Dagens sorgliga händelse på Kolmårdens djurpark bekommer mig illa, mycket illa. Att en människa dör under sådana omständigheter är tragiskt långt bortom beskrivningarnas gräns. Men vad gör vi om svaret på gåtan finns i själva naturparksmiljön?
[column width=”47%” padding=”6%”]Jag brukar ofta svänga förbi Skansen för att jag gillar detta friluftsmuseum. Det betyder att jag går en rätt så förprogrammerad sväng, en sväng som när den närmar sig slutet passerar lodjur, som inte syns så ofta, en massa björnar som gärna syns, för att sedan avslutas nere vid varg och järv. Sitter du nu och hävdar att jag passerar en massa djur som jag inte räknar upp så är det sant, nämn dem du så visar du att du också går på Skansen ofta.
Men när jag skriver ”gillar” så borde jag göra det med citattecken runt. Det finns ingenting som kan få mig att tro att den yta som Lodjur, Björn, Järv och Varg har är något annat än organiserat djurplågeri. Ser man bara till vargens lilla hägn så är det tre vuxna hanar som lever tillsammans, ingen hona, så det blir inga valpar. Och tro mig, jag har stått i timmar och beundrat dessa djur, men jag har också sett hur de lider av att tvingas vara i ett hägn som är på tok för litet för dem.
Jag har frågat Skansen, och jag vet att andra har gjort det, det är Jordbruksverket (tror jag det var) som har satt upp en minimiyta för rovdjur som varg på 4-5000 kvadratmeter, en alldeles för liten yta. Vargarna
[/column] [column width=”47%” padding=”0″]reagerar genom att ofta promenera runt runt i hägnet, och de går eller skrittar motsols. Det är exakt samma beteende som större kattdjur visar upp då de sitter i bur. Ett irrationellt och stereotypt beteende.
En vargflock behöver en yta på minst 4-5 kvadrat-
mil, en yta som expanderar om det är ont om vilt, och som kanske kan vara mindre om det är gott om byten. Att Jordbruksverket godkänner varghägn som är som en normal villatomt 3-4 mil från städer är ingenting annat än djurplågeri. Skansenvargarna visar det genom sitt stereotypa beteende, kanske var det också en störning av det slaget som drabbade vargarna i Kolmården?
Vargar som på grund av fångenskapen var i kraftig psykisk obalans, en sorts framtvingad frustration, som gjorde att de gav sig på en djurskötare som de kände väl? Det kan ha varit någon extern störning som startade beteendet, men det får vi aldrig veta.
Och visst, det kan vara bra för framförallt barn och unga att kunna få se vargar, men i så fall så måste djuren få ha flera kvadratkilometer att röra sig på. De måste kunna gömma sig för nyfikna djurparksbe-
sökare. Vargar är normalt rädda för människor, liv-
rädda, och hur mår de när vi är hundratals som dagligen kommer och tittar på dem, pekar och klickar med våra kameror? Jag tror att den här händelsen i slutänden kan koka ner till att man måste se över det rimliga i att få hålla stora rovdjur i hägn över huvud taget.
Ska man få hålla rovdjur inspärrade för annat än avel så måste hägnen vara så stora att de kan leva sitt naturliga liv, något som innebär att människor får syn på dem endast i undantagsfall. Det är inte rätt att hålla icke domesticerade djur i fångenskap bara för att vi tvåbenta så gärna vill se dem. Vi kan väl klappa kossor, getter, får och höns på Skansen istället? Jag tror att vi måste se till att våra politiker lagstiftar mot djurplågeriet. [/column][end_columns]
it Andra om: Djurplågeri, Djurparker, Jordbruksverket, Politik, Varg, Lo, Järv, Björn, Politik, Lagstiftning, Skansen, Kolmården, Vargolyckan gp ekot ab123456789 dn1234 svd12. Läs oxo: annarkia & röda malmö & varghjärta
13 svar till “Stereotypt beteende hos vargar i fångenskap”
Försöker man ”tillverka” gosse-djur av rovdjur, att medvetet vänja vilddjur med människor så de ska vara lika snälla som får eller kaniner? Gör man sådant för att försöka blidka en rovdjursfientlig opionion? Är det en politiskt korrekt varg man försöker presentera? Kanske rent av en etniskt svensk varg som inte vrålande sliter kött i stycken utan istället räcker vacker tass? Om svaret på frågana är ja är det hela chockerande, galet & oerhört provocerande..
Svaret på frågorna är inte – Ja. Men visst kan det finnas ett inslag av ett försök att popularisera vargen från Kolmårdens sida. Man tar tusen kronor per person för att de ska få gå in och klappa vargarna, och de har tio besökare samtidigt. Tio tusen kronor för en timmes vargklappande.
