Denna artikel återger två debattinlägg på hemsidan för Folket i Bild Kulturfront för utvidgad läsning. Den 5 april kom ett inlägg av Pierre Gilly som skrivit boken ”Konsten att sälja krig” Propagandakritik som propaganda

Pierre Gilly.
I september förra året gav jag ut Konsten att sälja krig Propaganda från Plato till Nato på Verbal förslag. När jag började skriva på boken föreställde jag mig att man skulle kunna skydda sig mot manipulation genom att lära känna de vanligaste propagandametoderna. Konsten att sälja krig var tänkt att fungera som en introduktion i intellektuellt självförsvar. Tyvärr är det så att kunskap om propaganda också riskerar att göra oss mer mottagliga för propaganda. De som manipulerar allmänheten är inte historielösa. De anpassar budskapet efter publikens bakgrundskunskaper. En överdriven cynism kan slå över i naivitet.

Under andra världskriget var de allierade försiktiga med att tala om tyska grymheter eftersom man med viss rätt misstänkte att folk skulle tro att det var samma överdrifter och lögner som man gjort sig skyldiga till under det första världskriget.

Det ryska informationskriget mot väst tar idag ofta formen av propagandakritik. Ryska medier påminner gärna och ofta om hur USA ljugit om irakiska massförstörelsevapen, osv. Problemet är bara att det ofta sker för att göra det svårare för allmänheten att förstå vad Ryssland gör i bland annat Ukraina. Det är pseudo-kritisk diskurs där man gärna sätter händelser i meningslösa historiska kontexter. Efter nedskjutningen av MH17 påminde till exempel ryska nyheter om att USA sköt ner ett iranskt passagerarflygplan 1988. “Amerika bad inte ens om ursäkt.” Det iranska planets öde kan naturligtvis inte kasta något ljus över vad som hände med MH17. Men bara genom att nämna dessa två händelser i samma mening kan man skåps en känslomässig koppling utan att ens påstå att spå skulle vara fallet.

Tim Andersons bok, “Det smutsiga kriget mot Syrien”, som Jan Bergsten anmält på den här sidan tycks vara ett annat exempel på hur propagandakritik kan används som propaganda. Det är väl belagt att ett antal stater, däribland USA, blandat sig i det Syriska inbördeskriget. Det är uppenbart att alla sidor bedriver intensiv propaganda och desinformation. Det är också sant att NGO:s inte alltid är att lita på. Jag vet inte hur pass välunderbyggda Tim Andersons exempel är, eftersom jag inte läst boken, men det har inte heller någon större betydelse. Den bästa propagandan är ofta sann. President Assad är naturligtvis inte en demon. Få diktatorer är så grymma som fienden framställer dem. Men är Assad verkligen “blid” (som det står i på i bokens baksidestext) bara för att han inte är en demon? En massa stater underblåser kriget i Syrien men det startade naturligtvis eftersom Syrien varit en diktatur som styrts av samma familj sedan 1971. Jag känner Syrier som bor i Sverige som inte vågat besöka sitt hemland på trettio år. Det är naturligtvis inte USA:s fel.

Replik av mig dagen därpå.

Intressant artikel, men märklig och väsentligen oriktig

Pierre Gillys diskussion är intressant – men märklig och väsentligen oriktig. Låt mig bara uppehålla sig vid de två exemplen han anger.
I. Det ena avser MH17. Han skriver ”Efter nedskjutningen av MH17 påminde till exempel ryska nyheter om att USA sköt ner ett iranskt passagerarflygplan 1988.” Men nyheter och diskussioner i ryska medier har helt fokuserat på svagheter i rapporten i medier i väst och i undersökningar om MH17. Jag och andra har ingående behandlat detta.

På min blogg http://jinge.se har jag publicerat 12 artiklar med MH17 som ett av titelorden. Där finns gott om referat från bl.a. ryska medier. Den ledande ryska siten Russia Today (www.rt.com) har publicerat över 100 artiklar med ordet MH17 som titelord. Då jag söker där på ”Airplane accident in Iran 1988” får jag ingen träff. Pierre Gilly illustrerar här själv på ett utmärkt sätt viktiga ingredienser i propagandan. Han anför felaktiga uppgifter i sakfrågan och tar i stället upp en avlägsen sidofråga, som också den beskrivs oriktigt.

II. Den andra frågan gäller Syrien. Pierre Gilly skriver ”En massa stater underblåser kriget i Syrien men det startade naturligtvis eftersom Syrien varit en diktatur som styrts av samma familj sedan 1971. Jag känner syrier som bor i Sverige som inte vågat besöka sitt hemland på trettio år. Det är naturligtvis inte USA:s fel.”
Det är väl belagt att USA intervenerat i Syrien redan på 1980-talet, och att en plan fanns på Pentagon redan 2001 att destabilisera ett antal länder i Mellanöstern, däribland Syrien. Ett av beläggen är intervjun i TV-programmet Democracy Now i mars 2007 där förre NATO-ÖB och presidentkandidaten general Wesley Clark uppgav att han hösten 2001 fick se Pentagondokument som visade att USA planerade att destabilisera bl.a. Syrien, Irak och Libyen. (http://www.democracynow.org/2007/3/2/gen_wesley_clark_weighs_presidential_bid). Vidare, beror kriget på att Syrien är en diktatur? Om det vore så att USA genomgående bekämpar diktaturer med krig eller på annat sätt skulle detta vara ett allmänt stöd för Gillys påstående. Är det så? Nej.

Det finns inget land i världen som stött tillnärmelsevis så många statskupper i demokratiska länder som USA. Man kan kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra (Egypten, Tunisien, Bahrain, Saudiarabien, Pinochets Chile och alla de militärdiktaturer som USA stött/etablerat i Sydamerika och även i Sydostasien.) Några demokratiskt valda regeringar som USA störtat i statskupper.
-Mossadeq i Iran 1953;
-Arbenz i Guatemala 1954;
-Lumbumba i Kongo 1960;
-Sukarno i Indonesien 1965;
-Allende i Chile 1973;
-Sihanouk i Kambodja 1970;
-USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983;
-USA understödjer statskupp en i Venezuela 2002, och erkänner, omedelbart och officiellt, kuppmakarna som de nya representanterna för landet. Problemet för USA var att kuppen misslyckades;
-Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haiti av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas;
-Zelaya i Honduras 2009;
-Statskuppsplaner mot al-Assad omkring 2012-2013;
-Stödet till den egyptiska militärens statskupp mot Morsi 2013.
-Stödet till statskuppen i Ukraina i februari 2014
-Statskuppsförsök i Venezuela 2015.

Slutligen går det bra att resa till Syrien. Jag har flera vänner från Syrien som besöker landet regelbundet. Tre av dem var där förra året. Vi är några som planerar en resa till Syrien litet senare i år. Och läs den utmärkta boken av Tim Anderson!
Sammanfattningsvis är Pierre Gillys artikel ett utmärkt exempel på propaganda för vissa åsikter, baserade på den kanske vanligaste ingrediensen – osaklig information.
Tillägg – några bloggartiklar.

Är den holländska slutrapporten om MH17-nedskjutningen tillförlitlig?

MH17 – ”Var är den rykande polisen”?

Rapporten: Vem sköt ned MH17?

Är JIT rapporten om MH17-kraschen en ren fiktion?

Svar på frågor om MH17:s nedskjutning – ”false flag”

Anders Romelsjö