Vad händer egentligen i Nicaragua – del 2

Detta är andra delen av en artikel av Kevin Zeese, Nils McCune, både medlemmar i en organisation som heter Popular Resistance, alternativ till förhärskande nyhetsförmedling. Popular ResistanceKevin Zeese är advokat från USA som deltog i Occupy-rörelsen, medan Nils McCune är en dansk arkitekt.
Denna artikel behandlar våldet och diskuterar om varför detta sker i Nicaragua som under flera år haft en bra ekonomisk utveckling.
Den första artikeln ger en politisk och ekonomisk bakgrund.

Artikeln har översatts av Eva Björklund, en av landets främsta kännare av Latinamerika.

Om våldet

Ett av de längsta avstegen från sanningen är att kalla oppositionen ”ickevålds”. Det våldsamma programmet, är kopierat på de s k Guarimbaprotesterna i Venezuela 2014 och 2017, som organiserade väpnade angrepp på regeringsbyggnader. De fick polisen att skicka ut upprorspatruller och filmade konfrontationer som publicerades på nätet som regeringsvåld mot fredliga demonstrationer.
Våld i Nicaragua
Över 60 regeringsbyggnader har bränts ner, skolor, sjukhus, vårdcentraler har angripits, 55 ambulanser har skadats, minst 112 miljoner US$ i skador på infrastruktur, småföretag har stängts ner, 200 000 har blivit arbetslösa. Förutom alla tusentals skadade har 15 studenter och 16 poliser dödats, 200 sandinister kidnappats, många av dem offentligt torterade. Oppositionens våldsamma illdåd har felrapporterats som myndighetsförtryck. Det är viktigt att försvara folks rätt att protestera, oavsett politisk uppfattning, men det är oklokt och ohederligt att bortse från att oppositionens strategi kräver och lever på våld och död.

Både inhemska och internationella nyhetsmedier lägger skulden för dödsfall och skador på ”förtrycket” utan att sätta in det i sitt sammanhang. Media bortser från oppositionens användning av molotovcocktail, granatkastare, pistoler, gevär, och när sandinistsympatisörer, polis eller förbipasserande dödas räknar media dem som offer för statlig förtryck. Oppositionens påståenden om massakrer på barn och kvinnomord har bevisats falska, liksom påståenden om polisutförd tortyr, försvinnanden och utomrättsliga avrättningar. Inget har kunnat styrkas med bevis eller i rättegång.

Det sägs finnas bevis på att polisprickskyttar dödat demonstranter, men det finns ingen logisk förklaring till varför staten skulle använda prickskyttar för att öka antalet döda. Även motprotestanter har fallit offer för prickskyttar, vilka anges tillhöra en ”tredje part” med uppdrag att provocera fram destabiliserande våld. När en hel sandinistfamilj brändes till döds i Managua, citerade oppositionsmedia ett vittne som hävdade att polisen tänt eld på bostaden, trots att denna låg i ett område där oppositionens vägspärrar hindrade polisen att ta sig in.

Nicaraguas polisväsen har länge fått erkännande för sin modell för grannskapsarbete (i kontrast till den militariserade polis som är norm i de flesta centralamerikanska länder), för sin relativa frihet från korruption, och för den kvinnliga dominansen i ledande ställning. Kuppstrategin har siktat på att förstöra allmänhetens förtroende för polisen, detta genom sitt oerhörda användande av förfalskade uppgifter, som de många påståendena om mord, misshandel, tortyr och försvinnanden mellan 23 och 23 april. Flera unga personer vilkas foton bars fram i oppositionens demonstrationer som offer för polisbrutalitet, visade sig vara vi liv, och välmående.

