Sven Wollter får Leninpriset

SvT skrev för ett par dagar sedan ”Sven Wollter tilldelas Leninpriset. Skådespelaren Sven Wollter är årets mottagare av Leninpriset för sin ”kulturkamp mot kapitalismens hisnande barbari”.
Sven Wollter 180201
Robespierrepriset går till serietecknaren Henrik Bromander.
Sven Wollter är själv glad men förvånad över att få ta emot Leninpriset, till Hallands Nyheter säger han:
”Herregud, jag visste inte att det var så mycket pengar.” Prissumman är på 100.000 kronor, medan Robespierrepriset är på 10.000 kronor.

Priserna delas ut av Jan Myrdalsällskapet och brukar årligen väcka kritik. http://www.janmyrdalsallskapet.se/ Kopplingen till Lenin har lett till att flera av mottagarna valt att inte ta emot priserna, däribland systrarna Märak som tackade nej till Robespierrepriset 2016. Sven Wollter

Författaren Susanna Alakoski tackade nej till Leninpriset 2013 då hon ”inte ville förknippas med totalitära ideologier”, skriver Arbetarbladet.” (Slut SvT).
Henrik BromanderHnerik Bromander
Priserna har vid varje pristillfälle ifrågasatts på grund av namnen, bland annat av Svenska Akademiens avgående ständige sekreterare Peter Englund. 2015 skriver Jonas Gardell ”Så har de delat ut Leninpriset igen. Denna gång till Mikael Wiehe. Undrar fortfarande när de ska börja dela ut Hitler-priset”. Jag replikerade i konstruktiv anda (men kanske förhastat) på hans Facebook ”Varför inte ett Jonas Gardell-pris till Nobels fredspristagare, Barack Obama, för mästerskap i dödande i demokratins namn (drönarkung) och fint gehör (NSA)” Svart humor.

Jonas Gardell

På Clarté-bloggen skriver nu Hans Isaksson ”I år var det Lisa Magnusson (DN 31/1) som gör sin värnplikt genom att försäkra över hon inte heller känner sig chockad ”över att ett kommunistiskt sällskap ger ett kommunistiskt pris till en kommunist? Vämjeligt är det förstås. Men knappast förvånande.”
Nja, lite förvånad borde Magnusson allt ha blivit – Sven Wollter är veterligen den förste i prisets historia som är just kommunist. Man behöver nämligen inte vara kommunist för att avsky det ekonomiska system hon är satt att försvara. Det kan vara nyttigt för Magnusson att veta, att Leninpriset till 100 % sponsras och delas ut av den progressive hotellägaren och bokälskaren Lasse Diding ( relativt nyligen Årets Företagare i Halland) – inte av det litterära, icke-kommunistiska Jan Myrdalsällskapet, hon tydligen likt SVT:s Nyheter felaktigt tilldelar denna ära.” DN

Nedan diskuteras priserna, med fokus på debatten 2013, ett fokus som är lika aktuellt och likadant också i år.

En ”förbjuden debatt” skedde då – om en av 1900-talets främsta politiker, VI Lenin (1870-1924). Hans samlade verk omfattar 46 tjocka band, och han ledde Oktoberrevolutionen. Karl’n hann uträtta mycket på kort tid, förutom att leda Oktoberrevolutionen.
Lenin förklädd

Rothstein 513085284

Den kände statsvetaren professor Bo Rothstein inledde med en artikel 13/4 2013 i Göteborgsposten genom att kritisera en artikel i Aftonbladet 17/3 av Åsa Linderborg. Hon visar i sin artikel större vidsynthet och öppenhet än Rothstein, vars inlägg för mig är en besvikelse i sin stela och faktiskt ganska inskränkta hållning. Lindeborg påminner oss om att ”Den franska revolutionen var en till stor del borgerligt-­liberal skapelse, liksom den amerikanska. I båda revolutionerna formulerades rättighetsförklaringar som reglerade förhållandet mellan staten och individen. Samma sak med den engelska 1688. Gemensamt med dessa tre revolutioner är att de alla var väldigt blodiga.” Detta gällde alltså ingalunda bara Oktoberrevolutionen, som var mer komplicerad eftersom Sovjetunionen efter revolutionen anfölls av flera andra stater.

