Anders Romelsjö på jinge.se

Självklart bra med Sverige i FN:s säkerhetsråd?

Den här artikeln skrevs för ett år sedan, samma dag som då en omröstning ledde till att Sverige blev medlem i FN:s säkerhetsråd – men innan omröstningen hade skett. Frågan i titeln kan verka dum, eller åtminstone o-patriotisk. Vad har Sverige gjort?

* Låtit bli att protestera mot USA:s folkrättsvidriga bombningar i Syrien.
* Tigit om Saudiarabiens krig mot Jemen, medan regering tecknar avtal om fortsatt vapenexport med brutala angriparen Saudiarabien.
* Ej röstat emot Saudiarabiens representation i FN:s kvinnokommission.

Vem vill ha en sådan politik – som är en förolämpning mot alla riktiga feminister – dit utrikesminister Wallström inte hör.

Läs artikeln nedan!

Senare idag avgörs om Sverige får plats i FN:s säkerhetsråd som tillfällig medlem. Hårdaste konkurrenten är Nederländerna enligt TV1-Rapport igår kväll. Det har länge framgått att Sverige satsat hårt på detta medlemskap.Nu avgörs om Sverige tar plats i FN:s säkerhetsråd
FN 225965762_b6db404658_t
I april rapporterade massmedia att Sveriges regering söker påverka andra stater på ett mut-liknande sätt för att få en plats i FN:s säkerhetsråd (UNSC). Detta framgår av artiklarna nedan. Låt mig redan säga att jag tycker att det finns andra kandidater än Sverige som bättre förtjänar en sådan plats, och inte då främst pga. eventuella mutor.

Dagens Nyheter skrev 7/4 ” Regeringen har i det dolda använt biståndspengar till kampanjen för en plats i FN:s säkerhetsråd. En oberoende stiftelse har beviljats miljoner från biståndsbudgeten som UD sedan använt till att betala restaurangbesök, hotell och dyra flygbiljetter till 27 FN-ambassadörer som ska rösta om Sveriges plats. http://www.dn.se/nyheter/sverige/bistandspengar-gick-till-rostjakt-pa-svensk-plats-i-fns-sakerhetsrad/

Med ett klimatseminarium som förevändning och en stiftelse som mellanhand bjöd utrikesdepartementet, UD, i augusti 2015 in 27 FN-ambassadörer på en gratisresa till Sverige. Ambassadörerna representerar fattiga ö-nationer och utvecklingsländer i tredje världen och har en sak gemensamt – de har var sin röst när FN:s generalförsamling i juni ska utse nästa medlemmar i FN:s säkerhetsråd.
Löfven och Wallström
Att Sverige ska få ta plats i FN:s säkerhetsråd är ett av regeringens stora utrikespolitiska mål, det slog Stefan Löfven också fast i regeringsförklaringen när han tillträdde som statsminister hösten 2014.

DN avslöjade då efter att ha tagit del av över 100 mejl från UD:s stab för valkampanjen att staben i detalj planerar ambassadörernas besök och hur räkningar för miljonbelopp sedan skickas vidare till stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond, DHF. Den inflytelserika stiftelsen skapades 1962 för att hedra minnet av den svenska generalsekreteraren i FN som omkom i en flygkrasch 1961.
Stiftelsen ska enligt stadgarna vara oberoende och ickestatlig, men är den mycket starkt kopplad till regeringen. Margot Wallströms kabinettssekreterare Annika Söder var fram till hösten 2014 direktör för stiftelsen. Det var i den egenskapen hon i augusti 2014 skickade in en ansökan till UD om bidrag på 14 miljoner kronor, som beviljades. Då hade Annika Söder blivit UD:s högsta tjänsteman och utrikesministerns närmaste medarbetare.

