claimed about 1% of the USSR adult population as its victims, and many children suffered as collateral damage.[8] (Kommentar: 1 % av Sovjets dåvarande vuxna befolkning innebär drygt 1 miljon människor, inte 20 miljoner som du påstått, men olika uppgifter finns i Wikipedia, se nedan
                      -According to the declassified Soviet archives, during 1937 and 1938, the NKVD detained 1,548,366 victims, of whom 681,692 were shot.
                      – Robert Conquest claims that the probable figure for executions during the years of the Great Purge is not 681,692, but some two and a half times as high. He believes that the KGB was covering its tracks by falsifying the dates and causes of death of rehabilitated victims.[78]
                      (Kommentar:Conquest menar att c:a 1,5 miljoner avrättades, medan han i sin bok 1968 och i senare publikationer angivit mycket högre siffror).

                      At first it was thought 25-50% of Red Army officers were purged, it is now known to be 3.7-7.7%. Previously, the size of the Red Army officer corps was underestimated, and it was overlooked that most of those purged were merely expelled from the Party. Thirty percent of officers purged in 1937-9 were allowed to return to service.[30]”

                      Du förskönar USA:s hållning till demokrati. Det finns inget land i världen som stött tillnärmelsevis så många militärkupper i demokratiska länder som USA.Utrikespolitiskt har USA tydligt visat att landet inte är för demokrati. Man kan kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra (Egypten, Tunisien, Bahrain, Saudiarabien, Pinochets Chile och alla de militärdiktaturer som USA stött/etablerat i Sydamerika och även i Sydostasien.) Några demokratiskt valda regeringar som USA medverkat i att störta i statskupper.
                      -Mossadeq i Iran 1953;
                      -Arbenz i Guatemala 1954;
                      -Sukarno i Indonesien 1965;
                      -Allende i Chile 1973;
                      -Sihanouk i Kambodja 1970
                      -USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983;
                      -USA understödjer statskupp en i Venezuela 2002, och erkänner, omedelbart och officiellt, kuppmakarna som de nya representanterna för landet. Problemet för USA var att kuppen misslyckades;
                      -Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haitia av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas.
                      -Zelaya i Honduras 2009

                      Avslutningsvis, eftersom det väl bara finns enstaka små s.k. ”kommunistiska stater” (enligt din sannolika vokabulär) kvar och eftersom du skriver att USA har gjort många dåliga saker – anslut dig då till saklig information om USA och kamp mot USA:s brutala utrikespolitik! Här och nu kan du göra en insats. Ingen av oss kan göra något åt t.ex. utrensningarna i Sovjetunionen.

  3. Gunnar
    25 oktober, 2013 at 17:25

    Det är knappast det socialistiska sovjet folk längtar till, det är snarare det nationalistiska sovjet. Kyrkan spelar ex större roll nu än under Jeltsin eller någon gång under sovjettiden. Nationalistiska tongångar är legio hos många borgmästare. Traditionell kommunism tillbaka ? Nähhh…snarare en stark ledare…

  4. 26 oktober, 2013 at 09:52

    Mycket tjatter här. Det är komiskt att notera att det som tidigare vevats ut – nämligen att Tyskland stod bakom den ryska revolutionen – nu har ersatts av västmakterna! Det verkar som vem som helst får vara den verkliga arrangören av ryska revolutionen … utom de folkmassor som verkligen genomdrev den för att de ville äta sig mätta och var trötta på kriget! Ungefär liknande känslor torde dagens ryssar ha, och Gorbatjov och Jeltsin och deras underhuggare svek detta å det grövsta. Därför inte underligt att till och med stagnationen under Bresjnev ses som ett bättre alternativ än en regim där fullständigt hänsynslösa och tjuvaktiga oligarker styr.

Comments are closed.