Vad är det som händer i Nicaragua? Egentligen?

Detta är första delen av en artikel av Kevin Zeese, Nils McCune, både medlemmar i en organisation som heter Popular Resistance, alternativ till förhärskande nyhetsförmedling. Popular ResistanceKevin Zeese är advokat från USA som deltog i Occupy-rörelsen, medan Nils McCune är en dansk arkitekt.

Artikeln har översatts av Eva Björklund, en av landets främsta kännare av Latinamerika.

Den andra artikeln behandlar våldet och diskuterar om varför detta sker i Nicaragua som under flera år haft en bra ekonomisk utveckling.

”PopularResistance.org is a resource and information clearinghouse for this movement of movements. We provide a daily stream of resistance news from the United States and around the world, and a national events calendar.” Fotograf är Daniel Fajardo Valenti.

Artikeln.


Nicaragua 180818 Bild 1. Fredsdemonstration 8 juli.Fredsdemonstration 8 juli av anhängare till presidenten.
I media förekommer mängder av förfalskad och felaktig information om Nicaragua. Även inom vänstern har CNNs och Nicaraguas oligarkmedias lögnkampanj för att störta president Ortega anammats. Berättelsen om fredliga demonstrationer som mötts av väpnad trupp och regeringstrogna paramilitärer har inte ifrågasatts.
Jag försöker här beskriva vad som händer i Nicaragua och varför. När detta skrivs verkar kuppen ha misslyckats, folk har gått ut i massiva fredsmarscher och sanningen börjar komma fram (t ex det vapenlager som upptäcktes i en katolsk kyrka 9 juli). Det är viktigt att förstå vad som händer i Nicaragua, det är ett exempel på de våldsamma kupper som USA och rikedomsklassen börjat genomföra för att tillsätta nyliberala regeringar. Om folk förstår denna taktik kommer den att förlora i styrka.

Klassintressen blandas bort
I USA tar ”experterna” sin information från nicaraguansk bolagspress som Chamorro-Cardenals La Prensa, och samma oligarkfamiljs Confidencial, som är de mest aktiva inom kuppmedierna. Deras berättelser undergräver den sandinistiska regeringen och kräver Daniel Ortegas ovillkorliga avgång. Dessa ”experter” underblåser skändliga inre och yttre intressen som siktar på att ta kontroll över Centralamerikas fattigaste land, rikt på naturtillgångar.
Kuppförsöket har riktat ljuset på klassklyftan i Nicaragua. Piero Coen, Nicaraguas rikaste person, som äger Western Union i Nicaragua och ett agrokemiskt bolag, begav sig personligen första protestdagen till Managuas Tekniska Högskola, för att utlova fortsatt stöd till studentprotesterna.

Nicaraguas traditionella markägande härskarklass, politiskt ledd av Chamorrofamiljen, publicerar i sina massmedier ständiga ultimatum till regeringen och finansierar de vägspärrar som de senaste månaderna har förlamat landet.
ortega-y-maduro_afp.jpg_1718483346Ortega och Maduro
Katolska kyrkan, härskarklassen gamla allierade, har lagt hela sin tyngd på att skapa och underhålla regeringsfientliga aktioner
på universitet, gymnasier, kyrkor. Med sina bank- och tvitterkonton, söndagspredikningar försöker de kontrollera Nationella Samtalet. Biskopar har utfärdat dödshot mot presidenten och hans familj, präster har filmats när de överser hur sandinister torteras. Påven Franciscus har uppmanat till fredssamtal, och kallat in kardinal Leonaldo Brende och biskop Rolando Alvarez till samtal i Vatikanen, det ryktades att prelaterna läxades upp för sin uppenbara inblandning i den konflikt som de officiellt ska medla i. Kyrkan förblir en av stöttepelarna för kuppen.

Det har hävdats att Ortega vänslats med den traditionella härskarklassen, med sanningen är den motsatta. Detta är den första regeringen i Nicaragua sedan självständigheten som inte innefattar härskarklassen. Sedan 1830 till 90-talet har att regeringar i Nicaragua – också efter Sandinistiska Revolutionen – innefattat oligarkfamiljerna Chamorro, Cardenal, Belli, Pellas, Lacayo, Montealegre, Gurdián. Men sedan 2007 finns de inte med, så de stöder kuppen.

