Nu på lördag kommer försvarsminister Peter Hultqvist att intervjuas i ”Lördagsintervjun” i Sveriges Raio P1. Hoppas ha möjlighet att lyssna. Som framgår nedan medförde detta bl.a. ett kritiskt blogginlägg här av Ulf Karlström. Vid denna tid förra året (9/1) sa statsminister Löfven att han ville ha avspänning och dialog med Ryssland. Man undrar hur det är nu.
DN skrev nyligen ”Statsminister Stefan Löfven har inte skrätt orden när det gäller riskerna för att Ryssland ska försöka påverka den svenska valrörelsen. ”Vi ska skydda vår demokrati”, har han försäkrat.” Beredskapen mot valpåverkan haltar Bidrog till min bloggartikel Påverkan på svenska valet 2018 väntas – starka skäl att misstänka USA
Kanske framkommer något vid intervjun med Hultqvist 13/1 i år.
Jag tror att denna återpublicerade artikeln kan vara en bra bakgrund.
I lördags hörde även jag ”Lördagsintervjun” med försvarsminister Peter Hultqvist – se morgonens gästblogginlägg av den, liksom mig, inte särskilt nöjde Ulf Karlström.Be om ursäkt, Hultqvist Peter Hultqvist sa att han inte hade skäl att ifrågasätta rapporten från säkerhetstjänster i USA, som påstår utan bevis, att Ryssland under president Putins ledning hackade och påverkade presidentvalet i USA. Förargad och frustrerad över den okunnigt okritiskt Hultqvist vaknar jag upp arla morgon, vankar fram till en dator för att annonsera dagens första blogginlägg.
Sätter på morgonnyheterna och hör på Ekot en intervju med statsminister Löfvén. Han förordar nu kontaktar med Ryssland, talar om avspänning och hoppas på ett möte mellan utrikesministrarna Wallström och Lavrov. Sveriges Radio Detta är utmärkt. Det nämndes att det inte kan ske i New York i januari då Sverige är ordförande i säkerhetsrådet, detta eftersom Lavrov inte ska till New York då.
Stefan Lindgren skriver i Ryska Posten nr 1 2017: Beskedet gav statsminister Löfven under Folk och Försvars rikskonferens i Sälen igår söndagen, enligt Ekot.
”Det är inte smart att först öka spänningen och sedan söka ett ökat skydd i ett NATO-medlemskap. Det är bäst
att se till att spänningen inte ökar”, säger Stefan Löfven.
Det återstår att se hur mycket substans det finns i Löfvéns nya insikter. Stoppet för Nord Streams lagring
av pipelines i Slite och Karlshamn var den senaste i en lång rad ovänliga handlingar från svensk sida. Nu köar
en rad andra svenska hamnkommuner för att få ta över uppdraget, enligt Lars O. Grönstedt som leder gaskonsortiets
svenska gren. Kommer regeringen att stoppa även dem?”
Dagens Industri skriver att ”Flera svenska hamnar på kö för ryska Nord Stream”DI:
”55 miljoner kronor kan därmed hamna i någon annan svensk kommun, då bolaget kontaktats av nio andra regioner med hamnar runt Östersjön. ”Jag är inte förvånad över det, affären är ju jättestor, men jag trodde kanske inte att vi skulle få så pass många erbjudanden, säger Lars O Grönstedt, Nord Streams svenska chefsrådgivare, som inte vill avslöja vilka intressenterna är.”
Nord Streams huvudägare är ryska Gazprom som i sin tur ägs av ryska staten. Gasledningen Nord Stream, som egentligen består av två ledningar, går genom Östersjön från Viborg i Ryssland till Lubmin i Tyskland. Nord Stream 2, ytterligare två ledningar, är tänkt att läggas parallellt med tidigare ledningar och ska öka kapaciteten.
EU-ledare från åtta länder har protesterat till EU-kommissionen över planerna på ännu en rysk gasledning. Det innebär risker för energitillgången i Central- och Östeuropa, anser de.
Det stora kruxet enligt regeringen när Rysslands återinförlivning av Krim, utan våld, och med stöd av över 90 % av befolkningen vid en folkomröstningen. Statskuppen, genomförd med våld av fascistiska och högerextremistiska grupper 22/2 2014 mot en i lovordade demokratiska val (OSSE) valde Janukovytj blundar man för. Likaså att statskuppen skedde dagen efter det att en överenskommelse, en kompromiss ingåtts mellan president Janukovytj och ledande politiska motståndare, vilket skedde i närvaro av andra statsledare från EU.