Polisen har varit alldeles otillräcklig och oförberedd för väpnade sammandrabbningar. Flera samtidiga kvällsangrepp på offentliga byggnader och de första mordbränderna fick statsanställda att hålla vakt med vattentunnor, och ofta käppar och stenar, för att hålla angripare borta. Oppositionen blev frustrerad när den inte lyckades skapa fler poliskonflikter och började bygga vägspärrar runt om i landet och bränna ner sandinisters bostäder, till och med beskjuta och bränna sandinistfamiljer inne i ohyggliga hatbrott. Tvärt emot La Prensas version av vad som hänt har nicaraguaner klagat över bristen på polisnärvaro och på trygghet i sina grannskap, som många utsattes för våldsamma angrepp.
nicaraguapolis-jpg
Sedan maj månad ha oppositionens strategi varit att bygga väpnade barrikader runt om i landet för att stänga ner transporter och fånga folk i en fälla. Vägspärrarna som ofta byggts upp med stora gatstenar, bemannas med mellan 5 och 10 beväpnade män maskerade med snusnäsdukar eller masker. Medan mediaversionerna handlar om idealistiska unga människor som bygger barrikader, visar det sig att de flesta upprätthålls av betalda män, ofta med brottsregister. Medan regerings och polisstyrkor sålunda utestängs från stora delar av städerna intensifieras knarkhandeln och nu kontroller knarkgäng många av vägspärrarna och betalar lönerna.

Dessa vägspärrar har blivit centrum för våld, arbetare som behöver passera blir ofta bestulna, slagna, förolämpade och om de misstänks vara sandinister, bundna, avklädda, torterade och målade i vitt och blått, och ibland dödade. Det hände att skadade dog i ambulanser som stoppades av vägspärrar, och ett fall var en 10-årig flicka kidnappad och våldtagen vid vägspärren i Las Maderas. När organiserade grannar eller polisen röjer bort vägspärrarna, försvinner de väpnade grupperna för att återsamlas och bränna ner byggnader, kidnappa eller misshandla folk som hämnd. Alla dessa våldsoffer räknas av huvudfårans medier som offer för förtryck, vilket är fullständigt falskt.

Nicaraguas regering har hållit polisen borta från gatorna, för att förhindra sammanstötningar och anklagelser om förtryck. I ställer för att arrestera våldsamma protesterande, vilket säkert skulle ha givit oppositionen de döda i strid de behöver, kallade regeringen till ett Nationellt Samtal, med katolska kyrkan som medlare, där oppositionen kan lägga fram sina förslag angående mänskliga rättigheter och politiska reformer. Regeringen satte också ihop en Sannings- och Fredskommission i parlamentet och inledde en undersökningskommission.

Men med polisen borta från gatorna intensifierade oppositionen sin våldsamma kamp under maj och juni. Det ledde till att självförsvarsgrupper organiserade sig i grannskapen. Familjer som drivits bort från sina hem, unga människor som misshandlats, bestulits eller torterats, och veteraner från upproret 1979 och /eller kriget mot Contras, gick vakt runt sandinisternas högkvarter i alla städer. På många ställen byggde de vägspärrar mot oppositionens angrepp och har felaktigt i media stämplats som paramilitära grupper. I de städer som inte har sådana grannskapsorganiserade barrikader blir offren för oppositionens våld många fler.

Oppositionens har också särskilt riktat sitt våld mot Nicaraguas Studentförbund. Ett av förbundets ombud till det Nationella Samtalet kidnappades, sköts i magen och kastades i ett dike i juni, för att dö där, allt för att sabotera samtalen och straffa honom för att ha ifrågasatt April19-studenternas rätt att tala i alla nicaraguanska studenters namn.

Sedan april har fyra stora oppositionsdemonstrationer hållits för att mobilisera övre medelklassfolk i förorterna mellan Managua och Masaya. Dessa demonstrationer blev en slags överklassparad av berömdheter innefattande skönhetsdrottningar, företagsdirektörer, och oligarker, tillsammans med studenter från 19-aprilrörelsen och oppositionens moraliska högdjur.

Efter 3 månaders konflikt har ingen borgare fallit offer för våldet. Alla offer tillhör Nicaraguas folkliga klasser. Trots påståenden om hämningslöst förtryck har borgarklassen tryggt kunna delta i dagliga demonstrationer – även om den senaste heldagsdemonstrationen slutade med ett kaotiskt angrepp på folk som ockuperat mark och slagit sig ner där, intressant nog på en egendom som tillhör Piero Doen, Nicaraguas rikaste person. De nattliga väpnade angreppen har annars i allmänhet utförts av folk från fattiga områden, där flera fått två till fyra timmars minilön för varje nattligt angrepp.

