Problemet stavas S-A-H-L-I-N

Turerna runt AMF Pension och Wanja Lundby-
Wedin engagerar media, och utöver dem ett antal politiskt intresserade runt hela landet. Vad detta kommer att leda till är i skrivande stund oklart, men en gissning blir nog att det fortsätter några dagar till innan vi har facit. Men personligen lutar jag alltmer åt att problemet stavas S-a-h-l-i-n och inget annat.


Helle Klein/AB:
”Från socialdemokratiskt håll läggs nu skulden på LO-ordförande ­Wanja Lundby-Wedin och turerna runt AMF. Det verkar mer ett utslag av nervositet än som en genomtänkt ­strategi. Om partistrategerna tolkar de dåliga opinionssiffrorna enbart i ett kortsiktigt perspektiv och tror att allt löser sig med att LO:s ordförande avgår lurar man sig själv å det grövsta. Raset för socialdemokraterna och den röd-gröna oppositionen har pågått allt­sedan i höstas och beror på bristande alternativ till regeringens politik.”

Att fokus den senaste veckan varit riktat mot LO-ordföranden är inte så konstigt. Styrelsen i AMF Pension har som representanter för ett ”ägarlöst” kapital undervärderat riskerna för att någon eller några skulle försöka berika sig på den grupp som äger företagets kapital, de som tillhandahållit slantarna, för att så småningom få tillbaka dessa pengar med ränta i form av pension.

Modellen är välbekant, alla som förvaltar anonymt kapital löper risken att drabbas av samma sjuka, en girighet som delvis beror på att ägarna är ett slags profillöst kollektiv. Wanja säger sig ha blivit lurad, något som också gjordes gällande i Skandia-affären. Ett företags ledning kan utan större svårigheter lura styrelsen då inte styrelsen representerar det faktiska ägandet utan istället ett anonymt kollektiv.

AMF-skandalen kommer att rulla vidare, med den pikanta detaljen att styrelsen även består av representanter för Svenskt Näringsliv.

Vad som hände i höstas, det som ledde fram till att Sahlin ensidigt utropade en koalition mellan (MP) och (S) är det väl ingen som vet. Att Sahlin betraktas som en ”högersosse” har varit känt länge. Den frustration som skapades när hon, utan förankring i partiet eller facket, utropade detta valsamarbete med (MP) såg vi snabbt resultatet av, hon tvingades att göra en Kungspudel. Allt hade säkerligen gått att förlåta om socialdemokrater, och de övriga som tänkt sig rösta på ett rödgrönt alternativ, hade känt att de kunde lita på Mona Sahlin, men som bekant har hon inte en sådan ställning bland partiernas gräsrötter.

Personligen så är jag av den uppfattningen att Wanja Lundby-Wedin fått en del av det ovett som rätteligen borde ha drabbat Sahlin. Visst har LO-chefen misskött sitt uppdrag, men frustrationen som dyker upp då socialdemokraterna i ett svep


tappar närmare tio procent i opinionsundersökningar kan faktiskt inte bero enbart på LO-ordföranden. Det ligger betydligt djupare än så.

Med viss förvåning har jag konstaterat att besökarna här på min hemsida haft utomordentligt svårt att skriva vettiga kommentarer när det gäller socialdemokraternas partiledare. Och svårigheterna har varit tydliga hos de flesta, oavsett partifärg. Många av dem som kommenterar på bloggen är sådana som i valet tänkt sig rösta på ett rödgrönt alternativ. Samtidigt så pyser det hela tiden över som i en tryckkokare. Normalt vettiga människor får sina kommentarer raderade, något som vanligen är reserverat för diverse troll och politiska virrhjärnor till höger om landets riksdag.

Idag har sannolikt många av oss som tänkt rösta på det rödgröna alternativet börjat inse att vi kommer att få behålla nuvarande högerregering fram till 2014 om den inte tvingas att självmant kasta in handduken dessförinnan. Det känns tveksamt att lägga en röst på något av de rödgröna partierna eftersom det i sin förlängning inte kommer att innebära att högerpolitiken försvinner. Vi befinner oss dessutom i en ekonomisk recession som vi ännu inte sett slutet av.

