Är kommunismen verkligen död? – Del 2

Björn Nilsson, som driver den mycket intressanta bloggen Björnbrum har vänligen erbjudit mig att ta del av bloggartikeln ”Är kommunismen verkligen död?”, vilket jag tacksam nappade på. Björnbrum:Är kommunismen verkligen död? – Del 2 Del 1 har nyligen publicerats och här kommer Del 2. Författaren ”The Saker” är en mycket uppmärksammad politisk bloggare i USA. The Saker: Is Communism really dead? Även andra artiklar i ämnet ligger i pipeline.

Saker logga
Björn Nilssons text och översättning.
The Sake är en före detta NATO-analytiker med rysk bakgrund, bosatt i USA, som numera skriver från en mer rysslandsvänlig ståndpunkt. Denna del är det framåtblickande medan del 1 då var mer av en bakgrund.
Jag har försökt mig på en översättning av grundtexten, med vissa förkortningar och några förklaringar. Mina ingrepp finns inom hakparenteser […]. Den som undrar vad som försvunnit får ta sig en titt på grundtexten.

Man behöver inte hålla med om vad The Saker skriver i alla avseenden och jag tror han missar en del väsentliga saker. Men texten kan få den vakne läsaren att tänka till, och det är bra! Och nu, ordet över till The Saker:

Kommunismen – framtiden.


Här kommer jag att genast lägga korten på bordet och säga att jag tror, och till och med hoppas, att kommunismen inte är död och att den ännu har en lång och mycket intressant framtid. Här är några skäl varför:
*

För det första har den kommunistiska ideologin som sådan aldrig blivit genomgripande besegrad, om så bara för att ingen annan ideologi jämförbar i omfång och djup har uppträtt för att utmana, för att inte tala om att vederlägga eller ersätta kommunismen.


Karl MarxKarl Marx
För det andra är kommunismen en stor intellektuell byggnad och att förstöra bara några av de högsta våningarna får knappast hela byggnaden att falla. Låt oss ta ett enkelt exempel: Den marxistiska parollen ”Från var och en enligt förmåga, åt var och en efter behov”. Den uppfanns i själva verket inte av Marx, han bara gjorde den populär. Några källor säger att den ursprunglige upphovsmannen var August Becker 1944, Louis Blanc 1851 eller Étienne-Gabriel Morelly 1775. Andra säger att det var Pierre-Joseph Proudhon men i en något annorlunda version: ”Från var och en efter förmåga, åt var och en efter arbete.” Det var denna version som antogs i SSRU som tillämplig under den socialistiska omvandlingsfasen på vägen mot det fulla genomförandet av kommunismen.

Sedan finns naturligtvis det berömda citatet av Paulus från Nya Testamentet: ”den som inte vill arbeta får inte heller äta” Och Kristus egna ord ”åt var och en efter hans förmåga”. [Citaten från 2 Thess 3:10 och Matt 25:15, enligt Bibel 2000. Ö.a.] PaulusAposteln Paulus
Detta blir fort mycket komplext, men ändå är det knappast en ursäkt att bortse från vad som är en av marxismen-leninismens grundläggande lärosatser. Och det finns många sådana lärosatser eftersom kommunismen kan inte förstås, för att inte säga värderas utanför en mycket bredare diskussion om dialektisk materialism, i sig en anpassning av hegelsk dialektik till historiografi, allt vilket tjänar som en grundval för historisk materialism vilket i sin tur erbjuder en omfattande kritik av kapitalismens natur.

Det finns en orsak till att ett bra bibliotek lätt skulle kunna innefatta ett helt golvplan bara till utlärande och kritik av marxism-leninism: denna massa av lärdom är så enorm, och innefattar historia, sociologi, ekonomi, filosofi och många andra ämnen. Bara materialismen själv innefattar en stor mängd skrifter från de pre-sokratiska filosoferna till Nietzsches ”Gud är död”, till Dawkins student-krior. Om vi uppriktigt ser noggrant in i marxismen-leninismen kommer vi att se att där finns sådana filosofiska pärlor (eller utmaningar, beroende av hur man ser dem) på nästan alla plan i den marxist-leninistiska byggnaden. Innan vi kan utropa ”Kommunismen är död” måste vi hantera varje ”våning” av den marxist-leninistiska byggnaden och och störta åtminstone de viktigaste så att vi inte (rättvist) kan anklagas för medveten okunnighet.

För det andra så erbjuder den kommunistiska ideologin den mest genomgripande kritiken av det globalist-kapitalistiska samhället vi lever i idag.

Med tanke på att numera bara den mest medvetet blinde personen ännu kan fortsätta förneka att vårt samhälle genomgår en djup kris som möjligen leder till vad som ofta benämns ”SLVSVKD” (Slutet på världen som vi känner den) ifrågasätter jag klokheten i att förklara kommunismen död och glömma den. När allt kommer omkring så medför inte att informera oss om kommunistisk kritik av kapitalismen att vi antar kommunistiska lösningar på kapitalismens sjukdomar mer än att ta hänsyn till en läkares diagnos medför godtagande av en enda typ av behandling. Och ändå, vad vårt samhälle har gjort är att fullständigt avvisa diagnosen på den grunden att behandlingen har misslyckats i flera fall. Hur dumt är det?

För det tredje är samlingen av kommunistiska och marxist-leninistiska lärdomar inte bara enorm, den är mycket varierad. Leninismen

själv är för övrigt en vidareutveckling av marxistiska ideer. Det skulle vara helt enkelt ologiskt att bara inrikta sig på grundarna av denna ideologi och bortse ifrån, eller värre, avvisa, deras moderna följare. Låt oss ta ett enkelt exempel: religion.
LENIN/ANON PHOTO 1917Lenin, som eldare på tåg från Finland till St Petersburg våren 2017
Det är ett välkänt faktum att Marx deklarerade att ”religionen är folkets opium”. [Vilket inte var unikt för honom bland tyska tänkare under tidigt 18oo-tal. ö.a.] Och det är sant att Lenin och Trotsky medan de var vid makten gav sig in på vad som bara kan beskrivas som folkmordsartad och satanisk bärsärkagång mot religion i allmänhet och ortodox kristendom i synnerhet.

Under årtionden var rabiat ateism en hörnsten i den marxist-leninistiska ideologin. Men ändå, om man ser på de olika marxistiska regimerna i Latinamerika (inklusive Kuba och Venezuela) märker man snabbt att de ersatte denna rabiata ateism med en särskild sorts kristendom man kan löst beskriva som ”befrielseteologi”. För en hård ortodox traditionalist som jag är befrielseteologi inte riktigt min sak (politiskt skulle jag beskriva mig som ”folkmonarkist” […]).

Men det viktiga här är inte de inneboende kvaliteerna (eller bristen på sådana) i befrielseteologin, men det faktum att latinamerikanska marxister klart har spolat ateismen. Och oavsett om de gjorde detta av en djup känsla av andlig återfödelse och förnyelse eller från cyniska maktpolitiska överväganden är oväsentligt: även om de gav efter på grund av tryck gjorde de ändå något som deras föregångare aldrig skulle ha gjort under några omständigheter.

Så istället för att fördöma religion som reaktionär har vi nu ledare som Hugo Chávez som deklarerar att ”Jesus Kristus var en äkta kommunist, anti-imperialist och fiende till oligarkin.” Uppriktigt? Möjligen. Viktigt? Helt säkert. Jag föreslår att om en sådan central viktig lärosats kan släppas av moderna marxister är de förmodligen villiga att släppa vilken annan del som helst vilken de skulle anse vara fel (av något som helst skäl). Att blanda ihop 2000-talets kommunister med deras föregångare från 1800-talet är oförlåtligt dumt och okunnigt.
Hammer_and_sickle_black_large_on_transparent.svgHammaren och skäran – symboler för arbetaren och bonden
[Ett stycke är bl.a. Iran utmålas som en sorts socialism utlämnas. Iranska marxister av olika riktningar kan nog avgöra den saken bättre. Samma gäller arabisk politisk islam där Saker bl.a. hänvisar till en person som kan ses som en viktig inspiratör för dagens terrorism.]

Kommunismen – utmaningen:

Det är verkligen inte överraskande att amerikanerna, som inte har besegrat någon eller något under en mycket lång tid, kan ha en stark böjelse att anta uppfattningen att ha vunnit det kalla kriget och/eller ha besegrat kommunismen. I ett land där vuxna och förmodat bildade människor med allvarlig min kan hävda att Obama är socialist (eller till och med kommunist) kommer sådant strunt sällan att utmanas. Detta är en återspegling av det dåliga tillståndet för kunskap i en nation som tycker sig själv vara ”oundgänglig”, men som inte har några verkliga intressen att förstå resten av världen, för att inte tala om dess historia.

Vi kan nu skratta åt de påstått dumma kommunisterna, deras ”vetenskapliga kommunism” och deras universitets lärostolar i marxism och leninism, men det förblir omöjligt att förneka att man för att förstå den kommunistiska propagandan måste ha en miniminivå av bildning och att denna propaganda utsätter dig för ämnen vilka nu är praktiskt taget döda i västliga samhällen (som filosofi och historia).

När jag ser den sortens strunt som nu för tiden går som statsvetenskap eller filosofi kan jag bara dra slutsatsen att den en gång stolta västliga världen nu saknar den grundläggande bildningsnivån för att förstå, för att inte säga avvisa, marxistiska ideologier. Och att detta är synd och skam eftersom jag också tror att marxism och kommunism är i grunden både mycket tilldragande och mycket giftiga ideologier som måste utmanas och tillbakavisas.

[I huvudsak religiöst avsnitt utgår.]

Kan den marxistisk/kommunistiska ideologiska byggnaden avvisas? Jag tror att det går och, förutsatt att mänskligheten inte förstör sig själv i närmaste framtiden, kommer det att ske. Men det kommer att kräva en ansträngning av fullständigt annorlunda natur och styrka än den samling av primitiva paroller som idag slungas mot marxismen. […] BamseBamse – kommunist?

Inom en överskådlig framtid har kommunismen en mycket ljus och lång framtid, särskilt med det anglo-zionistiska imperiets pågående kollaps och den åtföljande debatten om orsakerna till denna kollaps. Om man bor i USA må man vara förlåten för att inte se mycket av en framtid för kommunismen, men från Sydostasien till den indiska subkontinenten, och från Afrika till Latinamerika har kommunismens ideal, värden och argument en enorm dragningskraft på miljoner människor. När Donald Trump under sitt senaste FN-tal låtsades ha auktoritet att föreläsa för världen om socialism visade han bara att okunnighet inte hindrar arrogans, och att dessa vanligen går hand i hand. […]

Tills vidare kommer kommunismens spöke att hemsöka mycket av vår planet, särskilt i de delar där bildning och fattigdom är stora. I den i huvudsak illiterata men rika världen kommer kommunismen att förbli ungefär vad den är idag: allmänt ignorerad och därför okänd.

Men när kapitalismens stora byggnad slutligen faller och dess offer återupptäcker skillnaden mellan propaganda och kunskap – då kan möjligen en modern utmaning till den kommunistiska ideologin uppstå. Men tills vidare och i den förutsebara framtiden kommer kommunismen att inte bara vara vid liv utan också obesegrad.

intressant.se, , , , , , ,, , , ,, , , , , ,

  93 comments for “Är kommunismen verkligen död? – Del 2

  1. 21 oktober, 2017 at 13:38

    Kommunismens litenhet i Sverige är delvis orsakad av Rothchild-sionistiska mediers propaganda mot den, men kommunismens litenhet i Sverige är även självförvållad, eftersom kommunisterna envist, likt åsnor, inte valsamverkar mot 4%-spärren, trots att de vet att människor alltid taktikröstar och proteströstar på det minst dåliga som finns över 4%.

