Putins utrikespolitik – mest fredlig eller mest krigisk?

Rysslands och Putins utrikespolitik utsätts för granskning och mycket kritik. Jag tar upp några konkreta förhållanden innan jag återger synpunkter från presskonferensen nyligen med Putin, världens sannolikt mest demoniserade person. En bakgrund till mitt inlägg ges litet längre ned (”Påstående från vänsterman”) om stora likheter mellan Sovjets utrikespolitik under Breznev och Rysslands utrikespolitik.
Särskilt kritiserat är det fredliga återinförlivandet av Krim med befolkningens stöd. Detta var i strid med folkrätten efter vad kan förstå. Media tiger dock helt om den mycket värre händelsen i Ukraina just innan – statskuppen mot folkvald president, i av OSSE lovordade val, dagen efter överenskommelse mellan president och opposition i närvaro av EU-representanter. Godkänt direkt av USA och EU. Och Krims överföring till Ukraina inom Sovjetunionen 1954 skedde utan att befolkningen hördes.
Det påstås att Ryssland finns i Ukraina, eller har ockuperat östra Ukraina, men belägg för detta har inte presenterats. Se mera nedan.
ukraina-2-1920-jpg

* Ryssland har fått mycket kritik för sitt lagliga och effektiva bekämpande av terrorismen i Syrien tillsammans med Syriens arabarmé, på inbjudan av Syriens regering. USA:s intervention i strid med folkrätten och med känt stöd till terrorismen kritiseras knappast.
* Ryssland anklagats för att ha börjat krig mot Georgien 2008. Rysk aggression mot Georgien och de baltiska staterna? och gästblogginlägget Angrep Ryssland Georgien?
Ett utdrag ur den artikeln:
”FN:s utredningsteam ledd av Heidi Tavliavini fastslog i sin rapport: ”De öppna fientligheterna började med en storskalig georgisk militär operation mot Tskhinvali natten mellan 7 och 8 augusti 2008. Operationerna startade med en massiv georgisk artilleriattack.” Nära 2000 osseter dödades och huvudstaden Tskhinvalis centrum ödelades. En tredjedel av Sydossetiens invånare tvingades fly.”
* Ryssland har också kritiserats för att ha slagit ned uppror i Tjetjenien, vilket tidvis var präglat av islamistisk fundamentalism och stöd av USA. Ryssland har dock folkrättsligt rätt att slå ned uppror i sitt land, liksom Syrien (där en utländsk intervention från början var tydlig). Sedan gjorde Ryssland stora misstag, särskilt under det första tjetjenska kriget under Jeltsins tid.
* Ryssland står fast vid avtalet med USA om begränsning av långdistans- och medeldistansmissiler med USA. USA har ensidigt dragit sig undan.
* USA har flera gånger hotat Nordkorea med förstörelse, och med kärnvapenangrepp. Ryssland föreslår förhandlingar förenat med stopp för Nordkoreas missiltester och av de upprepade stora USA-ledda krigsövningarna i Sydkorea nära Nordkorea, och med kärnvapensinulationer ibland.
* USA och media anklagar Ryssland för inblandning i val i USA, utan belägg. Däremot är det väl belagt att USA intervenerat i minst 80 val i minst 45 länder, enligt forskare i USA.
* Ryssland har ett handfull militära baser utomlands medan USA har c:a 700 baser i uppemot hundra länder.
* USA:s militärutgifter är ungefär 10 större än Rysslands.
Los Angeles Times: US interventions in foreign elections USA- Forskare: USA världsbäst i manipulering av andra – 45 -länders val och USA har olagligt och odemokratiskt påverkat valen i många länder
usa-inbladning-i-valen-i-45-landerLA Times

En vänsterman skrev i intern grupp utan att redovisa fakta eller analys ”Det enda som skiljer dagens Ryssland från Sovjetunionen under Brezjnev är den militära styrkan och därmed förmågan att med påtryckningar och våld få andra länder att dansa efter sin pipa.”
Min bedömning efter denna lilla genomgång är att detta inte är fallet. Ser tydlig skillnad mellan Sovjets illegala invasion i Afghanistan och Rysslands nuvarande politik. Det är ren spekulation vilken politik skulle föra om landet var militärt starkare. Och stor skillnad mellan USA:s brutala, folkrättsvidriga krig och krigshot samt Rysslands fredligare politik.
Även om media inte rapporterar det.

Jag har redan rapporterat från Putins presskonferens, och presenterat en film på 4 timmar med engelsk text som återger hela konferensen på engelska. Putin håller sin årliga presskonferens nu!

Putin kommer till tals.


