Min lilla kattsambo är som alla andra katter, hon gillar att sova. Då hon inte sover så är hon sällskaplig, och en gång varje dag får hon katte-
fnatt. Då far hon omkring högt och lågt och sprutar mattor.
Jag berättade på Twitter för något dygn sedan att jag ska tillverka en kattgrill. På bilden, som jag visat förut, så har hon parkerat ovanpå datorn och routern, det är nämligen varmt där. Och värme är något som dessa djur från Afrika och Mellanöstern gillar. Jag ska skaffa en apparatlåda i dator-
storlek med ventilationsöpp-
ningar. I den tänker jag montera en glödlampa på ca 5 watt. Det borde ge en lämplig värmehöjning, är sedan lådan täckt med en filt så lär lyckan hos min lilla katt Felin vara fullständig.
De flesta som är sambo med en katt har någon gång sett katten flema. Man ser det när katten undersöker någonting med nosen, om den undrar över doften så öppnar den ofta munnen en aning och andas in doften i munnen istället för genom nosen. Då använder den Jacobsons organ, ett organ som man antar har en annat sorts luktspektrum än det vanliga. Många hävdar också att det är det organ som registrerar feromoner, men jag vet inte om det är vetenskapligt testat.
En del påstår att katten drar upp överläppen när den flemar, det är möjligt, men det har jag inte sett på mina katter genom åren. En intressant detalj är att vissa säger att även
människan har en motsvarighet, men jag känner inte till om forskarna har hittat det i så fall. Att vi kan känna igen feromoner är nog klart, men jag vet inte om vi kan vara säkra på vad som är vad i det fallet.
Svaret på frågan i bilden? Jodå, det går utmärkt. Gardin-
stången på bilden är numera slängd eftersom Felin vid ett tillfälle tappade balansen och hängde i den så att den blev krokig…
Och jag är inte ensam. Ibland så tror jag att hela mänskligheten är drabbad av samma virus, vi tror att vi kan bete oss precis hur som helst, och vi förklarar vår självpåtagna rättighet med att vi är
– människor.
Ibland skräms jag av det faktum att jag tagit mig rätten att sterilisera min lilla svansförsedda sambo, en levande varelse som jag dessutom håller som livstidsfånge. Mänskliga rättigheter är en bra sak, men de gäller inte djur. Visst, jag kan försvara mig med att hon på det sättet får ett statistiskt sett mycket längre liv än katter som får vara ute. Hon får mat och veterinärvård vid behov, dessutom får hon sin toalett rengjord varje dag, plus en husse som kelar med henne så fort hon vill bli kelad med. Jag kammar henne dagligen, och leker med henne en kvart om dagen. Sådana självklarheter tar jag som intäkt för att hon har det bra.
Vore det en människa som hade tvångssteriliserats och sedan hölls instängd som livstidsfånge så skulle situationen se annorlunda ut. Inget straff skulle vara hårt nog för en brottsling som betedde sig på det sättet. Nej, jag drabbas inte speciellt ofta av dåligt samvete, men det är inte helt enkelt att försvara våra ställningstaganden i alla lägen.
De flesta av den här hemsidans regelbundna besökare vet att jag är sambo med en femårig kattfröken som heter Felin. Jag är således katt-
sambo och inte ”kattägare”. Mycket kan man äga, men aldrig en katt.
Jag har haft katter och hundar runt mig i hela mitt liv, den längsta perioden utan husdjur jag kan minnas är fem-sex månader, jag kan ha fel på några månader åt endera hållet, men bara plus minus två tre månader. Och precis som andra kattsambos så har jag lekt med de små liven från cirka tolv veckors ålder och över värsta busåldern som brukar dämpas något när de är tre-fyra år gamla.
Mitt misstag har, precis som många andras, bestått i att jag lekt med katterna med mina händer. Som bekant har våra små besvansade vänner utom-
ordentliga verktyg för att fånga, hålla fast, döda och sedan äta upp sina byten. Något som brukar kunna avspeglas i långa repor på deras ”burköppnare”, som de säkert kallar oss när de talar kattiska.
Därför bestämde jag mig för fem år sedan att jag aldrig skulle leka med Felin med mina händer, något som jag hållit fast vid till hundra procent. Resultatet av detta överraskade mig lite, och gör det fort-
farande varje dag. Ja, inte det att jag helt saknar märken efter kattklor som inte hunnit fällas in snabbt nog, hon har aldrig någon gång varit oförsiktig när hon lekt med mig. Men däremot så stirrar hon alltid på mina – fötter.
