En innekatt utomhus? Dagens bild


Min fyrbenta lilla sambo är en innekatt. Orsaken är enkel, jag gillar henne och vill ha henne kvar. Jag har inte lust att utfodra en räv eller ett annat rovdjur, eller låta en rovbil köra ihjäl henne.

Ett par gånger om året sätter jag på henne selen och tar med henne ut på en promenad, och nej hon är inte speciellt förtjust. Hon är nämligen rädd för bilar, hundar och en massa andra otäcka saker. En cyklist är oerhört skrämmande tycker hon. En skojig sak hände dock idag, hon brukar ligga som en limpa i gräset, helst inne i en buske för att inte synas, men idag kröp hon in under husses ben och tittade på allt farligt därifrån.

Efter ett tag så kaxade hon upp sig och hoppade upp i mitt knä och stod där länge och såg kaxig ut. Det är lite överraskande eftersom katter är solitärer, de litar aldrig på att deras syskon ska försvara dem, inte heller kattmamman. I praktiken betyder det normalt att samma sak gäller husse, hon tror inte att jag skulle försvara henne om det kom en stor otäck hund, hon har inte en aning om att den hunden skulle utsätta sig för en direkt livsfara om den så mycket som tittade på katten.

Jag är en fridfull person, men skulle ett vandrande lopp-bo med svans närma sig min lilla misse så skulle det rent ut sagt ta hus i helsike. Och när vi återvände hemåt så var det just det som hände. Men då satt hon på husses axel och vände sig knappt om för att titta på jycken som var i 40-kilosklassen. (forts nedan..)

Kan nämnas att hon tyckte att det var jätteskönt att komma hem, fem minuter efter det började hon prata kattiska högt och tydligt, det hon säger är – Husse jag vill gå ut igen! Och just nu, i skrivande ögonblick, så har hon drabbats av kattefnatt, rusar runt och skrynklar mattor…

it Andra om: , , , , , , , , , , , , , ab ex dn svd


15 svar till “En innekatt utomhus? Dagens bild”

  1. Åh, vad roligt att få se sin favoritkatt igen!

    Men att bara gå ut ett par gånger om året låter litet snålt, även om hon tycker det känns litet farligt. Det är nog litet spännande för henne också att komma ut och se en annan värld. Kattefnattet tyder ju på att hon var väldigt upplivad av sin intryck.

    Du får ge henne en smek från mig.

    • Men att bara gå ut ett par gånger om året låter litet snålt, även om hon tycker det känns litet farligt. Det är nog litet spännande för henne också att komma ut och se en annan värld.

      Skulle jag ta ut henne oftare skulle hon nog bli odräglig..

  2. Det är ganska märkligt att kattägare avskyr hundar? Jag är kattägare och blir väldigt upprörd om någon kommer i närheten av huset utan att ha hunden i koppel. Inte för jag tror att hunden klarar av katten men jag tycker det är slarvigt och nonchalant. Hundar skall ha koppel!

  3. Vilken fin bild! Hon ser djärv ut.
    Vi har också en innekatt, en hittekatt som vi inte vet hur gammal han är. Ibland säger bekanta och andra att det är grymt att inte släppa ut en katt. De anar inte hur grymt livet kan vara för en utekatt. Folk tror att alla katter som försvinner gör det av ren vandringslust, och så är det ju förstås ibland, men lika ofta blir de helt enkelt bortjagade av andra katter eller hundar.

  4. Hade på 70-talet en granne med en liten katt. Den katten följde honom ute på stan som en hund fast utan koppel.
    Det höll på att gå illa för kompisens lilla hund, en Lhasa Apso, då vi råkade möta den katten. Han fick lyfta upp hunden och springande sätta sig och jycken i säkerhet.
    En fräsande katt som hoppar sidledes mot dig är inget att leka med.

  5. Va! Människans bästa vän en ”lopp-bo”…vad händer med de socila värden denna vän står för och är beredd att ge sitt liv för… Jag har en fyrfota vän som är lika glad när jag kommer hem efter att ha varit ute efter posten som när jag har varit borta hela dagen…
    Det finns en innkatt i hemmet också som inte vågar lämna hemmet trots öppen dörr och hoppar undan när ”lopp-bon” kommer viftande på svansen. Det enda han vill är att få nosa på henne – en enda gång…

    • :-) Det vill hon nog helst slippa… :-)

      Fast jag gillar hundar oxo, men de är lite distanslösa faktiskt, har man en katt så måste man förtjäna kontakten med den. Hundar är ett socialt djur, precis som vi, men det är inte katten.

  6. Jag sammanlever med ett gäng tvåbenta och tvåvingade kompisar, d v s 2 par papegojor. Alltid samma glada tjattrande då jag kommer in. En lärde sig omedelbart att härma ”den plattfotade gluttsnäppans parningsrop”, tror att upphovsmannen var Hasse Alfredsson. Hans samtal med mej börjar alltid med krrrop-tsyyk krropp-tsyyk

      • Behövs sällan några filtar, möjligen under högsommartiden. De brukar börja snacka då de upptäcker att någon är på benen.