Olyckligtvis finansieras de flesta av Nicaraguas människorättsorganisationer av NED och leds av MRS. De har anklagat regeringen för diktatur och folkmord under Ortegas tid som president. Internationella människorättsorganisationer, innefattande Amnesty International, har kritiserats för sina ensidiga rapporter, som inte uppger någon information från regeringen eller personer som de identifierar som sandinister.
OAS flaggor 180610
Regeringen bjöd in OAS (Interamerikanska Människorättskommission (IACHR)), ökänd för sin fiendskap mot vänsterregeringar, att utreda de våldsamma aprilhändelserna och avgöra om förtryck förekommit.
* OAS är Amerikanska Staternas Organisation med säte i Washington, även kallad USAs kolonialdepartement.

En kontroversiell skärmytsling på motorvägen utanför Jordbruksuniversitetet i Managua slutade med en 48 timmars vapenvila. IACHRs direktör Paulo Abrao besökte platsen för att uttala sitt stöd för oppositionen. IACHR brydde sig inte om oppositionens utbredda våld och rapporterade bara myndigheternas försvarsvåld. Rapporten inte bara tillbakavisades kategoriskt av Nicaraguas utrikesminister Denis Moncada som ”en förolämpning mot Nicaraguas folk”. Bara av 10 av OAS 34 medlemsländer godkände rapporten.

Under tiden sände 19Aprilrörelsen, bestående av universitetsstudenter eller före detta, en delegation till Washington och lyckades få stora delar av Nicaragua mot sig, genom att le stort mot kameran tillsammans med USAs extremhögers mest interventionsbenägna kongressledamöter, som Rep. Ileana Ros Lehtinen, Sen. Marco Rubio och Sen. Ted Cruz (alla gamla exilkubaner, ö.a.). M19-ledarna hyllade också vicepresident Mike Pence’s krigiska varning att Nicaragua står på listan över de länder som snart ska bli varse ”vad Trump-regeringen menar med frihet”. De träffade också El Salvadors ARENA-parti, ökänt för sina band till de dödsskvadroner som mördade ärkebiskopen och befrielseteologen Oscar Romero. Inom Nicaragua hade studenternas kritiska demonstrationsmassa givit upp för flera veckor sedan, och civilsamhällets stora april och majprotester hade krympt, och samma gamla nicaraguanska högerpolitiker står där med ansvaret för materiella skador och förlorade liv.

Varför Nicaragua?

Daniel Ortega vann presidentvalet 2016 för en tredje period med 72,4 procent av rösterna, och 66 procents valdeltagande. Och regeringen har inte bara infört en ekonomi där de fattiga får möjlighet att arbeta produktivt, med enastående resultat för att under 10 år kontinuerligt höja deras levnadsstandard, utan har också stått emot USA-imperialismen, och allierat sig med Kuba, Venezuela och Palestina, och höjt sin röst för Puerto Ricos rätt till självständighet och en fredlig lösning på Koreakrisen. Nicaragua är medlem i ALBA, Bolivarianska Alternativet för Latinamerika och Karibien, ett alternativ till OAS, utan varken USA eller Kanada. Landet har också allierat sig med Kina i ett kanalprojekt och med Ryssland för säkerhetsfrågor. Av alla dessa skäl vill USA installera en US-vänlig regering.

Ännu viktigare är det föredöme Nicaragua har visat med en framgångsrik social och ekonomisk modell utanför USAs maktsfär. Med 75 procent av sin energiförbrukning från förnybara källor var Nicaragua det enda land som med moralisk auktoritet gick emot Parisavtalet, för att det var för svagt (Nicaragua gick sedan med när Trump drog bort USA från avtalet, ”vi opponerade ansvarsfullt mot Parisavtalet, USA oansvarigt”.

El Salvadors FMLN-regering, har följt Nicaraguas exempel på gott styrelseskick, och nyligen stoppat gruvdrift och privatisering av vattnet. Även Honduras, denna eviga bastion för USAs makt i Centralamerika, visade tecken på vänstervridning men stoppades av den US-stödda militärkuppen 2009. Sedan dess har landet präglats av massivt förtryck mot sociala aktivister, och stal uppenbart valsegern 2017 med valfusk, och tillät sedan USA att bygga ut sina militärbaser nära Nicaraguas gräns.

