SvT:s program ”Toppmötet” har fått mycket kritik bl.a. här, men även av riksdagsmän i Expressen och i Dala-Demokraten. Förre moderatledaren Reinfeldt intervjuar fyra politiker, varav minst 3 är misstänkta krigsförbrytare (Condoleezza Rice, Tony Blair och Fog Rasmussen). I första programmet fanns inte tillstymmelsen av kritik från Reinfeldt mot Rice, som hyllade USA:s krig i Irak som skedde mot FN-stadgan och orsakade minst 600 000 dödsfall. Igår kväll intervjuades Fogh Rasmussen. Fogh Rasmussen säger i trailern till programmet ungefär att ”Då USA lämnar kommer barbarerna in”. Folket i många länder som varit offer för USA:s krig i Mellanöstern torde som regel instämma i motsatsen.
* I yttrandefrihetens namn bör även starkt misstänkta krigsförbrytare och anhängare av brutala krig få komma till tals – men inte oemotsagda, inte minst i SvT som ska vara ”objektiv” enligt sin instruktioner, och i ett land vars regering säger sig slå vakt om folkrätt och FN-stadga.

Han vill uttryckligen ha USA som världspolis. Bäste läsare – varför inte läsa den uppdaterade skriften

”USA som världspolis”

med över 200 referenser. Endast 50 kr, eller 25 kr som pdf-fil. Läs i höger spalt och beställ!

Fogh Rasmussen var en av USA:s främsta allierade under Irakkriget där dansk militär deltog 2004–2007. Mellan 2009 och 2014 var han generalsekreterare för Nato. NATO gjorde en stor insats i Afghanistan som här behandlades nyligen Krig i Afghanistan är inte i vårt intresse, och i Libyen. Nedan fokuseras Libyen.

Först några ord om Irak-kriget där enligt TV 300.000-400.000 dog i Irak, medan andra källor anger 600.000 – 1.000.000 dödade. Rasmussen anser att kriget mot Irak var riktigt då Irak ej skulle ha fullgjort sina åliggande enligt de stenhårda FN-resolutionerna. Detta stämmer inte alls. Han behövde inte presentera några belägg för detta. Kriget var ett stort, brutalt brott mot folkrätten. Många, förutom mig, anser att Bush och Blair är starkt misstänkta krigsförbrytare.
Utrikesminister Madeleine Albright sa om sanktionerna mot Irak”En halv miljon döda irakiska barn – ett pris värt att betala”Madeleine Albright som USA:s FN-ambassadör 1996. Då hon intervjuades i programmet ”60 Minutes” 12 maj 1996 om det embargo USA drev mot Irak, frågade journalisten och författaren Lesley Stahl:” Vi har hört att en halv miljon barn har dött. Jag menar att det är fler barn än som dog i Hiroshima. Är det värt priset?” Albright svarade ”Jag tycker att valet är mycket svårt, men priset – vi tycker att det är värt priset.” Hon kritiserade senare Stahl’s inslag som ett bidrag till irakiskt propaganda och sa att hon fått en ”laddad fråga”.

Rasmussen ansåg att krigen i Irak, Afghanistan och Libyen var militärt lyckade. Problemet var att man inte hade någon politisk plan sa Rasmussen. Gräsligt cyniskt i sig – men han torde ha fel. Planen har nog ha ett svagt lättkontrollerat styre, marionetter som i Irak, Afghanistan (importerade ledare från USA) och i Tripolis.
Att länderna slogs sönder och hundratusentals oskyldiga dödades tycks inte bekymra. Samma inhumana typ som Rice – och nog Reinfeldt, som på intet sätt riktade kritik mot detta synsätt.

I demokratiska val väljer vi ledare som inte respekterat FN-stadga och folkrätt – varför?