    Jesus var f.ö. västs förste ateist, enligt min mening. Om ordet ”Gud” ses som det vi dyrkar så dyrkade nturligtvis inte Jesus gamla testamentets Demiurg, men medmänskligheten som står som grund i såväl Nya testamentet som i kommunismen.

    ”Gamla testamentets Gud är förmodligen den mest obehagliga karaktären i all fiktion: avundsjuk och stolt över det; ett småsint, orättvist, oförsonligt kontrollfreak; en hämndlysten, blodtörstig etnisk rensare; en misogynistisk, homofobisk, rasistisk, barnamördande, folkmördande, hedersmördande, plågande, storhetsvansinnig, sadomasochistisk, oberäknelig ond mobbare.”
    / Richard Dawkins

    Jesus skiljer sig markant från Demiurgen, så hur kan han betrakta sig som ”son” till denne Demiurg? Det kan han naturligtvis inte ha gjort. Jesus använder således ordet ”gud” som det han dyrkar. Det Jesus dyrkar är medkänslan. Han är son till medkänslan. Medkänslan är hans fader och han lyder sin medkänsla i tanke , ord och handling. Att många kyrkor således plockat bort det förskräckliga gamla testamentet ur sina kyrkor är naturligtvis fullt förståeligt.

    På samma vis bör vi naturligtvis plocka bort alla andra Demiurg-dyrkare ur våra egna länder.

  2. 21 oktober, 2017 at 13:41

    ”Varför förhåller sig religionen kvar hos efterblivna skikt av stadsproletariatet, hos breda skikt av halvproletariatet och hos bondemassan? På grund av folkets okunnighet svarar den borgerlige framstegsmannen, radikalen eller borgerliga materialisten … Marxisten säger: det stämmer inte. En sådan uppfattning är ytlig, den är ett borgerligt inskränkt kultursnobberi. En sådan uppfattning går inte tillräckligt på djupet, förklarar inte religionens rötter, på ett materialistiskt utan på ett ideologiskt sätt. I de moderna kapitalistiska länderna är dessa rötter av social natur.”
    /Vladimir Lenin, Valda band i 10 delar

  3. Björn Backengård
    21 oktober, 2017 at 13:52

    1. TACK TILL MÅNGA

    Tack till Björn Nilsson och Anders som översatt och försett oss med denna text i två delar. Tack också till kommentatorer. Några kommentarer i del 1, 18 oktober, gav mycket, och några innehöll dessutom humoristiska vändningar som fick mig att skratta högt.

    2. FENOMENET THE SAKER

    Är Saker en desinformatör? En sådan BLANDAR SANNINGAR MED LÖGNER, och det leder till två möjligheter:
    1. Du känner igen sanningarna. Därmed litar du på författaren och tror på lögnerna.
    2. Du avslöjar lögnerna, och sedan misstror du även sanningarna.

    Den långa artikeln har skrivits av en väl påläst person, och läsare bekanta med kommunistiska eller socialistiska tankar känner igen mycket. I början av del 1 sticker dock från resten av artikeln en mening ut: ”Till och med Chávez typ av kommunism ledde till ett fullständigt konkursat Venezuela”. Det var verkligen koncentrerad information i förbifarten. Jaså, är det så det har gått till i Venezuela?

    Kom ihåg att Venezuela är aktuellt och högprioriterat mål för Västs elit, och räkna med att de är beredda på samma behandling som i Libyen. Avsikten med artikeln var troligen att i lämplig förpackning plantera en viss uppfattning om Venezuela och mjuka upp opinionen. Det är min hypotes.

    Översättaren utelämnar i del 1 ”ett stycke där Saker berättar om sin tid som antisovjetisk aktivist.” (Saker kallar där sig själv aktivist.) Men läs det stycket i originalet. Någon tycks ha betalat hans resor till hamnar där det fanns sovjetiska fartyg för att där sprida antisovjetisk litteratur. Vem betalade den medförda litteraturen? Hur försörjde han sig under den här tiden? ”aktivist” kanske bör vara ”agent”.

    3. NÅGRA ORD TILL REDAKTÖREN

    Är det nödvändigt att forcera fram tre artiklar per dag? På den här bloggen finns ibland superbra artiklar följda av lika bra kommentarer och diskussion. Bra artiklar sopas dock snart åt sidan av annat och försvinner ganska snart utom synhåll under nederkanten, samtidigt som deras innehåll borde motivera lite längre eftertanke och diskussion.

    Sätt som mål att ha vår tids VIKTIGASTE ARTIKLAR MED DE VIKTIGASTE DISKUSSIONERNA, och begränsa till en artikel per dag. Eller skilj ut de viktigaste artiklarna från en smalare sidokolumn med notiser, och de viktigaste artiklarna kan då stå stilla kanske både en, två eller tre dagar. Vi besöker bloggen minst en gång om dagen ändå, nyfikna på kommentarer.

    • 21 oktober, 2017 at 14:04

      Tack för synpunkter och råd. Ja, att publicera 3 artiklar per dag är mycket jobbigt. Även gästbloggartiklar ska editeras, förses med bilder och nyckelord.

      Fungerat på ibland skriva i notisform som denna Finska socialdemokraterna säger ja till kärnvapenförbud – Dagens andra lilla notis

      Venezuela har aldrig varit kommunistiskt, och inte heller socialistiskt ””Till och med Chávez typ av kommunism ledde till ett fullständigt konkursat Venezuela”. Hur kan The Saker skriva så?

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      21 oktober, 2017 at 18:23

      Tack Björn, för denna kommentar! ‘Någon tycks ha betalat hans resor till hamnar där det fanns sovjetiska fartyg för att sprida antisovjetisk litteratur. Vem betalde den medförda litteraturen? Hur försörjde han sig under den här tiden? ”aktivist’ kanske bör vara ”agent”.’
      Det är det här jag har försökt säga i åratal! Men ingen tror på mig. Men om jag skulle säga tvärtom – att det var Sovjetunionen som utförde liknande – så skulle jag omedelbart bli trodd. Dessutom skulle dessa agenter pekas ut av mainstream media som kriminella.
      Dessa kriminella i Sovjetunionen fick heta ‘oliktänkande’ i våra mainstream media. Med största sannolikhet var det med hjälp av sådana som ‘The Saker’ som kontrarevolutionen i Sovjetunionen kunde äga rum. Personer som placerades i lämplig närhet i toppen av kommunistpartiet – sk infiltratörer.

    • Peter Grafström
      22 oktober, 2017 at 21:04

      ..Saker skrev i samband med att han avslöjade sin identitet att två Serber som varit medarbetare i en av Sakers siter, hade gått ut med hård kritik mot honom. Kolla vad det är för ena som du förlitar dig på beträffande honom.
      ..Han har tagit på sig en stor arbetsbörda. Därför inte otroligt att han har info-luckor beträffande Venezuela.
      ..Han kanske matar odjuret lite beträffande dess ‘bakgård’ i utbyte mot lite mindre press på den Ryska sidan.
      .. eftersom han var sovjetkritisk exilryss hela tiden var det inget särskilt suspekt med att han var agent åt Usa på den tiden om det var så.
      .. och hans tid för Nato(dvs för Usa) ger förstås kontakter av värde för honom inte minst för hans säkerhet när han har gått ut tydligt mot värdlandet.

  4. Jan Nybondas
    21 oktober, 2017 at 13:59

    Jag undrar om inte redan Deng Xiaoping levererade den moderna utmaningen som artikeln efterlyser. Han satte pragmatismen framom doktrinerna och resultaten blev explosiva. Lyssna på dagens kineser, i veckan hölls två intressanta tal, ett av presidenten Xi Jinping på partikongressen och ett annat av Jack Ma, en av Kinas ledande kapitalister, på Moskvauniversitetet. Inga ideologiska övertoner i dessa tal utan konkreta planer på fortsatt utveckling. Sedan kanske någon vill hävda att Kina kastat kommunismen överbord med sin pragmatism som släppt fram kapitalisterna. Facit för detta kommer dock först senare.
    Ideologernas problem, oavsett vilket läger de företräder, politiska eller religiösa, är att de grovt överskattar ideologins betydelse för mänskligt framåtskridande. Wittgenstein sade, citerad ur minnet, att ”verkligheten är allt som är fallet”. Detta kunde parafraseras till: historien är allt som är fallet. Lärobyggnader tenderar att stelna till och samhällen eller organisationer likt kyrkan som upprepar lärors teser utan att beakta de historiska omständigheterna, upphör att gå framåt.
    I historiska brytningsperioder är det dock ingen tvekan om att ideologier spelar en avgörande roll eftersom de erbjuder de paroller som förenar de viktiga krafterna. Det är fruktlöst att tvista om vem som tolkade kommunismens teser korrekt. Faktum är att dessa spelade en central roll i Ryssland, Kina och ett stort antal u-länder i vilka det gällde att kasta av det koloniala oket.
    Den traditonella kapitalismen möter allt större utmaningar som den inte kan lösa. Kapitalismens kärnland kan numera inte erbjuda annat än vapenskrammel och militära övergrepp. En busslast kapitalister äger hela rubbet och samtidigt skall stora delar av produktionsapparaten helautomatiseras. En nöt som nyliberalerna inte kan knäcka men som Kina sannolikt kan. Men kapitalismen kollapsar inte som som en följd av att kommunistiska teser predikas, utan av egen kraft eller rättare sagt kraftlöshet.
    Denna ideologiska systemkärlek uppstod på 1800-talet, ja, ja, kanske redan hos de gamla grekerna. Det är dags att lägga den åt sidan. I stället för ideologier är det bättre att orientera sig efter historiska realiteter och enkla humanistiska grundprinciper.
    En historisk realitet är att västmakterna inte längre orkar upprätthålla kolonialismen genom vilken de dominerade jordklotet. USA är den sista kolonialmakten som på allvar inledde denna sin bana 1945 genom att bomba Hiroshima och Nagasaki och därefter försöka lägga så stor del av Asien och den övriga världen under sin ekonomiska kontroll som möjligt. På 1990-talet inbillade sig amerikanska politiker och ideologer att projektet hade lyckats. Sovjetunionen hade upplösts och Kinas utveckling kunde knappt skönjas. Historien slut deklarerades och PNAC bildades, projektet för att dominera följande sekel där vi nu befinner oss. Redan efter tio år började det knaka i fogarna och när den ena stollen efter den andra placerades att ikläda det högsta ämbetet fattade de insiktsfulla att fiaskot var ett faktum. Farorna med ett kollapsande imperium är dock utomordentligt stora och dessa är den närmaste tidens bekymmer.