Kommer jag in i ett rum och hon är vaken så följer hon mina fötters rörelser över golvet som om de vore råttor. Jag medger gärna att det känns lustigt att katten väljer att stirra på mina fötter när jag kommer in och säger att hon är världens sötaste kisse, enda gångerna, förutom i sömnen, då hon inte bryr sig om mina fötter är då hon värmer sig i mitt knä, eller vilar på ett ställe där hon inte ser dem.
Nyss låg hon på golvet och vilade med halvslum-
rande ögon. Skulle jag ha rört mig så hade hon inte brytt sig, men om jag rört en fot det allra minsta så skulle hon direkt blivit mer uppmärksam. Men hemligheten är knappast någon hemlighet efter närmare 360 ord, jag har helt enkelt valt att busa med henne med mina fötter istället för med händerna. När det inbjuds till lek från hennes sida, eller min, så är det fötterna det handlar om, det är fötterna hon fångar, mördar och äter upp.
Lyckligtvis så har hon förstått nyttan med husses fötter. Utan dem skulle jag inte kunna ta med henne ut på spännande promenader, inte heller skulle jag kunna bära hem de nödvändiga burkarna och annat kattgodis. Så de är nuförtiden hennes lekkamrater, och hon har ännu inte gjort något seriöst försök att döda och äta upp dem, inte än i alla fall.
Har jag visat en bild på ett halvstort rovdjur så kan jag passa på att visa ett lite mindre rovdjur. Denna lilla kattfröken, som heter Felin, har trots att hon snart är 5 ½ år aldrig rivit eller bitit husse så att det blivit något märke.
Favoritplatsen är på routern, en plats som är garanterat varm och gosig. Dessutom har hon koll på husse från sin upphöjda position. I Aftonbladet pågår det en debatt om licens på hundar, något som är en skojig idé. Själv är jag förespråkare av en kattskatt, en obligatorisk registrering av katter med tillhörande veterinärbesiktning, vaccinering, kastrering eller sterilisering av djuren.
Om man krävde att kattägare skulle betala högre skatt för djur som ska gå i avel så skulle priset på en vanlig huskattunge öka till närmare en tusenlapp, kanske mer, något som garanterat skulle gynna arten samt innebära att betydligt färre katter skulle fara illa.
Felin är en försvenskning av engelskans Feline/-
Felinae.1
Sveriges populäraste husdjur är som bekant vår vanliga huskatt. Själv har jag alltid varit katt-
sambo, möjligtvis med något kortare undantag för massor av år sedan. Min nuvarande fyrbenta vän heter Felin efter det engelska Feline vilket betyder ungefär ”kattdjur”.
Felin får kattefnatt ett par gånger i veckan, orsaken är normalt understimulans, jag har helt enkelt inte lekt med henne, något jag brukar göra en kvart om dagen. Under kattefnatt-anfallen far hon högt och
lågt och roar sig bland annat med att spruta mattor, kattsambos vet vad det betyder. Nu har hon dess-
värre kommit på att hon kan hoppa upp på dörrar, något som hon nu gör flera gånger varje dag. Först lyfte jag ner henne, jag ville ju inte att hon skulle göra sig illa. Nu har jag slutat, lyfter jag ner katta-
fröken så är hon uppe igen fem minuter senare.
En bloggarkamrat har en katt som han tror hoppade från balkongen tre trappor upp, jag tror inte på det. Troligen fick hans fyrbenta sambo syn på en duva på balkongräcket, den hade bara glömt att sätta på sig fallskärmen innan. Nu gick det bra och enligt uppgift så är det dags att sätta upp ett nät på den balkongen. Samma sak kommer att ske här, hon älskar nämligen att sitta i fönstret och titta ut, helst av allt vill hon vara på balkongen, men jag bor högre upp så det är inte aktuellt i nuläget.
F.ö. är det duktigt av ett djur som bara är 20-25 cm högt att hoppa upp på en dörr som är 200 cm hög. Hade vi människor varit lika spänstiga så hade väl höjdhoppsrekordet legat på närmare tjugo meter…
Besökare på denna hemsida drabbas från och till av något som jag brukar kalla kattbloggningar. Det handlar helt enkelt om att jag är intresserad av den sortens husdjur, Felis catus, eller huskatt på svenska.