* Terroristbekämparen Putin demoniseras i vanlig ordning. Statskuppen i Ukraina som medförde Rysslands stöd till Krims beslut om återanslutning efter folkomröstning nämns inte – förstås. Icke oväntat är Rasmussen rådgivare åt Poroshenko, som låtit nazismen stärkas och inte fullgör åliggandena enligt Minsk 2-

* Kom ihåg att Stoltenberg vid en nyårsintervju säger att Ryssland inte är något aktuellt hot mot NATO. ”Russia is a state, Russia is our neighbour, Russia does not pose any immediate threat against any NATO ally. We strive for a more constructive relationship with Russia. Russia is there to stay. And we try to de-escalate, we work for dialogue and de-escalation of all the tensions. [Islamic State] is completely different. That’s a criminal organization.” Stoltenberg intervjuas i DPA.
Detta kan diskuteras, men jag skulle ha det i minnet om jag kunde se programmet – och om jag var försvarsminister i Sverige.

Något om NATO:s insatser i Libyen.
Libyen är en konstgjord stat liksom en stor del av staterna Mellanöstern och Afrika, konstruerad i den koloniala eran första världskriget av Italien. Det styrs genom konsensus bland många stammar. Gaddafi valdes i en lång process med röstning av stamäldste.
Och vi vet också att Libyen före 2011 hade Afrikas högsta levnadsstandard, fri utbildning och sjukvård och trots ökenklimatet en förhållandevis hög grad av självförsörjning av livsmedel samt en självständig utrikespolitik

Libyens roll hade en viktig roll i tillkomsten av Afrikanska unionen (AU).. Detta inkluderade investering på flera miljarder petrodollar i industriell utveckling över kontinenten, skapandet av en afrikansk kommunikationssatellit, och massiva ekonomiska bidrag till Afrikanska utvecklingsbanken och Afrikanska valutafonden – institutioner som utformats speciellt för att utmana hegemonin hos starkt USA-beroende Internationella valutafonden och Världsbanken. Gaddafi ville använda libyska oljepengar för att hjälpa Afrika industrialisera och ändra på dess roll den globala ekonomin som en leverantör av billiga råvaror.

Samtidigt växte Kinas investeringar i Afrika från 6 miljarder dollar 1999 till 90 miljarder tio år senare, vilket försköt USA som kontinentens största handelspartner. USA såg behov av ökad militär närvaro i Afrika. Och Gaddafi motsatte sig USA:s satsning på allt fler militärbaser i Afrika.

Under 2011 när Gaddafi efter många år vägrade att lämna över som ledare i Afrikas rikaste Libyen efter ännu obevisade påståenden från USA om övergrepp mot civilbefolkningen, lyckades USA få igenom en resolution i FN:s säkerhetsråd om en flygförbudszon, som överträddes mycket kraftigt av NATO. Svenska Jas Gripen rekognoserade 25 procent av bombmålen, som slog ut stora delar av Libyens infrastruktur. Enligt resolutionen skulle civilbefolkningen skyddas från påstådda inhumana, icke belagda insatser av Libyens regering, men NATO:s bomber medförde att tiotusentals dödades -dvs. motsatsen.
* Hillary Clinton jublade när Gaddafi dödades- ”We came, we saw, he died”. Hon sammanfattade den ”fria demokratiska” världens brutala folkmord i Libyen.
* Globalresearch ger belägg för att den USA-stödda oppositionen som störtade Gadaffi till stor del bestod av al-Qaida.
Global Research 10/6 2014

Detta var enligt doktrinen R2P ”Responsibility to Protect”, som användes för en så kallad ”humanitär intervention”. Det är samma doktrin som USA & Co velat tillämpa i Syrien, men som Ryssland och Kina stoppat till gagn för världsfreden och respekt för FN-stadgan och FN.

”Responsibility to Protect”(R2P)-doktrinen hävdar att vissa brott mot mänskliga rättigheter eller säkerhet är så allvarliga att de överskrider folkrätten och FN-stadgan. Detta synsätt stöds inte av en majoritet av världens stater och är inte förenligt med FN-stadgan. (Rwanda-fallet och liknande kan kanske vara ett undantag, efter beslut av säkerhetsrådet i så fall).

De flesta utlänningar har flytt Benghazi sedan den amerikanske ambassadören mördades i amerikanska konsulatet av milismän i september 2012.