  5. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    21 oktober, 2017 at 15:43

    Du nämner ‘I stället för ideologier är det bättre att orientera sig efter historiska realiteter och enkla humanistiska grundprinciper’.
    Varför avsäger sig inte Kina från den kommunistiska ideologin om de tar i realiteten har anammat den kapitalistiska ideologin, för även kapitalism är en ideologi? De seglar med fel flagg! De säger att de är kommunistiska men beter sig som imperialistiska kapitalister, jämförbart med den ryska och amerikanska imperialismen.
    De är lika stora kapitalister som USA.
    Den historiska realiteten och verkligheten är att Kina förtrycker sin egen arbetarklass. Fackföreningsmedlemmar arresteras. De kinesiska arbetarna låses in på fabriker, och bokstavligen används som slavar. Särskilt med kvinnor som kommer från andra delar av Kina. Lönen är mycket liten. Människor på landsbygden är fortfarande fattiga. Levnadsnivån är i vissa delar låg.
    Det är så Kina och Ryssland tar ledningen i imperialistmakternas kamp för världsherrar väldet – genom att utnyttja arbetarklassen. USA försöker också göra så med deras företag i låglöneländer såsom i Mexiko. Sverige försöker också med att lägga svenska företag i de baltiska länderna där lönerna är låga.
    När ska världens arbetarklass belönas för att de gör få kapitalister – kineser, ryssar såväl som amerikaner – feta av rikedom?
    Man kan kalla kommunistpartiet för ett kommunistparti men är det ett kommunistparti när den gått ifrån ideologin? En gris är en gris men är ett kommunistparti alltid ett kommunistparti? Absolut inte!
    Håller maoistvänstern på att ömsa skinn? Från att vara en sorts socialist (kommunist?) till en av de värsta kapitalisterna.
    Det finns inget humant med kapitalism, Jan! Att det går bra för ett land innebär inte att befolkningen har det bra.

    • arbetarklass
      21 oktober, 2017 at 20:34

      ”Att det går bra för ett land innebär inte att befolkningen har det bra.”

      Nej, men det är en mycket viktig förutsättning som enbart en marknadsorienterad ekonomi kan lägga grunden för. När det väl är klart måste det producerade överskottet fördelas på ett rättvist sätt och där har den kommunistiska ideologin en viktig betydelse.

      Utan en marknadsekonomisk tradition hade inte de forna öststaterna Sovjetunionen klarat sig som de gjorde och det var också den produktionskraften som attraherade de kommunistiska ledarna i Ryssland vid krigsslutet tror jag. Varför skulle de annars efter kriget medelst järnväg resa runt i fabriksområde efter fabriksområde och skövlat dem på inventarier och flyttat dem till Ryssland? Nu gjorde det ju inte så mycket eftersom folket i Östeuropa även de hade den marknadsekonomiska traditionen och snabbt kunde bygga upp näringslivet igen.

      • 21 oktober, 2017 at 20:40

        Stämmer inte alls att bara en marknadsorienterad ekonomi kan medföra ”att befolkningen har det bra”. Du framträder alltmer som en anhängare av kapitalismen? I det ledande kapitalistiska landet USA lever omkring 40 milj på markuponger, fattigdomen är stor liksom den reella arbetslösheten, kriminaliteten, och drogproblemen.

        • arbetarklass
          21 oktober, 2017 at 21:01

          Jag tror att ”ha det bra” kan uppfattas olika. Men de sovjetiska ledarna insåg att en materiell standard för befolkningen var nödvändig och den kom också med hjälp av industrialiseringen. Frågan är bara hur mycket av den som kom från det egna systemet och hur mycket som hämtades från de kapitalistiska väst? Sovjetiskt industrispionage var ju liksom inget ovanligt.

          Börjar jag framträda som en kapitalistanhängare?
          Jag tror faktiskt det är många arbetare inom industri och näringsliv som inser behoven för att deras arbetsplats ska kunna existera. Sen kan de faktiskt också vara intresserade av det som de håller på med. De som varit ”kulturarbetare” genom livet med arbetsplatser under andra förutsättningar kan säkert få andra perspektiv men jag har som sagt mest jobbat inom privata företag med några undantag.

    • nils
      22 oktober, 2017 at 08:29

      Tror den arbetande Kinesen att det var bättre förr ?
      Jag ser det som om Kina har en positiv energi, klara stipulerade målsättningar. Man bygger, investerar sitt kapital i samarbetsprojekt världen över, och geopolitiskt har man (fredliga) visioner. En klar kontrast till vad stormakten USA sysslar med i dessa dagar.

      http://www.atimes.com/article/xis-road-map-chinese-dream/

      Titta också på hur USA påverkar ett land som Syd-Korea genom sin påträngande närvaro, det är långt ifrån en positiv kraft för landets självbestämmande :

      https://dissidentvoice.org/2017/03/the-korea-problem/

  6. ervin
    21 oktober, 2017 at 17:47

    jag tycker att debatten har glömt det viktigaste, den mänskliga naturen, jag har sett den så kallade sovietkommunismen på nära håll, många arbetade plikttroget och mer till, många smet undan på grund av lathet och fick tiden att gå på jobbet med ingenting, var är ett rättvist recept på detta mänskliga fenomen, straff hjärntvätt eller vad, eller stoppa huvudet i sanden och låtsas att vi är lika i sinne och vilja, det hjälper inte med att hänga upp ett foto på bästa medarbetaren på jobbet

    • 21 oktober, 2017 at 19:20

      De som smitter undan ska få mindre betalt. I ettt socialistiskt land försöker man med med en etisk och politisk diskussion om allas ansvar etc.

      • ervin
        21 oktober, 2017 at 20:23

        etisk och politisk diskussion???? man kan hård dra detta, indoktrinering och hjärntvätt,, man måste ändra tänkandet på något som funnits sedan barnsben, kan upplysa dej om att det fungerar skitdåligt, finns något som en del kallar karaktär, är du lat så är du, en del behöver en morot, en del behöver ingenting, jag tar ett exempel på kommunismen i gamla östeuropa, grundlön, accord , en viss mängd gav grundlön, över minimum mängd mer lön, under minimum mängd ,grundlön , prata skit 8 timmar grundlön, det kommunistiska företaget fick beröm för utmärkt tidsplan för produktion, dom som jobbade hårt gick därefter och ställde sej i en halvtimmekö vid mataffären minst, gick , av 5 ingredienser till kvällsmaten fanns endast två , är accord förenligt med kommunism???? påminner mest om kapitalism

        • 21 oktober, 2017 at 20:32

          Säkert fanns det brister där. Bara att ställa om till deras socialism innebar en betydande ändring för många.

        • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
          22 oktober, 2017 at 07:18

          Så, varför är det då så många som vill ha tillbaka kommunismen i Ryssland?
          Kommunister i väst har också blivit anklagade för att vara lata. Jag vet inte hur många gliringar jag har fick när jag jobbade på en fabrik – trots att jag ställde upp och jobbade övertid.
          Om man var kommunist så var man enligt borgarna lika med lat. I dag beskriver borgarna de sjukskrivna, arbetslösa, papperslösa, flyktingar som lata.
          Det finns en mening med detta – att trycka ner människor! De vill inte att kommunister ska resa sig och säga: ”Nu får det vara nog!”

          • ervin
            22 oktober, 2017 at 09:00

            Kerstin stigsson, mitt inlägg ska inte uppfattas som politiskt, utan som ett mänskligt beteende , hur får man olika viljor och ambitioner att samsas om ett kollektiv som kommunism. Hur får man folk att inse att nöja sej med att sitta i ekorrhjulet av fattigdom bredvid mångmiljardärer i ett kapitalistiskt samhälle, det spelar ingen roll vad du tycker , det finns massor av människor som aldrig blir nöjda oavsett vilket system som brukas. Vi tar polen som jag haft mitt ena ben i ,i 35 år,idag vill gamlingarna ha tillbaka kommunismen, dyr mat nästan samma pension som tidigare, svindyr sjukvård. Har du inga kontanter ett till två års väntan på allvarliga sjukdomar, pengar ja två till tre veckors väntetid, den unga generationen, aldrig mer kommunism. Varför, jo massor av polacker åker utomlands i europa och tjänar goda pengar ( jämförelsevis med polska löner) hur göra för att ena ett folk om ett politiskt system,, och till anders, det tar tid att ställa om??? borde inte 50 år räcka

  7. arbetarklass
    21 oktober, 2017 at 20:13

    Vänsterliberala public service SVT tvingas förmedla att de konservativa och högern har vunnit folkets förtroende i Tjeckiens allmänna val samtidig som de lyfter fram att det lilla Kommunistiska Partiet (som Kerstin är med i) reser runt i Norrland och predikar klasskamp och vill att folk ska vara arga men bara på ett visst sätt :-)

    https://www.svt.se/nyheter/utrikes/kraftig-hogersvang-i-tjeckiens-val
    https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/jag-vill-att-folk-ska-vara-arga

    Jo, jag tror kommunismen kan ha en framtid men av en särskild anledning. Ska läsa det här långa inlägget först och återkomma till det sen.

    • 21 oktober, 2017 at 20:31

      Medan den tydliga segern i Venezuela för Maduro mot en splittrad opposition tillskrivs valfusk, utan bevis.

      • arbetarklass
        21 oktober, 2017 at 20:44

        Genom storlek och grenverk finns möjligheter som oppositionen saknar.
        Det bidrar till maktlöshet och frustration så jag är inte förvånad.

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      22 oktober, 2017 at 07:07

      Nej, arbetarklass. Det här har du allt fått bakom foten! Jag är absolut inte medlem i det Kommunistiska Partiet. Jag är medlem i Sveriges Kommunistiska Partier.
      Det finns två kommunistiska partier i Sverige. KP och SKP. Det är en skillnad mellan partierna. Läs och jämför. KP var tidigare Kpmlr, och kallades för ‘r’-arna.
      SKP var tidigare APK.
      Men det är ganska förvirrande. Det dåtida SKP – när vi var APK – var maoistvänsterns parti (ett parti som var utbrytare till ‘r’-arna, och jag har förstått det rätt).

      • 22 oktober, 2017 at 09:54

        Det dåtida AKP var en utbrytning ur Vänsterpartiet-Kommunisterna (VPK), som senare nytt namn till V. Ett avgörande skäl till uppkomsten av AKP 1977 med Rolf Hagel som partiledare var VPK:s kritik mot Sovjetunionen. Något större samband med ”maoistvänstern” fanns knappast. Drygt 500 röster vid senaste riksdagsvalet.

        • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
          22 oktober, 2017 at 10:59

          Du missförstår mig. Jag nämnde att dåtida SKP (maoistvänstern) var en utbrytning (troligen?) en utbrytning till ‘r’-arna, eller tvärtom.
          APK – nuvarande SKP – har som du säger inte haft något större samband med maoistvänstern.

          APK:s utbrytning med VPK handlade mer om att vissa kamrater uteslöts ur VPK.

      • arbetarklass
        22 oktober, 2017 at 22:07

        Hej Kerstin
        Okej, jag skrev fel där ser jag nu och det framgår ju inte heller på din tidning Riktpunkt vilket parti tidningen tillhör. Jag fick kolla det

        http://riktpunkt.nu/om-riktpunkt/

        Det finns några kommunistiska småpartier i Sverige men jag kan inte dem perfekt. Men jag minns jag brukade läsa rätt mycket på ett parti som hette Rättvisepartiet Kommunisterna men precis vilken kategori de tillhörde kollade jag inte så noga då men gissar på trotskister i dag.

  8. Mats Larsson
    21 oktober, 2017 at 20:16

    ”Jag håller det för troligt att det inte kommer att bli oss möjligt
    att förhindra det nya världskriget. Det innebär inte att jag
    vill det nya världskriget. Blott att jag finner det mer sannolikt
    att vi inte kommer att upprätta en bred samling mot den ryska
    expansionismen än att vi kommer att förmå göra det”

    Ledare i DN anno 2017? Nej, Jan Myrdal i Skriftställning 12, sid. 144.

    • 21 oktober, 2017 at 20:43

      Intressant. Utkom 1982 då Sovjetunionen fanns och hade en expansionistisk politik, med bl.a. krig i Afghanistan.

  9. Björn Backengård
    21 oktober, 2017 at 21:52

    Här går diskussionen åt lite olika håll, men jag vill passa på att återvända till personen bakom artikeln, alltså bloggaren The Saker. Vi kan läsa vad han berättar om sig själv. Länk finns längst upp.

