Idag står pseudodebatterna som spön i backen, den ena är värre än den andra, men värst är den som handlar om en skåning som är oförmögen att skapa konst och som kompensation för sin bristande förmåga istället skapar provokationer vars mål är att stigmatisera muslimer. Sedan kan man diskutera om det är bra eller dåligt när vi ser hur alla journalister hänger på, man skapar sensationsjournalistik, sedan blir själva sensationen en sensation. Intressant möjligen, men dessvärre tappar nog merparten av mediekonsumenterna respekten för journalister.
Jag har lov att använda Hasse Lindströms klackspark i frågan om Mohammedkarikatyrerna. Det är en riktig konstnärs klackspark inför det uppenbara, och den sårar inte heller några troende muslimer. Möjligen sårar den dem som utger sig för att vara konstnärer och förfärdigar rondellhundar. Hans Lindström visar för övrigt en ny teckning varje dag på sin hemsida (Bonton.se) vilket gör att ett besök alltid leder till leenden.
Nu visar det sig att ”Jihad Jane” inte var något annat än en bluff, en mentalt handikappad kvinna som i sitt eget utanförskap omvandlade sig själv till muslim. Fyra av de ”terrorister” som greps på Irland är redan släppta och avförda från utredningen.
Man kan fråga sig vad som föranledde denna ”pangnyhet” i media, och läser man artiklarna som skrivs i tidningarna så förstår man snart att målsättningen bara är att demonisera muslimer. Det är en agenda som har sitt ursprung i två länder i första hand, bägge i högsta grad inblandade i olika konflikter i Mellanöstern. Och numer är även svenska soldater inblandade i något som till en början sågs som ett perifert krig i ett bergigt land. Men nu fokuseras informationen alltmer från vår regerings håll, medborgarna får uppgifter som går ut på att vi bör sända fler soldater och tyngre beväpnad flygande materiel.
Satte jag mig idag och räknade tidningsartiklar i tio av de tjugo större tidningarna så skulle jag hitta massor av tidningar som hävdade att denne ”Jihad Jane” är ett skäl till att vi ska oroa oss, vi måste vara vaksamma mot ”terrorister”, jag skulle hitta lika många chefredaktörer som förklarar att vår ”yttrandefrihet” är det viktigaste vi har att försvara i Sverige. Det är visserligen sant att den är viktig, men i det här fallet så har media själva haussat upp denna historia så de nu bara fäktas med sig själva, på allmänhetens bekostnad.
Om vi i Sverige har ett terroristhot så består inte detta hot av människor som fem gånger om dagen sätter rumpan i vädret när de ber till gud, nej hotet är våra egna alldeles tvättäkta nazister. De senaste tolv åren har svenska nazister mördat tolv personer i Sverige. Bland dessa grupper är politiska mord vanliga, och det i Sverige. Hur många muslimska terrorister har mördat en svensk i landet de senaste tolv åren?
Själv är jag en medioker skriftställare, men jag kan trots allt trösta mig med att jag inte är så lättledd, lydig eller dum som vissa i mediebranschen.
Nu drar det ihop sig till Melodifestival igen, fast den här gången har jag bara kollat in ett par av deltäv-
lingarna, och ingen av dessa innehöll någon melodi som jag gillade. Jag såg halva tredje och där fanns det en melodi, men inte så bra att jag kollat den igen på nätet efteråt. Om man nu kan göra det, jag är inte helt säker.
Men spelemannen på bilden är jag säker på, han spelar saxofon på Sergels Torg lite då och då, i alla fall har jag sett och hört honom förut. Någon särskilt lönsam sysselsättning tvivlar jag på att det är, men när man ska rösta på schlagerfestivalens melodier kostar det minst tre kronor, och jag har alltid undrat var dessa slantar tar vägen. Är det någon sorts extraavgift till Sveriges Television förutom sponsor- och licenspengar? Tänk om var och en som gillade saxofonspelet lade tre kronor i hans hatt?
Telefonslantarna kanske går till SVT-direktörernas utlands-
resor, vad vet jag. Jag känner mig tveksam till om jag verkligen ska ägna någon tid åt tävlingen ikväll. Möjligen bör jag avvakta till publiken redan valt ut den som ska till Oslo. Fast å andra sidan så blev bästa låten förra året bortröstad, snälla snälla, och ser jag inte på programmet så kanske jag missar årets bästa låt. Och nu, just som jag skriver det här, så kommer jag på att jag kan filma också med min kamera. Nästa gång kanske jag ska visa en ljudsatt Dagens Bild?
Uppdatering 21.03Jag tror aldrig att Sverige någonsin haft så tunna låtar i en final. Givetvis ska de inte åka någon annanstans än rätt ner i papperskorgen. Det var en rent pinsam samling. Det hade säkert varit smartare att skicka saxofonisten på bilden, för visst hade det varit bättre att skicka en gatumusikant? För även om det är en duktig tjej så är låten totalt värdelös.
