Vad vill Jägarnas Riksförbund?


Den senaste tiden har vi övertygats om att jägarna har en märklig inställning till vår natur och dess innevånare. Den utrotningshotade vargen har man gjort tappra försök att decimera bortom all vett och sans, och endera dagen startar jakten på lodjur, en annan predator som äter jägarnas favoritbyten. Nu handlar det om den sällsynta sångsvanen och tranorna.

AB: ”I ett brev till Jordbruksdepartementet skriver Jägarnas riksförbund att de vill införa skyddsjakt på sångsvanar och tranor. Även om de inte har några ”vetenskapliga belägg förutom de allt oftare inkommande internrapporterna, grundade på egna erfarenheter och upplevelser”. Organisationen menar nämligen att den ökande populationen av sångsvan gör det svårare för fågeln svärtan att häcka eftersom svanen har ”ett aggressivt revirtänkande”. De tycker också att tranorna har blivit för många och att de skadar jordbrukslandskapet.”

Det blir alltmer tydligt att jägarkåren inte har den minsta förståelsen för att naturen själv sköter om den balans som alltid funnits och alltid kommer att finnas. Det handlar allt mindre om jaktliga motiv, eller viltvård, det ser ut som om det istället bara handlar om ett starkt intresse av själva dödandet. För på annat sätt är det svårt att förstå Jägarnas Riksförbunds alla petitioner.

Och eftersom man redan har korrumperat stora delar av Sveriges Riksdag med sitt lobbyarbete så finns det givetvis en risk för att man får igenom sina krav. Nere vid deras egen skjutbana i källaren talas det säkerligen en hel del om olika djurarter som enligt jägarna bör decimeras. För alla djur som inkräktar på jägarnas egen jakt är numera skadedjur som bör skjutas av effektivt. Vore jag satirtecknare så vore det inga problem att teckna en bild på vårens vy vid Hornborgasjön, en jägare med kulspruta och granatkastare.

Borde inte vår regering sätta ner foten åt dem som bara vill döda för nöjes skull?

intressant Tags : , , , , , , , , k&å hampus loke claes lasse johan t


10 svar till “Vad vill Jägarnas Riksförbund?”

  1. Det är alldeles uppenbart att det är själva dödandet som är det intressanta för jägarna. Skjuta tranor och en sällsynt svansort?

  2. Tydligen är de dessutom ”martyrer” numera i sina jakttidningar, mentalt sunda karlar som bara ville skydda folket från skogens monster åkte på rejäl däng i media, blev utmålade som fanatiska galningar. Vissa fick tydligen även sina fiskar värmda av förbipasserande. De ville ju bara viltvårda, de ville ju bara se till så den ekologiska balansen i naturen inte tippade över till vargens fördel! Men så blev det som det blev. Så kan det gå.

  3. Helt klart går jägaren ut för att döda! Inte som en samhällsplikt utan för sitt nöjes skull. Alltså är det farliga personer med ett sjukt intresse. Åt dessa och till aningslöst/okunniga länsstyrelser förväntas vi alltså överlämna ansvaret för djur och natur och biologisk mångfald? Nej och åter Nej! Ett starkt och handlingskraftigt Naturvårdsskydd måste vara det enda rätta.
    Jägarna behandlar våra stolta rovdjur som råttor, fångar Lodjur i fällor och nu vill de skjuta våra underbara Sångsvanar och Tranor!! Det måste bli stopp för jägarmaffian.

    • Märkligt uttalande Sara, varför skulle en råtta vara värd mindre än ett lodjur? Alla beskattningsbara viltarter skall behandlas med samma respekt genom god jaktetik och av naturvårdsverket godkända fällor.

      Kan någon förklara för mig varför förvaltning är dåligt i bevarandesynpunkt…

  4. Äh, låt dem skjuta lite svan! Håller nog med om att svanarna har ökat lite för mycket, och inte är det några snälla gulliga djur det handlar om, utan revirbeteendet är ju ungefär som de beskriver det. Men jägarna ska låta bli att skjuta varg däremot, vargstammen är för svag för att tåla beskattning

  5. Det är såååå roligt att döda tycker jägarna.
    Fasaner å rapphöns föds redan upp, sen sätts dom ut för jägarna för att dom ska få njuta av att få skjuta dom i blodiga slamsor.

  6. Visst är det dödandet som lockar. Så här uttalar man sig i Uppsala nya tidning angående lodjursjakten och tilldelningen.

    Enligt Stefan Holm, jaktvårdskonsulent på förbundet i Uppsala län, är det framför allt lodjurens påverkan på rådjursstammen som ligger bakom kravet.
    – Ett lodjur tar ungefär ett rådjur i veckan, vilket blir mellan 8 000-10 000 rådjur i länet varje år. Lodjursstammen ska givetvis ha sin del av kakan, men nu känns det som att de får hela kakan och vi jägare ingenting, säger han.

  7. Den som funderar över vad det egentligen handlar om kan med fördel läsa Jaktmarker och fiskevatten, på 70-talet omdöpt till Slaktmarker och dikesvatten av en kritiker som fyndigt satte huvudet på spiken.

    Centern är hårt pressat politiskt och jägarna befinner sig i den del av landet som traditionellt delats mellan Centern och sossarna. Hur långt är de beredda att gå för att behålla dessa väljare? Hur långt kan dessa flytta sina positioner med ett vagt löfte att inte lämna Centern i nästa val? Det är ju inte stureplansmänniskorna som är Centerns egentliga kärnväljare…

  8. Men snälla nån. Ska folk som äter kött från uppfödda plågade djur ens få uttala sig om jägare? Personligen tycker jag sådana människor är blodtörstiga psykopater. Usch va vidrigt. Människor som fått för sig att jägare är onda för att de skjuter sin mat. Sådana onda gärningar gör inte ni eller hur? Nä, ni går ner till affären och köper en kyckling kanske. En kyckling som blivit fastspänd hela sitt liv och matad med knäppa grejer för att snabbt bli stora och feta så ”djurvänner” kan äta sin måltid utan att ha dåligt samvete. Ni är duktiga, ni skjuter i allafall dem inte.

    Sen om människan ska lägga sig i om ett djur blir utrotat eller inte, är en annan fråga. Kanske inte. Tråkigt för svärtan men det är kanske dags för den att försvinna.