13 svar till “Anti-imperialistiskt Forum. Del 10: EU-imperialismen”

1. Tack, jag lyssnade på föredraget och fick en inblick i hur det fungerar. Lättlyssnad talare tycker jag och t.o.m. jag kunde hänga med. Jag tror en gryende nationalism kan stävja imperialismen. Det är bl.a. det som västvärldens politiker och kapitalister är så skraja för. Vänstern fattar nada och lever i sin ingrodda tro på stora gemensamma lösningar för det är ju på kollektivet som kommunismen skall byggas.

   • Roligt att du uppskattade föredraget av Ulf Karlström. Han är mycket kunnig inom flera områden, mycket beläst och är en bra föredragshållare och skribent.

     Vi hade tänkt skriva en ny version av Göran Palms bok ”Indoktrineringen i Sverige” som kom ut 1968, men har inte mäktat med detta.

     Det ena motsäger inte det andra. Strävan efter nationellt oberoende visavi imperialism är idag positivt. Syriens kamp för detta, vilket har stöd i FN-resolution är ett exempel också för andra. Liksom Moldaviens Presidenten: Moldavien vill gå en oberoende väg – föredöme för oss?

2. Del 6, Rysslands utrikespolitik, avklarad. Mycket väl använda tjugofem minuter tycker jag. Även den här föredragshållaren lätt att lyssna till. Vet inte varför de i publiken ville ha högre ljud bara, därför det bara ekar istället. Men jag hörde allt ändå. En känsla är att Ryssland är en politisk jätte men samtidigt en ekonomisk dvärg om man nu inte räknar med naturtillgångarna. Men hellre det än tvärt om. Ryssland har ju varit bra på schack och det geopolitiska schackspelet bekräftar det. Väst placerar sina pjäser runt Ryssland men de kan inte göra schack matt. Ryssland är hela tiden med i spelet. En underdog som sätter västländerna i respekt. Ränkspel och fula tricks tycks inte hjälpa att övervinna Ryssland. Än så länge är vi knutna till väst och USA, men vem vet, det kanske kommer en dag då låne-ekonomin kollapsar i väst, dollarn upphör som världsvaluta och västländerna tvingas närma sig Asien och Ryssland till en handel på lika villkor?

   • Vore väl bra om EU-länder seriöst ser på Rysslands politik. Varför inte seriöst samarbeta för frihandel och mot USA:s handelskrigs med sanktioner. EU kan slopa sitt stöd till USA:s sanktionspolitik mot Ryssland som skadar företag i Europa.

     • Vore ännu bättre om Putin kunde sluta straffa de vanliga ryska medborgarna genom importsanktionerna av livsmedel. Det hat inte bara lett till högre priser och färre och sämre varor utan även till högre vinster för de av Putins oligarker som har företag inom livsmedelsindustrin.

       • Starten var de olagliga sanktionerna av flera länder mot Ryssland, vilket skadade europeiska företag. På USA:s begäran. Ryssland svarade med dessa sanktioner som inte är lika drabbande.

         • EUs o USAs sanktioner riktas i 1a hand mot oligarker o andra som medverkade i den folkrättsvidriga inventeringen av Krym. Putins importsanktioner drabbar i 1a hand vanliga ryssar men gynnar hans oligarker

           • Hur vet du det? Den stora folkrättsvidriga händelsen 2014 i Ukraina var den fascistinfluerade Väststödda statskuppen mot folkvald president, dagen efter det att denne gått med på kompromiss med oppositionen. Den fredliga defensiva annekteringen av Krim med stort folkligt stöd var inte förenlig med folkrätt, lika litet som etableringen av Kosovo, krigen i Irak,Libyen,Afghanistan och Syrien.

             Hur definierar du oligarker och skiljer dem från företagsledare. Jag noterar att du inte anför något stöd för dina åsikter. Mina påståenden ovan har jag redogjort för i många bloggartiklar, rikliga med referenser och fakta.

             • Ett minskat utbud av varor ledervid oförändrad efterfrågantill högre priser. Minskad konkurrens från utlandet gör att inhemska producenter kan ta ut högre vinster. Det leder även till en omfördelning av inkomster från arbetstagare till kapitalägare. Det borde vara uppenbart för en som säger sig vara ”vänster” att en sådan politik gynnar oligarkerna.

               Mer om detta hittar du på Thomas Piketty blog och den sida där ha projekt World Inequality Database finns presenterad. Här om Det kleptokratiska Ryssland från Piketty blogg:

               “But while China has succeeded in conserving a degree of control on capital outflows and private accumulation, the characteristic of Putin’s Russia is an unbounded drift into kleptocracy. Between 1993 and 2018, Russia had massive trade surpluses: approximately 10% of GDP per annum on average for 25 years, or a total in the rage of 250% of GDP (two and a half years of national production). In principle that should have enabled the accumulation of the equivalent in financial reserves. This is almost the size of the sovereign public fund accumulated by Norway under the watchful gaze of the voters. The official Russian reserves are ten times lower – barely 25% of GDP.”