Ortegas kritiker hävdar att hans trepartsamtal med fackföreningarna, kapitalägarna och staten går storfinansen till mötes. Faktum är att Nicaragua fram till kuppen hade högsta tillväxttakten i Centralamerika och en årlig höjning av minimilönen 5 -7 procent över inflationen. Det har förbättrat folks livsvillkor, befriade från fattigdomen. Mellan 2005 och 2014 minskade fattigdomen med 30 procent.


”>Ortega och Pellas
Den FSLN-ledda regeringen har infört en ekonomisk modell grundad på offentliga investeringar och att stärka de fattigas skyddsnät. Regeringen investerar i infrastruktur, kommunikationer och behåller kontrollen över vattenförsörjning och el. Och har överfört hälsovård och grundskola till offentlig sektor. Detta har garanterat en stabil ekonomisk struktur till fördel för realekonomin, mot den spekulativa. Största delen av Nicaraguas infrastruktur har byggts under de senaste 11 åren, med förnybara elverk i hela landet. Det kan jämföras med New Deal i USA..

Nyliberala kommentatorer, även vänster, har missat att till skillnad från Lulas regering i Brasilien, som minskade fattigdomen genom kontantbidrag till fattiga familjer, har Nicaragua fördelat produktivt kapital för att utveckla en självförsörjande folklig ekonomi. FSLN modell utmärks av att prioritera folklig ekonomi över statlig och kapitalistisk.

Privata sektorn sysselsätter ca 15 procent av de förvärvsarbetande, den informella sektorn över 60 procent. Den har gynnats av 400 miljoner US$ i offentliga investeringar, mycket har kommit från ALBA-fonderna för microlån till små och medelstora jordbruksföretag. Det har blivit lättare för småföretag att få subventionerade lån, utrustning, utbildning, boskap, utsäde och drivmedel. Nicaraguas små och medelstora företag har levererat mellan 80 och 90 procent av landets livsmedel och brutit beroendet av lån från Internationella Valutafonden.

På det sättet har arbetare och bönder – många ensamföretagare som fick tillgång till produktivt kapital genom Sandinistrevolutionen – blivit ett viktigt politiskt subjekt för det senaste årtiondets stabila sociala utveckling, innefattande de hundratusentals småbönder som har fått äganderätten till jorden, och nästan en fjärdedel har återlämnats till ursprungsfolken. Arbetarna, jordbrukarna och ursprungsfolken utgjorde grunden för FSLNs återkomst till makten 2006.

Äganderätten till marken de brukar och stöd till småföretag har också lagt stor vikt vid kvinnornas deltagande och lett till att Nicaragua bli världsledande i världen i jämställdhet , på 12e plats av 145, efter Tyskland.

FSLN-regeringen har byggt ut hälsovårds- och pensionssystemen till att omfatta dels alla ensamföretagare, dels alla arbetare i svältlöneföretagen (de utländska företagen i de frihandelsområden som tidigare nyliberala regeringar inbjudit utländska företag till ö.a.), vilket innebär växande finansiella åtaganden och har krävt nya sätt att garantera finansiell stabilitet.

Förslag att reformerna av socialförsäkringssystemet utlöste privata sektorns och studenternas protester i april 2018. Affärslobbyn uppmanade till demonstrationer när Ortega föreslog att öka arbetsgivarnas bidrag till pensions- och hälsovårdssystemen med 3,5 procent, men också en mindre ökning för arbetarna med 0,75 procent, och att överföra 5 procent av deras kontantflöde till hälsovårdsfonden. Reformen täckte också det kryphål som tillät höginkomsttagare att deklarera lägre inkomst för att komma åt hälsovårdsförmåner.
IMF Pillaging

Detta förslag gick på tvärs mot Internationella Valutafondens förslag att höja pensionsåldern och mer än fördubbla det antal veckor arbetare skulle behöva betala in till fonden för att komma i åtnjutande av dess bidrag.

Det faktum att regeringen kände sig stark nog att säga nej till IMFs och affärslobbyns åtstramningskrav var ett uttryck för att privatkapitalets förhandlingsstyrka hade minskat i takt med Nicaraguas imponerande ekonomiska tillväxt, 38 procent av BNP mellan 2006 och 2017, som letts av småföretag och offentliga sektorn. Men oppositionen använde Facebook för att manipulera fakta och framställa regeringens reform som åtstramningar, och förfalskade infouppgifter om en students död i april 2018, för att dra igång landsomfattande protester 19e april. Regimskiftesmaskineriet drog omedelbart igång.