Anders Björnsson har diskuterat detta i december inte småstatspolitik – äventyrspolitik! och skrev bl.a. ”Den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken är irrationell. Den har gjort Sverige till en fiendenation i ryska ögon. Stockholm har inga normala officiella kontakter med Moskva. Svenska regeringen önskar att affärer och handel med detta land inte ska kunna bedrivas på sedvanligt vis. Sverige är det land i Europa som starkast har yrkat på ekonomisk krigföring mot Ryska federationen.
Men Sverige har ingen kraft att sätta bakom sina hårda, stundtals oförsonliga ord.”…”En ansvarskännande politiker måste kunna språka även med den som han på mer eller mindre goda grunder föraktar. Föraktet är en känsla, dialogen håller den i schack. Förakt får inte styra det politiska handlandet – det vore oförnuftigt och på sätt och vis ociviliserat, barbariskt – lika litet som sympatier. En utrikesminister, särskilt i en oskyddad, militärt försvagad småstat, har faktiskt en skyldighet att inte tala om vilka hon gillar eller ogillar.”
Torbjörn Wikland belyser viktiga storpolitiska aspekter som kanske nått fram till regeringen. Torbjörn Wikland
”Strategiskt viktigare är allas växande ovilja att underordna sig den amerikanska världspolisen (eller ”the world sheriff” som Hans Blix kallade det i sitt föredrag i London i december 2016). Ett av de senaste exemplen är Rysslands, Turkiets och Iran hittills förbluffande framgång att skapa vapenstillestånd och till och med fredsavtal i Syrien – helt utan samarbete med USA och FN, men som dessa efteråt har accepterat.”… ”Det finns idag bara en enda supermakt – USA. Det strategiskt viktiga är emellertid att supermakten USA förlorar mark på det ena området efter det andra. Detta borde vara en av de viktigaste strategiska frågorna att reda ut när man bestämmer det svenska försvarets framtida inriktning de närmaste cirka 20 åren.”
Ryssland är inte enbart en europeisk makt. Just nu verkar EU:s handelsbojkott leda till att Ryssland fördjupar samarbetet med stater utanför EU i anslutning till dess gränser i söder, även rent militärt samarbete. Och att tro att Nordeuropa skulle vara särskilt intressant för Ryssland är bara dumt (något ändrat av mig).
Svensk-födda Siv O´Neall som sedan länge bor i Frankrike skriver i en kritisk artikel bl.a. detta: ”US/NATOs bedövande och aggressiva politiska och militära propaganda och handlingar står i stark kontrast till Putins lågmälda både politiska och militära defensiva svar. Vad som nu behövs är en klarsynthet hos västvärldens olika befolkningar. President Hollande i Frankrike som normalt är en helt medioker regeringschef, har förvånansvärt nog offentligt sagt att vi européer måste inse att Ryssland är en del av Europa och att vi måste närma oss Ryssland, inte U.S.A. och stödja Putin. Jag har mycket sällan några goda ord att säga om de franska politikerna, men i detta fallet är det mycket betryggande att han ger oss sitt stöd. Också flera tyska politiker (men dock inte Frau Merkel — ännu) har talat för återupptagande av handel och fredlig kontakt med Ryssland. Dessa sanktioner bygger inte på någon som helst realitet. De är grundade enbart i amerikansk propaganda och rena lögner. ” ”Brev från Frankrike om Sverige, EU och Ryssland
Avslutningsvis, Sveriges säkerhet skulle givetvis öka om vi har bättre relationer också med Ryssland i stället för att som nu sitta i knä på USA och okritiskt anpassa sig till och återge USA-ledares bedömningar. Då kan Sverige också närma sig den i realiteten mycket avlägsna ”alliansfriheten” som lyfts fram i ord, men som nu saknar täckning i verkligheten. Detta har tidigare diskuterats i blogginlägg Mer samarbete med Ryssland! En ändrad svensk politik har en självklar botten också i det svaga svenska försvaret samt det förhållande av andra politiker i Europa (se bl.a. ovan) – och i USA (Trump, Kissinger) verkar vara på väg att prova en mer realistisk och fredsvänlig politik. Rapporten och utspelet om rysk hackning av val i USA – utan bevis – kan här ses som ett försök från så kallade neokonservativa att motverka den under senare år förda aggressiva politiken av USA mot Ryssland.
intressant.se Ukraina, Frankrike, NATO, politik, USA, statskupp Löfven, desinformation ekonomi imperialism, försvaret Tyskland EU, Ryssland utrikespolitik, sanktioner,
16 svar till “Stefan Löfvén ville ha avspänning med Ryssland – Vad vill man nu då?”