Och jag var en av dem som hade tänkt betala det i sommar. Men några konspiratoriska tankar om att påverka opinionen tror jag inte att de haft, de har bara haft dollartecken framför ögonen.
Sedan tror jag att djurparkernas zoologer/etologer rent allmänt är positiva till att de traditionella rovdjuren ska finnas i våra skogar, de drar nämligen publik till djurparkerna eftersom de är hart när omöjliga att få se i verkligheten. Att jag har sett både Kungsörn, Lo, Varg och Järv beror på att jag har varit himla mycket utomhus och dessutom varit aktiv flugfiskare i olika älvar och åar.. :-)
Något som förvånar mig är att folk kan tänka sig att betala tusen kronor för att få klappa några vargar och bli slickad på av dessa vargar. Själv skulle jag möjligen gå in i ett varghägn om jag fick tusen spänn, men att betala för det, nope.
Jag har sett vargar ute i naturen vid ett flertal tillfällen, följt deras spår, examinerat deras byten och under många år läst om och rent allmänt intresserat mig för djuren ifråga och försökt komma underfund med hur de fungerar. Så visst har jag förståelse för att folk är intresserade av vargen som art och hur den fungerar man vari ligger tjusningen i att bli slickad av vargar? Saknar man ett djur att gosa med så finns det ju hur många husdjursarter som helst som är lämpligare som keldjur än en varg. Eftersom du tydligen är en av dessa som kan tänka sig att betala multum för att klappa vargar så frågar jag dig vari tjusningen ligger?
Jag har en katt att gosa med vid behov, så det är inte det. Men frågan är märklig eftersom du läser denna blogg ofta, mycket märklig till och med.. :-) Visst, jag hade tänkt åka ner nu i juni eller i juli, jag har pratat med dem ett par gånger per telefon för att höra exakt hur det skulle gå till. Och jo, jag kan tänka mig att klappa dem och gulla lite men…
…jag hade GIVETVIS för avsikt att fotografera dem ur alla tänkbara vinklar. Har du inte märkt att mina vargbilder ofta är tagna av mig? Och det hajjade du inte av dig själv?
Jo jag har oxo mött varg i naturen, på nära håll dessutom, och visst skulle jag nog ha klappat ulvarna på Kolmården om jag fick. Men tjusningen hade förstås främst bestått i att komma hem med 2-300 närbilder, tagna med normal brännvidd..
Det här inlägget är illustrerat med TRE bilder på rovdjur som jag har tagit på en djurpark.. :-)
Jovisst vet jag att du fotograferar men måste du in i hägnet för att fota? Men OK jag förstår då att just fotograferandet är ditt huvudmotiv. Jag tycker väl f.ö. inte att frågan är speciellt märklig, det är alltid intressant att höra hur andra människor tänker och speciellt då de som inte tänker exakt som jag själv. Kanske kan jag förstå dem lite bättre då. Med åren har jag lärt mig att det är bättre att försöka förstå och acceptera andra människors intressen och tankegångar än att utse sig själv till norm och förkasta allt som ligger utanför ens egen intressesfär.
Varg-klappning. Erbjuder dom piraya-bassängs mys också? (..gnng!)
Bra skrivet Jinge. Jag håller med dej om varje ord.
Så tragiskt.
Och frågan ”Men vad gör vi om svaret på gåtan finns i själva naturparksmiljön?”
är verkligen befogad.
Liksom svaret är givet Monica! Vi måste jobba på saken!
[…] och också om vilka konsekvenser den kan få, och vilka den bör få. Jag skrev bland annat om vargars stereotypa beteende som kan observeras när man håller dem i fångenskap, bland annat på […]
För att inte tala om uppfödningen av djur för dess päls skull. Pälsdjursuppfödning är inget annat än djurplågeri och kunde kanske motiveras på den tiden päls var nödvändigt för människans överlevnad i kalla klimat. Numera har vi syntetiska material som är väl så bra som päls, om inte bättre, så behovet av pälsdjursuppfödning finns helt enkelt inte längre.
Sant! Mycket sant dessutom, men det ena utesluter inte det andra.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxSist jag var på Skansen såg jag två järvar som sprang runt, runt i cirklar. Jag stod och tittade på dem i tio minuter innan jag var tvungen att gå därifrån. De såg så fruktansvärt olyckliga och frustrerade ut, det var hjärtskärande. Samma repetitiva beteende såg jag hos en cirkuselefant som stod tjudrad och svängde fram och tillbaka med huvudet,.De verkar bli nästan hjärnskadade av fångenskapen.