Böckerna ”Sloughing towards Sirte: NATO’S war on Libya and Africa av professor Maximilian Forte och ”Libyens geopolitik” av professor Ola Tunander ger värdefull information om krigets bakgrund och demolerar de uppgivna motiveringarna för kriget. Forte visar att det inte fanns ”massvåldtäkter” begångna av ”Kaddafis styrkor” – som påståtts av Susan Rice och Hillary Clinton men senare vederlagts av Amnesty International, FN och även av USA:s armé. När Nato invasionen började bombade med franska jetplan fanns en liten styrka från Libyens armé utanför Benghazi, inte alls tillräckligt för att genomföra ett ”folkmord” som hävdats.

Bilden av massakrerade fredliga demonstranter i Benghazi i början av 2011 är helt felaktig skriver Forte. I själva verket ”brände rebeller polisstationer, bröt sig in i säkerhetstjänstens byggnader, attackerade regeringsbyggnader från början” medan myndigheterna svarade med ”tårgas, vattenkanoner och gummikulor Först när rebellerna hade intog Benghazis militärförläggningar, plundra dess vapen, och börja använda dem mot regeringsstyrkor så började dessa att agera.

Trots medierapporter fanns inga tecken på bombräder mot demonstranter, vilket även förre försvarsministern Robert Gates medgav. De libyska regeringsstyrkorna hade inte utfört massakrer mot civilbefolkningen. Man förvrängde Kadaffis erbjudande om amnesti för dem som la ned vapnen.

Vid valet i juli 2012 deltog färre än hälften av de röstberättigade.
Kandidatur till valet var förhindrad för: arbetare (ett professionellt yrke krävdes), alla som någonsin arbetat på i någon nivå av regeringen mellan 1969 och 2011 (om de inte kunde visa ”tidigt och tydligt” stöd för upproret), alla som bedrivit studier av Gaddafis gröna bok, och alla som fått någon ekonomisk fördel av Gaddafi. En advokat noterade att dessa restriktioner diskvalificerade tre fjärdedelar av den libyska befolkningen från deltagande. Andra nya lagar förbjöd spridning av ”nyhetsinslag rykten eller propaganda” som kan ”orsaka skada för staten”, med straff på upp till livstids fängelse, och fängelse för den som sprider information som ”kan försvaga medborgarnas moral” eller för den som ”angriper 17 februari revolutionen, islam eller staten och dess institutioner”.

Dominerande massmedia och även många i vänstern menar att USA:s krigspolitik i t.ex. Irak och Libyen varit ett fiasko. Kanske är det tvärtom. Det kaos uppstått gör det lättare för USA att spela ut olika grupper mot varandra (ofta i det fördolda via CIA) och tillvara sina intressen. Varför tro att USA vill ha ordning, demokrati och stabilitet? Ibland är kaos bättre! Att söndra och härska… Och USA:s inflytande är nu mycket större i Irak än i Libyen av allt att döma än innan krigen började

Ledarskribenten Gunnar Jonsson skrev i DN i april 2013 i ledaren ”Vapenbasaren en tummelplats för extremister” att ”Centralmakten är svag och ”ordningen” upprätthålls av lokala miliser som gör som de vill, trots att de mest består av före detta rebellsoldater som får lön ur den välfyllda statskassan. . Han skriver ändå ””Natos ingripande mot Gaddafi var nödvändigt”

Vems intressen företräder DN:s etablerade ledarskribent då han skriver”Natos ingripande mot Gaddafi var nödvändigt”?. Varför ska Sverige närma sig krigsorganisationen NATO som banade vägen för kaoset i Libyen? Och är kaoset i Libyen och Irak samt USA:s insatser för att destabilisera Syrien en medveten sträva efter att via kaos få inflytande? Är det en alltför cynisk tanke?