               Källa: http://piketty.blog.lemonde.fr/2018/04/10/capital-in-russia/

               • Ja, det finns säkert mycket att utveckla inom den ryska ekonomin. Illegala sanktioner underlättar inte.

       • Hej Knut
         Du har tyvärr fel där. Putins agerande är helt korrekt därför behovet sätter igång viljan att göra produkter själva. Folk får anledning att arbeta. Att dela upp världen i ekonomier som konsumerar och ekonomier som producerar gör bara imperialismen värre. Egenförsörjning ger självkänsla och tillväxt. Varje trädgårdsodlare förstår precis vad jag menar. Men du kanske våndas Ryssland och istället vill förtrycka det här landet med så stora inneboende resurser. Vi ser på Kina vad som kan åstadkommas bara de rätta verktygen finns. Misstag finns men i sådana jättelika förändringar kan inte allt bli perfekt. Man får se till helheten.

         Knut, problemet finns inte i Ryssland. Problemet finns istället i Venezuela, också ett land rikt på naturtillgångar som missbrukats för att bidragsförsörja folket istället för att få dem att arbeta upp en välfärd. Lös det problemet istället är du snäll.

3. Nu Del 5 och tolv minuters folkrättsfrågor, det som rör FN och säkerhetsrådet. Det här måste man ha inblick i för att förstå ländernas våldsanvändning annars blir man vilse förstår jag nu. Sympatisk talarröst också. Det går absolut hem hos mig och förmodligen de flesta. För att lyssna på agitatorn däremot måste man dela åsikter annars blir det lätt en provokation något som dessbättre var svårt att uppleva här. Observera man måste inte vara kommunist för att lyssna på den här serien för det är inte det saken handlar om. Det handlar istället om imperialismen och hur den kan motverkas. Är man däremot anhängare av USA:s dominans i världen kan det däremot bli svårare att lyssna men någon sådan anhängare är jag inte heller. Jag förstår nu den här bloggen håller på regimen Assad i Syrien för att motverka att imperialismen stärker sitt inflytande i Syrien och där är då istället Ryssland som är motkraften.

4. Del 4 Vad händer i Latinamerika? Eva Björklund, Svensk-Kubanska Föreningen

   Ja, det var mycket på åtta minuter. Hängde väl inte riktigt med på allt där. Men klart är att situationen är annorlunda än för tio år sedan då jag betraktade Latinamerika som vägledande för socialismen och mycket gick i den riktningen då. Mest minns jag Evo Morales som fick landsbygdens människor med sig i något som jag då uppfattade som raka spåret mot socialism. Men kanske den boliviariska revolutionen i Venezuela med Hugo Chaves i spetsen var viktigare? Hur som helst verkar det här gå mot historia idag och imperialismen återtar greppet möjligen med sina lister och knep. Om den socialistiska omdaningen varit mer framgångsrik borde det varit svårare för USA tycket jag. Jag skyller inte allt på USA, de inser förstås sina möjligheter och att inte ta dem tillvara skulle ju vara ett brott mot imperialismen. Att äta eller ätas den lagen gäller både i naturen och i kapitalismen. Det ser nu ut som ännu ett paradigmskifte i Latinamerika och det återstår och se hur det blir.

   Jag såg filmen från Youtube och där ställs en fråga.
   ”Beror den minskade användningen av begreppet ”imperialism” i Sverige på en ökad acceptans för brutala USA:s krig i Mellanöstern, förnekandet av statskuppen i Kiev, demoniseringen av Ryssland, ökad acceptans av NATO, och etablerade massmedias anpassning till USA-imperialismens och information/propaganda från bland annat Hollywood?”

   Jag tror den minskade användningen av begreppet ”imperialism” beror på att Sverige inte längre står på egna ben utan istället är mer eller mindre helt uppknutet till Europeiskt samarbete och internationella avtal, mest handelsavtal, på västsidan så klart. Partnerskap med NATO är också ett exempel på ett sådant avtal. Massinvandringen för att hjälpa till att ta hand om problemen som imperialismen skapar i Mellanöstern är ett annat liknande åtagande. Med sådana förbindelser är det inte längre så lätt att kritisera, det skulle vara som att börja såga på den gren man sitter på. Men för att få folk att sluta upp bakom det här måste man då skaffa fram en annan fiende som kan skapa solidaritet och göra makten legitim och vad är då lämpligare än Ryssland som sedan länge fått utgöra en skräck som nationens förintelse och uppgå i Sovjet eller något tsardöme. Det riktigt tråkiga är bara att det tycks finnas konsensus bland ALLA riksdagspartier att det ska vara just på det här sättet. Så det är nog bara på bloggar likt den här som imperialismen kan uppmärksammas och anti-imperialismen spridas. Som jag förstår är det just nu Asiens länder som hoppet står.