Här ett förkortat översatt utdrag som behandlar utrikespolitiken. Läs och hör direkt från världens sannolikt mest demoniserade person! Duran
Putin untitled
EAEU-integrationen
President Putin fick flera frågor om EAEU-integrationen. Putin svarade positivt och sade att alla medlemsstater, inklusive Ryssland, Kazakstan, Kirgizistan, Armenien och Vitryssland, har arbetat nära att modernisera både fysisk och digital infrastruktur i olika medlemsstater. Putin noterade att den tillväxten i EAEU är högre än i Ryssland, vilket är ett bevis på att samarbetet är ömsesidigt fördelaktigt, med utgångspunkt i en modell som inte hotar en medlemsstats suveränitet (en kritik som ofta ställs mot EU).
Arbetet i EAEU är inte ett svar på EU-sanktioner. Iran ska ansluta sig 2018.

Nordkorea
Ryssland accepterar inte Nordkoreas kärnvapenstatus, och arbetar med att minska spänningarna i regionen. Putin fördömde också amerikanska provokationer på olika sätt och ifrågasatte varför detta skulle kunna förbättra situationen.
Han hänvisade återigen till sin analogi till Irak och Libyen och sa att när Pyongyang såg hur USA förstörde två länder som inte kunde skydda sig, så vidtog Nordkorea det logiska steget för att kunna göra det. Putin påminde dessutom om att situationen försvårades av USAs ovilja att engagera sig i konstruktiva samtal med Pyongyang som kunde ha skapat en varaktig överenskommelse om fred.
Putin sa sedan att Rex Tillersons senaste uttalanden, som tyder på att Washington kan vara villigt att diskutera saken direkt med Pyongyang, var en positiv utveckling, även om Washington verkade vilja förneka Tillersons uttalande snabbt.

Syrien
Putin uppgav att han ”var tvungen” att gå till Syrien för att göra sitt tillkännagivande om en partiell trupptillbakadragning. Han uppgav att de flesta terroristgrupperna i Syrien har besegrats och säkerhetsfrågor som involverade hans resa samordnades med ryska trupper i Syrien på ett mycket professionellt sätt. Putin sade dock att ytterligare arbete fortfarande måste göras för att förstöra det som kvarstår av terroristhotet i Syrien. Han sade att en ökning av människors välfärd är avgörande för att förhindra hot från terrorister i framtiden. När det gäller fredsprocessen sa han att alla parter måste motstå frestelsen att utnyttja kortsiktiga politiska mål.
Man ser att terrorister flyr från Syrien till Irak och att USA inte slår till mot dem, eftersom de kanske vill använda dem senare mot den syriske presidenten Bashar al-Assad. Det är väldigt farligt.
Putin uttalade vidare att det är viktigt att hjälpa verkliga syriska flyktingar att återvända till sina hem.

Ukraina/Donbass-konflikten
Putin beklagade att Kiev-regimen inte var villig att genomföra MINSK II-överenskommelserna. Han beklagade vidare att även när Rada (parlamentet) i Kiev godkänt särskild status för Donbass i linje med MINSK II fortsätter Kievs styrkor att agera aggressivt.
På grund av detta är det viktigt att Donbass militarer kan försvara sig. Putin sade också att han är övertygad om att även utan ryskt hjälp kommer de att kunna göra det och att det var nödvändigt för Donbass folk att förbli beväpnade för att undvika en ”massaker” i händerna på Kievs trupper, nationalistiska (neo-nazistiska) volontärer och pro-Kiev legosoldater.

Han nämnde att centrala regioner i Ukraina införlivades i Ryssland år 1654 och att efter krig med ottomanska Turkiet blev andra områden (Novorossiya och Krim) införlivade i Ryssland. Dessa områden tillsammans med delar av de tidigare polskkontrollerade regionerna i väst av Ukraina tillfördes Sovjet 1945. Putin noterade att 1954-överföringen av Sovjet-krim till Sovjet-Ukraina faktiskt var olaglig i enligr med sovjetiska lagar.

Slutsatsen som Putin gjorde var att medan de flesta ryssar och ukrainare ser sig själva som en del av en bredare broderlig nation, är framtiden upp till människorna i Ukraina, vad gäller hur de skulle vilja styra sig själva. Om de väljer att förbli helt skilda från Ryssland är detta deras val och de måste arbeta för att förbättra sina förhållanden själva.
Putin och Xin Jinping original
Förbindelser med Kina/En Belt-One Road
President Putin välkomnar de beslut som fattats av det kinesiska styrande kommunistpartiet när det gäller moderniseringsprogram och en ökad tonvikt på respektfullt samarbete med internationella partners via initiativet One Belt-One Road.
Han uppgav vidare att den kinesiska modellen på många sätt liknar det som Ryssland för närvarande bygger internt och bland Rysslands internationella partner. Putin prisade den kinesiska ekonomins snabba tillväxt och krediterade dem till goda beslut som fattades av president Xi Jinping och hans föregångare. Han kallade Kina en ”strategisk partner för Ryssland” och sade att Ryssland och Kina har 63 miljarder dollar i handelsomsättning. Putin uttryckte sin optimism att denna siffra sannolikt kommer att öka. Han uppgav att EAEU och One Belt-One Road är kompatibla och att Ryssland försöker delta i bredare samarbete i Asien och att framsteg har gjorts på detta område hela tiden. Han uppgav att ”Kina ingår i några större projekt i Arktis, vi har just lanserat den första etappen av det flytande naturgasprojektet Yamal där Kina är en stor investerare. Vi har ett annat bra projekt för höghastighetståg Kina till Europa via Ryssland. ” Slutligen sade Putin att oavsett resultatet av nästa års presidentval i Ryssland att Ryssland och Kina kommer att förbli strategiska partner under lång tid.