”Visst måste vi se Jefferson som en progressiv gestalt även om han var slavägare och därmed inte levde som han lärde. Amerikanska revolutionens progressiva betydelse kan inte överskattas, trots att dess tillblivelse ledde till folkmord på indianer. På samma sätt ledde den ryska revolutionen till utrensningar, men kan man för den skull reducera den ryska – eller den amerikanska – revolutionen till massmord?”
Robespierre images

Vidare påminner hon om att ”Robespierre verkade i en tid när det inte fanns demokrati nånstans i Europa. Franska revolutionen och inte minst Robespierres radikala fas innebar att arbetare och hantverkare – sansculotterna – fick ett reellt inflytande. I samarbete med jakobinerna blev de engagerade i de politiska beslutsprocesserna, bland annat genom direkta omröstningar i stadsdelarna. Det borde ses som ett demokratiskt framsteg, trots att Frankrike var en diktatur. Utvecklingen mötte givetvis motstånd och blev allt brutalare. Robespierre såg terrorn som ett undantagstillstånd för att rädda en revolution som var hotad. Undantagstillstånd riskerar alltid att permanentas – se Sovjet – men trots allt var Robespierre ändå den första levande statsmannen sen antiken som använde ordet demokrati som honnörsord. 1789 kom den första rättighetsförklaringen med betoning på den privata egendomen. 1793 års mänskliga rättigheter, formulerade av Robespierre, accepterar privategendomen men inför också sociala rättigheter: staten har en skyldighet att tillhandahålla omsorg och detta ska vara överordnat allt annat. Det är där högerskon klämmer – Robespierre förgrep sig på den privata äganderätten.”

Det är sådant Rothstein ogillar. Han riktar dock viss befogad kritik mot olika brister hos ”vänstern” tycker jag. Rothsteins huvudsakliga invändning är att han är djupt besviken över att länder som Kuba, Vietnam, Kina och Zimbabwe efter sina revolutioner inte införde vad vi menar med demokrati och mänskliga rättigheter. Det är helt riktigt, även om en demokratisering skett. Den allmänna uppfattningen bland marxistiskt baserade politiker var att socialismen var ett så mycket rättvisar och bättre system än kapitalismen, som kontrolleras av en liten elit. Jag tror att framtida socialistiska stater på ett helt annat sätt kan och måste integrera en utvidgad demokrati, inte minst inom det ekonomiska området, jämfört med de tidigare försöken i länder utan någon demokratisk tradition. Och visst kan man kritisera Lenin för hårdhet mot motståndarna i revolutionen, liksom man kan kritisera aktörerna i t.ex. de ovan nämna revolutionerna. Lenins språkbruk var inte sällan intensivt, ja rentav överdrivet. Rothstein exemplifierar med en order om avrättande av motståndare mitt under det 5 år långa inbördeskriget kriget, en order som inte kom att verkställas, som Stefan Lindgren påpekar i sitt svar (se nedan).
Oktoberrevolutionen untitled

Rothstein undviker helt den fundamentala frågan i dagens värld – att den formellt demokratiska staten USA är den stat som är i särklass mest aggressivt i utrikespolitiken efter andra världskriget, har upprättat och understött fler diktaturer än någon annan stat och har vid flera tillfällen saboterat/störta demokratiskt valda regeringar (Iran 1953, Indonesien 1965, Guatemala 1953, Chile 1973, Nicaragua (contras) på 1980-talet och på 2000-talet Zaleya i Honduras, Aristide på Haiti och troligen Logo i Paraguay. USA tillämpar inte FN-stadgan och försöker störta alltför självständiga staters regeringar med aggressiva odemokratiska medel. Detta sker med stöd av andra vanliga demokratier, som Sverige. Hur kommer detta in i Rothsteins världsbild kan man undra?