Ikväll ska jag göra ett sista försök att kolla på SM i Schlager. Ett sista eftersom de två första har varit uslare än uselt, låtar som definitivt inte hör hemma i ett program som Melodischlagern. Dessutom retar jag mig på att alla i publiken sitter och viftar med ballonger i olika färger. Hade de åtminstone varit fyllda med helium så hade det kunnat bli kul, men något tusental ballonger i taket kommer vi inte att få se. Däremot ser vi att människan är en utomordentligt lydig varelse.
”– Ta den här ballongen och vifta med den varje gång studiomannen håller upp en skylt med ordet VIFTA!”
Det bevisar att publiken på de ställen där man tidigare har varit tycks sakna självrespekt. Melodi-SM har blivit en kopia av Dansbandskampen där mamma och farmor står och viftar med prefabricerade skyltar, smaklöst och väldigt arrangerat.
Inför kommande säsonger kanske man borde tänka formatet på showen. Nu ska allt vara modell ishall, något som delvis tar kål på själva programidén. För även om man höll tävlingen i en lokal teater så skulle man kunna förmå publiken att ringa in dyra röstningssamtal eller sända SMS. Allt för en tiondel av budgeten. Men, och det är det viktigaste, man måste försäkra sig om att få in bidrag till tävlingen som håller godtagbar kvalitet, det har man inte lyckats med ännu i år.
Lyckligtvis så inträffar ingen allvarligare kollision ikväll så husfriden är sannolikt räddad, om inte annat så för stunden. Melodischlagern slutar 21.30 och Helena Jonsson och Anna Carin Olofsson-Zideks skidskyttesprint startar först 22.00
Annars kan man nog förvänta sig att många som inte har två TV-apparater kommer att hamna i utdragna diskussioner om vad man ska se på kvällarna framöver, det är väl sportfånarnas smala lycka att många av tävlingarna går på natten. För egen del så har jag lånat ett ”TV-kort” så jag kan följa sändningarna live på min dator och är inte bara hänvisad till SVT Play.
Förra lördagens pekoral till Schlager-SM var antagligen det absolut sämsta jag någonsin sett. Jag kan i vart fall inte påminna mig ha sett och hört sämre låtar och framträdanden. Men ikväll blir det annorlunda eftersom Orsa Spelmän dyker upp, dessutom sägs det att de kommer att få konkurrens om den annars givna platsen i Globen. Själv ägnar jag mig inte åt att rösta på kandidaterna, men uppfyller bröderna Moraeus mina förväntningar så kommer jag göra ett undantag för dem.
När det gäller Helena Jonsson och Anna Carin Olofsson-
Zidek så hjälper inga telefonröstningar i världen för att de ska få några medaljer, där handlar det bara om kyla och en förhoppningsvis hanterbar hjärtfrekvens när de befinner sig på skjutvallen. Man kan ju undra om tjejerna känner att det sitter ett par miljoner svenskar och tittar på dem, folk som håller tummarna så att de vitnar. Svenska medaljer ikväll är inte bara bra för dem, de är bra för hela laget och för hela OS-truppen. Får kamraterna i OS-byn känna på en äkta nytagen guldmedalj så växer det upp små horn på hela svenska laget. Det kommer inte heta – vill ha, det kommer heta – SKA ha!
Sådan är min övertygelse, med andra ord så hjälper fina medaljer ikväll både Charlotte Kalla, Anja Pärson, Tre kronor och alla andra förhoppningsfulla medaljörer. Samtidigt så gäller det också att hålla förväntningarna på en rimlig nivå, Helena är ett oskrivet blad i dessa sammanhang, men personligen så tror jag att ACO är ett stöd med sin guldmedalj från Turin. Hon vet att det går om man biter ihop.
I bästa fall så är det en god stämning i OS-byn. Det är faktiskt en hel del OS-guldmedaljörer på plats, något som förhoppningsvis bidrar till att förväntningarna är lagom höga och att kvällens tävlande inte känner alltför stor press från TV-sofforna. F.ö. tycker jag att det är kul att Patrik Forsberg fick bära OS-fanan, men jag tror att risken är uppenbar att han inte kommer att få bära med sig någon medalj hem. Dels kommer han inte att hålla i mer än någon enstaka match på grund av bristande form, och så blir han givetvis skadad. Trist, men så tror jag att det blir. Jag skulle bli glad om det visar sig att jag har fel.
Men tänk, hemska tanke, Sverige får inte en enda guldmedalj i Vancouver? Vilken mardröm det skulle vara…
Så har jag återigen tittat på Schager-SM men kan efter åtta låtar konstatera att inte en enda av dessa platsar i Globen. Inga medryckande melodier, inget framförande som stod ut vid sidan av de andra. Inte en enda melodi som kan betraktas som ens halvhyfsad.
Dessutom så har de tre programledarna väldigt svårt att fylla företräderskans roll. Petra Mede var ett lyckokast från SVT:s sida och det förvånar inte att de försöker ersätta henne med TRE nya programledare, men tyvärr lyckades det inte. Det kändes krystat och när publiken i ishallen i Örnsköldsvik täckte sina huvuden med olikfärgade papper. Då var det nog fler än undertecknad som undrade. Inte med ett ljud för-
klarades saken vilket gjorde det hela än mer obegripligt. Man hade visserligen lyckats få publiken att vifta med ballonger i luften, men det verkade lika spontant som vaktavlösningen på Stockholms Slott.