Alla med sunt förnuft i USA är mer än misstänksamma mot CIA:s rapport om den påstådda ryska hackningen. Inte många utanför etablissemanget och Obama, Clintons sfär tror på deras uppgifter och framförallt inte den som räknas dvs Trump. Detta säger ju en del om Hultqvists mentala kapacitet men han kanske fortfarande lever i tron att Trump aldrig blir president. ( Det har nog Obama och hans anhang tutat i honom?!) I vilket fall som helst så måste väl Löfven inse att Hultqvist är en belastning som nog skulle dumpas på politikens skräphög, där han borde varit från början, för övrigt.
Så kommer då två meddelanden ut från Sälen till svenska skattebetalarna. Bad cop Hultkvist, nice cop Löfven. Hultkvist vill spela ”hård” mot Ryssland, Löfven vill vara så vänlig, så vänlig. Det handlar inte om Ryssland eller Nato, det handlar om att det inte finns något försvar, och hur man ska kommunicera till svenska folket att motståndar-politikerna bär ansvaret för nerläggningen. Om man går med i nato eller ej spelar ingen roll om man inte har något eget försvar. Bägge sidor kommer att använda vårt terrirorium mot varandra, oavsett vår åsikt, enda sättet att hindra det är att ha eget försvar.
En seriös försvarspolitik börjar med allmän värnplikt, i händelse av krig drabbas hela befolkningen och yrkesarmén är otillräcklig, i händelse av fred har befolkningen inte råd att betala en yrkesarmé, och det är ändå inte vad lede fi ska mötas av. För att sammanfatta krävs två saker som ingen tänker leverera; 1) allmänvärnplikt, 2) fördubblade försvarsanslag.
Vad kommer då att hända när ingendera nödvändigheterna genomförs? Vi går med i Nato. Goddag yxskaft, en svensk specialitet.
Hej,
Jag bjuder gärna upp till dialog.
En ”god relation” innebär ingenting däremot innebär Sveriges associationsavtal ett carte blanc för NATO-styrkor att invadera Sverige och föra krig mot Ryssland.
En slående observation kan göras om man Googlar USA[NATO] invaderar Ryssland och ALLA resultat visar tvärtom att OM Ryssland invaderar USA[NATO].
Är det på detta eländiga begrepp som Svensk politik har fallerat?
För ett civilförsvar och värnpliktsförsvar är besläktade – i syfte att skydda civila och hålla försörjningslinje till det civila samhället.
Insatsförsvar har INGET med civilskydd att göra, se bara på Sveriges insatser i Afghanistan eller Lybien.
Att ha en värnplikt skulle aldrig fungera i Sverige i anfallskrig mot Ryssland och det rimmar väl med varför det avskaffades.
Åter till carte blanc för NATO, det är befängt att tro att NATO skulle hålla ett civilförsvar i Sverige. Sverige skulle bara vara en ramp för anfallskrig mot Ryssland (inom Ryska gränser) och Rysslands svar skulle bli bombmål i Sverige med civila offer som följd.
Följer man ”Googles” resonemang så har Ryssland invaderat Sverige och vad gör då cartle blanc för NATO på Svensk mark för nytta? Ingen alls..
Baltikum då? Ja vad är det med baltikum? Räckvidden för Ryssland böde med Luft och markrobot slår ut hela vägen till Göteborg, från både Kaliningrad och Finska viken. Glöm baltikum.
Det som gör mig ”skitnervös” är den pansardivition som denna vecka rullar ut i Baltikum, Polen och Rumänien. Upplägget och antalet är skrämmande likt Barbarossa. Det finns en hel del personer och historiker nu som pratar om Barbarossa2.
I operation Barbarossa hölls försörjningslinjen till Tyskland genom Norge och i hemlighet med Sverige. Men på den tiden fanns både ett civilförsvar och politik ide om att mota bort Tyska pjäser från Svensk mark.
Idag saknar Sverige ALLT och en värnplikt skulle inte acceptera att stå under NATO-befäl samtidigt som civila offras, vilket associationsavtalet kräver.