USA: s återkallande av kärnvapenfördraget om medeldistansrobotar.
Pesident Putin anmärkte att USA:s ensidiga övergivande är ett fördragsbrott för intermediate-range (INF-fördraget) men sade att Ryssland fortfarande är kvar i linje med Rysslands engagemang för internationella protokoll.
Han uppgav att när USA placerar missiler nära Rysslands gränser, särskilt nära Rysslands europeiska gränser, kommer Ryssland att vidta lämpliga defensiva åtgärder.
Russiagate/Donald Trump
USA-baserade ABC news frågade president Putin om ”Russiagate” -skandalen med Donald Trump, som i själva verket borde kallas Israelgate eftersom Israels premiärministern samarbetade med tjänstemän i Trumps övergångsteam för att försöka påverka andra nationers utrikespolitik och FN själv.
”Det är upp till det amerikanska folket att bedöma Trump, inte jag. Men titta på marknaderna, de går upp, vilket indikerar att investerarna litar på honom. Vi respekterar också USA: s opposition. Jag vet inte om Trump fortfarande har samma önskan att samarbeta nära oss, men jag hoppas att vi kan samarbeta nära i en rad frågor. ”När det gäller så kallat Trump-samverkan (collusion) med Ryssland sa Putin:” Det har blivit uppfunnet av dem som vill des-legitimera Trump. Dessa människor förstår inte att de undergräver sitt eget land, de visar inte respekt för de amerikaner som röstade för Trump”. Slutligen angående kontakter mellan ryska diplomater och amerikaner: ”Det är vanlig praxis för diplomater att prata med det – vad är konstigt med detta? Varför har vi denna ‘Russia spy hysteria?” Russigate för att delegitimera Trump

VM i fotboll 2018.
VM Putin sa att Ryssland har en lång framgångsrik hsitoria i att arrangera internationella sportevenemang. Han uppgav vidare att alla större offentliga infrastrukturprojekt relaterade till VM i fotboll, inklusive de 12 VM-stadionerna i 11 ryska städer, är på gång, förutom en stadion som har en 2 månaders fördröjning. Putin att allt kommer att bli klart i tid. Han Putin uppgav att hälften av finansieringen för VM är från offentliga medel och hälften från privata investerare.

Andra områden

-Skatter: Det finns ingen planer på att öka beskattningen.
-Aborter: Ryssland förbjuder inte aborter.
-Afghanistan Ryssland är villigt att samarbeta med internationella partners, inklusive USA, om säkerhetsproblem i Afghanistan.
-Kärnvapenkrig. Putin sade att han inte anser att USA: s beslut att fälla kärnvapen över Japan 1945 var riktigt.
Kommentar: De flesta av USA:s högsta generaler då har samma bedömning som Putin. Atombomberna onödiga i Andra världskriget enligt ledande USA-generalerna
-Irak-kurderna: Putin uppgav att Ryssland har goda förbindelser med Irak och också med Iraks kurdiska autonoma region. Han förväntar sig att kurdiska ledare respekterar den irakiska regeringens beslut.

i Andra om: , ,, , , , ,, , , , ,

  23 comments for “Putins utrikespolitik – mest fredlig eller mest krigisk?

  1. Död åt sionsimen!
    27 december, 2017 at 08:16

    Vilken enhet påverkar USAs politik så till den grad att det är svårt att se om USA bedriver sin egen politik eller om den agerar gangster åt en främmande makt?
    Vilken enhet får miljarder i gratis pengar – år in år ut och för 70-år i rad sammanlagd över 150 miljarder dollar – av USA?
    Vilken enhet har brutit mot alla FN-konventioner och ser sig ha rätt att stå över folkrätten?
    Vilken enhet mördar barn, kvinnor och civila nästan varje dag?
    Vilken enhet fängslar och torterar barn?
    Vilken enhet vägrar att skriva på icke-spridningsavtalet?
    Vilken enhet har över 4000 kärnvapenstridsspetsar och hotar sin grannar öppet samtidigt som den klagar över att vara ”existentiell” hotad?