Min lilla kattsambo heter Felin och hon drabbas varje dag av s.k. ”Kattefnatt”. Alla som bor med en innekatt vet precis vad det handlar om, katten far fram högt och lågt som ett skållat troll. Det gör min lilla sambo också, och det här är en gammal bild från ett sådant tillfälle. På något sätt får jag för mig att hon mäter mig med tassarna för att se om hon kan fånga mig kanske. Så här gör hon nästan varje dag när hon är på det humöret, ofta nog hoppar hon jämfota från golvet och slår tassarna i väggen drygt en meter upp.
Sådant kan katter få för sig när de drabbats av kattefnatt. Inte undra på att jag också kallar henne för ”Busan”. Youtubevideon visar en annan vanlig variant som jag får vara med om nästan varje dag…
Så här på söndagsmorgonen kan jag bara konstatera att en stärkande och hälsobringande förmiddagspromenad i bästa fall kommer att bli en eftermiddagsdito, och eventuellt så kommer den att utebli helt.
Det är helt enkelt ett veritabelt skitväder ute, ett väder som inte ens en hund vill gå ut i. Lyckligtvis så är min lilla sambo inte en hund utan en kattfröken som ska fylla fem år om några månader. Själv ska jag fylla sextiotre år i år förhoppningsvis, och husdjur har jag haft ända sedan dag ett på Norrbackagatan i Fjollträsk. Min första tassförsedda lilla buse var en karelsk björnhund som hette Hommie. Rasen var säkerligen vald utifrån det faktum att min far kom från Arvidsjaur och hade en samisk mor.
Eftersom hundar och katter har väsentligt kortare livslängd så har det passerat ett antal husdjur under åren, det mest exotiska djuret var en räv som hette Mickel, jag har visat bilder på den tidigare här på bloggen. Den var väluppfostrad och klarade lättare dressyr, men han var hårdhänt när han lekte och hade vassa tänder. Han flyttade hemifrån innan han skulle fylla ett år och bosatte sig under ett uthus på gården tillsammans med en förvildad katt.
Så här ser det ut i Handen just nu
Läkare hävdar ofta att husdjur är bra för det kardiovaskulära systemet, och det stämmer säkerligen till hundra procent. Att vakna av att en liten katt börjar trampa på sin människa för att därigenom snabbare få matskålen fylld är en mysig upplevelse. Likaså är det gosigt när misse kommer och lägger sig nära för att tillgodogöra sig överskottsvärmen från sina mänskliga beskyddare.
Lilla fröken Felin
Katter är solitära djur, skulle tamkatter släppas fria så skulle de bara umgås med andra katter när parningstiden närmar sig, däremellan skulle de upprätthålla ordentliga revir. Men tamkatten lever oftast i förställningen att dess människa också är dess mamma. På grund av detta drar folk ofta den felaktiga slutsatsen att katter är sociala varelser, men så är det inte.
Och att våra svansförsedda vänner har en positiv inverkan på blodtrycket är empiriskt bevisat många gånger. Väljer man ut hundra kattsambos och jämför blodtrycket på dessa med hundra personer som inte har husdjur så är det en markant skillnad. När jag träffade min första kardiolog så frågade han om jag hade katt, det hade jag inte just då så han rekommenderade mig att skaffa en omedelbart. Han sade att han egentligen skulle vilja skriva ut en på recept, men att det var omöjligt eftersom de inte täcks av läkemedelsförsäkringens högkostnads-
skydd.
Nyss satt jag i soffan och läste, då hade jag en spinnande kattfröken i mitt knä, orsaken till denna lilla bloggpost. Fröken Felin, som hon heter, är en sann fågeljägarwannabe. Hon rister till med jämna mellanrum när hon drömmer att hon just slår klorna i en flaxande Blåmes. Det är nästan så jag har lust att fånga en åt henne…
Man skriver om Vilks rondellhund, men Expressen släpper vare sig fram kommentarer eller blogglänkar. De vill inte att kritik ska komma fram.ca 22 timmar sedanvia web
Min lilla kattsambo är som alla andra katter, hon gillar att sova. Då hon inte sover så är hon sällskaplig, och en gång varje dag får hon katte-
Entries (RSS)