Nationella Samtalen uppenbarar klasskonflikten. Oppositionens Civilallians för Rättvisa och Demokrati har några nyckelfigurer. José Adan Aguirre, ledare för privatföretagens lobby; Maria Nelly Rivas, Cargill-chef i Nicaragua och ordförande i US-Nicaragua-handelskammaren; privatstudenternas 19 April Rörelse; Michael Healy, chef för ett colombianskt sockerbolag, och ordförande jordbruksföretagarlobbyn, Juan Sebastian Chamorro, som företrädde härskarklassen förklädd till civilsamhälle; Carlos Tunnermann, 85-årig f.d sandinistminister och universitetsrektor; Azalea Solis, ledare för en US-finansierad feministisk organisation och Medardo Mairena, en US-finansierad “bondeledare” som bott 17 år i Costa Rica innan han deporterades för människohandel. Tunnermann, Solis och 19-Arilstudenterna är alla knutna till Sandinistiska Förnyelserörelselsen, (MRS), en liten utbrytning ur FSLN som förtjänar särskild uppmärksamhet.

Under 80-talet tillhörde flera av FSLNs ledare de berömda oligarkfamiljerna, som bröderna Cardenal och delar av Chamorrofamiljen, ministrar för kultur och utbildning, och till dem kopplade medier. Efter FSLNs valförlust 1990 övergav oligarkättlingarna partiet. Och tillsammans med dem några av de mest kända intellektuella och militära ledarna. De bildade så småningom MRS. Det tog avstånd från socialismen, skyllde alla misstag på Revolutionen och Daniel Ortega, och tog med tiden över NGO-rörelsen i Nicaragua, med feminister, miljöaktivister, ungdomar, människorätts- och medieorganisationer.

Efter 2007 närmade sig MRS alltmer till högerflygeln inom USAs Republikanska parti. Efter våldsutbrottet nu i april tillhör de flesta västliga mediers källor för rapportering från Nicaragua MRS (det gäller tyvärr även Amy Goodmans Democracy Now), ett parti som har mindre än 2 procents stöd i väljarkåren. Detta gör det möjligt för härskarklassen att bädda in sitt försök att med våld återinstallera nyliberalismen i ett vänsterliknande tal genom tidigare sandinister som nu är kritiska till Ortegas regering.

Det är rena farsen att hävda att arbetare och småbönder är upphov till oroligheterna. La Via Campesina (Bondevägen, internationell organisation ö.a.), Bönders och Boskapsuppfödares Förbund, Lantarbetarnas Förening, Arbetarnas Nationella Front, ursprungsfolkens Mayangna Nación och andra rörelser och organisationer har varit entydiga i sina krav på slut på våldsamheterna och i sitt stöd till Ortegas regering. Oroligheterna är ett fullskaleförsök för regimskiftesoperation styrd av medieoligarkerna, och det NGO-nätverk som finansieras av USAs regering samt storgodsägarnas och kyrkans beväpnade typer som öppnat dörrarna till Nicaragua för knarkkarteller och organiserad brottslighet.

Elefanten i rummet, som leder oss till US-regeringens roll i den våldsamma kuppen.

Som Tom Ricker rapporterade tidigt i denna politiska kris beslöt USAs regering för flera år sedan att istället för att finansiera oppositionella politiska partier, som har förlorat all legitimitet i Nicaragua, finansiera civilsamhällets NGOer (Icke Regeringsanknutna Organisationer, i andra sammanhang kallade Utländskt Regeringsanknutna Organisationer, URO/FGO, ö.a.) USAs National Endowment for Democracy, NED, satsade över 700 000 US$ 2017 för att bygga upp en opposition mot regeringen, en del av sammanlagt 4,4 miljoner sedan 2014. Det övergripande syftet med denna finansiering var att ”ordna en samordnad strategi och medieröst för oppositionsgrupper i Nicaragua.” Ricker fortsätter:

”Resultatet av detta konsekventa uppbygge och finansiering av oppositionskrafter har skapat en ekokammare som förstärks av internationella mediers kommentatorer – de flesta av dem utan någon personlig kännedom om Nicaragua, enbart beroende av andrahandskällor.”