    Svaret på det är svaret på frågan – vilket land hotar världsfreden! Enheten heter I-S-R-A-E-L.
    Att tala om detta är lackmustestet för den/de som säger sig var fredas förkämpar. Allt annat är lurendrejeri.

  2. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    27 december, 2017 at 10:46

    Att det är en stor skillnad mellan Sovjetunionen och Ryssland kan jag hålla med om. Den skillnaden består i att Sovjetunionen var socialistiskt och Ryssland kapitalistiskt och imperialistiskt.
    Sovjetunionens invasion i Afghanistan var inte illegal. Förutom Breshnev doktrinen så hade Sovjetunionen och Afghanistan avtal mellan sig. ”Den afghanska regeringen bad den 8 maj 1920 regeringen i Sovjetryssland om allsidig, däribland militär, hjälp och föreslog samtidigt att man skulle sluta ett militärt förbund och ett handelsavtal. Överenskommelsen ingicks den 13 september 1920 och var historiens allra första internationella avtal om militär hjälp åt ett folk försvarade sin erövrade självständighet” ur ‘Försvara afghanska folkets revolution’ av APK (nu SKP).
    Dessutom bad den afganska regeringen om militär hjälp från Sovjetunionen minst vid två tillfällen. I avtalet som skrevs under 1978 står det bl a (paragraf 4): ‘I en anda av traditionell vänskap och grannsämja och i enlighet med FN-stadgan skall konsultera varandra och med båda parters medgivande vidta erforderliga åtgärder för att trygga de båda ländernas säkerhet, oavhängighet och territoriella integritet’.
    ”Den fortsatta händelseutvecklingen visade att USA och Pakistan hela tiden trappade upp sina sabotageaktioner mot Afghanistan. I slutet av 1979 var mer än 10 000 lejda mördare koncentrerade enbart i Kabulprovinsen. Under dessa omständigheter beslöt den sovjetiska regeringen att tillmötesgå den afghanska regeringens upprepade hemställan om omedelbar militär hjälp i försvaret av Afghanistan. I enlighet med paragraf 4 i nyssnämnda avtalet och med paragraf 51 i FN-stadgan sändes en begränsad sovjetisk truppkontingent till Afghanistan i slutet av december 1979.” Ur samma häfte som ovan, vilket är skrivit av Arne Söderqvist.
    Så hur stor skillnad var denna legala aktion av Sovjetunionen med dagens Rysslands aktioner i Syrien och Georgien? Och hur stor skillnad var det mellan denna legala aktion av Sovjetunionen med Sveriges och NATOs illegala aktion i Libyen?
    Ryssland och Syrien har skrivit under liknande avtal med varandra. Precis som USA har skrivit under avtal mellan länderna i Asien (t ex Japan, Sydkorea, Australien). Om en av dessa länder blir angripna av någon så kommer detta landet få hjälp av det land som de har avtal med.

    Varför svarar du aldrig på mina frågor? Är det för att du inte kan av någon orsak?

    • 27 december, 2017 at 14:27

      Jag har alltid lärt mig och ansett att det var en aggression i strid med folkrätten. Nu anför du avtal som jag ej kände till. Vilka ställningstagande skedde i FN? Har inget bestämt svar nu.

    • 27 december, 2017 at 14:46

      Har fått detta svar av en Rysslandsexpert ”Den ryska interventionen var olaglig eftersom det första trupperna gjorde vara att
      likvidera landets prosident Hafizullah Amin och installera Babrak Karmal som följt
      med i den sovjetiska trossen.”

      • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
        27 december, 2017 at 16:21

        Och vem är denna ‘rysslandsexpert’? Stefan Lindgren?
        Wikipedia Hafzalla Amin: ”There are various accounts of how Amin died, but the exact details have never been confirmed. Amin was either killed by a delibeate attack or died by a ‘random burst of fier.”
        Samma wikipeda: ”His [Amins] view can be explained by the fact that Soviet Union, after several mounths, FINALLY GAVE IN TO AMINS DEMANDS AND SENT TROOPS INTO AFGHANISTAN TO SECURE PDPA GOVERTMENT.”

        Amin begick en kupp ett par månader innan Sovjetunionens ‘invasion’, och mördade den Afghanska presidenten Nur Muhammad Tarkai den 8 oktober 1979.
        Det fanns rykten om att Amin var anställd av CIA. Han hade tillbringat ett antal år i USA vid två tillfällen. Efter kuppen så tog han omedelbart tillbaka de reformer som Taraki och PDPA hade genomfört och han blev en diktator.

        • 27 december, 2017 at 16:33

          En annan synpunkt ”Den afghanska regeringen hade tillkommit genom en militärkupp av det prosovjetiska kommunistpartiet 1978 och hade ett bristfälligt folkligt stöd. Det visade sig praktiskt genom den efterföljande utvecklingen. Vad är det för regering som inte bara ber om utländsk vapenhjälp utan även inbjuder utländska trupper? Detsamma gjorde formellt också Saigonjuntan i Vietnam.”

          • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
            27 december, 2017 at 17:33

            Detsamma kan jag säga om Syrien och Assade. Vad är det för en regering (den syriska) som inte bara ber om utländsk vapenhjälp (Ryssland) utan även inbjuder utländska trupper (jag har för mig att det finns ryska trupper i Syrien)?
            Det var en revolution – inte en kupp!
            Vem är källan till att det var en militärkupp och att partiet hade ett bristfälligt folkligt stöd? Och jag vill veta hans namn och varifrån han har fått dom uppgifterna!
            Detsamma kan jag säga om Nordvietnam och FNL. Nordvietnam vände sig till Sovjetunionen och Kina för att hjälp med USAs aggression i Vietnam.

            Med USA, Kina, Pakistan, Saudi Arabien och Israel som fiende hade Afghanistan inte en chans. Arne Söderqvist igen: ”I slutet av 1970-talet gjorde imperialisterna ett brett upplagt försök att gå motoffensiv mot revolutionens och den nationella frigörelsens krafter. I detta läge utgjorde Aprilrevolutionen i Afghanistan en utmaning mot imperialisterna. De satte igång med att i gränsområdena utbilda sabotage- och terrorgrupper som sändes in i Afghanistan. Den 15 april 1979 trängde tusentals banditer, ledda av amerikanska, pakistanska och andra utländska officerare, in på Afghanistans territorium. Aggressionen fick oroväckande dimensioner när väpnade band också tog sig in i landets inre områden.
            Det var i den situationen som Afghanistans revolutionära regering vände sig till Sovjetunionen med en begäran om bistånd …”
            ”Den fortsatta händelseutvecklingen visade att USA och Pakistan hela tiden trappade upp sina sabotageaktioner mot Afghanistan. I slutet av 1979 var mer än 10 000 lejda mördare koncentrerade enbart i Kabulprovinsen.”
            Wikipedia: ”According to Colonel General Tukharinov and Merimsky, Amin was fully informed of the military movements, having requested Soviet military assistance to northern Afghanistan on December 17.”

          • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska parti
            27 december, 2017 at 17:46

            Vem är källan till denna synpunkt? Och jag vill veta hans namn och var han har fått tag i dom uppgifterna.
            Det var ingen militärkupp. Det var en revolution, och den hade inte ett bristfälligt folkligt stöd. Läs på wikipeda Operation Cyclon’ när det gäller den efterföljande utvecklingen mellan 1978 och december 1979.
            Vad är det för en syrisk regering med Assade som statschef som inte bara ber om rysk vapenhjälp utan även inbjuder ryska trupper?
            Detsamma gjorde Nord Vietnam när de begärde militär hjälp av Sovjetunionen och Kina vid USAs aggression i Vietnam.
            Wikipedia: ”According to Conolnel General Tukharinov and Marimsky, Amin was fully informed of the military movements, having requested Soviet military assistance to northern Afghanistan on december 17.”

            • 27 december, 2017 at 18:18

              Ja, det finns likheter som bör studeras närmare.

              • 28 december, 2017 at 00:46

                När Syrien infiltreras med utländska olagliga proxy-terrorister på order av USA ser jag rimligheten i att Ryssland bistår Syriens demokrati där. Assads koalition är demokratiskt vald med majoritet.

                Proxy-terroristerna hade mycket litet stöd hos befolkningen men spred stor skräck och terror.

                Se upp kamrater! Alla som är medlemmar och säger sig vara era vänner är inte det. De kan ha ett helt annat uppdrag.

          • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
            27 december, 2017 at 17:57

            Detsamma gjorde formellt även Syrien och Assad.
            Vad är det för syrisk regering som inte bara ber om rysk hjälp utan även inbjuder ryska trupper att närvara i landet?
            Detsamma gjorde även Nord Vietnams regering och FNL-gerillan och begärde militär hjälp från Sovjetunionen och Kina vid USAs aggression i Vietnam kriget.
            Och det var ingen kupp. Det var en revolution.
            Amin krävde 17 december militär hjälp av Sovjetunionen – allt enligt generalöverste Tukharinev och Marimsky,
            Är du säker på att du är en socialist? Det har varit många högertidningar som har anklagat att den ryska revolutionen inte var en revolution utan en kupp. Nu gör du detsamma om den afghanska revolutionen.