Jag börjar undra om det inte är dags att bita huvudet av skammen, den som måste bytas ut så snart som möjligt är ledaren för det socialdemo-
kratiska partiet, Mona Sahlin. Hon kommer inte att kunna ena de rödgröna väljarna utan kommer att bli den tuva som välter lasset. I det sammanhanget så är Wanja Lundby-Wedins tillkortakommanden som styrelsemedlem i AMF Pension visserligen skanda-
lösa, men i sitt sammanhang av mindre betydelse.

Vi som vill att ett rödgrönt alternativ ska kunna flytta undan det mörkblå moln som vilar över våra huvuden måste inse och erkänna att vi aldrig kommer att klara det med Sahlin som partiord-
förande i det största partiet, det Socialdemokratiska Arbetarpartiet.

Andra om: , , , , , , , , , , it AB12345 EX1234 DN123456 SvD1234

[tags]Mona Sahlin, Wanja Lundby-Wedin, Rödgrön, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Högerregeringen, AMF, LO, Val 2010, Politik[/tags]

  27 comments for “Problemet stavas S-A-H-L-I-N

  1. 6 april, 2009 at 07:57

    Problemet i modern politik och som nu i och med krisen blixtbelyses är att de ledare vi har inom politiken alla med få undantag har valt politiken som karriär i unga år. Detta har medfört att de istället för att ha ett patos, en ide, vision om ett framtida samhälle har sin egen eller partiets maktställning framför ögonen. Det är inte såvrt att vara ledare i medgång men i motgång…..

    Under 90 talet pratades det om 2/3 samhället men med agens utvecklig riskerar vi att få ett 90/10 samhälle ungefär som i Sydamerika då det alltid i kristider är de som sitter på kontante som är vinnare och de gynnas oerhört av dagens läge med rekordlåga räntor och snart en börs på uppgång.

    INGEN inom S har tagit upp detta mig veterligt eller har någon ansats till en lösning.

    Problemet Mona Sahlin är bara ett sympton och alliansen har samma sjuka dock inte lika utbredd (än). Vem i toppen på S har en lång civil karriär innan politiken?

  2. 6 april, 2009 at 08:33

    Sahlin måste gå. Det kommer sannolikt bli ännu större press i höst när Reinfeldt representerar Sverige som EU:s ordförandeland. Om han inte gör bort sig då kommer pressen på Sahlin att bli enorm eftersom jag tror att de flesta har väldigt svårt att se henne i rollen som den som försvarar svenska intressen i uppgörelser med de andra regeringsledarna i EU.

    Dessutom har sossarna inte råd med att ägna all sitt medieutrymme åt Sahlin. Det spelar bara Alliansen i händerna. Sossarna behöver prata politik – inte person och om det är omöjligt pga. Sahlins tillkortakommanden så måste hon bytas ut!

    Frågan är vem som kan ta hennes plats?
    De flesta bra kandidaterna tackade ju nej sist det begav sig (Jämtin, Wallström m.fl.) men kanske kan de ompröva sina beslut nu när ett byte är nödvändigt?
    Nalin Pekgul eller Ibrahim Baylan känns som mer realistiska alternativ.

    Nu när man haft en kvinnlig partiordförande kanske man kan skippa dogmatismen och välja Bodström eller Paggan – de har åtminstone ett relativt stort folkligt stöd. Till och med Per Nuder vore ett bättre val eftersom han skulle framstå som seriös och ordningsam.

  3. Roland
    6 april, 2009 at 08:43

    Och alla ropade ”Korsfäst henne. Hennes blod må komma över oss och våra barn.” Sossarna har tappat bort sin ideologiska kompass och offrar nu en oskyldig trogen medarbetare. Det kommer att gå illa.

  4. Marcus R
    6 april, 2009 at 09:31

    #4 Roland – Det är ju knappast så att Mona fixat den ideologiska kompassen som GP började fumla runt med – hon har snarare fortsatt snurra på den lite godtyckligt.

  5. Pliton
    6 april, 2009 at 09:36

    Att offra Sahlin eller Wanja räcker inte. Även om nya personer ersätter de gamla måste det komma ett nytt budskap. Eller åtminstone att något kommer fram som är en motpol till Alliansen. Det måste klart framgå om de röd-gröna kommer till makten, hur blir deras politik. Det har varit tunnt på den fronten. Sådant kanske finns men de nuvarande budbärarna är dåliga på förmedla den.