NEDs grundare, Allen Weinstein, beskrev NED som ett öppet CIA: ”Mycket av vad vi gör idag gjordes i hemlighet av CIA för 25 år sedan.” I Nicaragua går NEDs stöd inte till traditionell höger utan till MRS-anknutna organisationer som poserar med vänsterliknande kritik mot sandinistregeringen. Regimskiftesaktivisterna använder FSLNs slagord, sånger och symboler, samtidigt som de bränner historiska monument, målar över fallna martyrers rödsvarta symboler, och ger sig på sandinistmedlemmar med våld.

Av oppositionsgrupperna som deltar i Nationellt Samtal finansieras Azalea Solis feministgrupp och Medardo Mairenas bondegrupp av NED, medan det är Freedom House, finansierad av NED och USAID som finansierar April 19-studenters resor och hotell. NED finansierar också Confidencial, Chamorros mediegrupp. Och IEEPP, Institutet för strategiska studier och folklig politik, vars vd, Felix Maradiaga, MRS ledare närstående USAs ambassad. I juni anklagades Maradiaga för att leda ett kriminellt nätverk ”Viper Which”, som utgick från ockuperade Tekniska högskolan UPOLI. De genomförde under april och maj bilkapningar, mordbränder och mord för att skapa kaos och panik.

Maradiga växte upp i USA och blev medlem i Aspen Leadership Institute, innan han började studera politik på Harvard. Han var försvarsminister i den sista liberala presidenten, Enrique Bolaños regering. Han är en ”Young Global Leader” vid World Economic Forum och 2015 fick han Gus Hart Stipendiet, om också kubanska världsberömda bloggerskan Yoani Sánchez fått, liksom venezolanska oppositionsledaren Henrique Capriles Radonski som angrep och ockuperade Kubas ambassad i Caracas under kuppförsöket 2002.

Maradiaga inte den enda kuppledaren som ingår Aspen Leadership Network. Maria Nellis Rivas, Nicaraguachef för Cargills, är också talesperson för oppositionens Civic Alliance. Rivas som också är ordförande i US-Nicaraguas Handelskammare, lanseras nu som presidentkandidat i nästa presidentval. Bland dess US-uppfostrade ledare finns också ett nätverk med över 2 000 ungdomar som fått utbildning genom NED i ”social medial förmåga för demokratiförsvar”. Denna bataljon av sociala mediekrigare kunde på fem dagar från 18-22 april skapa och kontrollera den allmänna opinion i Facebook, som ledde till våldsamma demonstrationer över hela landet.

Läs mer här:
USA-stödda högern i Nicaragua förkastar plan för en fredlig utveckling
Vad händer i Nicaragua? Finanselitens roll. Del 3
Vad händer i Nicaragua – del 2? Colombias roll.
Vad händer i Nicaragua? På debatt i Sverige?
USA motarbetar Nicaraguas utveckling;
Nicaragua: Förkrossande seger för Sandinisterna i kommunalvalet
Nicaragua: Sjuka barn och gravida dör på grund av den USA-stödda högeroppositionens barrikader

i Andra om: , ,, , , , ,

  21 comments for “Vad är det som händer i Nicaragua? Egentligen?

  1. Martin Kullberg
    25 juli, 2018 at 10:35

    Varje gång jag läser om Nicaragua i tidningarna, så påminner jag mig själv om att en amerikansk president begick brott för att störta Sandinisterna. Inte brott mot oviktiga internationella lagar, presidenten bröt amerikansk lag för att försöka störta Sandinisterna. Medan Sandinisterna gav Nicaragua demokrati.

    • arbetarklass
      25 juli, 2018 at 14:23

      Usch, blir så trött på alla som tvättar sig i vackra politiska fraser. Jag tycker det är vad regeringarna gör som räknas. Har haft en diskussion senast i dag med en socialdemokrat som gärna föreläser för mig om demokrati och mänskliga rättigheter. När jag kom hem tänkte jag för mig själv socialdemokratin som ett jättelikt skepp som styr mot sin undergång. Med flaggan i topp. Samt livbojar åt alla ombordvarande.