Aha, har han börjat dansa till Trumps pipa redan? Det kallas anpassningsförmåga. Vad blir det härnäst? Putin bjuds in eller hövlig besök till Ryssland? Sådan snabba ryck av politiker i Sverige förklaras bara med hänvisning till vad Wallenbergsfären vill. Löfven måste ha fått en vink från Wallenberg. Undersökande journalist som känner sig manad att gå till botten med den snabba vändningen?
Kaliningrad och Sevastopol är två ryska strategiska marinbaser som Ryssland även vill kunna nå landvägen. Om detta angrips så är det ett angrepp som Ryssland inte kan acceptera. Hur skulle USA reagerat om Florida bröt sig ur USA och anslöt sig till Kuba och Key West blev en bas för Warsawapakten? Detta bör även våra svenska politiker begripa. Baltstaterna är en del av EU och det är långsökt att Ryssland skulle invadera dessa länder och därmed vara i krig med EU/NATO. Med en krigshäxa som Hillary Clinton fanns risken att NATO skulle gå in i Ukraina och när NATO går in i Ukraina bryter troligen 3:e världskriget ut. Hotet mot Sverige består i att delar av landet ligger strategiskt till för att angripa Ryssland, Kaliningrad och Balticum och Ryssland vet att Sverige är på NATOs sida. Enda anledningen för Ryssland att anfalla EU landet Sverige är när Ryssland känner sig så pass hotat av ett NATO angrepp att de måste förhindra att de delar av Sverige som kan brukas för detta ändamål oskadliggörs. Det bästa försvar Sverige och EU kan ha är en avspänningspolitik och en bred avmilitariserad zon mellan EU och Ryssland samt en ärlig dialog där man diskuterar och tar hänsyn till varandras strategiska intressen.
Den breda avmilitariserade zonen mellan Ryssland och EU bestod förr i ett beväpnat alliansfritt Sverige. Dagens avväpnade Sverige saknar förmåga att hålla Sverige som avmilitariserad zon, det är vårt självförvållade och unilaterala försvarshaveri som är orsaken till Natoanslutningen. Eftersom ingen tänker råda bot på försvarshaveriet två ben, dvs den halverade försvarsbudgeten i tre decennier och elimerad värnplikt, återstår bara valet obeväpnad alliansfri och obeväpnad i Nato. Ställd inför det valet upphör diskussionen, ingen vill skåda valet i vitögat, istället diskuteras luftslott.
Snart kommer ett ”seriöst” förslag som passerat VU; försvarsministern, statsministern och finansministern står bakom trehundra nya miljoner, presenterade som ett kraftfullt tillskott, men räcker till några stridsvagnar. Det saknas inte trehundra miljoner i ett år, det saknas femtio miljarder svenska kronor om året, år efter år. Femtio miljarder årligen. Alltså femtio miljarder svenska kronor om året, vid vårt skattetryck. Dessutom ska svenska folket tycka att allmän värnplikt känns angeläget.
Vidare ligger Finland i Nato. Sverige har Nato vid alla gränser. Vi är en ö i Natos nordöstra hörn.
Finland är inte med i NATO.
https://svenska.yle.fi/artikel/2016/09/09/hur-skiljer-sig-finlands-och-sveriges-nato-utredning-vi-listar-atta-punkter
Formellt sett har Sverige och Finland motsvarande Nato-ställning, men Finland har gjort ett drag; Finland valde F18 vid modernisering av stridsflyg, det kan tolkas som ett ställningstagande, de hade säkert fått köpa rysk materiel för betydligt mindre pengar. Finland hade Mig 21 1963-86. Eller svensk, Finland hade också Saab 35 Draken samma period.
http://lae.blogg.se/2011/april/den-hemliga-finska-draken-optionen.html
Standardfelet på svensk försvarsbudget; http://www.svd.se/forsvaret-saknar-30-miljarder-till-2020/om/folk-och-forsvar-2017. Det här är alltså vad som saknas för att nuvarande nedskärningsbudget med standarddiskrepans mellan önskelista och finansiering ska fungera. Det är samma luftslott och glädjekalkyl, år efter år.
Den egentliga prislappen för att stå utanför militärpakt är inte alls så här billig. Ett riktigt försvar av Sverige kostar 80-100 miljarder om året, och kräver värnplikt. Ska vi betala yrkessoldater marknadsmässig lön för försvarsbudgeten kan den aldrig bli hög nog att ge ett försvar.