    * * * * *

    […] Jag tillbringade faktiskt många år av mitt liv som en välkänd anti-sovjetisk aktivist. Jag reste till olika hamnar, där sovjetiska fartyg hade ankrat, för att distribuera antisovjetisk litteratur, jag listade byggnader där sovjetiska diplomater brukade bo för att lämna antisovjetiska dokument i deras brevlådor, jag hjälpte till att skicka pengar till ortodox-kristna familjer fängslade i sovjetiska fängelser och arbetsläger, jag ordnade olagliga kontakter med sovjetiska medborgare som reste utomlands (lastbilschaufförer, konstnärer, mariningenjörer, präster, cirkusar – vad som helst). Och det finns saker som jag gjorde som jag fortfarande inte kan offentligt diskutera. Och medan jag aldrig deltog i någon våldshandling, gjorde jag allt jag kunde inom området ideologisk krigföring för att störta kommunismen i Ryssland. Som ett resultat hade (numera nedlagda) KGB mig listad som en farlig provokatör och satte upp mitt foto på kontoren i särskilda sovjetiska kontor utomlands … för att varna dem för mig.

    * * * * *

    Vem betalade resorna? Ovan beskrivna ser ut som heltidssyssla, och vem försörjde honom? Och vad är det för slags kontakter han har haft, som kunde informera om vad KGB visste om honom?

    Då CIA-agent? Troligen. Och nu? Världskänd bloggare. För säkerhets skull bör vi anta att han är desinformatör, vilken i den här artikeln försökte plantera en propagandabit mot Venezuela. Propagandan mot Venezuela är nu – för vissa – lika viktig som propagandan i början av 2011 var mot Gaddafi i Libyen.

    • 22 oktober, 2017 at 09:37

      Han kanske har blivit klokare. Hans skrivning om Venezuela som kommunistiskt land stämmer inte, även om han kan ha en vidare tolkning av kommunism än många andra.

      • Peter Grafström
        22 oktober, 2017 at 21:20

        Instämmer för Venezuela har veterligen en blandekonomi.

  10. arbetarklass
    21 oktober, 2017 at 22:12

    Hej Anders
    Jag ser nu du jämför USA med det jag påstod ovan. Jag tror de missförhållandena beror på att man där i ett tidigt skede ”utrotade” kommunismen därför kapitalisterna som styr det landet helt enkelt begärde det. Riktigt den sortens kapitaliststyrning har vi inte haft här hittills men vi är på god väg med hjälp Europeiska Unionen som från början var en ren handelsunion avsedd näringslivet och i grunden avser frihandel (inom unionen).

    Jag har aldrig någonsin påstått att kommunismen inte behövs som motkraft och utan den skulle det bli mycket besvärligt för arbetaren (tror jag). Däremot kan jag dela kommunismen mellan ideologi och de som tolkar den, för vad har de sistnämnda för syften? Det är säkert olika syften men just det här borde skärskådas bättre än vad det hittills gjort.

    SVT berättar inga som helst detaljerade resultat om valet i Tjeckien och vid en närmare koll är det lätt att inse varför det är mörkt just där. Ännu ett i stort sett utraderat socialistparti och ett kommunistparti med svåra förluster. Alla som flytt de här partierna kan inte vara borgare och småkapitalister, där måste också finnas arbetare som övervägt lägga sin röst på högerpartierna och vad har du att säja till dem?

    Jag tror folk får allt svårare för socialister och betraktar dem som reaktionära när de trampar runt i sina gamla ideologier och beskyller nytänkare som populister. I de senaste valen i USA har huvudbudskapet varit ”Change” eller förändring men i Europa har politiken istället varit en planerad inslagen väg som inte fått ifrågasättas från något håll mer möjligen från kapitalister och kulturetablissemang. Är det då så konstigt om folk reagerar när de upptäcker att de inte har någon makt trots de lever i en demokrati?

    • 22 oktober, 2017 at 09:45

      Varför skulle kommunism – som ej funnits i modern tid – bli mycket besvärligt för arbetarna. Har du en nedlåttande syn på just dem?

      Hur kan du dela kommunismen som ideologi och de som tolkar den? Den tolkas hela tiden olika, och den måste utformas i praktiken framöver. Det är en vision om ett bättre, rättvisare tryggare och mer rättvist samhälle än dagens kapitalism med sina krig, sin utplundring av jorden etc.

      Tjeckien är jag alls inte insatt i. En liknande utveckling med utradering av socialistpartier har vi sett också i Frankrike, Nederländerna och Grekland – men inte i Storbritannien. Möjligt kan missnöjet i de tre förra länderna bero på att de fört en icke-socialistiskt högerparti, medan partiledaren för Labour förespråkar en traditionell reformistisk politik inom kapitalismen, med reformer som kan förbättra förhållandet för de kanske 80-90 % som tillhör arbetarklassen.

      Det finns ju partier och individer som för fram ”Vänsterparoller” men som i sin praktik för en högerpolitik..

  11. arbetarklass
    22 oktober, 2017 at 07:00

    När jag ser den Europeiska politiska utvecklingen på en karta idag så tänker jag mig den numera utvecklade mittencentrerade vänsterliberalismen som en axel från vårt land Sverige ner till Tyskland och Benneluxländerna samt vidare ned mot kontinenten över Frankrike, Spanien m.fl. länder. Den här axeln flankeras mot öster av Visegradsländerna som dras mot högerpolitiken samt i väster mot ett USA där liberalismen fått sig en knäck och en helt ny alt-höger håller på att etableras. Jag bara undrar, kommen den här axeln stå emot trycket från båda sidor eller kommer den med tiden att brytas sönder?

  12. 22 oktober, 2017 at 13:02

    ”Ett spöke går runt Europa – kommunismens spöke” så inleds den marxistiska krigsförklaringen mot den europeiska civilisationen.

    Kan det möjligen återuppstå genom att klä spöket i prästrock.

    http://klyvnadenstid.se/2017/10/ar-marxismen-dod/

    • arbetarklass
      22 oktober, 2017 at 17:20

      Jag läste igenom det här långa inlägget och försökte förstå. Den främsta Aha upplevelsen kom i slutet där det framgår att kommunismen har sin främsta framtid i fattigare länder än USA och Europa. Europa och USA är inte lika fattiga längre och kommunismen inte lika behövd för de fattigas hopp om ett bättre liv. Kommunismen tycks ha sitt framtida hopp i kapitalistiska länder som är fattiga om de nu inte förut haft besök av kommunismen och på grund av det blivit bannlyst som i Ukraina.

      Så länge fattigdom finns, så länge finns också hoppet om kommunismen.
      Kan vi vara överens om det?

      • 22 oktober, 2017 at 17:37

        Nej, vi är inte överens. Jag återkommer om det.

  13. 22 oktober, 2017 at 13:16

    Jag är fortfarande förvånad över mängden av kommentarer till den här artikeln, tack för dem. Det gör att det känns som att det var mening med att lägga ner jobb på översättningen. I stället för att svara i småsnuttar här i kommentarsfältet tänkte jag återkomma om några dagar med en längre och mer genomtänkt kommentarsartikel till the Sakers kria.

  14. Björn Backengård
    22 oktober, 2017 at 13:34

    Mats Larsson 21 oktober 20:16

    Din kommentar drabbar hårt några som anser att Jan Myrdal är och var OFELBAR. Han och en del andra förde fram en idé om världsläget som var felaktig. Det skedde före och under ubåtarnas tid, och där finns samband. Sanningen om de senare har dock börjat komma upp till ytan (så att säga). Ubåtarna kom inte från Sovjet, och även sanningen om JM:s med flera felaktiga idé baxar sig fram.

  15. 22 oktober, 2017 at 14:33

    Marx lade ner sin mesta kraft på att skriva Kapitalet, men blev bara klar med den första av fyra böcker. Engels sammanställde och gav ut böckerna två och tre. Det fjärde som skulle handla om teorins historia och visa skillnaden mellan honom och andra ekonomer hann han aldrig skriva.

    Det material som ligger till grund för böckerna tillkom i mitten på 1860-talet, men Marx forskade ända fram till sin död 1883 och det arbetet finns samlat i MEGA-projektet. Här vill jag hänvisa till den tyske forskaren Michael Heinrich vars föreläsningar i ämnet finns på YouTube.

    Det har målats miljoner porträtt och gjutits mängder med byster av Karl Marx, men knappast någon läste Kapitalet utom Rosa Luxemburg.

    Av boken framgår att ett av kapitalismens mest kännetecknande drag (till skillnad från tidigare samhällsformer) är att praktiskt taget allt som tillverkas, tillverkas i form av varor. Varorna tillverkas för att föras ut och säljas på en marknad.

    Ett av kommunismens kännetecknande drag blir att produkterna tillverkas i syfte att tillfredsställa människors behov och att de inte för ut på en marknad för att säljas. Kommunismen innebär alltså att varuproduktionens avskaffas.

    Ett annat av kapitalismens kännetecknande drag är att arbetskraften är en vara. För att kunna sälja sin arbetskraft begränsar människan sin egen utveckling och anpassar sig till att motsvara det kapitalisterna behöver för deras kapital ska öka maximalt. Med kommunismen upphör denna reducering av människan och hon får en möjlighet att fritt utvecklas i enlighet med sin natur.

    I Marx kritik av nationalekonomin finner man den grundläggande ekonomiska struktur som verkar under de ekonomiska företeelserna yta och som har lett fram till den koncentration av ägandet, förödelse av miljön och akuta hot från en finanskris (som kan förlama all ekonomisk aktivitet) som råder i dag. Det gör både hans bok och kommunismen mer aktuella än någonsin tidigare.

    • arbetarklass
      22 oktober, 2017 at 16:55

      Intressant. Det låter som Karl Marx var ett geni men jag kan inte ta till mig förklaringar på tusentals boksidor, det är omöjligt. Som ekonomisk teori är marxismen odödlig. Kommunism for ever m.a.o.

      • Peter Grafström
        22 oktober, 2017 at 21:35

        Marx vände sig inte till matematiker och då blir det omständligt att förklara exponentialfunktionen som han gör på onödigt många sidor. Att linjär tillväxt mkt väl kan pågå mkt längre eliminerar hans huvudtes om kapitalismens oundvikliga kollaps. Omständligheten var just poängen med Marxismen. Istf klok reformism baserad på, (men inte tyngd av ) vetenskap och erfarenhet som lättare hade begripits av vanligt folk, erhöll dom en kult. Det är inte förvånande att Marx gärning fick som resultat att en liten elit av ideologiskt prästerskap kunde rycka till sig initiativet och indoktrinera folk till klasskamp. Att han lejdes av och finansierades av monopolkapitalister och åtnjöd beskydd och goda arbetsomständigheter i det kapitalistiska lejonets kula är ngt socialister lyckas förtränga med att ‘det finns snälla kapitalister’. Tablå!

  16. arbetarklass
    22 oktober, 2017 at 15:12

    Tackar som frågar men jag måste dela upp annars blir det för mycket på en gång.
    Om inte du är insatt i Tjeckien så är jag det ännu mindre. Men med hjälp av det blixtsnabba flashback forum kan man snabbt skaffa vetskap och den bilden får man försöka tolka. När jag kollar valvakor och valresultat numera är flashback ett måste, för kan man alltid få en seriös bild genom ”seriös” media numera?