2017 antog USAs representanthus enhälligt en Villkorslag för Investeringar i Nicaragua, om att lägga in sitt veto mot internationella institutioners lån från till Nicaragua. USA vill hämma Nicaraguas förmåga att bygga vägar, rusta upp sjukhus, bygga fler förnybara energianläggningar, gå över från extensiv boskapsuppfödning till integrerat boskaps – skogsbrukssystem. Det kan också betyda slutet för många populära sociala program som subventionerad el, stabila bussbiljetter, gratis läkarvård för kroniska åkommor.

USA-regeringen använde Globala Magnitskylagen för att finansiellt komma åt Nicaraguas Högsta Valdomstol, landets polisväsen, Managuas kommunstyrelse och ALBA-bolaget i Nicaragua. Det handlar naturligtvis inte om att dess funktionärer har eller inte har förtjänat en bestraffning i Nicaragua, utan om USAs regering ska ha rätten att skrämma eller tränga in nicaraguanska funktionärer i ett hörn.

Medan det sadistiska våldet fortsätter, har kuppmakarnas strategi för att störta regeringen misslyckats. Lösningen på den politiska krisen kan komma med val, och FSLN kommer troligen att vinna dem, och kunna förhindra en eventuell ny dramatisk offensiv från högeroppositionen.

Ett upp- och nervänt klasskrig.

Det är viktigt att förstå innebörden av USAs och oligarkiernas kupper i vår tid, medias roll och NGO-bedrägeriet, för det har upprepats i många länder i Latinamerika och andra delar av världen. Vi kan förvänta oss ett liknande angrepp på nyvalde Andrés Manuel López Obrador i Mexiko om han försöker genomföra de förändringar han utlovat.

USA har försökt härska över Nicaragua sedan mitten av 1800-talet. Nicaraguas välbeställda har ända sedan sandinisternas maktövertagande försökt återinsätta en USA-allierad regering. Det senaste kuppmisslyckandet innebär inte slutet på deras ansträngningar eller bolagsmedias desinformation. Att veta vad som verkligen händer och dela med sig denna information är motmedlet som ska besegra dem i Nicaragua och runt om i världen.

Regeringen har höjt det fattiga folkflertalets levnadsstandard genom att fördela välståndet. När oligarkerna och USA inte kunnat införa nyliberalismen genom val skapade de en politisk kris, stärkt med en mediakampanj för att tvinga Ortega att avgå. Kuppen misslyckas, sanningen kommer ut, och får inte falla i glömska.

Läs mer här:
USA-stödda högern i Nicaragua förkastar plan för en fredlig utveckling
Vad händer i Nicaragua? Finanselitens roll. Del 3
Vad händer i Nicaragua – del 2? Colombias roll.
Vad händer i Nicaragua? På debatt i Sverige?
USA motarbetar Nicaraguas utveckling;
Nicaragua: Förkrossande seger för Sandinisterna i kommunalvalet
Nicaragua: Sjuka barn och gravida dör på grund av den USA-stödda högeroppositionens barrikader

i Andra om: , ,, , , , ,

  7 comments for “Vad händer egentligen i Nicaragua – del 2

  1. Sven Andersson
    28 juli, 2018 at 15:28

    Som vanligt blir argumenten svart-vita när konfrontationen hårdnar. Skall jag lita på min magkänsla så kändes det oroande när jag förra året var i Nicaragua och folk viskade om vad de tyckte om Daniel Ortega. Det har jag aldrig upplevt ens när striderna stod som hårdast mellan den USA-stödda Contrasgerillan och sandinistregeringen. Finns det ingen som övervägt möjligheten att det finns en sanning i bägge beskrivningarna av Ortegas regim? Att det finns grupper med såväl USA-styrda terrorister som grupper som kämpar mot Ortegas nyliberala politik i valallians med de gamla Contras och Somoza-partierna? Artikeln nämner inte att Ortegas valresultat på 72% 2016 bygger på en allians med extremhögern
    Det är ungefär som om Lövfen går till val i allians med SD och Moderaterna och att sen skryta om ett historiskt högt valresultat för S. Och tror artikelförfattarna inte att Nicaraguas extremhöger kräver inflytande över Ortegas politik? Och i förlängningen om man protesterar mot denna politik måste man automatiskt bli deklarerad som terrorist? Upphör klasskampen bara för att en påstådd vänsterpresident lyckas sitta vid makten i 21 år?
    Debatten i Democracy Now indikerar att även vänstern protesterar mot Ortegas politik. Och när artikelförfattarna drar in El Salvadors ”vänster”-regering som argument, är det kontrarevolutionärt att påpeka att El Salvador var en av de få länder som närvarade vid invigningen av USAs ambassad i Jerusalem, att landets abortlagar är hårdast i världen, ett vanligt missfall kan ge 30 års fängelse om man misstänker att det var en abort, att El Salvadors veteraner från FMLN-gerillan tar öppet avstånd från regeringen nyliberala politik?
    Som vanligt när man skall beskriva framgångarna för den part man stöder så måste man överdriva lite. Nicaraguas och Costa Rica är verkligen föredöme i regionen när det gäller förnyelsebar energi.
    Men att påstå att 75% är förnyelsebar när 46,2% av elen fortfarande produceras med hjälp av fossila bränsle? Och när bara 60% av landsbyggden har electricitet?

