Australien och USA ”förenade vid höften” – liksom Sverige & USA? Finns någon fördel?


Australien-USA

Den här artikeln har jag fått översatt av den svenske tandläkaren Martin Gelin i Australien – tack Martin! Den är skriven av James O’Neill, som är en Australisk barrister (jurist) i juridik och geopolitisk analytiker och har publicerats i New Eastern Outlook 23/9.
New Eastern Outlook
Han var tidigare en akademiker vid Universitetet i Bergen (Norge), universitetslektor vid universitetet i Waikato (NZ) och visiting professor vid Louvain la Neuve universitet (Belgien). Han var också en konsult med FN: s ekonomiska kommission för Europa i Genève. O’Neill är specialiserad på internationell rätt med särskild tonvikt på gränssnittet mellan lag och geopolitik. Han har publicerat två böcker och många artiklar i peer reviewed journals (vetenskapliga tidskrifter) samt kommentarer på flera webbplatser i USA, Europa, Storbritannien och Australien.

James O’Neill diskuterar samsynen mellan Australien och USA gällande politik, försvar och nationell säkerhet. Motsvarande diskussion är lika relevant för oss svenskar – artikel är relevant och aktuell också för oss.

Artikeln.
Vid två tillfällen nyligen sa Premiärminister Malcolm Turnbull att Australien och USA är ”förenade vid höften” gällande politik, försvar och nationell säkerhet. En utsago som inbjöd till en del kritiska kommentarer. Men anmärkningsvärt nog saknades officiella invändningar från det Australiska arbetarpartiet (Labour är största oppositionpartiet). I alla praktiska avseenden är det liberala koalitionspartiet och labourpartiet oskiljbara i frågor om försvar, utrikespolitik och nationell säkerhet.
Venezuela 3 170827 Trump
Turnbulls utsagor, som i samband med valet av den oberäknelige och klart olämplige Donald Trump som USA:s president, borde ha möjliggjort ett tillfälle att kritiskt omvärdera Australiens ställning gentemot USA. Det hände inte, inte minst på grund av att de slöa MSM inte såg någon anledning till att ifrågasätta de grundläggande antaganden som utgör basen för Australiens försvarspolitik som existerar åtminstone efter det att Singapore föll till Japan i januari 1942. Innan denna banbrytande händelse, hade Australien aldrig ifrågasatt sin roll som ett kolonialt bihang till det Brittiska Imperiet. Detta status ledde Australien in i en serie krig, som i likhet med nästan alla andra militära missöden innan och därefter hade ett mycket vagt eller inget samband alls med Australiens nationella intressen.
Kommentar: Risk för Sverige att hamna i motsvarande situation efter värdlandsavtalet och närmandet till Nato.
Turnbull
Australiska trupper slogs mot ryssarna i Krimkriget under 1850-talet (denna ansenliga ironi förloras i det aktuella propagandakriget mot Ryssland för Krim-”annekteringen”.) Ett stort antal australiska soldater slaktades i första världskriget, ett krig som planerats efter 1890-talet för att motarbeta alla tyska utmaningar mot det Brittiska Imperiets överlägsenhet (Docherty & Macgregor Hidden History, 2013)
Även om Premiärminister William, Morris Hughes (Australisk Premiärminister mellan 1915 och 1923) vägrade en brittisk begäran om att formellt gå ihop med de brittiska styrkorna som kämpade i de Ryska inbördeskriget 1917-1921 mot bolsjevikerna, anslöt sig Australiska trupper ändå till den Nordryska kampanjen som ”frivilliga”. Det Australiska krigsskeppet ‘HMAS Swan’ bidrog med underrättelseoperationer i Svarta havet i slutet av 1918 som riktade sig mot de bolsjevikiska styrkorna.

Japanernas vilda jakt på de brittiska styrkorna, 1941-1942, klargjorde för de australiska politikerna att en ny beskyddare behövdes, och amerikanerna behövde ingen uppmuntran för att anta den rollen. Det “skenäktenskap” som ingicks 1942-1945 passade nog Australiens föreställningar om en förestående japanska invasion, men då som nu,” brudens hemgift” borde ha granskats närmare.
En obeveklig propagandakampanj genom alla möjliga media bidrog till atta övertyga den australiska befolkningen år 1942 och alltsedan dess, att Australien hade gjort en bra affär. De falska säkerhets- arrangemangen genom ANZUS- fördraget personifierar detta. Verkligheten är dock något annorlunda.

Amerika grundades på lovvärda principer, uttryckta i Declaration of Independence, ”Vi anser att dessa sanningar skall vara självklara: att alla män är skapade lika”. Detta var en kraftfull förklaring av avsikter och princip. Men förmådde efterföljarna till “Founding Fathers” leva upp till detta ideal?