    Man måste i alla fall ställa sig frågan varför ett kommunistparti som hade cirka 15% och 33 platser halverades till 8 procent och 15 platser. Ännu värre var det för socialdemokraterna som fick lika många platser och i stort sett förintades jämfört innan. De gamla kommunistiska befrielserörelserna blev populära därför de kämpade för nationellt självbestämmande över imperialistiska och koloniala förtryckarmakter, men vad kämpar kommunisterna för idag egentligen? Det verkar i vart fall inte vara mot en hegemonisk EU politik som avgörs av vissa länder men som inte alla EU länder vill ha. Jag tror högerpartierna var lyhörda för folkets röst och vann därmed deras förtroende. Men vems röst har socialisterna och kommunisterna lyssnat på med tanke på deras katastrofala förlust?

    https://www.flashback.org/t2882157

  17. arbetarklass
    22 oktober, 2017 at 16:20

    ”….arbetarna. Har du en nedlåttande syn på just dem?”

    Har jag väl inte men tycker begreppet börjar få en allt mindre framträdande roll. Titlar överhuvudtaget betyder mindre numera. Jag upplever man idag mera talar i termer som ”folket”.

    Den enda arbetaren jag skulle kunna ha en nedlåtande syn på är kulturarbetaren. Inte för vad denne gör och är utan snarare för att de ibland, åtminstone tidigare, ville framstå som identitär istället för yrkesgrupp vilken som helst. De här försökte helt enkelt att utnyttja en hel yrkesgrupp för att propagera för kommunismen. Oftast kunde man hitta dem på Vänsterpartiets valsedlar där NN hade titeln ”kulturarbetare” och mer än så visste man inte om man nu inte kände till personen ifråga och då kunde man ibland undra vad arbetare egentligen stod för när personen var högutbildad och välbetald tjänsteman likaväl som arbetslös student.

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Kulturarbetare

    Jag tror kommunisterna snart måste försöka reformera sin identitär efter rådande förhållanden för som det ser ut idag är det inte alltid personer som morgon och kväll passerar fabriksportar som utgör rörelsens stomme.

    Wannabe-arbetare typ….

    Om du betraktar valresultatet i Tjeckien, hur lyckad är den här påstådda identiteten då?
    När nu de röda partierna kommer analysera sina resultat, vart ska de lägga skulden för katastrofen då?

  18. arbetarklass
    22 oktober, 2017 at 16:45

    Du kanske tycker jag är gnällig och fientlig och det kan jag själv tycka jag är ibland av olika orsaker och den här helgen har jag varit alldeles extra gnällig. Men jag tycker samtidigt att kommunismen i världen går bakåt på ett samtidigt skrämmande sätt. Högern tycks snabbt parera sådana svängningar på ett mer pragmatiskt sätt men kommunister verkar hopplöst reaktionära och blickar alltid bakåt trots man ser sig som progressiva för ett framåtskridande samhälle. Finns det inte en motsättning här som borde ändras? Var finns kommunisternas idé-debatter om dagens samhälle?

    • 22 oktober, 2017 at 17:28

      Jag tycker att socialister nästan aldrig presenterar konkreta alternativ till dagens samhälle. Hur ska man få anhängare utan att kunna presentera konkreta trovärdiga alternativ, en trovärdig vision att sträva för?

      • Paul Brosche
        22 oktober, 2017 at 18:02

        Läs Richard Heinberg och bloggen recilience.com, det är inte kommunism, men möjligtvis en socialism, som kommer. Lokala samhällen med lokal produktion.

        • 22 oktober, 2017 at 19:27

          Ja, socialism är ett stadium före kommunism.

  19. arbetarklass
    22 oktober, 2017 at 17:54

    En sak som jag reagerar på är att kommunismen enbart presenterar lösningar på problem skapade av kapitalismen i en tid av liberal industrialisering vilket inte minst märks på Kerstins men även ibland Anders hänvisningar till kapitalismens tillkortakommanden. Men alla problem i samhället kan väl knappast bero på kapitalismen? När vi kommer till social oro och sociala problem i samhället då tycks genast kommunisterna stå som handfallna eller som strutsar med huvudet i sanden. Jag skulle gärna vilja se lite mer action i sådan frågor som kriminalitet, skjutningar, våldtäkter, mord m.m. men att bara skylla kapitalismen för det också är inte tillräckligt åtminstone inte för arbetaren som oftast blir den drabbade både som offer och förövare. Kom med förslag och upp till bevis!
    Högerns förslag har ni ju redan hört och samtidigt också förkastat.

  20. arbetarklass
    22 oktober, 2017 at 18:09

    Även i Japan tycks de konservativa gå mot seger och ”supermajoritet”.
    Kommunism och socialister tycks knappast existera där utan det är snarare ett val mellan konservatism och liberalism precis som i USA?

    https://www.svt.se/nyheter/utrikes/japans-sittande-premiarminister-gar-mot-seger

  21. 22 oktober, 2017 at 19:46

    Kan vara av visst intresse vad folk tycker i kapitalismens högborg. Och sedan några möjliga punkter i ett socialistiskt samhälle.

    Enligt en opinionsundersökning i mitten av oktober 2016 kan mer än var femte USA-amerikansk ungdom född omkring millenniumskiftet tänka sig att stödja en kommunistisk kandidat, och en tredjedel anser att George W. Bush dödat fler människor än Josef Stalin. Tusentals unga i USA är positiva till kommunism

    Men amerikanska ungdomar är mer positiva till kommunismen, fann undersökningen. Medan 57 procent av alla svarande hade en ”mycket ogynnsam” syn på kommunismen, hade endast 38 procent av ungdomarna det. Nära 20 procent sa att de var benägna att rösta för en kandidat som sa sig vara kommunist, medan knappt 50 procent sade att de var benägna att rösta för en kandidat som beskriver sig som kapitalist.”

    Kommentar: Jag går in på siten ”Los Angeles Review of Books” Is socialism still a dirty word ”If polls are to be trusted, young people today are decidedly more positive about the idea of socialism than they are about the profit-driven system they currently inhabit. A few months ago, 43 percent of Iowa Democrats said they identify as socialists.”…”It is anything but clear what will become of the excitement generated by the (now failed) candidacy of Bernie Sanders, a self-proclaimed democratic socialist, but the surprising success that his campaign enjoyed in the last year is itself significant; if nothing else, it shows that there is a large audience for the idea that we need, as Sanders put it, a “political revolution against the billionaire class.” The reasons for this left-wing shift in political consciousness ought to be obvious. For an entire generation of people, the 2008 global economic meltdown cast profound doubt on the once hegemonic myth that the free market always knows best. Detta i samband med en välvillig recension av boken ”The ABC of socialism” med 14 författare. Jag vet inget om boken men beställer det.

    Vi behöver en bok som i positiva ordalag beskriver en möjlig, en sannolik konkret bild av vad ett socialistiskt Sverige och en socialistisk värld kan innebär!

    socialism-abc
    Några andra opinionsundersökningar.
    I en opinionsundersökning juni-oktober 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (BBC World Service. Poll. Wide dissatisfaction with capitalism – twenty years after fall of Berlin wall). Endast 11 % menade att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. Dubbelt så många som 11 %, 23 %, menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ett nytt ekonomiskt system ”a new economic system” behövdes. En majoritet, 67 %, menade för övrigt att regeringar borde fördela välstånd mera jämnt.
    * En annan opinionsundersökning i USA 2009 fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 april 2009.
    * Man kan också notera att 45 % av de svarande i en opinionsundersökning i USA år 1987 trodde att det berömda uttrycket Karl Marx Kritik av Gotha-programmet (De tyska socialdemokraternas program 1875) ”från var och en efter dennes förmåga, till var och en efter behov” fanns inskrivna i USA:s författning. (Poll on Constitution Boston Globe Magazine 13 september 1987.
    Kapitalism is not working images
    -I en frågeundersökning 2011 uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html).
    -I representativ undersökning 2012 av Pew Research uppfattade 40 % i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 50 % såg det positivt. Sextio procent 60 % såg negativt på ordet ”socialism”. Två år tidigare var 37 % negativa till ”capitalism” medan 52 % var positiva. (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”).

    Socialismisforever

    Kommentar: Uppgifterna är inte så överraskande. Trots en intensiv propaganda mot socialism och kommunism under decennier. Tänk på ”Occupy Wall Street” med ”We are the 99 %” innan den splittrades bl.a. med hjälp av FBI. Tänk på den stora uppslutningen av unga bakom Bernie Sanders. Säkert är många av dem besvikna. Givetvis är de olika personernas bedömning av vad som menas med ”socialism” och ”kommunism” olika. Med bra information om ”demokratisk socialism” tror jag att andelen positiva skulle vara (betydligt) högre. Man kan notera att Fox inte uppskattar resultatet ”Survey: Young Americans Brain Dead on Communism, One-Third Believes Bush Killed More People Than Stalin” Fox.
    Den 24/3 publicerade Flamman artikeln ”Socialism inte längre fult i USA”. ”Faktum är att Hillary Clintons kampanjmakare inte har attackerat Sanders för att vara socialist. De testade det och det fungerade inte. Det gjorde bara att intresset för Sanders växte. 2015 var ”socialism” det mest uppslagna ordet i online enligt Calvin Priest från ”Socialist Alternative.”
    Jag rekommenderar: Läs om socialismen! Börja med Kommunistiska manifestet! Eller passar Oktoberförlagets ”Grundkurs i marxismen-leninismen-maoismen” bättre?!

    Förslag på några basala, snabba punkter för socialism som innebär ökad demokrati (Anders).
    Troligen måste en omvälvning ske i ganska stor del av världen inom en ganska kort tidsrymd, bl.a. med tanke på den globaliserade ekonomin.
    -De centrala produktionsmedlen, kontrollen över naturresurser hamnar i folkets händer, rimligen via valda ombud. Då kan ekonomin planeras långsiktigt. Redan i de mycket fattiga länderna Sovjet och Kina kunde detta ske. Man kan planera in så att alla har arbete (som gick då);
    -Miljö- och klimatfrågan kan hanteras planässigt, gemensamt och en klimatkatastrof kan definitivt förhindras.
    -Kreativitet kan uppmuntras som nu;

    -Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning;
    -De som arbetar kan få betydligt större inflytande på arbete lokalt och mer aktivt delta i planeringen och diskussionen om samhällets mål – dvs. ökad demokrati;
    -Tryck-, yttrande-, religionsfrihet ska finnas – folk ska inte straffas för sina åsikter (undantag rasism etc som nu);
    -Genom att media, eller en stor del av media i alla fall, ägs av samhället blir möjligheterna till en allsidig debatt större än nu, rimligen;
    -Om majoriteten så vill (vilket är mycket troligt) blir det ett samhälle som präglas av mycket större ekonomisk och social jämlikhet, ingen/liten arbetslöshet och större trygghet.
    -Samarbete mellan socialiserade företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage kan elimineras);
    -Självklart ska man kunna få byta jobb, oklart hur man kommer att vilja sköta det, kanske blir det olika i olika länder;

    -Saklig och om möjligt vetenskaplig baserad kunskap ersätter vilseledande reklam -(men kan förmedlas lika slagkraftigt och ”roligt”).

  22. arbetarklass
    22 oktober, 2017 at 21:49

    Hej
    Nu har jag läst det här inlägget och tyckte det var intressant. För mig tog det cirka en halvtimme och då har jag förstått något sånär men inte fullt ut på alla ställen. Det avsnittet i början om kommunismen och religionen (kristendom) passade mig precis och det är väl ungefär så jag fattat det även tidigare. Men en fråga kan vara hur bröderna Castro och revolutionären Che Guevara ställde sig till kristendomen i revolutionens skede?
    Men de måste inte ratat den, jag tror inte det. Jag har svårt att föreställa mig kristendomen politisk i Sydamerika, snarare något som människors mer personliga tro. Kan föreställa mig det var annorlunda i Ryssland där den ortodoxa kyrkan hade mer makt över folket och var till hinder och måste röjas undan med våld för att möjliggöra revolutionens genomförande. Jag har svårt att tänka mig det hindret fanns i Latinamerika.