Chefen för säkerhetsrådskandidaturen, Niclas Kvarnström, säger att FN-ambassadörernas besök var ett samarbete mellan stiftelsen och UD.
-Man kan ju fråga sig om det verkligen är rätt sätt att använda biståndspengar?
- Jag är frestad att gå in och förklara varför jag tycker det, men det får Dag Hammarskjölds fond förklara. Men från UD:s utgångspunkt så är det naturligtvis välkommet att de besöker Sverige, ur säkerhetsrådskandidaturens synpunkt.
Att betala resor och uppehälle för andra länders diplomater är ovanligt. En uppgiftslämnare beskriver det som ”i högsta grad exceptionellt”. UD:s sätt att driva kampanjen för en plats i säkerhetsrådet har enligt DN:s källor lett till ett internt missnöje på UD. Flera tjänstemän har ansett att agerandet inte är förenligt med svensk tradition och att det är uppenbart att klimatseminarierna i själva verket handlade om säkerhetsrådet.
”Det är en täckmantel för vad det här verkligen handlar om, nämligen att köpa röster”, säger källan.
I en intervju med Aftonbladet några dagar före besöket medgav dock Margot Wallström att ett syfte med vistelsen var att lobba för Sverige.

Vilka ambassadörer som valde att delta i klimatseminariet vill UD inte uppge. Alla uppgifter om deltagarna har klassats som hemliga, enligt UD kan de störa ”Sveriges mellanfolkliga förbindelser”.
Vilka restauranger som besökts, har hemligstämplats med hänvisning till rikets säkerhet.

Ambassadörer
FN-ambassadörerna får under besöket i Stockholm också träffa kronprinsessan Victoria och prins Daniel som tog emot på slottet.

Bör man stödja Sveriges kandidatur för en plats i FN:s säkerhetsråd?
Svaret är NEJ. Detta beror dels på Sveriges uppslutning bakom USA:s krigiska, folkrättsvidriga, utrikespolitik som utmärks av överträdelser av FN-stadgan, brist på elementär respekt för demokrati och nationellt oberoende och dels att de två andra aktuella kandidaturländerna Nederländerna och Italien kanske är mindre dåliga kandidater.

Några exempel
Syrien. I en intervju 3/2 i år sa utrikesminister Margot Wallström att det är ett proxikrig i Syrien.http://jinge.se/mediekritik/sveriges-antidemokratiska-syrienpolitik.htm Med detta menar hon inte interventionen från USA & Co sedan 2011, i strid med internationell rätt och FN-stadga. Hon kritiserar Rysslands internationellt korrekta hjälp till Assad. Wallström betonar att det inte finns någon framtid för Assad och att hon här har samma inställning som USA och Storbritannien, dvs. motsatt inställning till FN:s. Utrikesministern visar här, liksom USA och dess många allierade och vänner, sin avsaknad av respekt för demokrati och FN:s fredsarbete, där man slagit fast att det är syrierna själva som ska få välja sin framtid, helst i FN-övervakade fria val. Läs även http://jinge.se/allmant/margot-wallstroms-syrienpolitik-motverkar-kamp-mot-terrorismen.htm och http://jinge.se/allmant/ambassador-niklas-kebbon-skadar-sveriges-utrikespolitik.htm
lofven-poroshenko
Ukraina: Lördagen 21/2 2015 gjorde Sverige regering ett uttalande om Ukraina. Man kritiserar inte den fascistinfluerade statskuppen i Kiev mot en folkvald president 22/2 2014 och ej USA:s långvariga undermineringspolitik i landet. Regeringen lägger ansvaret på president Janukovitj för dödsfallen i Kiev under protesterna mot regeringen i början av 2014. Enligt BBC och Der Spiegel startade skottlossningen med beskjutning av polis från en byggnad som kontrollerades av oppositionen under den mest våldsamma dagen 20 februari med flera allvarligt skadade som följd varpå kaos utbröt när polisen drog sig tillbaka från Majdantorget upp mot regeringskvarteren. En forskningsrapport ger starka belägg för det var delar av oppositionen som var ansvariga för dödsskjutningarna. Sverige stödjer den starkt korrumperade helt USA-dominerade Poroshenko-regeringen med hundratals miljoner. Man påstår att Ryssland bedriver aggression i östra Ukraina, men belägg för detta saknas. Regeringen stödjer aktivt de folkrättsvidriga sanktionerna mot Ryssland.
Kiev januari
USA. Sveriges regering sluter upp bakom USA:s brutala och odemokratiska utrikespolitik. Trots att det inte finns något land i världen som stött tillnärmelsevis så många statskupper i demokratiska länder som USA. Utrikespolitiskt kan USA kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra (Egypten, Tunisien, Bahrain, Saudiarabien, Pinochets Chile och alla de militärdiktaturer som USA stött/etablerat i Sydamerika och även i Sydostasien.) Några demokratiskt valda regeringar som USA störtat i statskupper eller stött störtandet av.
-Mossadeq i Iran 1953;
-Arbenz i Guatemala 1954;
-Lumbumba i Kongo 1960;
-Sukarno i Indonesien 1965;
-Allende i Chile 1973;
-Sihanouk i Kambodja 1970;
-USA invaderar störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983;
-USA understödjer statskuppen i Venezuela 2002, och erkänner, omedelbart och officiellt, kuppmakarna, men kuppen misslyckades;
-Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haiti av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas;
-Zelaya i Honduras 2009;
-Statskuppsplaner mot al-Assad omkring 2012-2013;
-Stödet till den egyptiska militärens statskupp mot Morsi 2013.
-Stödet till statskuppen i Ukraina i februari 2014
-Statskuppsförsök i Venezuela 2015.