Alla män är och var inte lika. Många av dessa grundare, inklusive Washington, Jefferson och Hamilton var betydande slavägare. Standarden av behandlingen av slavarna kom att te sig relativt godartad. Så blev dock inte behandlingen av Indianerna.

I ett av världens största folkmord, slaktades mellan 8 och 10 miljoner indianer. De överlevande blev instängda på s.k. Reservat, kända för sina fruktansvärda förhållanden och indianernas mark exproprierades på uppdrag av vita nybyggare.


IndianerIndianer 1916
Inte ens detta var nog. En falsk flaggoperation (en av många genom hela Amerikanska historia) gav president Polk ursäkten att föra krig mot Mexiko 1846-1848. Fördraget som tvingats på de förlorande mexikanerna krävde av dem att avstå en tredjedel av sitt territorium; de nuvarande moderna staterna Arizona, Kalifornien, New Mexico, Nevada och Utah.

I det Spansk-Amerikanska kriget 1898, förvärvades Kuba, Guam, Puerto Rico och Filippinerna. Efter Spaniens nederlag kunde Filippinerna motstå efterföljande amerikansk kolonisation. Minst 600 000 Filippinos dog i detta motståndskrig mot USA. Amerikanerna fortsatte med att ockupera Guantanamo på Kuba, trots att de upprepade gånger blivit ombedda att lämna ön av den suveräna Kubanska regeringen alltsedan 1959. Guantanamos roll som tortyrcentrum och för att hålla fångar inlåsta på obestämd tid utan rättegång är väl dokumenterad.

Tack vare, främst Ryssland (26 miljoner Ryssar döda), besegrades Tyskarna i andra världskriget. De avgörande striderna vid Stalingrad och Kursk kom att bestämma det slutliga resultatet, striderna utkämpades och vanns innan Amerikanerna ens kommit med i kriget mot nazisterna. Även den Japanska ”överrasknings”attacken mot Pearl Harbor, har ständigt misstolkats av efterkrigspropagandisterna som ignorerar klarlagda fakta av forskare som t.ex. Robert Stinnett (Bedrägeriets dag, 1999). Wikipedia ”Day of Deceit: The Truth About FDR and Pearl Harbor is a book by Robert Stinnett alleging that the Roosevelt administration deliberately provoked and allowed the Japanese attack on Pearl Harbor in order to bring the United States into World War II. Stinnett argues that documentary evidence shows that the attacking fleet was detected through radio and intelligence intercepts and that the information was deliberately withheld from Admiral Husband E. Kimmel, the commander of the base.”
Pearl HarbourAngreppet på Pearl Harbour
Tiden just efter slutet av kriget i Europa blir också lärorik. Attlee, Stalin och Truman möttes i Potsdam (Berlin) för att bestämma hur efterkrigstidens Europa skulle se ut. Avtal nåddes på respektive områden, Sovjetunionens å ena sidan och de västallierade å den andra.
Verkligheten var återigen annorlunda.

De västallierade hade upprättat tre separata planer på att fortsätta kriget, men nu mot deras Sovjetiska allierade.
Den första planen (Operation Dropshot) gick ut på att använda 300 atombomber samt en konventionell bombning för att förstöra 85% av Sovjetunionens industriella kapacitet.

Plan nummer 2, (Operation Totality) skulle riktas mot 20 av Sovjetunionens större städer, inklusive Moskva, Leningrad, Tashkent och Irkutsk genom nukleär utplåning.

Plan nummer 3, (Operation Unthinkable) utformad till att ge en överraskningsattack med konventionella militärstyrkor genom mitten av Sovjetiska linjer. Bortsett från Brittiska, Polska och Amerikanska styrkor hade man planerat att använda 100.000 soldater från den nyligen besegrade Tyska armén.
Tanken att använda sig av Tyska soldater bör inte förvåna någon.

Operation Paperclip var en annan hemlig underrättelseoperation som innbar rekrytering av mer än 1600 Tyska forskare, ingenjörer och tekniker från det Tyska V2 programmet för att sättas i arbete inom USAs raketprogram.
Efter 2:a världskriget uppvisar USA’s historia uppvisar en oöverträffad mängd döda, förstörelse och plundring av andra länders resurser, vilket klarlagts av William Blum och andra.
Kommentar: På svenska finns
Blum Boken  untitled och på engelska bl.a. Rogue State: A Guide to the World’s Only Superpower, 3:de upplagan 2005 och Killing Hope: U.S. Military and CIA Interventions Since World War II, revised edition.