  6. Castafiore
    6 april, 2009 at 10:10

    Det här är ungefär vad jag väntade mig skulle hända när Sahlin blev partiledare. Hon är en black om foten för S. Säga vad man vill om Reinfeldt men han är en stjärna, han gick från utfryst till att vända upp-och-ner på sitt parti, knäckte den tidigare ohotade retorikern Göran Persson, och tog M till sitt bästa valresultat i modern tid. Man kan inte matcha honom med en medioker sosse som har X antal skandaler under västen, är en tafflig retoriker, en kappvändare och i avsaknad av de ledaregenskaper som krävs för att hålla ihop något så stort som Socialdemokraterna och leda partiet mot ett gemensamt mål. Det som händer nu är INGENTING jämfört med den storstryk hon kommer att få när valrörelsen drar igång på allvar. Jag ser gärna en kvinnlig partiledare… men inte den här. Jag googlade för att se om Mona har åstadkommit något av värde under sin karriär, för hon har ju trots allt innehaft väldigt många olika ministerposter, men hon verkar bara ha suttit av tiden för det enda som hänt inom hennes olika ansvarsområden under hennes ledarskap är: Inget. Noll. Nada. Zip. Zero. Hur skulle det då gå om hon fick huvudansvaret för ALLT?

  7. Torsten
    6 april, 2009 at 10:23

    För dig verkar en (s)-regering vara ett självändamål. Oppositionen framstår för många som helt regeringsodugliga: Nej till kärnkraft, kommunister i regeringen, Utträde ur EU, förstatliga SAAB, återinför fastighetsskatt och förmögenhetsskatt – och gnäll, gnäll, gnäll. Och vem är då alternativet till Mona: Nuder får ALDRIG min röst (jag tillhör köttberget), Bodström (teknisk idiot), Östros (folkilsen demagog utan timing).

  8. tremor
    6 april, 2009 at 10:38

    Du skriver:

    Idag har sannolikt många av oss som tänkt rösta på det rödgröna alternativet börjat inse att vi kommer att få behålla nuvarande högerregering fram till 2014 om den inte tvingas att självmant kasta in handduken dessförinnan.

    Det är absolut ingen större katastrof för Sverige om Alliansen kör en mandat period till.
    Vi som inte röstar på det rödgröna alternativet har tidigare fått stå ut med detta alternativ under många långa år. Den enda katastrofen är väl att ett antal socialdemokratiska politiker får lämna riksdag, landsting och kommunala församlingar om opinionsmätningens resultat skulle stå sig. Inget större problem-

  9. Gripen
    6 april, 2009 at 10:39

    Problemet är större en Sahlin, hon är bara ett symtom på att något är sjukt i socialdemokraterna.

    Att social demokraterna var sjuka kunnde vi se när vi röstade för EU. Parti lednignen topstyrde partiet och dess medlemar ville annat en vad parti ledningen vill. Top styrnignen av partiet har let till att social demokraterna har gått från ett parti som hade en socialistisk bas till ett parti med marknads liberal bas. Problemet är att vanligt folk ser ingen skillnad på social demokraterna eller moderaterna.

    Så det behövs mycker mer en att ta bort Mona Sahlin, men det kan vara en start.

  10. nature
    6 april, 2009 at 10:39

    Jag tror inte på att det är vridningen åt högre som ställer till det för Mona, utan snarare är det hennes bristande kvalifikationer som ledare som uppenbaras allt mer … Hur blir man en ”bra” ledare? Vad kännetecknas för en bra ledare? Sanningen är väl den: för att överleva som partiledare för Sveriges största parti, så måste du vara en realpolitiker, först och främst. Man måste intuitivt förstå vad det är som gör att man får behålla makten. Sakfrågorna kommer i andra hand, oberoende höger- respektive vänstervridning. Göran Persson var infamt skicklig på att hålla sig kvar. Ovan på detta så var han en duktig finansminister, och den rollen behöll han under hela sin regeringstid.

    Mona kan INTE hantera ekonomi, inte ens hennes egen som bekant. Hon är dessutom ingen realpolitiker.