Kommer fortsättningen av Melodi-SM att vara lika krystade föreställningar, samtidigt som musiken fortsätter att vara usel, ja då riskeras hela projektet med Melodischlagerfestivalen för svenskt vidkommande. Förhoppningsvis så kommer de när-
maste veckorna lättas upp av en eller annan trallvänlig låt, om inte så är det kokta fläsket stekt.
Diskussionerna om Stieg Larssons Millennium-serie blir bara alltmer osmaklig för varje dag som går. Sist var det hans s.k. ”vänner” och ”kollegor” som beskrev honom på ett sätt som man normalt aldrig beskriver en avliden person. Nu är det hans sambo Eva Gabrielsson som i Dagens Nyheter låter undslippa sig att hon gjorde mer än bara läste korrektur.
Det för henne till samma division pratmakare som både Kurdo Baksi och Anders Hellberg, något som antagligen inte var hennes avsikt från början. Den främsta orsaken till dessa struntskriverier är ren avundsjuka. Från allra första början handlade det som bekant om arvet efter Stieg Larsson, ett arv som rimligen borde ha gått till hans sambo. Nu hade paret slarvat och hade inget inbördes testamente vilket var olyckligt. Hade man haft det så hade inte Larssons släktingar kunnat agera som gamar. Nu riskerar dessa samverkande skandaler solka ned minnet av Stieg Larsson och på sikt kanske även hans böcker. Oavsett om han skrivit hundra procent själv eller inte så kan ingen ta ifrån honom att det handlar om utmärkt dramatik.
Den finns med bättre ljudkvalitet på Youtube, men då är det bara ett skivomslag som visas… Här t.ex.
Jag såg just dokumentären om Buffy Sainte-Marie på TV2, som går i repris om ett par dagar, och hon gjorde en liten snutt av Starwalker där. Det är en märklig upplevelse när skinnet krullar sig på en 63-åring.
Hon slog väl igenom i början av 60-talet, jag tror att den första av hennes låtar som jag minns var Universal Soldier, fast då med Donovan. Men Buffy är verkligen The Real Thing. Och hon är en äkta amerikan till skillnad från de blekansikten som koloniserade landet och som på olika sätt gjorde sig av med urbefolkningen och sedan dess ställt till det för folk världen runt. Erövringen av Amerika påminner mig om något aktuellt, vad då? (Tips, se förra bloggposten)
Aftonbladet har en artikel om grannar, störande grannar och deras julpynt. Det finns många filmer på Youtube om extremt julpynt, men denna var ny för mig så den vill jag dela med mig av. Men, det ska väl erkännas, jag skulle inte vilja vara en av grannarna även om det är rätt snyggt…
Jag har lov att använda Hasse Lindströms klackspark i frågan om Mohammedkarikatyrerna. Det är en riktig konstnärs klackspark inför det uppenbara, och den sårar inte heller några troende muslimer. Möjligen sårar den dem som utger sig för att vara konstnärer och förfärdigar rondellhundar. Hans Lindström visar för övrigt en ny teckning varje dag på sin hemsida (Bonton.se) vilket gör att ett besök alltid leder till leenden.
Nu drar det ihop sig till Melodifestival igen, fast den här gången har jag bara kollat in ett par av deltäv-
Ikväll ska jag göra ett sista försök att kolla på SM i Schlager. Ett sista eftersom de två första har varit uslare än uselt, låtar som definitivt inte hör hemma i ett program som Melodischlagern. Dessutom retar jag mig på att alla i publiken sitter och viftar med ballonger i olika färger. Hade de åtminstone varit fyllda med helium så hade det kunnat bli kul, men något tusental ballonger i taket kommer vi inte att få se. Däremot ser vi att människan är en utomordentligt lydig varelse. 
Förra lördagens pekoral till Schlager-SM var antagligen det absolut sämsta jag någonsin sett. Jag kan i vart fall inte påminna mig ha sett och hört sämre låtar och framträdanden. Men ikväll blir det annorlunda eftersom Orsa Spelmän dyker upp, dessutom sägs det att de kommer att få konkurrens om den annars givna platsen i Globen. Själv ägnar jag mig inte åt att rösta på kandidaterna, men uppfyller bröderna Moraeus mina förväntningar så kommer jag göra ett undantag för dem.
I bästa fall så är det en god stämning i OS-byn. Det är faktiskt en hel del OS-guldmedaljörer på plats, något som förhoppningsvis bidrar till att förväntningarna är lagom höga och att kvällens tävlande inte känner alltför stor press från TV-sofforna. F.ö. tycker jag att det är kul att Patrik Forsberg fick bära OS-fanan, men jag tror att risken är uppenbar att han inte kommer att få bära med sig någon medalj hem. Dels kommer han inte att hålla i mer än någon enstaka match på grund av bristande form, och så blir han givetvis skadad. Trist, men så tror jag att det blir. Jag skulle bli glad om det visar sig att jag har fel.
Entries (RSS)