Saudiarabien: Saudiarabien: Sveriges politik i förhållande till Saudiarabien har behandlats flera gånger på denna site och senast i två artiklar av Roland Hedayat.Kungspudeln i Riyadh: Den förlorade utrikespolitiska oskulden Den första artikeln tar för sig de pinsamma turerna i ”saudiaffären” och visar att Sveriges vapenlobby i praktiken tagit kontrollen över politiken vis a vis Saudiarabien. visar priset Sverige får betala för detta, och att resultatet blir en utrikespolitik som bl.a. i praktiken utgör ett tyst stöd för Saudiarabiens brottsliga krig mot Yemen. Av dessa och andra skäl är Sverige det sämsta valet bland kandidatländerna för en plats i FN:s säkerhetsråd.
Roland Hedayat sammanfattar den svenska utrikespolitiken så här: ”Margot Wallström vill presentera svensk utrikespolitik som omgiven av en aura av godhet och moralisk överhöghet. I själva verket är denna en fasad
för en politik som är kallhamrat cynisk, och förljugen så som bara tystnaden kan vara när sanningen blir för obekväm.”
Tre apor
Undertext: Med vapenlobbyn som ingenting (vill) se,
Kungen som ingenting vill höra
UD/Margot Wallström som ingenting vill säga

Mindre dåliga kandidater.
 Jag tycker att det är en skam för Sverige att ha en utrikesminister som i praktiken inte stödjer kampen mot terrorismen eller är för en demokratisk utrikespolitik. Vi ska bespara FN:s säkerhetsråd den skammen. I Sveriges kandidatgrupp finns det två kandidater till, Nederländerna och Italien. Man kan rikta liknande kritik mot dessa länder som mot Sverige Men Nederländerna har markerat kraftigt mot krigsförbrytarna i Riyadh. Italien har förvisso också exporterat vapen till Saudiarabien, men har intagit en ledande position bland de länder som inte automatiskt vill vara instrument för USA:s konfrontationspolitik i Europa. Dessa länder verkar ju vara ett bättre val än Sverige.

intressant Andra om:
, , , , , , , , ,

DN 29/3 2015 SvT Ab Expressen Daily Mail

Anders

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

36 svar till “Självklart bra med Sverige i FN:s säkerhetsråd?”

  1. Hoppas sverige får nej. Men med tanke på hur mycket sossarna mutat sig in så blir de väl en plats för Sverige tyvärr.

  2. Italien är klart sägs det. Nu står det mellan Sverige och Holland. Spelar det någon roll, ett NATO-land mot ett krypto NATO-land? Sverige är uppenbart USAs knähund par excellence men Holland kanske kan visa större självständighet mot världspolisen. Holland som fd. kolonialmakt har att väga in relationerna till de fd kolonierna och deras intressen, som inte alltid ligger i linje med USAs.

  3. Håller med, med den politik som Sverige för nu är det inte något bra att Sverige sitter i säkerhetsrådet, snarare rent skadligt. Sveriges utrikespolitik dikteras av USA och EU och Wallströmskan är en marionett för globaliseringskapitalet. Med Hultqvistens senaste drag är vi nu i praktiken med i NATO. Den vanliga S-taktiken: avveckla/utveckla med förnuft. Vi minns Linje 2. Socialdemokraternas historiska roll är ju att till varje pris bevara kapitalismen.

