Muslandet var en plats där alla små möss hade bott och lekt, fötts och dött. Och de levde på ungefär samma sätt som du och jag.
De hade också ett parlament. Och vart fjärde år hade de ett val. De brukade gå till valurnorna för att avge sina röster. Några av dem fick skjuts till valurnorna. Och de fick en resa för de kommande fyra åren efteråt också. Precis som du och jag. Och varje gång på valdagen brukade alla små möss gå till valurnorna och de brukade välja en regering. En regering som bestod av stora, feta, svarta katter.
Om du nu tycker det är konstigt att möss skulle välja en regering som består av katter så behöver du bara titta på Kanadas historia under senaste 90 åren och du kanske inser att de inte alls var dummare än vad vi är.
Nu säger jag inte att jag har något mot katter. De är trevliga vänner. De skötte sin regering med värdighet. De stiftade bra lagar – det vill säga lagar som var bra för katter. Men de lagar som var bra för katter var inte särskilt bra för möss. En av lagarna sa att mushålen måste vara tillräckligt stora så att en katt kunde få in sin tass. En annan lag sade att möss fick bara färdas med begränsad hastighet – så att en katt kunde få sin frukost utan alltför stor ansträngning.
Alla lagarna var bra lagar. För katter. Men, åh, vad de var hårda för möss. Och livet blev svårare och svårare. Och när mössen inte kunde stå ut med detta längre, beslutade de att något måste göras åt det. Så de gick samlade till valurnorna. De röstade ut de svarta katterna. De valde in vita katter.
Nu hade de vita katterna lagt upp en lysande kampanj. De sa: ”Allt vad Muslandet behöver är mera vision.” De sa: ”Problemet med Muslandet är de runda mushålen som vi har. Om ni väljer in oss i kommer vi att ge er fyrkantiga mushål.” Och det gjorde de. Och de fyrkantiga mushålen var dubbelt så stora som de runda mushålen så att katterna kunde få in båda sina tassar. Och livet var hårdare än någonsin. Och när de inte stod ut längre, röstade de ut de vita katterna och valde in de svarta igen. De valde tillbaka till vita katter. Sedan till svarta katter. De försökte även med hälften svarta katter och hälften vita katter. Och de kallade detta för en
koalition. De fick även en regering som bestod av fläckiga katter som försökte låta som en mus men de åt som en katt.
Ni förstår, mina vänner, problemet var inte med färgen på katten. Problemet var att de var katter. Och eftersom de var katter, brydde de sig av naturen mera om katter i stället för möss.
Då kom det fram en liten mus som hade en idé. Mina vänner, lyssna på den lilla musen med en idé. Och han sa till de andra mössen, ”Lyssna kamrater, varför håller vi på att välja en regering som består av katter? Varför väljer vi inte en regering som består av möss?”
”Åh,” sade de, ”han är en BOLSJEVIK. Lås in honom!”
Så de satte honom i fängelse.
Men jag vill påminna er: att du kan låsa in en mus eller människa, men du kan inte låsa in en idé.
En historia av Tommy Douglas, översättning Mr Biz.
Religiösa dårar i USA har fått för sig att vatten som förut sipprade ur en kallkälla, men som nu kommer från New Yorks vattenverk är – heligt.
Dagen: ”Det finns helande kraft i vattnet som rinner ur Mariagrottan vid S:t Lucy´s Catholic Church i New Yorks förort Bronx. Det påstår i alla fall många troende. Många av dem vittnar om den helande kraft som finns i vattnet som rinner ur Mariagrottan, rapporter tv-kanalen NY1 News.
Att den naturliga källa vattnet ursprungligen kom ifrån nu har sinat, och att vattnet i fontänen numera kommer från staden, saknar betydelse menar man. Det är platsen i sig som är helig.”
Personligen så tycker jag att det är fruktansvärt att gammal vantro på tomtar och troll fortfarande existerar i vårt samhälle. Naturvetenskapen har bevisat att evolutions-
teorin stämmer och att vi människor är ett resultat av den och inte av något slags ande- eller annat sagoväsen. Likafullt finns det fortfarande människor som tror på gud och jag blir lika förvånad varje gång jag konstaterar detta.
Visserligen kan jag förstå lättjan bakom en gudstro, man slipper problematisera tillvaron och tänker sig att det finns någon som tar ansvar för allt. Skulle dessa människor öppna ögonen så upptäckte de snabbt ondskan i världen, men öppna ögonen vågar de inte. Frågan är vad som är hönan och vad som är ägget när man ser på många kristnas vurmande för krigsförbrytarstaten Israel. Kristna blir ibland spottade på av judar när de är på besök i t.ex. Jerusalem. Men aldrig har jag sett eller hört hur de förklarar det.
Ibland förleds jag att tro att det har att göra med någon slags kognitiv oförmåga hos kristna, även om tanken är lätt motbjudande.