        • Jan Nybondas
          27 december, 2017 at 17:59

          Om du frågar mig Kerstin skulle jag svara följande: Lagligt var det i princip, även om det p.g.a. regeringsväxlingarna just då kanske inte var samma regering som bett om hjälp som just då styrde. Om du har detaljerna till hands kan du kolla. Problemet som kvarstår är om det var klokt, vilket det visade sig att det inte var. Det var en fälla och USA med sina medhjälpare öste in miljarder dollar och sände hundratusentals krigare från Pakistan och arabvärlden för att bekämpa Kabulregeringen och de sovjetiska trupperna.
          Skillnaden mellan Syrien och Afghanistan var att regeringen i Kabul i relativt hänseende var svagare och hade en smalare bas. I Afghanistan liksom i Syrien förefanns en klyfta mellan stad och landsbygd som för Afghanistans vidkommande var oändligt mycket bredare. Denna klyfta utnyttjades även i Syrien för att rekrytera jihadister men Syrien har som helhet ett modernare och bredare nationellt styre varför de återvunnit initiativet.
          När Sovjetunionen lämnade Kabul var staden helt intakt. Regeringen satt kvar länge än och störtades först när Jeltsin ströp oljeleveranserna.
          Likheterna mellan Syrien och Afghanistan är på flera punkter slående men regeringen i Kabul försökte påskynda samhällsutvecklingen på ett sätt som man från sovjetiskt håll påpekade var orealistiskt. Trots det uppnåddes betydande framgångar och hade den sovjetiska interventionen inte mötts av en utländsk motintervention vet man inte hur det hade gått. Landet kunde idag vara ett blomstrande land.

          • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
            28 december, 2017 at 10:34

            On October 31, 1979, Soviet informants to the Afghan Armed Forces who were under order from inner circle of advisors under Soviet premier Brezhnev, relayed information for them to under go maintenace cycles for their tanks and other crucial equipment. Meanwhile, Telecommunications links to areas outside of Kabul were severed, isolating the capital. With a deteriorating security situation, large number of Soviet Airborne Forces joined stationed ground troops and began to land in Kabul on december 25. Simultaneosly, Amin moved the office of the president to the Tajbeg Palace, believing this location to be more secure from possible threats. According to Colonel General Tukharinov and Marimsky, Amin was fully informed of the military movements, having requested Soviet military assostance to northern Afghanistan on December 17″.
            Det finns ett flertal variationer på hur Amin dog. De som borde känna till det är ryssarna. När kontrarevolutionen ägde rum runt 1990 så släpptes en hel del från arkiven. Men det fanns ingenting om hur Amin dog. Det finns minst tre parter i den här konflikten. 1. Afghanistan. 2. Sovjetunionen 3. USA, Saudi Arabien, Kina, Israel.
            Var det den tredje parten som dödade Amin och kastade sedan skulden på Sovjetunionen?

  3. Jan Nybondas
    27 december, 2017 at 12:20

    http://www.unz.com/ishamir/christmas-gifts/

    Blommor till Stalin. Visst är de galna, det ryska folket ? Det har påståtts att Putin rehabiliterar Stalin vilket är helt fel. Putin har en tämligen negativ inställning till hela denna epok men kan inte förneka Stalins roll som överbefälhavare. Enligt den i regel välinformerade Israel Shamir som skrivit den roliga länkade artikeln och bor i Moskva, gillar folket Stalin inte bara för hans insatser under kriget men för att han satte dåtidens oligarker på plats.

    Men hör hit: Den brittiske historikern Geoffrey Roberts har 2006 kommit ut med en bok ”Stalin’s Wars”, som på sätt och vis kan sägas rehabiliterar Stalin, om det uttrycket kan brukas. Och om ni inte hört talas om boken är det just därför: den visar en helt annan Stalin än västvärlden vill höra talas om. Författaren fokuserar på Stalins roll som statsledare och internationell politiker under 40-talet och därför faller 30-talet utanför hans ämne. Det finns en hel rad omdömen från Roberts sida som är häpnadsväckande för den oinsatte. De uppriktigt goda relationerna mellan Stalin, Churchill och Roosevelt. Stalins mycket goda förmåga att hålla ett helhetsperspektiv över krigsutvecklingen och stormaktsrelationerna mellan hans allierade och hans fiender. Och hör och häpna: Stalins moderata syn på Europas utveckling efter kriget. Stalin visar sig nästan naiv i sin moderation. Han trodde att krigets tragedi skulle sätta så djupa spår i folkmedvetandet att utvecklingen mot socialistiskt styrda länder skulle ske av bara farten. Fredlig samexistens var modellen och vänsterpartierna skulle successivt vinna inflytande. En av Stalins felbedömningar blev att han fokuserade för mycket på tysk revanschism och inte kunde föreställa sig att Roosevelts USA efter dennes bortgång skulle bli den aggressiva parten. Roberts gör inga direkta jämförelser mellan de tre stora men indirekt kan slutsatsen dras att under 40-talet på världsarenan stod Stalin huvudet högre än sina allierades statschefer. Denna slutsats är inte tillkommen som ett resultat av någon hyllningssträvan från författarens sida utan bygger på rikligt urval av autentiska citat och utdrag ur officiella dokument och utkast till dessa.