Australien är för närvarande inblandat i åtminstone tre av USA:s aktiva krig: Afghanistan (efter 2001); Irak (efter 2003); och Syrien ( efter 2015). Kommentar: Även Sverige deltar i dessa krig.
Alla tre har ett antal gemensamma drag. Alla är olagliga enligt internationell rätt; alla påbörjades under falska förevändningar och fortsattes med hjälp av ständigt skiftande motiveringar; alla åstadkom död och förstörelse bland ländernas civilbefolkningar; och inget av fallen kunde legitimt klassificeras som avgörande för Australiens nationella säkerhetsintressen.
Aurora 17 USA-trupper i Sverige Inte heller av betydelse för Sveriges säkerhetsintressen, tvärtom då det medför nedrustning av försvaret av Sverige.

Med tanke på den slavliknande anslutningen till den Amerikanska imperialismen, är nog inte dessa krig är Australien engagerar sig. Man behöver bara iaktta och lyssna på den aktuella (och anmärkningsvärt okunniga) retoriken gällande Nordkorea, Kina och Ryssland för att förstå att USA har inga planer på att ändra de senaste 200 årens modus operandi. Med stöd av tidigare historik plus nuvarande politiska ställningstaganden, är det klart att Australien återigen kommer att offra sina soldater, sitt välstånd och rykte genom att kämpa i andra länders krig till andra länders fördel.
Kommentar: Det är stor risk att Sverige också gör det som närmast helt okritisk vasallstat till USA. Hittills har några svenska soldater offrats, liksom flera miljarder i skattekronor.

För att återgå till den ursprungliga frågan: är USA det land med vilket Australien skall förbli förenat vid höften? Ligger detta verkligen i Australiens framtida intresse? En debatt om ett alternativ borde ha påbörjats för länge sedan.
Kommentar: Från svenskt perspektiv blir frågan ungefär densamma. Är USA det land med vilket Sverige skall förbli förenat vid höften? Ligger detta verkligen i Sveriges framtida intresse? En debatt om ett alternativ pågår för fullt med deltagande av en aktiv fredsrörelse och av en organisation som ”Nej till Nato”.

Andra artiklar av James O’Neill, som också de översatts av Martin Gelin:
Mer bevis på att man inte kan lita på USA:s ord
Trump och Afghanistan – en dold agenda;
Myter, Legender och Lögner om kriget i Afghanistan;
USA:s sanktioner: Symptom på en stormakt på nedgång;
Tysklands Östpolitik i modern tid;
Nordkoreas kärnvapenmissiler: Fantasi och verklighet – ett perspektiv från Australien

i Andra om: , , Iran , , ,
imperialism
Ryssland


2 svar till “Australien och USA ”förenade vid höften” – liksom Sverige & USA? Finns någon fördel?”

  1. När vår tids kulturhistoria skrivs om hundra år kommer den att beskrivas som en nedgångsperiod åtminstone vad gäller västvärlden. Detta måste vara en av de svagaste och andefattigaste perioderna på länge, kulturskaparna jagar modefenomen, ytfenomen, älskar chockeffekter och beskådar det egna jaget men förmår inte blicka utöver skrankorna. Politiskt perspektiv saknas och sociala problem sätts inte i samband med sina orsaker. Sällan har man sett sådan flathet och ynkedom. Vår tid ropar på en Brecht men kulturskaparna har inte en aning om vem som drar i trådarna som de rättar sig efter. Endast teman som följer rådande klichéer om identitet och värderingar, och märk väl: västliga värderingar, är tillåtna. Självcensuren är den effektivaste censuren, speciellt när den kopplas till aningslöshet.

    Det James O’Neill skriver om västländernas militära och ekonomiska uppslutning kring USA har fått sin ofråkomliga pendang i att kulturskapandet sker under samma förutsättningar. Snobberiet stinker ända upp till himlen.

  2. ”De avgörande striderna vid Stalingrad och Kursk kom att bestämma det slutliga resultatet, striderna utkämpades och vanns innan Amerikanerna ens kommit med i kriget mot nazisterna.” Nja, inte helt korrekt. USA:s första landstigning på vår sida av Atlanten kom i Nordafrika 1942 och bidrog till att slå ut resterna av tyska afrika-kåren. Sedan dröjde det till just vid tiden för slaget vid Kursk (början av juli 1943) när USA-styrkor landade i Europa, på Sicilien. Det var ingen jätteinsats, jämfört med östfronten, men något i alla fall. Och om man räknar med att USA ”kom med i kriget” från och med krigsförklaringen så är tidpunkten i december 1941.