Ior, det är inte gratis att vara med i Nato heller! Hur man än vänder och vrider på detta så kommer man fram till en lösning och det är att försvarsförbund med Finland som ju har sin militär i ordning. Visst det räcker ju inte för att slå tillbaka en fiende som mobiliserar hela sin slagstyrka men det scenariot är ju inte troligt. Tillsammans blir det en nog så avskräckande styrka och vid ett scenario med fullt kärnvapenkrig mellan stormakterna så är knappast våra länder intressanta att bomba…dessutom så stryker vi nog med alla tids nog så det är inget att lägga tid på att fundera ut vad göra i det läget.
Jag har ännu inte fått något svar på varför Ryssland vill anfalla Sverige eller Finland, alltid en massa undanglidningar eller svävande skäl. Det verkar handla mest om känslor som lever kvar, och den välkända rysskräcken är självförvållad vad gäller många svenskar.
Vilka soldater skall Ryssland anfalla med, hela sin armé eller delar av den eller vad?
Vad händer med resten av Rysslands gräns skall den vara obevakad.
Trött på alla krigsivrare som lever kvar i gamla fornstora dagar.
Öppna era hjärtan.
Anti-krigsrörelsen är död.
https://www.globalresearch.ca/the-empires-lefty-intellectuals-call-for-regime-change-the-role-of-progressives-and-the-antiwar-movement/5625333
Separata ”problemorienterade” proteströrelser (t.ex. miljö, anti-globalisering, fred, kvinnors rättigheter, HBT) uppmuntras och finansieras generöst i motsats till en sammanhängande massrörelse mot global kapitalism. Denna mosaik var redan utbredd vid riksdagens toppmötet och folkmötet i 1990-talet och även från början av världsocialforumet 2000, vilket sällan antog en meningsfull motkrigsställning. Genom iscenesatta protesthändelser sponsrade av icke-statliga organisationer och generöst finansierade av företagsstiftelser är det otaliga målet att skapa djupa avdelningar inom det västerländska samhället, som tjänar till att upprätthålla den befintliga sociala ordningen såväl som den militära agendan.
Anti-krigsrörelsen är död. Syrienkriget är klassat som ”ett inbördeskrig”. Kriget mot Jemen visas också som ett inbördeskrig. Medan bombningen görs av Saudiarabien, är USA-rollen nedspelad, ”USA är inte direkt involverat”.
Det som nu utvecklas i både Nordamerika och Västeuropa är falsk social-aktivitet, som styrs och finansieras av företagens etablering. Denna manipulerade process utesluter bildandet av en verklig massrörelse mot krig, rasism och social orättvisa.
Krig och neoliberalism står inte längre i spetsen för det civila samhällets aktivism. Finansierad av företagsorganisationer, via ett nätverk av icke-statliga organisationer, tenderar den sociala aktiviteten att ske styckvis. Det finns ingen integrerad anti-globaliserings antikrigsrörelse. Den ekonomiska krisen ses inte som att ha ett förhållande till amerikansk-ledda krig.
Anti-krigsrörelsen är inte död, men svag. Se Nej till Nato, och hur media tvingades uppmärksamma protester mot Aurora 17.
USA borde stoppa sin strävan att dominera världen.
Christopher Black skriver att han just läst igenom den nya USA:s nationella säkerhetsstrategin som släpptes av president Trump i december 2017. Det har varit många kommentarer om det, och de flesta av dem fokuserar på fientligheten i dokumentet mot Ryssland och Kina, men också en fråga om vad strategin är.. men det finns inte någon strategi.
Skapandet av en ny världsordning, där Förenta staterna regerar har varit ett konsekvent mål sedan postkoloniala dagar genom att minska varje annan nation till sin vassal.
Kan världens folk vinna över ett USA som har makt med sina allierade att dominera världen? När vi betraktar de destruktiva krafterna de släpper ut då de inte får igenom sin vilja, kan det tyckas meningslöst att överväga det.
Den amerikanska ekonomiska kraften är i snabb takt avklingande, dess folk blir alltmer fattiga och de dödar varandra allt mer, polisen är mördande, rättvisa korrumperad, regeringen är ett kaos, ledarskapet består av allmänt höger-kriminella gangsters och förtroende män, deras väpnade styrkor både korrumperade och motiverade av omoraliska syften.