    Jag gick på Komvux för ett femtontal år sedan och något som verkligen irriterade mig var att kommunismen ignorerades i samhällsämnena vad det nu kallades, har glömt ordet. Det var något jag hoppats på och det fanns också i böckerna men lämnades av ”tidsbrist”. Jag tror att i den västliga världen efter nyliberalismens genomförande man försöker tiga ihjäl kommunismen för att slippa ha besvär av den. Något som också blir möjligt om den heller inte efterfrågas och jag var väl då ett undantag.

    Nyliberalismen kan säkert falla men det ska mycket till innan kapitalismen faller men skulle så ske kan det våras för kommunismen. Den som lever får se.

  23. Peter Grafström
    22 oktober, 2017 at 22:02

    Konkurrens nämns inte av er socialister. Det är vad som manat fram utvecklingen i väst. Det ni ser som kapitalismens onda sidor handlar om monopolkapitalisters hinder för att släppa fram konkurrenter, både hemma och borta. Det innebär att monopolkapitalisterna hade och har intresse, dels av klasskamp så att massorna hetsas mot medelklassen. (Inte mot den stormrika oligarkin som ist finansierade kommunismen överallt) Men dom har också intresse av att hålla tillbaka utvecklingen överallt. Att skuldsätta fattiga folk så att dom inte kan resa sig. Hindra dom att nyttja billiga energikällor. Mördar deras kadrer. Överallt där detta sker kör ni ert mantra om att det är kapitalismen. Det är tvärtom, det är för att majoriteten av världens folk har hindrats att självständigt bedriva det ni kallar kapitalism som de hålls nere. Det var för att hindra Ryssland och Kina att utveckla kapitalism, som de rika i AA bekämpade deras nationalistiska och reformistiska alternativ. De negativa sidorna, i den mån den fanns(tex korruption) hos dessa nationalistiska alternativ var ju även de orsakade av AAs inflytande.
    Det är AA oligarkins monopol som är problemet och den oligarkin lejde och finansierade kommunismen.
    Om monopolet bryts som tex Stalin var på väg att påbörja med en gulduppbackad handelszon, när han mördades, då tvingas AA börja ställa om sig till konkurrensutsatt produktion likaväl som de övriga och kan inte parasitera.

    • 23 oktober, 2017 at 06:45

      Konkurrens är ett vitalt begrepp för marxister. Lenin betonade kampen mellan olika imperialiststater på det ekonomiska och sociala området. Klasskampen ska vara riktad just mot storfinansen och monopolkapitalet. Konkurrens uppammades i Sovjetunionen. När idrottsmän för första gången framträdde från Sovjet i OS, 1952, kom de visst 2:a efter USA då det gällde nationspoäng. Första gången Sovjet ställde upp i VM i ishockhey, 1954 i Stockholm så vann laget (Med Bobrov och Babitj)

  24. arbetarklass
    23 oktober, 2017 at 07:15

    Den konkurrens som intresserar kommunisterna mest är konkurrensen om den politiska makten för utan den ingen kommunism. Den kan vinnas på två sätt, antingen genom övertalning eller genom våld. Ser man till den svenska arbetarrörelsen så var storkapitalet deras främsta vän och motor för utan den motorn ingen välfärd att fördela. Deras ytterst lilla numerär utgjorde heller inget som helst hot politiskt. Det stora hotet var istället småborgarna som effektivt kunde sätta stopp för de socialistiska reformerna.
    Det här gäller förstås fortfarande men innefattar även numera Vänsterpartiet.
    Vilka som styr Sverige har inte så stor betydelse ekonomiskt, endast detaljer skiljer. Den stora skillnaden blir istället på den övergripande kulturpolitiken där socialisterna har större möjlighet att påverka. Se nedan.

    http://www.friatider.se/sk-ndade-flaggan-f-r-hedersmedalj-av-regeringen-absurt

  25. Gunnar Andersson
    23 oktober, 2017 at 08:07

    Om jag sitter i ett sällskap och diskuterar samhällets väl och ve får jag ibland höra att jag är kommunist. Så tydligen finns det kommunistiska tankebanor ute i våra svenska bygder. Problemet är att dessa aldrig får prövas i öppna, fria och demokratiska val. Vi är hänvisade till ett system där vi väljer representanter, som inte får samma villkor som vi övriga medborgare.
    Med folkomröstningar i sakfrågor skulle vi kunna svara direkt hur kommunistiskt lagda vi svenskar är.

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      23 oktober, 2017 at 09:27

      Faktum är att kommunismen eller socialismen inte är så långt ifrån en som man kan tro. Olika bönder ber andra bönder om tjänster, om en har en skördetröska och den andra har en slåttermaskin så samarbetar de. Det är en sorts bytesbalans – om jag får havre så får du råg av mig. Så fungerar de små familjejordbruken, en tar hand om odlingen och en skogen.
      Men småbutiker, verkstäder, bilhandlare, rörmokare, mm har inte ett samma samarbete mellan företagen. En förhindrad rörmokare kan ju inte ringa en konkurrerande rörmokare för att utföra ett arbete.
      Delar till bilar, dammsugare, skrivpatroner, mm utformas enbart till det enskilda märket, produceras för några kronor och säljs dyrt.
      Och varför finns inte små enskilda matvarubutiker? De flesta står under ICA och några till. Givetvis finns det lantbutiker där det säljs gårdsprodukter. Men har ni någon gång under de senaste trettio fyrtio åren besökt en butik som inte står självständig? Jag har i alla fall inte kunnat göra det.

      • arbetarklass
        23 oktober, 2017 at 16:17

        Mansgrisar är vi allihopa, allihopa – du med och #metoo

        https://samnytt.se/mansgrisar-ar-vi-allihopa-allihopa-du-med-och-metoo/

        Förresten Kerstin… Har du aldrig lagt märke till att bilarna ser lika ut idag och heller aldrig ställt dig frågan varför?

        I din analys ovan tycker jag du är hundra år bakåt i tiden, ungefär samtidigt som de kommunistiska lärosatserna var som mest aktuella men många förändringar inom den kapitalistiska varuproduktionen har skett sedan dess. En stor skillnad är att samarbetet blivit en nödvändighet för att upprätthålla konkurrensens fördelar. Det här är mellan företagen själva men framförallt inom de olika branscherna där omfattande standardiseringar genomförts. Ska du starta tillverkning kan du inte göra precis hur du vill, det måste passa in men även godkännas. Miljontals människor arbetar med det här. Jag är fullt på det klara med att läkekonsten är suverän på Kuba men läkaren måste säkert förflytta sig per ångtåg (ärvda), cykel eller till fots. En kommunism skulle föra oss tillbaka i tiden men det vill ni kommunister inte riktigt kännas vid och ibland undra jag också om det på något sätt också skulle vara ert mål. Jag tänker mig ett kvinnodominerat samhälle där folk bor i hyddor, lagar mat över öppen eld, men med största sociala omsorg om varandra?

        • 23 oktober, 2017 at 16:21

          Dettta sker enklare och billigare inom socialismen – där företag och folket kan spara miljarder varje år genom ökat samarbete, men ändå ha viss konkurrens.
          Ja utvecklingen på Kuba har verkligen hämmats av kapitalismen – USA har som ledande kapitalist och imperialistmakt illegalt hindrat Kubasutveckling.

          • arbetarklass
            23 oktober, 2017 at 16:31

            Jo, jag vet man beskyller USA:s blockad för det här men är det hela sanningen?

            Själv har jag inget direkt svar.

            Till Kuba-kommunismens försvar kan jag säja att jag själv personligen skulle kunna tänka mig att leva och passa in där. Jag tror att den s.k. ”friheten” där är fullt tillräcklig för mig. Jag har fått för mig att vanligt folk har rätt att äga sitt hus, sin bil (i en mån det finns). Driva näringsverksamhet är nog svårare men det är heller inte aktuellt för min del längre. Jag kanske hade tyckt annorlunda om jag varit tjugo år.

        • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
          23 oktober, 2017 at 16:49

          Då är många småbruk och familjelantbruk i Sverige som är hundra år bakåt i tiden. Jag tog ett exempel om lantbruken ur det verkliga livet.
          Faktum är att lantbruken inte skulle överleva om de inte samarbetade.
          Det är kapitalismen som vill att arbetarklassen och småbönderna skall förtryckas. De vill att varje småbrukare ska köpa en ny skördetröska. Eller ny traktor. Med lånade pengar. Kapitalisten vill att arbetarklassen skall köpa en splitter ny volvo medan arbetaren som tillverkar bilen inte kan betala för den med den lön som de får ut. Så de erbjuder ett lån till arbetaren. Det är så arbetarklassen och småbrukaren hålls som gisslan i den kapitalistiska fällan.
          Det är inte något fel att hjälpa och samarbeta med varandra.

          • arbetarklass
            23 oktober, 2017 at 18:44

            Men herregud… Jag har väl aldrig påstått det är fel med samarbete?
            Jag har gått hos tandläkaren i sommar och i höst och där lät jag förstå att man delar kunderna (patienterna) så att ingen tandläkare ska bli överbelastad eller sakna arbete. Det liksom bara faller sig så. Jag kunde alltså inte välja tandläkare fritt (utom möjligen den gemensamt ägda folktandvården) utan fick ta den tandläkare som hade övertagit mina journaler efter överenskommelse tandläkarna emellan. Men det gick bra och jag är nöjd med den vård jag fått.

            Jag tror du måste studera hur jordbruket utvecklats. Det har skett stora förändringar där de senast decennierna. Den ”kommunist”-liknande kooperationen finns fortfarande men är inte så dominerande längre därför familjejordbruken i princip försvunnit och de som finns kvar får kämpa hårt för att överleva. De här små traditionella jordbruken kommer att försvinna tyvärr. Jag är själv halvkompis med en man som driver ett sådant jordbruk i sista generationen. Efter han ingenting och jorden som finns köps upp av storjordbruk i närheten. Även proletariatets diktatur gjorde likadant i Ryssland, de mer eller mindre tvingade till sig jorden från bönderna och gjorde jättelika statliga kolschoser som efter kommunismen fall blev ett problem för då fanns jordbruk men inga bönder som kunde driva dem. Fast ryssar är inga latmaskar så de bygger upp det där igen och Ryssland kan mycket väl bli en maktfaktor vad gäller global matproduktion.

            • ervin
              23 oktober, 2017 at 20:27

              tänk om det blir den cubanska kommunismen som räddar dina barnbarn vilket det är stora möjligheter för,cubansk kommunism passar mitt kynne, lite flexibel, följer med tidens gång, men kanske det är folket, det sydamerikanska folket är mera varmt och vänligt kanske därför cuba anpassar sej bättre med kommunismen , men din och dina barns räddning i usa och nu även europa dör miljarder bin och pollinerande insekter varje år av miljöförstöring och kemikalier i lantbruket, snart står svälten för dörren även i europa
              http://www.slate.com/articles/health_and_science/future_tense/2012/04/agro_ecology_lessons_from_cuba_on_agriculture_food_and_climate_change_,html starkt av ett så litet land att stå emot IMF och wall street, må den goda kraften vara med dom

              • arbetarklass
                23 oktober, 2017 at 22:39

                Det är en del som är annorlunda på Kuba än vad vi är vana vid. Jag känner ett akademikerpar som ibland är ute i världen och reser. De var på Kuba för några år sedan och något som förvånade var fotgängares rättigheter gentemot bilister men det var få bilar på vägarna och inte alls samma trängsel som hos oss. Här har vi fått en zebralag och sådan finns där också men tillämpas väldigt hårt. De blev förvånade därför precis när de satte foten på gatan och om det kom någon bil så panikbromsade bilen. Senare fick de veta att det är extremt hårda böter för bilister som inte lämnar fotgängare företräde och sådant räcker tydligen för att avskräcka. Sedan var det där med priser. En middag på ett sjabbigt ställe kostade ungefär samma på som på en finare restaurang. Alla priser bestäms av staten. Säkert bedrivs mindre verksamheter i privat regi men det har jag ingen bekräftelse på. Priserna bestäms av staten så någon marknad och konkurrens som hos oss finns alltså inte där.