Den här videon fanns på Youtube. Sionistlobbyn har dock fått Youtube att ta bort den, men man har inte lyckats med Liveleak – än. Filmen säger något, orkar kristna lyssna?
Ikväll ska jag blota. Inte på grund av att jag tror på någon gud, mer utifrån det att jag tar avstånd från religion.
För ett tag sedan skrev jag och berättade att jag tycker att gamla sagor och sägner i form av andakter och gudstjänster ska bort från Public Service Radio/TV.
De som lyssnar till sådana program är en minoritet så liten att de gott kan hålla sig till webbradio. De radioprogram som sänds i etern borde rimligen vara helt fria från dessa gamla påhittade historier. Tycker någon att jag är obetänksam och naiv så får jag acceptera det, men då får också den som tycker det respektera min rätt att ha de åsikter jag har, och att jag dessutom framför dem.
Sist när jag skrev om detta för några veckor sedan fick jag närmare trettio kommentarer, här är ett litet urval.
Ulla: ”Först Jinge, stort tack för en text som verkligen behövs! Det är ju helt sanslöst att SVT:s ledning accepterar den kristna propagandan och släpper fram den som de gör. Jag ryggar tillbaka om jag råkar öppna Tv:n under en kristen seans/”gudstjänst”. Bara utstyrseln och prästens dräkter. Och detta år 2008! ”
Sara: ”Jag tycker en egen radiokanal vore lösningen, så att vi andra lyssnare slipper irriteras av den där religiösa smörjan. När jag hör biskop Lennart Koskinen vill jag bara skrika: Lägg av! ”
El Persson: ”En egen radiokanal, och även en egen TV-kanal, vore bra. Då blir det verklig religionsfrihet. Jag kan välja om jag vill lyssna, se eller låta bli. Som det är nu riskerar ON/OFF-knappen att bli utsliten. ”
Ken: ”Jag får nog ta och montera nödstoppknappar utplacerade i hela lägenheten som är kopplade till radion, till dess att de religiösa får en helt egen kanal som jag inte har tillgång till. ”
Att folk idag, år 2008, är så otrygga att de vill ty sig till gamla sagor om himmel och helvete är beklagligt. Att somliga dessutom säger sig ha ett stöd i något som de kallar Gud är nästan roligt, men bara nästan. Jag vet inte om jag någonsin haft några låtsaskompisar, det var i så fall närmare sextio år sedan, men låtsas-
kompisen ”Gud” har jag definitivt aldrig haft.
Vi borde definitivt slippa den sortens vidskepelse i Public Service radio/TV, det kan inte vara rimligt att svenska folket ska stödja sådan vidskepelse via skattsedeln med tanke på att en majoritet av folket vare sig tror på Gud eller går i kyrkan. Det är dags att betrakta den sortens sägner och sagor för vad de är, ett minne från den tid då folk trodde på tomtar och troll. Ska det nödvändigtvis sändas så överlåt det åt kommersiella kanaler eller lägg det åtminstone på webben.
Dessa rader har jag tänkt skriva i snart över ett år men hela tiden dragit mig för det. Men det är inte det att jag är trött på gud, man kan inte vara trött på något som inte finns.
Nej problemet är all religiositet i Sveriges Radios P1. Varenda morgon så är det antingen morgonandakt eller andliga sånger, dessutom förekommer andra program som t.ex. gudstjänst på söndagar. Varenda gång känner jag lust att ropa:
”– Men Hallå, vi har år 2008 nu, eller hur?”
Att gamla sagor och sägner ska få tillåtas få en dominerande plats i något radio/TV-program känns fel. De som lyssnar till sådana program är en minoritet så liten att de gott kan hålla sig till webbradio. De radioprogram som sänds i etern borde rimligen vara helt fria från dessa gamla påhittade historier.
Jag har flera gånger ofrivilligt råkat höra på inledningen. ”– på altaret står två tända ljus…” sägs av en programledare vars röst är utom-
ordentligt allvarstyngd. – Men vad ÄR detta, tänker jag förtvivlat och stänger av radion så snabbt jag kan.
Om det nu är så att de gamlingar och vidskepliga som tror på detta anses vara för gamla för att lyssna på webbradio, kan man då inte se till att sända dessa program i lokalradion, P4 eller P5?
Kyrkan är sedan ett antal år skild från staten, är det då inte rimligt att begära att deras propaganda också ska bort ur den statliga Radio och TV:n? Religionsfrihet behöver rimligen inte betyda att alla olika religiösa samfund ska få
sprida sin propaganda i skatte- och avgifts-
finansierade etermedia. De bör, i händelse att de vill sprida sin förkunnelse, få köpa TV- och radiotid på marknaden som alla andra som vill göra reklam?
Entries (RSS)