  11. 6 april, 2009 at 12:17

    Jag har sagt det förut och säger det igen: Mona sahlin är inte den ledare som S behöver !

    En gång i tiden var hon driftig och trovärdig – men tom det har tappats bort.

    V hade kanske haft ännu bättre siffror som självständiga – och frågan är om inte S hade haft ngt bättre också om inte ”koallitionen” hade bildats…

    Jag kan iaf inte se Mona Sahlin som statsmin ister eller EU-ordförande – skall hon vela och pudla då också ? Och vilka politiskt långsiktiga alternativ står s för egentligen – just nu är det mest gnäll och kappvändningar !

    /K

  12. nature
    6 april, 2009 at 12:32

    Titta på Storbritanniens socialistisk parti och dess historia. Tyvärr, tyvärr så väger ledaregenskaperna mycket för ett parti, och politiken mindre. Jag säger Tony Blair! Läs på om hans historia inom Labour! Vilken politisk inriktning han hade var ointressant. Det var hans ledaregenskaper som fick de konservativa på fall. Vem är Socialdemokraternas nya Tony Blair?

  13. elina
    6 april, 2009 at 13:10

    Det är inte fel på ledarna inom S. De företräder just sin politik som tappat all innehåll som vanligt folk och landet skulle behöva. Nyadel snarare än fotfolk. Till sist tröttnar även folket.

  14. bitter
    6 april, 2009 at 13:21

    Ett stort problem är att det borgerliga tankesättet är cementerat i samhället. Exempel på detta är EU-medlemskap, utgiftstak, ”oberoende riksbank” och borgerlig media. Dessa hinder får till följd att skillnaderna – både i teorin och i praktiken – minskar mellan alla partier.

  15. Richard
    6 april, 2009 at 14:10

    Många från vänsterhåll får det att låta som att sossarna nu börjar svänga åt höger. Men ska sanningen fram så har det inte funnits något reellt vänsteralternativ på många år. Socialdemokraterna har sen Feldts dagar varit ett nyliberalt parti som sett till att den enda befolkningsgrupp som ökat mer än miljardärerna är de hemlösa. De pratar om orättvisor och klasskamp men under alla år vid makten gjorde de inget åt det. De strök Wallenbergarna medhårs. Det som skrämmer sossarna mest är att Moderaterna är bättre Socialdemokrater än de själva är.

  16. Håkan Liljeberg
    6 april, 2009 at 14:49

    Kommentarsreglerna! / Jinge

  17. nature
    6 april, 2009 at 16:28

    @Richard
    Struntprat! Vore du arbetslös under den socialdemokratiska regeringen och jämför villkoren med denna borgliga socalpolitiken så hade du ALDRIG skriet som du gjorde! Det finns stora, stora skillnader mellan dessa två bägge, vad gäller socialpolitiken i stort, bidrag och div stöd samt rehabilitering och försäkringskassant samt AMS allt hårdare och agressivare hållning mot de egna medborgarna!

    Richard: Skillnaderna märks bara bland fattigt folk!!!

  18. nature
    6 april, 2009 at 16:32

    Richard och Ni andra borgliga som försöker slå dunst i ögonen på opinionen: Så länge vi har en rik överklass som lever på en annans arbeten, så kommer vänstern ALLTID att finns samt vara en STARKARE kraft än Er!

  19. Gloria
    6 april, 2009 at 17:40

    Ja förstår inte hur ni, som inte gillar ledargarnityret bland de rödgröna, ändå hänger er kvar vid deras politik. Vad hoppas ni på? Att samma icke trovärdiga personer efter en seger ska ändra sig? Varför inte ändra på er själva. Om man får nya kunskaper så är det INGEN SKAM att ändra åsikt. Det är modigt. Rösta på Alliansen, om ni ändå tycker att de sköter sig. Och känn er välkomna allihop. Säger jag, som gått från v till h.