  2. Sven Andersson
    28 juli, 2018 at 15:51

    Komplettering och en korrigering
    Här är debatten i Democracy Now som jag refererar till:
    https://www.democracynow.org/2018/7/18/debate_on_political_crisis_violent_deaths
    Här om FMLN:s veteraner: http://elmundo.sv/veteranos-del-frente-no-ven-al-fmln-como-opcion/
    Om Nicaraguas energiproduktion: https://www.elnuevodiario.com.ni/nacionales/384971-nicaragua-top-tres-energias-renovables/
    Jag påstod att jag var i Nicaragua förra året och det stämmer men mitt intryck av rädsla/försiktighet när man uttalar sig om Ortega är från mitt besök i februari 2018.

  3. Peter Grafström
    28 juli, 2018 at 18:25

    Usa har motivet. Självständiga nationalstater ska förtryckas tills de är förslavade.
    Medierna i hela latinamerika lär vara under total CIA kontroll. Medelklassen hjärntvättas givetvis den vägen. Det vore en enkel match för Usa att vrida hela utvecklingen i positiv riktning genom att sluta sitt ständiga sabotage och ta efter Kina: bli en konstruktiv partner utan blind girighet.

    • 28 juli, 2018 at 18:47

      En enorm ändring av policy och arbetssätt.

  4. Sven Andersson
    28 juli, 2018 at 18:36

    Mina tidigare kommentarer om att Nicaraguas rebeller inte bara består av terrorister bekräftas av Paul Oquist, minister i Ortegas regering:
    https://www.theguardian.com/world/2018/jul/04/nicaragua-president-daniel-ortega-stand-firm-violence-adviser-soft-coup

  5. Martin Kullberg
    28 juli, 2018 at 23:33

    Det är som taget ur textboken för regime change, det har använts flitig på sistone i varje fall det går emot USA. Kom ihåg USA bröt mot sina egna lagar i kampen mot Sandinisterna, det finns således ingen gräns överhuvudtaget för vad man kommer göra. Gissa varifrån majoriteten av korrarna kommer och så som det fungerar numera så refereras journalister bara varandra inom samma ekonomiska intressesfär.

  6. Sven Andersson
    29 juli, 2018 at 15:18

    USA är verkligen allsmäktiga, först lurar dom stackars Ortega att genomföra en höjning av avgifter och pensionsålder. Till det använde dom Internationella Valutafonden. Sen skickar USA in upprorsmakare från grannländerna för att välta landet i protest mot samma ”pensionsreform”. Personligen hoppas jag att de skickar några upprorsmakare till Sverige också för att protestera mot vår pensionsreform som också faktiskt var indirekt inspirerad av USA. USA gjorde ju en kupp i Chile och Pinochet ändrade pensionssystemet och vår socialminister Bo Könberg åkte i hemlighet till Chile för att studera det och införde det sen i Sverige med hjälp av alla partier utom V. Så snälla allsmäktiga USA, få fart på svenska folket gör att alla reser sig mot det svenska vidriga pensionssystemet. I Nicaragua höll Ortega inte emot många dagar, hur länge orkar Löfven? Och om det innebär regime change av Sveriges vänsterregering? Det är det kanske värt?

Comments are closed.