  2. AK
    25 juli, 2018 at 15:34


    Vad det är som händer i Nicaragua … egentligen?
    Så mycket info men inte ett enda ord om kanske den riktiga orsaken …
    Fr o m 2015 byger Kina Nicaraguanska kanalen som blir en modernare konkurent till USA kontrollerade Panamska kanalen.
    http://www.allbat.info/wp-content/uploads/2017/09/k7.jpg-resize-700-2C744.jpg
    Vad ska man göra åt detta?
    Ju, störta Nicaraguanska legitima regeringen, sätt marionetter istället och det är klart.
    Har Free World Leader sagt att det är för lite demokrati så är det ju så.
    Sätt fokus på mytologiska Ryska hackers i lydiga msm och gör presis vad du vill.
    ”Ni har väl brist på demokrati så går vi till er!” …
    MVH …

    • Sven Andersson
      25 juli, 2018 at 16:41

      AK, om du har information om kanalbygget i Nicaragua tar jag gärna del av det. Så vitt jag vet har det inte grävts ett enda spadtag hitills.

  3. Sven Andersson
    25 juli, 2018 at 15:47

    Ungefär lika spännande som alltid att läsa Björklunds artiklar. Eller åtminstone lika spännande som ett fotbollsreferat, det är hemmalaget mot bortalaget. Ortega står på revolutionens sida med parollen: Nicaragua, kristet, socialistiskt och solidariskt. I bortalaget hittar vi USA, oligarkfamiljerna Chamorro, Cardenal, Belli, Pellas, Lacayo, Montealegre, Gurdián. Eva lever i en enkel värld. För henne existerar inte Gioconda Belli, författarinna och sandinist, Ernesto Cardenal fd präst och sandinistledare, berömd poet, alla de medlemmar från Chamorro-familjen som var kommendanter i sandinistarmén eller redaktör för Barricada FSLNs största tidning. T.om Violeta Chamorro ingick i den första sandinistregeringen under en period. Hennes avsky mot Somoza gick inte att ta fel på eftersom hennes man Pedro, redaktör för La Prensa (Nicaraguas DN) mördades av Somoza.
    Tyvärr Eva, dina artiklar avstår från att analysera Ortega-Murillos maktutövning både inom politik och ekonomi.
    Nicaraguas revolution väckte ett hopp om en bättre framtid men fick aldrig chans att visa vad den gick för innan den drunknade i kriget mot Contras-gerillan. Jag är lika mycket mot DNs artiklar från 80-talet som ansåg att Nicaragua var en diktatur som jag ifrågasätter Martin Kullbergs påstående om att demokrati infördes. Nicaragua var varken eller, det system som infördes var kaos. Med sina 36 000 procents inflation, en BNP per capita på 400 USD per år och en budget som ägnade 50% av resurserna till försvaret så kunde man inte vänta annat.
    Som ett exempel på kaoset: jag åkte buss från Costa Rica till Nicaragua 1986. Som medpassagerare hade jag Eugene Hasenfus som till mig berättade att han var på väg till Managua för att hämta sitt flygplan. Han var den amerikan som nyligen blivit nedskjuten över Nicaragua och tillbringat en lång tid i fängelse anklagad för spioneri. Hans fängslande ledde för övrigt nästan till en amerikansk invasion. Denne Eugene Hasenfus går alltså igenom passkontrollen i Nicaragua som vilken turist som helst! Och detta samtidigt som DN dundrade på om diktaturen Nicaragua
    För övrigt fick jag av en händelse besöka Hasenfus flygplan drygt 20 år senare eftersom planet förvandlades till restaurang på turistorten Manuel Antonio i Costa Rica.

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      25 juli, 2018 at 17:05

      Jag tror att du har fått det fel, Sven. Författaren till artikeln är inte Eva Björklund. Hon har bara översatt den. Om jag läser rätt så är författarna några som heter Kevin Zeese och Nils McCune.

      Anser du att det inte finns någon inblandning från USA i Nicaragua (och i Venezuela)? Att det enbart är ländernas högerextrema grupper som protesterar? I så fall, en artikel från Telesur, skriven av Stephen Sefton, har en annan åsikt än vad du har.
      https://www.telesurtv.net/english/opinion/Nicaragua-Legitimacy-And-Human-Rights-20180704-0034.html

      Och stämmer inte Zeeses och McCunes uppgifter om hälsovården, fattigdomen och jämlikheten i Nicaragua?
      Jag vet inte om jag kan definiera Nicaraguas regering som socialistisk, det eftersom sandinistregeringen samarbetar med den katolska kyrkan. Nicaragua har t ex abort förbjud. Kyrkan ska enligt min mening vara skild från staten (och vise versa) i ett land som regeras av en socialistregering.

      • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
        25 juli, 2018 at 17:50

        Den 18 juli var det en debatt mellan Camilo Mejia, Veteran for Peace, och Martinez Ellsberg på TV kanalen Democracy Know.
        https://www.democracynow.org/2018/7/18/debate_on_political_crisis_violent_deaths

        När jag hade lyssnat på Ellsberg så undrade jag vem han egentligen representerade. Det eftersom han inte presenterade några förslag om förbättringar för Nicaragua, utan enbart slog åt ett enda håll. Och om man ser på demonstrationerna så demonstreras det vilt med den Nicaraguanska flaggan, men det fanns inte ett enda slagord såsom man kan finna i andra progressiva demonstrationer (som t ex bostad för alla, demokrati, högre lön, stopp för polisbrutalitet, etc. Om man jämför demonstrationerna som NICRA i Nordirland företag så fanns inte en enda irländsk flagga i deras demonstrationer mot Nordirlands konservativa regering). Så hur stor del av dessa demonstrationer är egentligen sponsrade av nationalistiska right-wing grupper och kapitalistiska intresseorganisationer från Nicaragua och andra länder?

      • arbetarklass
        25 juli, 2018 at 19:47

        ”Kyrkan ska enligt min mening vara skild från staten (och vise versa) i ett land som regeras av en socialistregering.”

        Så är det inte i vårt land Sverige mer än möjligen på papperet. Svenska Kyrkan styrs kraftig av socialistiska ideal vilket troligen gör Anders glad men absolut inte Sverigedemokraterna som vill få bort politiken från kyrkan. Det var Sverigedemokraterna första paroll i senaste kyrkovalet. Själv infann jag mig på rösträkningen bara för att se att allt gick rätt till. Främsta anledningen var att chefen för valförrättarna i lokalen hade satt ut en medarbetare vid lådan med röstsedlar för att ge ”hjälp” till väljarna. Vågar då alla ta de röstsedlar som de egentligen tänkt sig när de har ögon på sig? Sverige har fått kritik för att valhemligheten är bristfällig i vårt så annars ”demokratiska” Sverige. Glöm inte det!

        • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
          26 juli, 2018 at 12:02

          Enligt SD ska Svenska Kyrkan ut och missionera igen och tvinga på folk en annan tro än vad de har. Många av SD medlemmarna är dessutom emot kvinnliga präster.
          Allt detta är väl den Svenska Kyrkans egna beslut, och inte något som ett parti eller regering ska ha något att säga till om?
          Här en artikel från ETC:
          https://goteborg.etc.se/ledare/okat-sd-inflytande-i-kyrkan-kan-fa-stora-konsekvenser

          • arbetarklass
            26 juli, 2018 at 14:36

            Man kan inte påstå det gick särskilt bra för Sverigedemokraterna i senaste kyrkovalet. Nu minns jag inte exakt men det gick väl sådär. Jag vill mena att det beror på att många av Sverigedemokraternas sympatisörer helt enkelt inte gillar den. Främst då av politiska skäl skulle jag tro. Det här medför då att de inte tillåts att rösta i kyrkovalet. Samma tror jag gäller kommunister fast då är det av andra politiska skäl som gör att de inte vill vara med i kyrkan kanske likgiltigt hur den än är. Snarare då en principfråga än vad de tycker om den.

    • Martin Kullberg
      25 juli, 2018 at 17:33

      Postmodernist, kompis med amerikansk spion, kastar skit på Sandinister. BINGO!

  4. Sven Andersson
    25 juli, 2018 at 22:37

    Några missuppfattningar, jag hävdar i mitt inlägg bara att den av Eva Björklund översatta artikeln gör det enkelt för sig genom sitt ständiga upprepande och förenklade världsbild. Jag efterlyser en något mer kritisk analys av Daniel Ortegas 21 år som president. Måste jag välja så väljer jag Ortega framför Aleman, Chamorro och alla andra katastrof-presidenter som plundrat landet. Vad jag är ute efter är en kritisk analys av olika vänsterledare i den kontinent som jag känner bäst. Jag tror nämligen inte på en historieskrivning där vänster-regimers fall enbart beror på smarta USA-imperialistiska konspirationer där vänstern offras som oskyldiga lamm. Det är för mig totalt ointressant att okritiskt hylla dessa vänster-ledare utan att ens försöka dra lärdomar av deras misstag. Att tro på att hela det socialistiska lägret rasat samman, att den enorma mängd vänsterregimer som funnits i Afrika och Asien skulle ha utraderats enbart pga överjordisk intelligens i Vita Huset och Pentagon är att förvandla socialismen till en tro.
    Martin Kullbergs inlägg som jag antar riktar sig mot mig orkar jag inte svara på. Men denne Martin Kullberg verkar vara bra på bingo.