    • Med Sverige i FN:s säkerhetsråd förstärks stödet för USA:s krigspolitik, brott mot FN-stadgan och folkrätten och en ICKE-FEMINISTISK odemokratisk utrikespolitik. Att tala om ”feministiskt utrikespolitik” är en grov förolämpning mot halva befolkningen, och alla som gillar dem, samt fred och demokrati.

  4. Förutom att det är omoraliskt med mutor, är det dessutom inte slöseri med svenska folkets inbetalade skatter? Vilket verkligt mandat för att göra världen säkrare har FNs säkerhetsråd egentligen? Har inte USA ett veto som de använder flitigt mot allt som detta s.k. ”säkerhetsråd” föreslår ändå? Vad är vinsten?

    • USA är det land som använt vetot flitigast alltsedan 1984. Många exempel finns att FN gått USA:s ärenden. Ändå ett viktigt forum.

      • Sedan säkertrådet bildades1946 är det Sovjet/Ryssland som använt vetorätten mest. 272 gånger har någon av de fem permanenta länderna använt sig av den rätten. Nästan 50% av vetona står Sovjet/Ryssland för

        • Ja, men sedan 1972 har USA använt det oftast enligt Wikipedia. Enligt en annan uppgift har USA använt oftast först från 1984.

          • Anders, vill man ljuga med statistik så väljer man det som det passar ens syften.

            • Jag har instämt i att Sovjetunionen/Ryssland är de länder som använt vetot oftast, och att USA är det sedan 1972 enligt Wikipedia (eller efter 1984 efter annan källa).

            • Visst är det så H2. Anders hävdar att hans inlägg är ”faktabaserade” men i verkligheten är det knappast så. Det Anders gör är att noga välja ut små delar av verkligheten och sedan förståra upp dem och helt bortse från all annan fakta som talar emot honom, vilket ovanstående kommentar tydligt visar. Det kan inte finnas någon som helst annan logisk anledning att välja att börja räkna veto från 1972 om det inte är så att just denna tidsperiod visar den statistik som stödjer den världsbild man vill föra fram.

              • Jag återger uppgifter från Wikipedia som baseras på FN-dokument. Även Svt:s Aktuellt nämnde att det nu är USA som använder vetot oftast. Jag väljer verkligen inte ut ”små delar av verkligheten”.

              • Att fortfarande 25 år efter Sovjets fall blanda ihop dagens Ryssland med Sovjet visar att en del debattörer inte uppdaterat sig på väldigt länge! Ryssland kan inte lastas för vad som hände på under Sovjetunionens era, det verkar dessvärre en del ha väldigt svårt att ta till sig.

                • Det är Ryssland som tagit över Sovjets roll i Säkerhetsrådet. Alla de permanenta medlemmarna ser annorlunda ut idag än för 70 år sedan

                  • Det är en markant politiskt skillnad mellan Sovjetunionen och Ryssland, kort uttryckt. Båda utsätts i och för sig av USA:s demonisering och krigshot. Kina hade ”slagit in på den kapitalistiska vägen” redan då Sovjet upplöstes, medan de tre övriga väsentligen är oförändrade.
                    Ja, Ryssland går ibland emot USA:s förslag som t.ex. om krigshändelser mot Syrien. Det är främst USA som går emot FN-stadgan och nationellt oberoende, även i FN. Ryssland och Kina har uppgett ånger över att de accepterade FN-resolutionen om Libyen, som NATO, med Sveriges aktiva hjälp, kraftigt översteg i strävan att kväsa en mot USA och Väst alltför självständig ledare. Mycket värre än Rysslands oblodiga annektering av Krim, med befolkningens stora stöd.

                    • Varför har då EU så stora problem med att Krim på demokratisk väg frigjorde sig från Ukraina? Jo, för att EU måste ”mota Olle i grind”…hade man utan att trilskas godkänt Krimbornas rättigheter hade det givit en signal till mängder med problem för EU som Kataloniens krav på självständighet från Spanien, Skottland ut ur GB och mängder av andra pyrande nationalistiska härdar runt om i Europa. Alltså måste man stoppa detta prejudikat för Europa med alla medel. Och H2, dagens Ryssland har inte mycket gemensamt med det Sovjet som du blandar ihop det med, precis som alla andra som har svårt att släppa taget om kalla kriget. Den farligaste skurken i internationell politik är USA och Sverige ska inte liera sig med den nuvarande regimen i Washington…USA är på fallrepet och nya makthavare där kanske inte ser med blida ögon på på lakejer som Sverige vid ett maktskifte.