  20. Marcus R
    6 april, 2009 at 17:46

    #19 nature – Då måste strax över 85% av Sveriges befolkning vara en borgerlig överklass då? V har i Demoskops undersökning 6.8% och Mp 7.5, enligt Skop så är det 5.6% resp 6.7%. Inga andra partier lutar åt vänster (nej inte ens S, nuförtiden) och Mp är egentligen ett enfråge-parti som vänder kappan efter vinden (de kan lika gärna sammarbeta med högersidan om de får igenom lite miljöpolitik).
    Så att vänstern skulle vara en starkare kraft än höger kan man knappast påstå.
    Det värsta med undersökningen är faktiskt att i den ena så är SD över 4%-strecket och strax under i den andra.

  21. Hakang
    6 april, 2009 at 17:57

    Att tro att en vänstervridning av S skulle vara en framgångsstrategi måste väl vara helvrickat!?

    Problemet är väl inte att S tappar desillusionerade väljare på vänsterkanten utan att de som står på högerflygeln hellre tar ett tuppfjät högerut än röstar på en partiledare landet skulle få skämmas för som statsminister?

    Visst kan man som radikal vänsterväljare önska sig att sveriges befolkning egentligen vill ha V’s politik men framförd av sossarna, men inte tror väl någon på allvar att detta är möjligt till nästa val? (nature behöver inte svara, jag tror du är en agent provocateure, eller ett troll).

  22. werner
    6 april, 2009 at 18:12

    Mona Sahlin var under början av 90-talet en frisk fläkt, som fick många ”borgerliga” röster. Däremot var många socialdemokrater mycket negativa och såg till att ‘blöjor och toblerone’ hindrade henne från att bli partiledare och statsminister. Det hela var vanlig maktstrid i ett socialistiskt parti.(jfr Gudrun Schymans anklagelser mot Lars Werner att vara alkoholist).
    De dåliga siffrorna för de röd-gröna har att göra med att de inte har ett trovärdigt regeringsalternativ. De tre partierna drar åt olika håll, enda gemensamma är att i alla lägen angripa Alliansen, gärna med populistiska alternativ. T ex återinföra förmögenhetsskatten och därigenom dränera Sverige på ytterligare riskvilligt kapital.
    Hur kan S partiledning tro att alla deras väljare är en blind fårskock, som utan att reflektera, skall rösta fram ett parti utan visioner, men med förlegad ideologi.
    Werner(M)

  23. Richard
    6 april, 2009 at 20:50

    ”nature says” Jag var arbetslös under den förra regeringen, blev utförsäkrad och kan garantera dig att socialen är ingen rolig upplevelse. Inte ens i socialdemokratiska Malmö.

  24. nature
    6 april, 2009 at 20:51

    Tja … Tro vad ni vill! Människor är inte dummare än att de kan jämföra levnadsvillkoren emellan inkomstklyftorna; där har ni vänstern!

    Har alla glömt parollen: Stå på de svagas sidan?

  25. Richard
    6 april, 2009 at 20:54

    En sak till ”nature says” jag är inte borgare. Att jag är besviken på bristen på politisk analys inom vänstern gör mig inte vänster.

  26. Martin Forsman
    6 april, 2009 at 22:33

    Socialdemokraternas marsch högerut kan inte få fortgå. Om den gör det har vi snart ett tvåpartisystem, kanske t o m enpartisystem, av amerikansk modell och vi vet ju alla vilka de stora förlorarna är då. Socialdemokraterna bör fundera på om det är värt priset att bli mer och mer borgerliga bara för att vinna tillfälliga politiska poäng.

    Personligen vill jag se ett Socialdemokratiskt parti som vill sätta folk i arbete och faktiskt arbeta för att öka levnadsstandarden för de som har det svårast idag. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära att de som har det bäst ska få det sämre.

    Om en sådan ”vänsterpolitik” innebär att man inte vinner val så är det ett pris man får betala. Om det svenska folket vill ha ett borgerligt styre som driver oss mot den amerikanska samhällsmodellen så finns det inte mycket att göra, annat än att försöka vända folkopinionen mot en mer rättvis och human sahällsutveckling som jag hoppas ett Socialdemokratiskt Parti vill stå för.

  27. Marcus R
    7 april, 2009 at 01:39

    #27 Martin Forsman – Jag skulle vilja påstå att vi i grund och botten haft ett tvåpartisystem väldigt länge. :P
    Det är S och M (höger och mer höger) som det handlat om egentligen – de andra partierna har i princip bara varit navel-ludd i systemet.

Comments are closed.