Igår dödades ett par personer igen i Egypten, det skedde förstås i samband med demonstrationerna. Samtidigt som alla uppmanar till lugn så säger amerikanska politiker att de stöder demokratin, att folk måste få säga vad de tycker. Samma inställning ger EU-politikerna uttryck för.
En uppfattning som givetvis delas med alla tänkande människor, att demonstrera mot en diktator känns som en självklarhet, något nödvändigt. Samtidigt så är det svårt att låta bli att känna oro, Egypten är ett land med åttiotre miljoner innevånare, ett land där väldigt många har det extremt fattigt. Mubarak förfogar över polis och säkerhetsstyrkor som lär omfatta 1 ½ miljon man, det är knappast med speciellt stor tillförsikt man kan se fram emot fredagsbönen.
Det är nämligen efter den som allt ska ske enligt uppgifter i media. Då ska folk ge sig ut på gatan och demonstrera, och eftersom man kan räkna med att det kan bli miljoner demonstranter så kan allt gå över styr, och det rejält. Visst kan man hoppas på att egyptierna lyckas skrämma iväg diktatorn och hans medlöpare, men det är en mycket farlig situation och det kan lätt utvecklas till ett blodbad. Det kan bli regelrätta strider, för att Mubarak skulle överge landet som han mjölkat på miljarder dollar är inte speciellt troligt. Slås demonstrationerna ner så kan man dessutom räkna med att det trappas upp på andra sätt. Landets egna islamister, Muslimska Brödraskapet, beskrivs ofta som en relativt moderat grupp. Nu ska man ha klart för sig att många av deras medlemmar är fängslade och att oroligheter i landet definitivt skulle öka rekryteringen till gruppen.
Jag vet att många från Mellanöstern håller tummarna för att man ska klara av att sparka ut Mubarak, det förstår jag och känner sympati för, samtidigt är det omöjligt att inte känna oro inför vad som nu ska komma.
it Brödraskapet, Censur, Despot, Diktatur, Egypten, Fattigdom, Mellanöstern, Mubarak, Politik ab dn svd ex svt1 gp1234
7 svar till “Fredagsbönen, och sen?”
Mubarak är starkare än Bin Ali därför att den klass av utsugare som stödjer honom är mycket större. Antalet fattiga nedbrutna är också starkare. Men brödraskapet är svagare idag än förut. Inte bara därför att de flesta sitter i fängelset utan därför att de har varit alltför moderata och inte tagit arslet ur vagnen. Alla massor av ungdomar som rör sig på gatorna är inte islamister. Förvånansvärt många är sekulära och tillhör sekulära partier som är på frammarsch! Mycket glädjande.
Det som oroar mig är att man stänger av allt vad internet och mobiltelefoni heter i hela städer när det hettar till. Så gjorde man igår i staden Suez. Nyhetsbyråerna kunde inte ens hålla kontakt med sina korrespondenter när demonstranterna satte eld på det regerande partiets lokaler och på polisstationer.
”Kamelernas revolution” kallar egyptierna själva det de vill ha. Det syftar på att kamelen, som är väldigt tålmodig, när den rasar, så trampar den allt i sin väg.
Frågan är vad som händer nu. El Baradei på väg hem, flera säger att Mubarak inte kan vara kvar. Frågan är vad som händer i morgon…
F.ö. är jag nöjd med att brödraskapet är passiva… :-) Bättre att folk satsar på demokrati isf teokrati…
Jag skulle bli ytterst förvånad om Mubarak är kvar februari ut. Du har tiotals miljoner ungdomar som absolut inte har något att förlora. Majoriteten av dem vet att de aldrig kommer att få det som åtminstone några av deras föräldrar fick, som bostad, arbete och möjlighet att gifta sig och skaffa barn. Statens och det religiösa etablissemangets lösning på det problemet har hittills varit att låta rika gubbar gifta sig med fyra kvinnor istället för en. Att tre unga killar blir då utan fruar är det inget som bekymrar dem.
Den nuvarande generationen har en så utfattig bakgrund att släkten inte ens kan hjälpa till med det enklaste. En mentalskötare jag hörde en intervju för någon månad sedan berättade att han hade 320 pund i månaden att försörja sig på, sin fru och sina två barn. Det är ca 400 svenska kronor. Minimilönen för det sketnaste skitjobbet i det utfattiga, sönderskjutna Libanon är minst 8 gånger mer än så. Rika egyptier spenderar däremot miljoner på födelsedagskalas och fester.
Tunisien har satt egyptiernas känslor och självförtroende igång men det som framkommit om det palestinska ledarskapets förräderi där man även dödat egna medborgare för Israels räkning har bara stärkt alla arabers vilja att nu får det vara nog. Egyptierna skulle skämmas inför alla araber som är engagerade i deras sak om de bara tog pick och pack och gick och lade sig på soffan hemma.
Avgörandet kanske inte kommer från Kairo utan för andra mindre städer. Och från övre Egypten. Vi vet att Mubarak har 1.7 miljoner poliser och spioner men det finns 100 000 soldater i landet och de kan spela en avgörande roll om de ställer sig på folkets sida, vilket är mer än troligt. Plus att de rika är nu upp över öronen upptagna med att föra ut sina stulna rikedomar och sina familjer ut ur landet. Skulle man räkna medelinkomsten för de som sätter sig på plan från Egypten idag skulla man nog få svindel.
Vi vet att Mubarak har 1.7 miljoner poliser och spioner men det finns 100 000 soldater i landet och de kan spela en avgörande roll om de ställer sig på folkets sida, vilket är mer än troligt.
Varför är det mer än troligt ??
Egypten idag påminner starkt om Ryssland åren strax före revolutionen. Den omätligt rika överklassen frossade på hummer och kaviar i Petrograds borgarsalonger medan horder av utmärglade och trasiga tiggare låg apatiska på vägarna (eller fick bli kanonmat i kriget). Kyrkan välsignade naturligtvis den rådande ordningen. Religionen i Mellanöstern nu är ett likadant sömnpiller som den ryska ortodoxa kristendomen var då.
De 100 000 soldaterna är inte alls lika priviligierade som statens skerhtestjänst och polis. De kommer från folket och förblir folkets söner. Den egyptiska armén är neglegerad och marganliserad med sina värnpliktiga som lever på svältgrnsen. Och så ska vi inte glömma att det var armén som avsatte kung Farouq och det var en soldat i armén som avrättade Sadat under en militrparad.
Det egyptiska folket i allmänhet och armén i synnerhet känner sig kränkta av fredsavtalet med Israel som bara resulterat är att de får svälta efter det att de var mätta bönder förut. Till och med på teve ser man hur egyptierna rodnar, särskilt hederliga politiker och militärer, när fredsavtalet eller Palestina kommer på tal. Öppna gränserna mot Gaza är ett av huvudkraven för de egyptier som jag följer.
Och så ska vi inte glömma att det var armén som avsatte kung Farouq och det var en soldat i armén som avrättade Sadat under en militrparad.
Jag hade för mig att det var flera som sköt, det där visades på TV då det begav sig..