    • Ja, stöd till USA:s brutala krigspolitik i strid med FN-stadgan och med ökat risk för världskrig väntas.

  6. Jag tror man skall vänta och se. Visst har svensk utrikespolitik varit i mångt och mycket tveksamt, men det kan ju till viss del iaf förklaras med hemliga surdegar som lämnats att jäsa på UD.

    Vill man se till den ljusa sidan och hysa iaf förhoppningar för att något bra kommer ur det här. Så kan man hoppas Margot Wallström fullföljer på sin stora politiska gärning hittills som utrikesminister, frågan om Palestina.

  7. Utan det positiva renommé Palme hade och fortfarande har i 3:e världen hade det nog inte gått. Det väger nog väsentligt mer för utslaget än UD.s kampanjande: Arvet efter Palme är förskingrat av dagens (S) men Sverige lever på gamla lagrar. Lustigt att många som inte gillade Palme och såg honom stå alltför nära Sovjet nu prisar vårt inträde i säkerhetsrådet. När Löfvén igår fick frågan om vad små länder kan uträtta nämnde han som exempel att Litauen fått upp Ukraina på agendan. Flera (S) tidningar har tidigare tagit det som enda exempel! Det är ju ett bra exempel på att agera som USAs förlängda arm. Bättre för USA att ett annat land agerar som ombud än att USA självt måste ta upp ämnen på agendan. Ska vi nu följa Litauens exempel!

    • Kanske något som kostat så mycket i kohandel är något stort?

  8. Vad jag inte förstår är hur Sverige i FN:s Säkerhetsråd ska kunna bedriva en utrikespolitisk linje som, på gott och ont, kan kallas ”svensk”? Är det inte så att de svenska delegaterna måste ta order från Bryssel? Finns det överhuvudtaget en ”svensk” utrikespolitik i de stora frågorna?

    • En mycket viktig reflexion. Bör studeras både med avseende på vilka ”direktiv” som gäller, och hur Sverige utför sitt arbete i rådet 2017-2018.

  9. Efter EU har manöverutrymmet för en egen utrikespolitik minskat betydligt, men det finns trots allt utrymme. Sveriges erkännande av Palestina (positivt) och Sveriges totala ovilja att ha någon som helst dialog med Ryssland, ett annat ställningstagande där Löfvens regering avviker. Sedan driver naturligt alla länder vissa hjärtefrågor för att påverka EUs linje i utrikespolitiska frågor. Det kan vara öppet eller genom att mullvada som UK i frågan om TTIP-avtal.
    Lyssna efter drygt 4 min in på inslaget nedan:
    http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1650

  10. Erik: Sveriges totala ovilja att ha någon som helst dialog med Ryssland är egendomlig i ett läge där nästan alla andra, utom Ukraina, uppehåller dialoger, ofta ganska intensiva och intima sådana. Vad tror UD att man tjänar på att vara mer ”amerikanskt” eller ”brittiskt” russofob än amerikanare och britter?

    PS: Jag har en känsla av att inofficiella kretsar i Ukraina uppehåller en dialog eller kontakt med Ryssland i skymundan – kanske Sverige gör det också? Kanske har det varit ett svenskt spel inför valet till Säkerhetsrådet??

  14. Sveriges agerande i säkerhetsrådet får moderat gillande.
    https://www.svd.se/feministiska-utrikespolitiken-krockade-med-verkligheten
    Sverige mer aktivistiskt än USA och samverkar med Nikki Haley för att Trump ska agera mer aggressivt.
    – Vi kan inte vänta på att USA ska utstaka sin politik, utan vi försöker påverka deras policyutveckling i den mån vi tror det är möjligt, säger Carl Skau, biträdande svensk representant i säkerhetsrådet.

    Han menar att Sverige samtidigt har en konstruktiv relation med USA:s FN-ambassadör Nikki Haley.