  5. Sven Andersson
    26 juli, 2018 at 01:17

    Några mer utförliga kommentarer angående Nicaragua.
    Kris och pressen från internationella banker har gjort att många reformistiska regeringar vidtagit åtstramningsåtgärder mot arbetarklassen vilket resulterat i protester runt om i världen.År 2017 förutspådde IMF att Nicaraguas socialförsäkringsinstitut (INSS) senast 2019 skulle lida bankrutt och rekommenderade därför en ökning av pensionsåldern och intjänandetiden för pensioner. Utan att direkt följa IMFs rekommendationer valde Ortega en medelväg, en skatteökning på 5 procent till pensionärerna och en motsvarande ökning av procentandelen för arbetsgivaren.

    Ortegas ”lösning” på problemet liknar på många sätt de lösningar som olika socialdemokratiska partier valt runt om i världen. Överallt pratas det om hur mycket äldre vi blir och hur omöjligt det är att få pensionerna att räcka till. Samtidigt har samma länder råd med att stora delar av ungdomen går arbetslösa. Enligt mitt sett att se det så är det bara ytterligare en variant på temat att vi lever över våra tillgångar och att vi måste strama åt ”för vår egen skull”.
    Istället för att välja den kamplinje som vänstern i FSLN förordar så har man valt att alliera sig (t.ex under valet 2016) med sin gamla huvudmotståndare från den USA-stödda contrasgerillan, som för närvarande är grupperade PRN. Det liberala nationalistpartiet PLN som tidigare representerade Somoza-familjen ingår också i alliansen. FSLN har också i sina allians två kristna evangeliska rörelser och tre regionala partier från den karibiska delen.
    Dessa partier partier kräver självklart sin del av kakan vilket resulterar i åtstramningspolitik av gammalt känt märke. FSLN följer med andra ord den tendens som finns i resten av världen där socialdemokratiska partier söker sitt stöd högerut istället för att mobilisera sin väljare till kamp. I Sverige så ser vi hur (s) orienterar sig mot höger istället för en allians med Mp och V. Här är en lista på de partier som ingår i FSLNs allians:
    Liberal Nacionalista (PLN), Unidad Cristiana (PUC), Alternativa por el Cambio (AC), Resistencia Nicaragüense (PRN), Camino Cristiano Nicaragüense (CCN), Partido Indígena Multiétnico (PIM), Partido Autónomo Liberal (PAL), Partido Yapti Tasba Masraka Raya Nani Myatamaran, Arriba la República, Alianza Resistencia Nicaragüense, Movimiento Evangélico de la Convergencia, Movimiento Liberal Constitucionalista Independiente (MLCI), Movimiento Indígena de la Costa Caribe, Liberales Constitucionalistas de Convergencia och Movimiento Popular Social Cristiano. Om Martin Kullberg har tid att lämna bingohallen en stund så skulle jag välkomna en icke-postmodernistisk redogörelse för ovanstående partiers stolta revolutionära historia.

    När det gäller Nicaraguas kanalprojekt så ser det illa ut. Huvudfinansären Wang från Kina slöt i och för sig ett mångmiljardavtal med Nicaragua som innebär ensamrätt. Ett år senare förlorade Wang sin förmögenhet och försvann. Den kinesiska staten har istället gjort omfattande investeringar i Panama allt sedan man upprättat diplomatiska förbindelser mellan länderna. Den nya utbyggda panamakanalen som invigdes för två år sedan har med vissa mått tredubblad kapacitet. Ingen som jag har talat med i Nicaragua har hört talas om att själva arbetet satts igång. I värsta fall har man drabbats av ett gigantiskt svindel, Nicaragua är bundet av ett kontrakt som inte förverkligas samtidigt som Kina investerar i Panama.