Jan Myrdal bemöter lugnt Rothsteins kritik med en personligt färgad kommentar om sina erfarenheter från den äldre generationen i en politiskt färgad uppväxt.
Jan Myrdal GP 498021283

I ett inlägg kritiserar Stefan Lindgren, författaren till ”Lenin – en biografi” (1999) Rothstein, bl.a för att denne menar att Lenin cyniskt offrade människoliv och demokratiska rättigheter för att nå sina mål. Lindgren påpekar att:

* medan Clemencau (Frankrike), Asquith (Storbritannien), Nikolaj II (Ryssland) och kejsar Wilhelm II (Tyskland) skickade 17 000 000 människor i döden i första världskriget förde Lenin snabbt Ryssland ur första världskriget, till priset av en fred som inte var så gynnsam för landet.
* Det fanns inga demokratiska rättigheter i Ryssland före Oktoberrevolutionen, och det blev inga sådana i vår mening med demokratin.
* Däremot fick folket via staten kontroll över produktionsmedlen.
* Vid tiden för Oktoberrevolutionen hade 19 % av svenskarna rösträtt.
* Ryssarna fick semester, åtta timmars arbetsdag och daghem åt alla innan svenskarna fick det.
* Oktoberrevolutionen inspirerade till en revolution i Tyskland som fällde kejsardömet och bidrog till att framtvinga fred och slut på världskriget.
* Interventionen efter Oktoberrevolutionen av Storbritannien, Frankrike m fl. för att ”kväva bolsjevismen i sin linda” (W Churchill) krävde 700 000 liv, förutom de 2 300 000 ryssar som dött under första världskriget.

Faktum är att Sovjetunionen snabbt anträdde marschen från fattigt, isolerat land till en stormakt trots allvarliga fel (förtrycket, dödandet av oskyldiga, arbetsläger) och de enorma förlusterna under andra världskriget, (20 miljoner döda) och ett sönderslaget land, till att bli världens andra supermakt. Lenins Sovjetunionen kom att bli en inspiratör och stöttepelare för förtryckta folk runtom i världen.

i Andra om: , , ,Ryssland, , , , , , , , , ,, , , , ,

Jan Myrdalssällskapets pressmeddelande Jonas Gardell på Facebook Bokhoran -blogg
Bo Rothstein GP 14/4 2013 Stefan Lindgren GP 17/4 Jan Myrdal GP 18/4 Bo Rothstein replik GP Åsa Lindeborg AB 17/3 Jan Myrdalsällskapet Knut Lindelöf

  10 comments for “Sven Wollter får Leninpriset

  1. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    3 februari, 2018 at 10:08

    Hans Isaksson skriver också: ”… Lenin-priset till 100% sponsras och delas ut av den progressive hotellägaren och bokälskaren Lasse Diding.”
    Den ryske kommunistiska presidentkandidaten Pavel Grudinin kan vara Rysslands svar Lasse Diding! Emellertid har Grudinin en fördel mot Diding – han är direktör för en sovjhos. Vad jag vet så är Dinging ensam ägare till hotellet.
    Men, som uttrycket är, när du är i Rom – gör som romarna! Både Ryssland och Sverige är kapitalistiskt, och man måste försörja sig på något.

    • Pollux
      3 februari, 2018 at 10:16

      Så fint, ett pris efter en massmördare till en skådespelare. Hjärtat värms. Man måste försörja sig oberoende av ekonomiskt system, men kapitalismen underlättar onekligen.

      • 3 februari, 2018 at 11:02

        Läs nedre delen av artikeln.

        Men USA:s, och imperialismens brott och folkmord, nu i Mellanöstern med 10 mil på flykt, är mångdubbelt större än kommunismens. 20 milj döda efter 1945. USA & Co har stött/genomfört många statskupper mot demokratier som Ukraina,Venezuela, Iran, Indonesien, Honduras, Haiti mm.

        • Pollux
          3 februari, 2018 at 11:57

          Mitt hjärta värmdes bara av det fina priset, hyllandet av den mänskliga oegennyttigheten, äkta moral och stort skådespeleri. Underbart.

          • 3 februari, 2018 at 12:57

            Så fint sagt

  2. 3 februari, 2018 at 15:07

    Sven Wollter intervjuas om priset, (https://www.aftonbladet.se/kultur/a/p6WgoG/jag-ar-sa-inat-helvete-stolt)

    ”Jag är så inåt helvete stolt”

    Men 100 år efter ryska revolu­tionen, hur ser du på Lenin?

    – Det är ledsamt att han dog för tidigt. Problemen kom senare. Man får komma ihåg vad Lars Forssell skrev i dikten ”Lenin talar till arbetarna” i samlingen Oktoberdikter. De som kritiserar revolutionen glömmer alltid hur det var före. Blodbaden som föregick den. Blodiga söndagen 1905 ska man aldrig glömma! Inte heller får man lov att glömma att när det blev inbördeskrig så skickade Europas regeringar in trupper för att hjälpa den vita sidan. Det var tusentals! Trupper de inte skickade till Spanien 1936 när Franco försökte störta regeringen. Så västerlandet har en jävla skuld i hur det utvecklade sig. Tycker jag.
    Så du försvarar Lenin?

