Kattbloggning, inte Kattefnatt (Uppdaterad)

För några veckor sedan erkände jag att jag är en av dem som talar med djur. Då hade jag pratat med en kaja på Stockholms central. Dagen efter ringde en bekant och berättade att hans far hade haft en kråka ombord på en av marinens ubåtar, en historia som sedan återberättades i radions Naturmorgon. Senast igår stannade jag på min promenad och pratade med en skata. Lustiga fåglar, de hoppar ofta jämfota fast de kan promenera på vanligt sätt också.
Min lilla Felin är en oerhört sällskaplig liten misse, jag har fått lov att bädda åt henne på skrivbordet med en fluffig filt. Hon ligger alltid där då jag sitter och knappar på datorn, även i skrivande stund. Sätter jag mig i soffan för att läsa så kommer hon och lägger sig på mitt närmaste armstöd, går jag in och lägger mig i sängen så ligger hon där inom en minut. En f.d. arbets-”kamrat” säger att det beror på att hon inte vet någon annan, dvs. att hon inte har så mycket val. I själva verket så beror det på att hon tror att husse är hennes ”mamma”, för jag matar henne, leker med henne och kammar henne varje dag.

Katter är solitära varelser, det finns trettiosex olika slags kattdjur, av dessa är samtliga solitärer utom lejonen. Alla andra är ensamlevande i vilt tillstånd. Vår huskatt, Felis catus, kan göra undantag om det finns obegränsat med föda. Då kan en hona leva med sina döttrar och deras döttrar, som t.ex. ladugårdskatter. I vissa städer där turisterna matar katterna så kan de också leva sida vid sida, men den vanligaste formen är kattsambos som tvingar sina huskatter att leva med andra katter. (forts nedan..)

När det gäller lejonen så lever honorna ihop med sina ungar och deras ungar, hanlejonen hålls ofta på visst avstånd, en situation som i mycket påminner om våra ladugårdskatter.

Orsaken till denna kattbloggning är att jag just nu håller på att läsa om Gunnar Brobergs bok om Kattens historia. Den är på närmare sexhundra sidor och jag kommer säkert att återkomma till den snart igen. (ISO 6400 1/20 sekund)

it Andra om: , , , , , , , , n1 svd1 ex1 ab1

  12 comments for “Kattbloggning, inte Kattefnatt (Uppdaterad)

  1. Micke
    3 oktober, 2011 at 10:21

    ISO 6400? Vad var det för brännvidd?

    • 3 oktober, 2011 at 10:38

      70-80 mm nåt..

  2. 3 oktober, 2011 at 17:46

    Så himla söt hon är din Felin.

  3. Erik S
    3 oktober, 2011 at 19:24

    Har du bäddat på skrivbordet för katten? :-D

    • 3 oktober, 2011 at 19:33

      Självklart.

  4. amanda
    4 oktober, 2011 at 11:21

    För att vara en solitär varelse verkar Felin vara ovanligt sällskaplig och följer dig hackihäl.
    Men det är väl bara andra katter som inte behöver göra sig besvär….

    Mysigt att hon till och med fått en plats på skrivbordet, där ser hon ut att trivas.

    • 4 oktober, 2011 at 13:16

      Katter är sociala mot människor, hundar, höns och vilka djur du vill. Bara de inte konkurrerar om födan, eller kärlekspartnern. Skulle jag släppa in en annan katt här skulle det bli en helsi%es cirkus, men andra människor får gärna besöka. Men INTE katter, för de är konkurrenter…

      • Annika
        5 oktober, 2011 at 13:05

        Visst är katter sociala mot människor men när det gäller hundar är det långt ifrån säkert att de vill ha kontakt. Min katt Frida tillhör skeptikerrörelsen när det gäller hundar. Katterna och jag har rätt ofta besök av en snäll hund men när Frida märker att det är hundbesök på gånger skyndar hon sig, trots övervikt, till högsta våningen i katternas klätterställningen. Kurran och Trisse gömmer sig så omsorgsfullt att jag inte kan hitta dem.

        Kycklingar äter de gärna om de kommer åt medan de ignorerar vuxna hönor. Katter umgås knappast med får och getter men är mestadels inte rädda för sådana klövdjur.

        Tre av mina kattor kommer från ett och samma ställe där de var vanvårdade. Dessa tre sover gärna bredvid varandra och slickar varandra. Mina katthonor som har vuxna barn kvar i hushållet visar med all önskvärd tydlighet att de inte vill vara i närheten av sina ungar. Tre kattor som alla är sköldpaddor sover ofta bredvid varandra.

        På nätterna sover ofta fyra, fem katter bredvid mig men det är noga med placeringen om det inte ska bli bråk.

        Det finns definintivt katter som helst vill vara enda katt där de bor men det finns mycket gott om utrymme både inne och ute hos mig så vill någon katt vara ensam så finns det gott om plats.

        • 5 oktober, 2011 at 13:10

          Det brukar inte vara några större problem, i vart fall inte om de är uppväxta tillsammans. Min lilla misse lägger sig platt på marken om vi möter en hund, helst vid sidan av gångvägen. Men generellt så brukar det inte vara något problem. Jag har sett katter som föredrar att sova hos husets hund…

          • Annika
            5 oktober, 2011 at 13:59

            Det är med hundar och katter som med oss människor en fråga om personkemi.

            • 5 oktober, 2011 at 14:09

              Framförallt är det inlärning, en katt som är van vid hundar bryr sig inte om den känner hunden. Och hunden bryr sig inte heller om den har fått känna på kattens försvar… :-P

Comments are closed.