    Tyvärr Kerstin har jag ännu inte hunnit dyka ner i dina referenser. Rent allmänt så använder jag bara Telesur som jag har bland mina kabelkanaler när det gäller utmärkta kritiska reportage om länder som INTE står som ägare till Telesur. När Telesur behandlar sina ägares länder t.ex Venezuela och Nicaragua blir det långtråkig propaganda istället för kritisk analys.

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      26 juli, 2018 at 08:32

      Javisst ska man vara kritisk när människor korrumperar socialismen. TV-kanalen Democracy Now är en av de som har relativt kritiska reportage om socialismen i Nicaragua, Venezuela och andra socialistiska länder. Det var därför jag länkade kanalen till dig.
      Men det är svårt att vara kritisk. Helt plötsligt kan man gå i andras ärenden än det som var meningen från början. Man kan också bli anklagad för både det ena och det andra – vilket jag har blivit. Jag har (blivit kallad för trotskist, splittrare och det var till och med någon som anklagade mig via mail för att vara medlem i NMR bara för att jag var kritisk till vänsterpartiet,

      • 26 juli, 2018 at 09:16

        Democracy Now har ändrat sin uppfattning till att vara mer förstående för USA-imperialismens härjningar i vissa frågor.

  6. Mats Larsson
    26 juli, 2018 at 08:39

    Sven Andersson har skrivit flera mycket intressanta och uppenbart initierade kommentarer om
    Nicaragua, och i en tidigare tråd om Venezuela. Vad är reaktionen från Anders Romelsjö
    och, i fallet Venezuela, från gästskribenten Eva Björklund? Jo, total tystnad.

    Jag noterade samma sak när jag i tråden om Trum-Putin-mötet i Helsingfors lade ner
    arbete på att plocka fram vad Putin faktiskt sa om folkomröstningen på Krim, inte
    i den simultantolkade versionen, där kan det alltid gå fel i hastigheten, utan vad han
    sa på sitt modersmål, på ryska. Jag visade också hur man i den officiella återgivningen
    tagit bort det helt avgörande ordet ”vi”, alltså att ”vi” [Ryssland] genomförde folkomröstningen
    på Krim. Hade en person med lägre rang uttryckt sig så, hade en enkel dementi kunnat
    göras. Men ingen kan dementera Rysslands president, och han lär inte själv göra det.

    Romelsjös reaktion [som ju ofta efterlyser faktabaserade diskussioner]: tystnad, trots
    att han uppskattningsvis skrivit mer om Ukraina än någon annan bloggare jag känner till.

    • 26 juli, 2018 at 09:18

      Jag ber att få återkomma. Är själv inte så insatt i alla artiklar från gästbloggare och liknande.

  7. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    26 juli, 2018 at 12:41

    Problemet med Venezuela och Nicaragua är – enligt min uppfattning – att de försöker åstadkomma en blandekonomi. Inga av länderna är socialistiska i den marxistiska-leninistiska ideologiska bemärkelsen. Alla inom vänstern, inklusive Anders Romelsjö, försöker låtsas att om en uttalad socialistisk president/statsminister/premiärminister väljs så blir allt bra. T ex Corbyn i Storbritannien är mycket populär inom Vänsterpartiet. Men han är ingen socialist. Han är kapitalist. Här är en artikel från mig som också tar upp Venezuelas problem.
    https://riktpunkt.nu/2017/07/corbyn-och-vanstern/

  8. Sven Andersson
    26 juli, 2018 at 13:59

    Har nu läst dina länkar Kerstin, den från Democracy Now var intressant. Det var ju en debatt där 2 vänsterståndpunkter ställdes mot varandra, dels vänsterkrafter som deltar i upproret i Nicaragua och dels regimförsvarare. Alltid intressant. TeleSur malde tyvärr på som väntat och försvarade sina ägares intressen. Men tack ändå för länkarna. Håller också med om att kritiken kan tippa över men att bara gå på och låtsas som om inte socialistiska regimer som täckte en stor del av jordens yta havererat är bara nostalgi. Allt är inte guld som glimmar och allt är inte socialism även om det presenteras så. Till Mats: önskar att jag vore initierad. Har varit i Nicaragua kanske ett tjugotal gånger både som turist och som konsult där jag bl.a utvärderat deras skolsystem och en hel del biståndsprojekt. Men det känns inte tillräckligt ändå.

Comments are closed.