    – Jag vet inte på vilket sätt jag ska försvara honom eftersom jag inte riktigt förstått hur man angriper honom. Jag är inåt helvete stolt över att få Leninpriset!

  3. Korp
    3 februari, 2018 at 16:35

    Världen brinner – medan västerländsk vänster grälar inbördes.
    https://journal-neo.org/2018/02/03/world-is-burning-while-western-left-is-quarreling/

    Ingen revolution har någonsin vunnits så. Men väst finns ingen önskan om sann revolution.
    Utan åtminstone några grundläggande internationalistiska principer, är vänster nu väsentligen reducerad till någon form av lokal facklig nivå: ”Låt oss kämpa för bättre arbetsförhållanden och vårdhem hemma och till helvete med allt det världens neo-kolonialistiska plundring vilket förväntas betala för nästan alla våra fördelar. Så länge vi äter bra och har lång semester, varför ska vi göra uppror, varför ska vi slåss? ”
    Västra vänster har också misslyckats med att ärligt tala om global historia och särskilt den roll som både Europa och Nordamerika har spelat i den. Många så kallade ”progressiva” västerländska tänkare har i huvudsak antagit den imperialistiska retoriken och revanchisttolkningen av olika viktiga historiska händelser och blir därmed ”anti-kommunistiska” själva.
    Det är synd och tröttsamt, men det är faktiskt inget nytt: det råder nu total oordning bland de otaliga ”progressiva” och ”halv-vänstra” västerländska intellektuella, publikationer, rörelser och politiska partier.
    Uppblåsta ego, brist på disciplin och intellektuell brist bär ofta skulden, men det är inte allt. Det står helt klart att västerländsk vänster förlorat. De har nästan ingen makt, inget mod att slåss eller ta risker och de räknar inte med att nå någon riktigt politiskt betydelse i Europa, Nordamerika, Australien eller Nya Zeeland. I stor utsträckning är det som händer nu helt naturligt. Den europeiska delen förråddes redan på 1980-talet, genom att bli för mjuk, för odisciplinerad, för försiktig och för självcentrerad. De sätter pragmatism över idealen.
    De antog snabbt den liberala ideologiska etableringen, komplett med västerländska uppfattningar om mänskliga rättigheter, demokratiska principer och politisk korrekthet. De upphörde att vara revolutionärer och stoppade väsentligen alla revolutionära aktiviteter, och det övergav kärnelementet i någon sann vänster identitet – internationalism.

  4. arbetarklass
    4 februari, 2018 at 00:51

    ”och det övergav kärnelementet i någon sann vänster identitet – internationalism”

    Men det tror jag väl ändå inte?
    För mig framstår vänstern och kommunisterna idag mer internationella än någonsin. Min tanke är de bara följer kapitalet som gått samma väg. Bara så kort tid tillbaka som till 1970-talet kunde man höra kommunister att produktionsresurserna skulle nationaliseras.
    Smaka på det ordet, ”nationalism” När hörde du kommunisterna och vänstern förespråka det senast? Om det nu är någon idag som förespråkar att produktionsresurserna ska nationaliseras så får man nog söka sig till extremhögern därför hos vänstern och kommunisterna har de önskemålen totalt tystnat.

  5. arbetarklass
    4 februari, 2018 at 01:05

    Sedan tycker jag det är bra att Sven Wollter fått Leninpriset. För mig framstår det närmast ultimat att det priset tillfaller en kulturarbetare för det är i de kretsarna man ofta hittar kommunister och människor med starka vänsteråsikter. De kan finnas att hitta bland yngre också. Jag känner ett yngre par där hon är designer och om inte kommunist väldigt starkt åt vänster. Mannen är egen företagare i hantverkarbranschen och inte så mycket vänster tror jag. Mycket trevliga människor båda två.

    För mig personligen är Sven Wollter tämligen okänd. Kanske jag sett honom i TV rutan i nån film för längesedan då jag hade TV. Jag är helt ointresserad av både litteratur och film men har uppfattat han är mycket omtyckt och speciellt av kvinnor.

Comments are closed.