                • 24 oktober, 2017 at 09:37

                  Du ska nog inte dra för stora slutsatser om något utifrån de två exemplen du hört från någon.

            • Gunnar Andersson
              24 oktober, 2017 at 09:02

              Arbetarklass
              Det är det här med samarbete som är tilltalande med kommunismen och att alla skall få sina behov tillgodosedda utan att behöva konkurrera på en marknad. Att produktionen planeras efter nämnda behov, vilket leder till minskat resursslöseri osv
              För mej, kort sagt, att erkänna att jag inte finner mej till rätta i ett kapitalistiskt samhälle. Men jag har väldigt få val. Fantisera om ett bättre samhälle är ett bra alternativ.
              Och sedan; nej, arbetarklassen har ingen roll i ett kommunistiskt samhälle. Dom bygger det kapitalistiska samhället. Där är vi överens.

              • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                24 oktober, 2017 at 10:47

                Det där sista, Gunnar; ‘Och sedan; nej, arbetarklassen har ingen roll i ett kommunistiskt samhälle. Dom bygger det kapitalistiska samhället.’
                Förklara vad du menar. Jag tror du har vänt på det, men är inte säker.

              • arbetarklass
                24 oktober, 2017 at 20:54

                Jupp, vi är en del av det kapitalistiska samhället och har genom århundraden anpassat oss till det. Inga storsvulna planer utan ett litet jordnära liv där frågor som rör vår vardag är de mest intressanta. Nedan kan vara en sådan fråga som blivit politiskt avgjord. Hur röstade ”våra” företrädare de röda (s och V)? Jag kan föreställa mig svaret även om jag inte är hundra säker. Den jordnära arbetaren, åtminstone dem som trampat verkstadsgolv, vet också att en sådan järnkonstruktion som alltid varit ovan vatten och dessutom fått lite färg då och då orimligt kan vara så dålig att den blir dyrare att reparera än en ny bro som även fordrar byte av landfästen. Det här är helt enkelt inte sanning. Det finns andra bakomliggande faktorer som avgör. Men jag tror faktiskt det kommer partier som inte är helt förblindade av framåtskridande utan istället ha klokheten att bevara delar av det gamla och värna traditioner som till så stor del utgör våra nära och enkla liv.

                https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/imorgon-lyfts-femoresbron-bort

                https://www.nyatider.nu/aktionsgrupp-vill-stoppa-rivning-av-byggnad-fran-1800-talet/

  26. ervin
    23 oktober, 2017 at 20:30

    förbaskat oxå snälla rara anders kan du fixa internet adressen

    • 23 oktober, 2017 at 21:13

      Vilken?

  27. ervin
    23 oktober, 2017 at 21:39
  28. Gunnar Andersson
    24 oktober, 2017 at 20:11

    Kerstin. Jag skall försöka förklara.
    Nu är det så att ”arbetarklass” inte har sagt det jag skriver. Men jag har irriterat mej på att han ibland rider på att man måste vara arbetarklassig för att undfå nåden att uttala sig om kommunism.
    Om vi nu pratar om det teoretiska stadiet kommunism och inte det som högern målar som sin version och sedan kastar skit på, så är det samhället ett klasslöst samhälle. Var hittar du arbetarklassen där? Vad är det jag har vänt på?
    Om man sedan ser på verkligheten i Sverige idag, så finns det inget som tyder på att arbetarna som klass bedriver diskussioner eller smider planer på att försöka förändra samhällsutvecklingen i en riktning mot kommunism. Tvärt om. Genom att få upp lönen litet genom klasskamp blir dom ännu underdånigare. Dom kommer att följa sina herrar i graven.

    • arbetarklass
      24 oktober, 2017 at 22:31

      Jag vet inte mitt eget bästa och ni som är bra på att tänka ska lära mig det eftersom jag inte klarar den saken själv?
      Och sen när jag väl lärt mig så kommer jag följa er trofast eftersom det var det bästa som någonsin kunde hända mig?

      Även kommunismen retar människor och kommer alltid att göra stod det. Åsa Linderborg har sagt det själv i tidningen Aftonbladet som jag läste där för några år sedan. Men vem ska kommunismen reta när den är genomförd och alla är en del av den?

    • arbetarklass
      25 oktober, 2017 at 00:01

      Hej Gunnar
      Funderade ett varv till…
      Det kanske inte ankommer arbetaren att tänka stort så därför förlitar vi oss till våra ”herrar” tillsvidare. Åtminstone så länge de inte vill oss illa och vi är någorlunda nöjda?

      Tack Anders för du publicerade off topic kommentaren med Kjell Höglunds låt Häxprocess.
      Det är en av mina proggfavoriter :-)

      Den anknyter till ovan därför det var när jag uppmärksammade den låten första gången (från radion på den tiden) att det fanns något mycket större än den tillvaro jag levde i. Oändligt mycket större och svårt att förstå. Jag minns det som igår. Först strölyssnade jag, sen satte jag mig på en stol och blev som förstelnad och lyssnade intensivt och försökte ta till mig för låt-texten är ju ändå så pass tydlig. Det pågick länge men slutade ändå till slut. Efteråt kändes det som jag varit i en annan värld men som jag inte hade tillgång till, men kände att jag egentligen ville. Nåt större och ”finare” där dom andra var.

      • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
        25 oktober, 2017 at 09:30

        Varför skulle det inte ankomma arbetaren att tänka stort? Jag tror definitivt inte att intelligensnivån är klassbaserad. Det finns många arbetare som är intelligenta men som inte har råd att utbilda sig.

        Varför ska vi lita på arbetsgivarens nåd och onåd? Du har kanske haft arbete där din arbetsgivare varit hygglig, men det finns arbetsplatser där arbetsgivaren utnyttjar dig till fullo för att sedan när du är utsliten kastats du ut på bar backe.

        • arbetarklass
          25 oktober, 2017 at 15:34

          Inte nödvändigtvis intelligens, snarare intresse. Långt från alla arbetare har ambitioner att bli ”världsförbättrare”. En egenskap som är så typisk kommunisten och oftast uppkommen genom studier. Att engagera sig politiskt tar både tid och krafter. Jämför själv. Hur stor del av ditt eget liv är politiskt engagerat jämfört med din vardags bekymmer och intressen?

          Att vara kommunist och att vara religiöst troende har absolut sina likheter.

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      25 oktober, 2017 at 07:06

      Det stämmer att arbetarklassen inte har någon roll i ett kommunistiskt samhälle. Det eftersom det är ett klasslöst samhälle.
      Men att sedan säga att dom bygger det kapitalistiska samhället (i ett kommunistiskt samhälle) är inte korrekt. Eller har jag missförstått dig igen?

      I ett kapitalistiskt samhälle bygger den omedvetna arbetarklassen det kapitalistiska samhället. Vilket medför att de har herrar över sig. Dessa herrar skapar sina egna regler och sätter löner som de vill. Stora herrar (t ex Wallenberg) förser sig med politisk makt genom sitt ägande. Arbetarklassen är på nåd och onåd undersåtar till herrarna.

      Menar du att arbetarklassen måste få det sämre för att arbetarklassen ska kunna förändra samhället?

      Ja, man behöver inte vara ur arbetarklassen för att kunna uttala sig om kommunism. I Sovjetunionen var det människor ur arbetarklassen som utbildade sig (kvällskurserna var mycket populära) och som sedan fick ett bättre arbete, och en bättre lön.

  29. arbetarklass
    24 oktober, 2017 at 22:39

    Annan sak.
    Har funderat lite på den här nya #metoo rörelsen och vad den ställt till med. Ett antal män hängs ut i media och det får stora konsekvenser. Inte minst personliga, men även på regeringsnivå. Kom i det sammanhanget att tänka på vänstermannen Kjell Höglunds låt Häxprocessen. Har feministerna nu fått sådan makt att dom börjar bränna häxor i affekt fast då manliga sådana?

  30. 24 oktober, 2017 at 23:00

    Blogginlägg av Björn Nilsson (Björnbrum) idag. Min första korta kommentar till frågan om kommunismens död

    Jag översatte stora delar av en artikel av bloggaren The Saker och publicerade den här i två delar, samt att Anders Romelsjö var vänlig och publicerade den på sin blogg (vilket utlöste en väldig massa kommentarer). Se här och här för artiklarna på Anders’ blogg.

    Frågan som The Saker ställde var om det finns någon framtid för kommunismen, eller är den möjligen död? Jag började fila på en lång kommentar, och den kanske kommer ut i etern någon gång, men i väntan på det så vill jag kort ge det här svaret:

    ‘Kommunism’ betyder två saker. Dels personer/rörelser som påstår sig arbeta för någon sorts kommunistiskt mål. Detta innebär inte att de verkligen gör det, eller att de ens har en någorlunda klar uppfattning om vad målet egentligen innebär. Namnet finns i alla fall kvar.

    Dels är ‘kommunism’ samlingsbeteckningen för ett helt samhällssystem. Att det kan uppstå beror av två förhållanden. Det ena förhållandet är negativt: det nuvarande systemet bryts sönder av en mängd kriser av olika typ och blir ohållbart. Det andra är positivt: redan med existerande teknologi och vetenskap finns möjlighet att behärska och i hög utsträckning eliminera kriserna och organisera en värld där de flesta kan leva ett hyfsat liv. Förutsättningarna för morgondagens samhälle skapas i dagens. Men denna utveckling är inte garanterad. Det kan gå överstyr för mänskligheten om dagens krisande system på något sätt överlever ett tag till.

  31. arbetarklass
    25 oktober, 2017 at 10:31

    En liten fråga bara…
    Hur kan det komma sig att kommunismen blev så populär just på 1960-talet och skapade en sådan vänstervåg som faktiskt svallvågor än idag? Lite konstigt tycker jag då 1960-talet var en tid med många reformer för förbättringar för folket. Men kanske just det gjorde att aktiviteten ökade på högre utbildningar och lärosäten vars eller lärde sig alternativa samhällsbildningar och ”nya” kommunister därmed föddes fram??

    I stort kan jag tycka att kommunismen/socialismen var 1960-talets och 1970-talets politiska ideologier. Men i mitten av 1970-talet mattades den vågen av och avlöstes av en (ny)liberal våg som fortsatte tills nutid men som nu verkar mattas av för att ersattas av en politiskt konservativ våg. Det här tycker jag visar att de politiska ideologierna är ofullständiga ensamma då de inte lyckas dominera mer än begränsad tid i demokratisk miljö.