Så man skulle tro att när USA:s president sätter sig ner med sina rådgivare och frågar dem om dessa problem och att komma fram till en amerikansk nationell strategi för att lösa dem att de skulle ta den uppgiften på allvar och samla alla de bästa forskarna, läkare, sociologer, psykologer, ekonomer, filosofer, poeter och artister, författare och musiker, ingenjörer, yrkesfolk, kommittéer för lokalt utvalda arbetande människor och, naturligtvis, militära män som är intresserade av att upprätthålla fred i stället för krig. Men när du läser det nya strategidokumentet hittar du att alla dessa människor saknas.
Försöket att vända Trumps ”America First ” instinkter till en utrikespolitisk doktrin, har misslyckats. Men bristerna stämmer inte bara med Trump-administrationens misslyckanden. De tjänar också som en extrem påminnelse om vad som har gått fel med hela strävan efter de NSS-problem som föregår Trump-eran.
NSS ska kartlägga en strategi, men över tiden har projektet utvecklats till en retorisk övning som präglas av storartade ambitioner och tvättlistor över prioriteringar. I stället för att tvinga den amerikanska regeringen att engagera sig i en seriös strategisk planering har det blivit en fallstudie om misslyckandet med det.
Problemet för den amerikanska elitens ena fraktion talar genom det uttalandet är inte att målet om världens dominans av världen är fel, men att målet inte åtföljs av några rationella medel för att uppnå den dominansen. Men för oss i den större världen som drabbats av amerikansk ambition och aggression är problemet inte misslyckandet med att fastställa medel för att uppnå målet, men orättvisa, orörlighet, chauvinism och brutalitet som är inneboende i målet.
Anledningen till att USA:s ledning inte kan formulera en strategi är inte för att de är inkompetenta men för att strategin och målet är sammanflätade, så att målet är orsaken till alla de hemska konsekvenserna som de lovar sina medborgare att hantera. De vill ”göra Amerika stort” men för att göra det måste de göra saken värre. Det är inneboende i logiken och så länge som drivkraften bakom allt detta inte överges, drivkraften för vinst och ersatt med drivkraften för att tillgodose människors behov, så länge kommer världen fortsätta att drabbas av krig, fattigdom, orättvisa och ekologisk katastrof.
Korp, kampen står som vanligt mellan EU/USA och resten av världen vem som ska styra och ställa! Det märkliga är att det hos västs politiker tycks ligga i blodet att man ska fortsätta med pekpinnar och storebrorskolonialism för resten av världen, precis som i fornstora dagar, då man ritade ut länder med linjal mellan kolonialmakterna. Ligger detta i generna på något sätt? Numera har man som täckmantel att kalla det för sprida ”demokratin” som väst startar krig och sprider sin terror. Vad man inte tycks fatta i Bryssel och Washington är att världen förändrats något enormt de senaste decennierna…den ekonomiska makten håller på att flytta och med det den förmågan för politiska påtryckningar. Väst gjorde ett enormt misstag i hur man behandlade Ryssland efter Sovjets fall och det får man nu äta upp med råge…Ryssland valde Kina i stället vilket gjort att resten av världen numera har en ansenlig militär-teknisk förmåga som man inte hade tidigare. När ska politiker i EU/USA fatta att det har skapats en ny världsordning? Syrien borde ju vara en varningsflagga…det går inte att hålla på med sitt självgoda beteende längre utan nu gäller det för EU att tänka om och dumpa Washington snarast möjligt och lägga upp en ny strategi för samarbete med Kina och Ryssland i första hand. USA är i upplösning både politiskt, ekonomiskt och moraliskt där finns inget annat än misär och elände att vänta från det döende imperiet. Valet av Trump visar hur desperat befolkningen i USA är att bli av med gangsterstyret i Washington. Tyvärr verkar det inte fungera även om Trump rört om ordentligt i träsket. De kommande åren kommer att bli avgörande i fall det blir fortsatt konfrontation eller om politikerna och de maktgalna oligarkerna i väst insett att det är nya tider som stundar. Om inte en tillnyktring sker ganska omgående ser det mycket mörkt ut med världsfreden och utvecklingen för en bättre värld.
[…] Vad bör göras? Under fjolårets försvarspolitiska konferens i Sälen sa statsminister Löven ”Det är inte smart att först öka spänningen och sedan söka ett ökat skydd i ett NATO-medlemskap. Det är bäst att se till att spänningen inte ökar” enligt Radio-ekot. Stefan Löfvén ville ha avspänning med Ryssland – Vad vill man nu då? […]