Hur ser det ut i Libyen?
* Landet är sönderslaget, kaos råder och levnadsstandarden har sjunkit rejält.
* ISIS har fått ett fästa i landet
* Vapen och rebeller/terrorister har under åren rekryterats från Libyen till Syrien.
* I Tripoli i västra Libyen finns den ”regering” som stöds av USA. Premiärminister Fayez al-Serraj leder denna löst sammansatta organisation. USA har satsat stort på att stärka denna grupp via CIA.
* General Haftar behärskar Libyens oljerika område i östra Libyen liksom storstaden Beghazi. Han kontrollerar landets mest tätbefolkade områden. Han har besökt Moskva två gånger det senaste halvåret och förhandlat med både Rysslands försvarsminister och utrikesminister.

Svenska regeringen vill ha maximalt samarbete med den brutala krigsorganisationen NATO.

Försvarsminister Hultqvists och övriga regeringens enögdhet i NATO-frågan är skrämmande och utsätter Sverige för ökad krigsrisk. Antingen har man ingen aning om vad NATO är, eller så accepterar regeringen NATO:s väldiga överträdelser av närmast FN-resolutionerna om Afghanistan, Libyen och Syrien, som banat vägen för:
* förstörelsen av dessa länder;
* framväxten av ISIS och andra terroristgrupper;
* flyktingvågen till Sverige.

D.v.s. Sveriges regering accepterar krig i strid med FN-stadgan. Regeringens tal om att Sverige ska vara alliansfritt är alltmer en chimär, falskhet.
USA:s illegala krig detta millennium i Afghanistan, Irak, Syrien och Libyen bedöms ha orsakat 1-2 miljoner döda, fler skadade och miljontals flyktingar samt banat vägen för ISIS och liknande grupper enligt även Obama (DN 13/5) och Biden (Harvard 2/10 2014). Rysslands legala utlandskrig har kanske dödat flera tusen människor i Syrien, och med sannolikt många terrorister i ISIS, al-Qaida och liknande organisationer.
Hur väljer regeringen? Vilka värderingar finns?

Om man vill få trovärdighet och nödvändigtvis måste ha militärövningar med NATO – varför inte ha dem också med Ryssland? Varannan gång?

Förstår man inte som till och med tidigare ledande amerikanske konservativa politiker som Kissinger och Brzezinski att Rysslands införlivande av Krim efter befolkningens önskemål är en defensiv åtgärd efter statskuppen och efter anläggandet av militära baser (vissa kärnvapenbestyckade) runt Ryssland? Vad säger man om att USA ska stationera 20 moderna kärnvapen i Tyskland som inte haft kärnvapen på mer än 5 år.

APPENDIX.

Rysslands utlandskrig.
– 2008 Georgien. FN:s utredningsteam fastslog ”De öppna fientligheterna började med en storskalig georgisk militär operation”.
Sovjetunionen
– 1956 Ungern-upproret slås ned
– 1968 intervention i Tjeckoslovakien
– 1979-88 Sovjetunionen invaderar Afghanistan och drar sig tillbaka

* Jag har personligen deltagit i protester mot Sovjetunionens intervention i Tjeckoslovakien, i Afghanistan och i olika protester i USA:s krig i Sydostasien, i Afghanistan, Irak och Syrien.

Några av USA:s krigshandlingar.
Europa
– 1995: NATO startar flygbombningar i Jugoslavien; serbiska ställningar i Bosnien
– 1999: NATO flygbombar f.a. nuvarande Serbien massivt. USA driver igenom Kosovos självständighet och skapade sin största militärbas, Camp Bondsteel, i Europa.
– År 2014. Efter långvarig intervention via NED genomförs USA-stödd statskupp i Ukraina.