    • Mats Larsson
      28 december, 2017 at 10:46

      Varför skulle vi inte hört talas om ”Stalin’s Wars”? Jag har den i bokhyllan sedan länge, tycker inte att den sticker ut på något anmärkningsvärt sätt mot andra Stalin-biografier eller böcker som t ex specifikt beskriver Jalta-konferensen eller åren efter 1945

      Boken kom ut för mer än 10 år sedan, så jag förstår inte nyhetsvärdet. Oleg Khlevniuks biografi över Stalin, t ex, kom för bara två år sedan.

  4. The Donald
    27 december, 2017 at 13:21

    Världens mest demoniserade man heter Donald Trump, han leder tiofaldigt mot Putin, men de är å andra sidan kompisar.

  5. ERIK
    27 december, 2017 at 22:14

    Rysskrigaren Maria Persson Löfgren rapporterar om fångutväxlingen i Ukraina. Väl medveten om att Granskningsnämnden aldrig fäller henne drar hon det längre, dvs provocerar mer än vanligt. Ensidigt så det visslar om det – inget nämns om de fångar regeringssidan hållit. De är oväsentliga i hennes rapportering!

    http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=4540 (spola fram ca 8 min)
    Under dagen har fångväxlingen pågått vid vägposteringen Majorsk nära Gorlivka, som ligger inne i den så kallade folkrepubliken Donetsk. I staden finns ett av många fängelser där utbrytarna hållit soldater och civila. En av dem som suttit i fängelset och släpps i dag är Igor Koslovskij, professor i religion och historia från Donetsk. Han är en känd förespråkare för ett enat Ukraina och motståndare till den ryskstödda ockupationen.

  6. 28 december, 2017 at 10:46

    Bedömning av folkrättsexpert.
    ” Sovjets invasion var ett brott mot folkrätten och en aggression.

    Sovjet hävdade att man invaderat på inbjudan av Afghanistans revolutionsråd med Babrak Karmal i spetsen.

    Det var en regering som saknade legitimitet att bjuda in till intervention då den inte hade kontroll över territoriet. Karmal befann sig dessutom inte i landet då han “bjöd in”.

    Utomstående har inte rätt att intervenera i en intern konflikt. FN-stadgans princip om folkens självbestämmanderätt utesluter det.(Den principen kan självfallet inte förhandlas bort genom ett avtal mellan två stater.)

    Sovjet hävdade att det rörde sig om självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan. Ingen har dock kunnat påvisa att Afghanistan var utsatt för ett väpnat angrepp utifrån. I FN röstade 104 stater för att fördöma invasionen som en kränkning av Afghanistans suveränitet ( 18 röstade för , du kan noga tänka dig vilka det var) samt avfärdade påståendet om att det fanns ett legalt samtycke från Afghanistan till interventionen.

    Utan att gå in i detalj på Georgien så hävdade Ryssland att Georgien attackerat Sydossetien medan Georgien hävdade att Ryssland agerat först och gått in.

    Det kan ha varit fråga om provokationer ( från endera eller båda sidorna) som startade kriget. Frågan kompliceras av att ryska trupper fanns som fredsbevarande i området från början. Ryssland hävdade också att man skyddade ryska civila. Georgien har ett starkt argument att Ryssland gick längre än att bara slå tillbaka en georgisk attack då man gick vidare in i Georgien. Hur man än ser på saken finns få likheter med situationen i Afghanistan 1979.

    Syrien är en stat med en legal regering i Damaskus som begärt militärt stöd av Ryssland mot utländsk intervention. I det här fallet fanns både en inhemsk upprorsrörelse men framförallt en tydlig intervention av utländska stater. Dessa agerade genom att stödja olika upprorsrörelser och utländska terroristorganisationer. Det är förbjudet enligt ett utslag av Internationella Domstolen ( Nicaraguafallet) att utifrån stödja rebellrörelser i ett annat land.

    Till skillnad från Afghanistan 1978 fanns alltså en dokumenterad utländsk intervention i Syrien redan 2011.

  7. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    28 december, 2017 at 13:12