    • 25 oktober, 2017 at 11:45

      Av stor betydelse var att Kina sågs genomgå en positiv utveckling. Kina kritiserade och fördömde brister i Sovjet. Kulturreolutionen sågs av många som en stor folklig rörelse med demokratiska förtecknen utifrån Kinas speciella situation. USA:s brutala krig i Sydostasien som skarpt kritiserades av Kina, Sovjet och övriga Östblocket bidrog. Likaså upplevda försämring på universiteten. Stimulerade till studier av marxismen-leninismen. Nödvändigt för att förstå socialismen och marxismens syn på kapitalismen- kunskapen kommer utifrån.
      Avmattning kom bl.a. tillföljd av att USA förlorade krigen och tvingades till en fredlig period. Kolonier hade gjort sig fria. I de kapitalistiska länderna upplevdes stagnation samt hög inflation. OPEC framträdde som betydelsefull aktör, med höjda oljepriser. Kapitalismen inledde en period med minskad reglering, ökadekonomisk ojämlikhet, ökad arbetslöshet och kraftigt ökad finansiell sektor.
      De objektiva förutsättningarna för en stark socialistisk rörelse finns. Media och etablerade media har till stor del lyckats utmåla socialismen som ett dåligt, hopplöst alternativ. Till detta bidrar tveklöst Sovjetunionens och Kinas övergång till kapitalismen. Jag anser att det är hög tid att kraftfullt föra fram socialistiska alternativ konkret, på ett helt annat sätt än vad som sker idag.

      Se även min kommentar till ”Är kommunismen verkligen död?” 22/10 kl 19.46 från detta inlägg Många i USA är positiva till socialism, unga även till kommunism – opinionsundersökningar

      • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
        25 oktober, 2017 at 13:37

        Svenska Yle: ”Det kinesiska kommunistpartiet avslutade sin stora partikongress med att enhälligt rösta för att Xi Jinping nya ideologi ska skrivas in under Xis eget namn. Xi blir den första kinesiska ledaren sedan Mao som får den äran under ämbetets period.” ” … lanserade han [Xi Jinping] också det nya namnet för sin ideologi: ‘Socialism med kinesiska särdrag för en ny era’.”
        Jag trodde att Marx och Lenin spelade en roll i Kina, men så verkar det inte vara.

        Du nämner: ‘… bidrar tveklöst Sovjetunionens och Kinas övergång till kapitalismen.’ Sovjetunionen har aldrig varit kapitalistiskt. Det socialistiska Sovjetunionen finns inte längre. Har inte funnits på nästan trettio år. Tyvärr.

        • 25 oktober, 2017 at 14:18

          Det fanns en kritik mot Sovjetunionen för ”socialimperialism” och ”statskapitalism” under 1980-talet.

          • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
            25 oktober, 2017 at 14:41

            Var fanns den kritiken? Jag har aldrig hört talas om denna kritik.

            Går det inte emot det vad Jan Nybondas nämner? Han menar – om jag inte misstaget mig – att om Sovjetunionen hade genomfört samma ekonomiska reformer som Kina har gjort och gör så hade Sovjetunionen ‘inte kollapsat’.
            Ni kan inte båda äta upp kakan och ha den kvar!

            Hur definierar du socialimperialism och statskapitalism?

            • 25 oktober, 2017 at 16:19

              Det fanns en hel gren av litteratur som från en vänsterståndpunkt kritiserade Sovjet. Det var 1960-70-talets marxist-leninister (oegentligt kallade ‘maoister’) som diskuterade olika problem i samband med Sovjets utveckling och var hårda i sina omdömen. Kända i Sverige var Nils Holmberg och Bo Gustafsson (riksdagsman respektive ekonom-historiker) som skrev en del intressanta saker. Holmberg var veteran från Kominternperioden, hade varit i Sovjet, och bör ha kunnat sina saker när han skrev om omvandlingen som Chrustjov startade, och som kineserna tidigt pekade ut som kapitalistisk och på väg mot fascism. Gustafsson hade kläm på de ‘reformer’ som genomfördes i ekonomin i en del socialistiska stater. På 60-talet var de två med och grundade KFML som hann bli SKP innan den radikala vågen ebbade ut en bit in på 80-talet.

              • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                25 oktober, 2017 at 17:48

                Vilken tillfällighet! Kina bröt 1960 de diplomatiska förbindelserna med Sovjetunionen. Kan detta spela en roll om hur Holmberg och Gustafsson tyckte och tänkte om Sovjetunionen? För de var båda – precis som de flesta ur maoistvänstern – trogna Mao. All kritik skulle tillfalla Sovjetunionen. Även om den kunde vara felaktig.
                Jag har också varit i Sovjetunionen, precis som flera andra av mina kamrater och sett verkligheten från mina egna ögon.
                Maoistvänstern – dåvarande SKP – och KFML och senare KPMLr har alltid varit lika kritiska till Sovjetunionen som vilken annan högerpolitiker som helst.
                Denna nuvarande maoistvänster som bockar och bugar sig för Putin, en Putin som flirtar med Rysslands fascister och nazister! Och några av er vill göra detsamma med Sveriges fascister. Myrdal skriver i Nya Tider och har en mycket konstig rasistisk syn om tiggare. Vad skulle Holmberg, Gustafsson och kineserna sagt om detta?
                Varför tror ni att det sovjetiska kommunistpartiet avsatte Chrustjov? Jo, för de ansåg att han – precis som Gorbatjov – gick för ifrån den kommunistiska ideologin.

                På 70- 80- talet ville jag ha Sovjetunionens syn på sig själva och omvärlden. Men den kunde jag inte få på biblioteket, bokhandeln eller hos det dåvarande då maoistvänliga SKP. Kritiken som fördes var enorm. Så enorm att jag mådde illa, och tyckte att det var något som inte stämde med den antisovjetiska kampanj som kampanjerades av högern, dåvarande SKP och KPMLr. Så jag sökte mig till APK. Och det är jag glad för.
                Socialismen borde stå för sanningen, och som socialister bör man inte baktala något socialistiskt land. Berättigad kritik, ja. Men inte föra en antisovjetisk kampanj.

                • 25 oktober, 2017 at 18:07

                  Stor skillnad mellan Kinas och högerns kritik. Lämpligt att alla i SKP är väl insatta i denna debatt. Den blev tydlig 1963 i den stora polemiken om de kommunistiska partiernas allmänna linje.

                  • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                    26 oktober, 2017 at 08:52

                    Det var ingen alls skillnad mellan Kinas och högers kritik.
                    Till saken är att det ingen som sökte upp mig eller jag träffade en bekant som var medlem i APK. Jag kände inte en enda människa i APK innan jag sökte upp dom – inte tvärtom.
                    Jag hade tröttnat på vänsterpartiets flum och velighet och såg mig om för ett annat parti. Det första jag gjorde var att gå till biblioteket och läsa om vad som sades om partierna. Det var många böcker – mycket Myrdal och en hel del Gustafsson och Holmberg – som jag till en början läste. Men tröttade snabbt på den här ständiga antisovjetiska – som var värre än vad ryssofobin är idag – propagandan. Absolut inget positivt. Men kritiken till Kina var obefintlig. I många fall var kritiken av Sovjetunion som kom från Kina identisk med den kritik som framfördes av maoistvänstern.
                    Myrdal skrev att han kunde lyssna på de mest hemskaste antisemitiska historierna vid frukostbordet i Sovjetunionen än han kunde höra i från Bromma. Kan Myrdal så pass bra ryska att han kunde förstå vad historierna? Och kunde Holmberg och Gustafsson så pass väl ryska att de kunde uttala sig i frågan?

                    • 26 oktober, 2017 at 09:03

                      Jo det är mycket stor skillnad. Märkligt och illa att du som mångårig medlem i SKP inte känner till denna mycket viktiga ideologiska debatt. Med större lyhörd inom Sovjets ledning för bl.a denna kritik av klasskillnader i Sovjet, uppkomsten av borgerliga tendenser inom ledning på 1960-talet hade kanske sådant bekämpats och Sovjets upplösning och övergången till kapitalism i Ryssland och andra delrepubliker kunnat förhandras.Kanske borde ta upp detta i en separat artikel.

                    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                      26 oktober, 2017 at 12:25

                      Var har du läst att det skulle vara en uppkomst av borgerliga tendenser i den sovjetiska ledningen och att ingen debatt om klasskillnader inte fanns i samhället?
                      Mycket märkligt och illa om du inte har tagit del av andra uppgifter än de som kom från det dåvarande SKP.
                      Har du läst ‘Ryssland av idag’ av den amerikanska författaren John Gunther, en bok som utkom 1958. Det är en sorts rese skildring men han tar även upp vardagens problematik för den vanliga sovjetiska människan. Men jag har även läst andra senare böcker, böcker från APK.s förlag och andra förlag från vänstern som tar upp samma ämne, Och som sagt, Myrdals och maoistvänsterns publikationer.
                      Jag tycker att Kina borde ha varit mer lyhörd för de sovjetiska ledarnas åsikter i vissa frågor.
                      Märkligt. Ni kritiserar och hävdar uppkomsten av borgerliga tendenser i Sovjetunionen, men när borgerliga tendenser började dyka upp i Kina så negligerar ni det hela. Fackföreningar ör förbjudna. Arbetare blir inlåsta. Landsbygden är fortfarande outvecklad med dåliga bostäder och vägar.
                      Kineserna borde ju i så fall om du har rätt ha lärt sig något av Sovjetunionens borgerliga ledning och inte ha gått den borgerliga vägen mot kapitalismen.
                      Visst fanns det misstag och korruption i det sovjetiska kommunistiska partiet. Individuella brott, vilket inte kan härleda från någon uppkomst av borgerliga tendenser i partiets planer om framtiden, de sk fem-årsplanerna. Sedan fanns det en sorts slentrian i det sovjetiska samhället – en tro att någon annan tar itu med problemen.
                      Den sovjetiska ledningen insåg att den väpnade kapprustningen enbart kunde leda till ett kärnvapenkrig. Det var därför de närmade sig väst för att samtala – inte för att ta upp borgerliga tendenser. Enligt ett gammalt ordspråk så måste man prata med fienden för att sluta fred. Men Kennedy tog hela armen och motsatte sig fred. Därav kubakrisen.
                      Om den sovjetiska ledningen hade antagit borgerliga tendenser hade de inte reagerat när andra länder i öst hade antagit borgerliga tendenser. Men detta gjorde de.
                      Fundera på varför en sådan som ‘The Saker’ som är uttalad antikommunist skulle arbeta för att kasta omkull kommunismen i Sovjetunionen om denna ledning var borgerlig.
                      Du måste precisera var någonstans dessa borgerliga tendenserna har funnits bland ledningen, och att det inte funnits någon debatt om arbetarklasskillnader i Sovjetunionen. En källa, tack! Och då menar jag inte från maoistvänstern. Det räcker om du anger en någon annan källa.
                      Du vet nog inte vad staten menas i kommunistiska sammanhang. I ett kapitalistiskt samhälle har vi blivit itutade att staten är folket, men så är det inte.
                      Läs på Wikipedia vad statskapitalism menas, ta även del av Lenins skrifter om detta.
                      Kan du förklara för mig vari den stora skillnaden var när en högerpolitiker sa en sak om Sovjetunionen och en ur dåvarande SKP upprepar ungefär samma anklagelser?

                    • 26 oktober, 2017 at 13:13

                      Diskussionen om generallinjen för den kommunistiska rörelsen mellan Kina och Sovjet i början 1960-talet hade en avgörande betydelse för vad som sedan skett.
                      Borde vara basal läsning för alla i SKP.
                      kanske får samla mig till en artikel längre fram. Kinas kritik utgick från marxismen-leninismen. För den som läste Peking Review varje vecka, vilket jag gjorde, var Kinas ändrade kurs tydlig 1978-79.

      • arbetarklass
        25 oktober, 2017 at 15:21

        Tack, intressant sammanfattning. Det behövs sådana för att inte drunkna i detaljer. Alla, och kanske särskilt de inom arbetarklassen är ju inte statsvetare.

Comments are closed.