Mellersta Östern
– 1953: Iran. Mossadeqregeringen störtas genom en militärkupp organiserad av USA och Storbritannien. Den diktatoriska shahregimen styr sedan på USA:s mandat i nästan 30 år.
– 1956-: Första av flera krig mot Palestina/Gaza, andra länder, där USA beväpnar och stödjer Israel.
– 1980-88: Stort krig mellan Irak och Iran där USA & Co levererar vapen till Irak
– 1986: Libyen. USA flygbombar Libyens huvudstad Tripoli
– 1988: USA-fartyg skjuter ned iransk passagerarflygplan med pilgrimer (290 döda)
– 1991: Första Irakkriget
– 1993-: Omfattande sanktioner mot Irak, som slår hårt mot civilbefolkningen
– 2003:Andra Irakkriget, sedan Bush proklamerat USA:s rätt att militärt intervenera i av USA utsedda ”skurkstater” som Iran, Irak och Nordkorea, Kuba, Syrien och Libyen.
– 2011-: Intervention i Syrien via ombud och stöd till syriska terrorister/rebeller
Asien
– 1950: Korea. USA saboterar återförening av Korea, och stödjer bildandet av fascistregim i Sydkorea. Efter skärmytslingar inleds Koreakriget med miljoner dödade.
– 1957-75: USA-initierade krig i Vietnam, Laos och Kambodja med miljontals döda.
– 1979-88: Sovjet invaderar Afghanistan, och USA bygger upp al-Qaida.
– 2001-: USA anfaller Afghanistan i ett fortfarande pågående krig.

Afrika
– 1993: Somalia. USA invaderar ”av humanitära skäl” och det slutar med massaker på ovillig civilbefolkning och ett antal invaderande soldaters död. Förödmjukande fiasko för USA.
– 1998: Sudan, Bombningar av ”strategiska mål” i Sudan visar sig vara fabriker för tillverkning av läkemedel.
– 2006: Somalia. USA övertalar och finansierar Etiopiens invasion av Somalia, varvid fredsavtal ersätts av krig och kaos.
– 2011: Libyen anfalls av NATO och med stöd av inhemsk opposition störtas Gaddafi. .

Latinamerika
– 1954: Den vänsterliberala Arbenezregeringen i Guatemala störtas av en USA-stödd kupp.
– 1961-2014: Kuba. USA utrustar en anfallsstyrka, som besegras i Grisbukten. Upprepade försök och illegal ekonomisk krigföring samt många mordförsök på Fidel Castro sker.
1973: Uruguay. USA-stödd militärkupp för som del i CIA:s ”Återgång” (till högerstyre).
– 1973: Chile. USA stöder aktivt militärjuntans kupp av den folkvalda Allenderegeringen
– 1981: Nicaragua. USA bygger upp Contras militära styrka i Honduras. 1982 sker det första stora Contrasangreppet inne i Nicaragua
– 1983: Grenada. USA invaderar och störtar den demokratiska Bishopregeringen.
– 1989: Panama. USA invaderar landet varvid minst 4000 civila offer krävs.
– 2002: Venezuela. USA stödjer statskupp, erkänner kuppmakarna men kuppen misslyckas. Sedan upprepade mordförsök mot president Chavez.
– 2004: Haiti. Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas av USA och skickas till Afrika. En statskupp genomförs med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas/fängslas.
-2012: USA etablerar en flygbas i Columbia och ger stöd till landets högerregering.

Några USA-stödda statskupper mot demokratiskt valda regeringar efter Andra Världskriget.
Det finns inget land i världen som stött så många militärkupper mot väsentligen demokratiska regeringar som USA. Utrikespolitiskt har USA visat att landet inte är för demokrati. Man kan kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra.
-Mossadeq i Iran 1953;
-Arbenez i Guatemala 1954
-USA-stödda mordet på premiärminister Lumumba i Kongo 1960 inleder kaoset
-Sukarno i Indonesien 1965
-Allende i Chile 1973
-Sihanouk i Kambodja 1970
-USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983
-USA stödjer statskuppsförsök i Venezuela 2002 och senare.
-Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haiti av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas
-Zelaya i Honduras 2009
-Stödet till den egyptiska militärens statskupp mot Morsi 2013.
-Stödet till statskuppen i Ukraina i februari 2014
-Statskuppsförsök i Venezuela 2015.
– 1955-60: USA genomför framgångsrika politiska interventioner för att byta ut regeringar i Argentina, Vietnam, Ungern, Haiti, Japan, Chile, Irak, Laos

i Andra om: Irak, Syrien, Afghanistan, Sverige, USA, regeringen NATO,solidaritet, Ukraina, fred, Krig, Politik, ObamaFN, Krim militärer, soldater, al-Qadia, utrikespolitik FN-stadgan