    ”Sovjet hävdade att man invaderat på inbjudan av Afghanistans revolutionsråd med Babrak Karmal i spetsen.”
    Var har du den källan? Vem påstår detta?
    Arne Söderqvist: ”I enighet med denna rätt [folkrätten och paragraf 51 i FN-stadgan] riktade Afghanistans REGERING en begäran till Sovjetunionen om hjälp i kampen mot den väpnade aggressionen.
    Det fanns EN VÄL DUKUMNETERAD UTLÄNDSK INTERVENTION I AFGHANISTAN REDAN 1978! Källa: Bland annat dokumentet ‘Operation Cyclon’. Googla och du får upp en hel massa sidor om detta. Ett dokument som Washington Post tog upp redan på 80-talet. Är du en sådan absolut förnekare när du ser bevis på bevis framför dig som talar om motsatsen till det du säger?
    Och varför hade den afghanska regeringen ingen kontroll över sitt territorium? Jo, för att det fanns utländska trupper, legosoldater från t ex Saudi Arabien och Pakistan i landet.
    Du har totalt fel att utomstående inte kan ‘intervenera’ i en utländsk influerad konflikt. 1974 tog FN ett beslut. En av handlingarna som utgör aggressioner enligt denna definition är att väpnade band, grupper, irreguljära styrkor eller legoknektar vilka begår handlingar med användandet av väpnat våld mot en annan stat, sänds in i en stat eller i en stats namn … eller om en stat tar betydande del i sådana handlingar.
    Arne Söderqvist: ”I detta fall är det en hel rad stater som direkt organiserar eller tar betydande del i organiserandet och insändandet i Afghanistan av väpnade band som använder våld mot denna stat,”
    ”Rätten till självförsvar: Nästa fråga som måste bedöma folkrättsligt är frågan om införandet av en begränsad kontingent sovjetiska trupper i Afghanistan år 1979. Paragraf 51 i FN stadgan säger: ”Denna stadga berör inte på något sätt den oförytterliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar, om det äger rum ett väpnat angrepp mot en medlem av organisationen”. Denna folkrättsnorm fastslår att självförsvaret kan vara individuellt eller kollektivt. I enighet med denna rätt riktade Afghanistans regering en begäran till Sovjetunionen om hjälp i kampen mot den väpnande aggressionen. Inte bara den nuvarande utan också alla föregående regeringar riktade flera gånger en sådan begäran till Sovjetunionen.”

    Fundera på det här – vad skulle Sovjetunionen vinna på att ‘invadera’ Afghanistan och de förlora sovjetiska liv? Hela ‘invasionen’ var en förlustaffär redan innan ens de satte sin fot på afgansk mark.

    • 28 december, 2017 at 17:52

      Wikipedia informerar om Operation Cyclone. Det är inte folkrättsligt acceptabelt att intervenera i en väsentligen intern konflikt, beskriven av William Blum i ”CIA & USA:s verkliga utrikespolitik”. Viss inblandning fanns förstås av CIA, men finner ej belägg för att den var av stor betydelse. Återstår att studera.

      Because a 1973 coup in Afghanistan had installed a new secular government that was leaning towards the Soviets, the U.S. endeavored to undermine this new government by organizing multiple coup attempts through America’s lackey states, Pakistan and Iran (the latter was under the control of the U.S.-backed Shah at the time.) In July 1979, Brzezinski officially authorized aid to the mujahideen rebels in Afghanistan to be delivered through the CIA’s program “Operation Cyclone.” Globalresearch

      Sovjet intervenerade i december 1979 då kuppregeringen under Amin hade förlorat kontroll öven en stor del av landet, och sköt snabbt Amin och ersatte honom med Barbrak Karmal i en konflikt som väsentligen var nationell – inte folkrättsligt försvarligt.

      Wikipedia ”Operation Cyclone was the code name for the United States Central Intelligence Agency (CIA) program to arm and finance the mujahideen, in Afghanistan from 1979 to 1989, prior to and during the military intervention by the USSR in support of its client, the Democratic Republic of Afghanistan. The program leaned heavily towards supporting militant Islamic groups that were favored by the regime of Muhammad Zia-ul-Haq in neighboring Pakistan, rather than other, less ideological Afghan resistance groups

      Communists under the leadership of Nur Muhammad Taraki seized power in Afghanistan on April 27, 1978.[4] The new regime—which was divided between Taraki’s extremist Khalq faction and the more moderate Parcham—signed a treaty of friendship with the Soviet Union in December of that year.[4][5] Taraki’s efforts to improve secular education and redistribute land were accompanied by mass executions (including of many conservative religious leaders) and political oppression unprecedented in Afghan history, igniting a revolt by mujahideen rebels.[4] Following a general uprising in April 1979, Taraki was deposed by Khalq rival Hafizullah Amin in September.[4][5] Amin was considered a ”brutal psychopath” by foreign observers; the Soviets were particularly alarmed by the brutality of the late Khalq regime, and suspected Amin of being an agent of the U.S. Central Intelligence Agency (CIA), although that was not the case.[4][5][6] By December, Amin’s government had lost control of much of the country, prompting the Soviet Union to invade Afghanistan, execute Amin, and install Parcham leader Babrak Karmal as president.[4][5]

  8. Korp
    28 december, 2017 at 18:02

    Tack Anders Romelsjö : Helt kort.. Det du skrivit här ovan, stämmer mycket väl överens med min personliga syn på sakernas tillstånd.

  9. 30 december, 2017 at 12:37

    OBS att medierna inte bara förtiger – de förnekar blankt att det skulle ha förekommit någon statskupp (t ex Fredrik Wadström, som jag har diskusterat med). Tala om desinformation!

Comments are closed.