I Sverige har vi fått vår egen Occupy-rörelse, en handfull individer som valt att tälta på gräsmattan på huvudstadens absolut mest undanskymda plats, Brunkebergstorg. Möjligen har namnet en större betydelse än platsen men ingen kan bortse ifrån att den är totalt öde även på dagtid. Visst rör sig en och annat fotgängare, visst kommer det bilar då och då, men platsen syns inte, hörs inte, och det vore tveksamt om den ens finns om jag inte samtidigt visade ett foto därifrån.
AB: ”Mötena mellan världens mäktigaste ledare brukar normalt vara soliga tillställningar. Långt ifrån det regntyngda, skuldtyngda krismöte som just avslutats i franska Cannes. Den här gången var det knappt någon som noterade att president Obama faktiskt hade landat. Allas blickar var riktade mot Grekland och det var få som egentligen lyssnade på Barack Obamas tal om vikten av fler jobb. Hemma i USA visar de senaste siffrorna att den amerikanska arbetslösheten ligger kvar på nio procent. Nu hotar dessutom den europeiska krisen att bli en världskris och då kommer den definitivt att hota det redan svårt sargade USA. Men det var få som lyssnade på president Obamas oro.”
Bara hundra meter ifrån Brunkebergstorg så ligger kanske landets mest trafikerade plats, Obelisken och Sergels torg. Torget trafikeras av tusentals bilar och bussar, hundratusentals fotgängare och fattas bara annat, varenda tunnelbanelinje i den kungliga huvudkommunen passerar några våningar under Sergels Torg. Men där syns inga ockupanter, och den väg som bilar och fotgängare tar från Sergels torg kommer aldrig att passera Brunkebergstorg. Så stockholmarna vet inte att det pågår en tältdemonstration inträngd bland några höga hus, som på en bakgård, bara hundra meter därifrån.
Själv var jag med 1968 och under kampen mot USA:s krig i Vietnam. Då var samtliga demonstranter fullständigt medvetna om vikten av att synas och höras. Själv har jag passerat Brunkebergstorg tre gånger, varenda gång fick man faktiskt leta efter de fyra-fem aktivister som trots allt fanns på platsen, att det är ett tjugotal tält är fullständigt missvisande. Men det kanske är som artikeln i Aftonbladet indikerar, högern har tagit över. Occupy Stockholm består kanske av börsmäklarnas kusiner som medvetet gömt sig på Stockholms mest undanskymda plats.
Den som glatt sig över att Occupy Stockholm finns till känner inte till rörelsens faktiska storhet, mindre än tio personer har gömt sig i kvarteret bredvid den befolkningsmässigt mest frekventerade platsen i landets största stad. (forts nedan..)
Men det kanske är ett tidens tecken, jag tror inte att det är en konspiration från storfinansen som resulterat i att Occupy Stockholm gömmer sig på huvudstadens minst trafikerade plats, men det kunde lika gärna vara det. När krisen i Grekland är huvudnyhet varenda dag, ja varenda minut, ja då hade man kunnat vänta sig att Occupy Stockholm fanns utanför Rosenbad, eller nere på plattan, men de framhärdar i att inte synas och höras. Här kan man tala om en rekordartad propagandistisk – flopp!
it Andra om: Occupy stockholm, Grekland, Mediekritik, Politik, Demonstration, Fiasko ab1 svt sr ex1 dn1 svd1
Tweet
16 svar till “Occupy Stockholm, en gigantisk Flopp!”
Helt rätt att placera sig framför Riksbanken istället för Rosenbad, eftersom Occupy handlar om att peka åt rätt håll. Det är finansen som styr politiken, inte tvärtom.
Oberoende Riksbank, som vi lurades acceptera, är finansstyrd Riksbank.
Men en rörelse blir inte bättre än sina deltagare, så du som verkar ha så gott om tid kan väl åtminstone vara där på dagarna och lära ut dina visdomsord ?
En demonstration måste synas, att delta i en osynlig demonstration är illa använd tid. Vill jag skapa mig en virtuell verklighet så kan jag göra det framför bildskärmen, jag behöver inte åka till Brunkebergstorg.
Haha! Du blir aldrig svaret skyldig, eller vad det heter. Jag har också undrat varför man gömmer en demonstration där ingen kan se den. Jag tror att det är Timbro och Folkpartiet som ser till att den inte helt dör ut, det ska väl se ut som om ingen bryr sig antagligen, hade den varit nere på plattan så hade det säkert blivit tusentals, det skulle inte Timbro och Folkpartiet gilla.
Jinge svarar ju inte på varför han inte åker dit och hjälper de amatörmässiga att välja rätt taktik. Han har nu bara hackat på dem i 2 inlägg.
Faktiskt ett stort problem att det inte finns alls samma klangbotten i Sverige som i andra länder för denna rörelse. Svenskarna har ju klarat sig alldeles för bra hittills, pga att man här lyckats hålla skuldbubblan uppblåst. Vänta bara till det spricker här också.
Tills dess ska man förstås stödja de få som trots allt försöker göra nåt.
”Jinge svarar ju inte på varför han inte åker dit och hjälper de amatörmässiga att välja rätt taktik. Han har nu bara hackat på dem i 2 inlägg.”
Det kan ju bero på att jag tycker att verksamheten ter sig alltmer flummig för varje dag som går. Man gör inte heller någonting för att slå igenom i media, utan gömmer sig på en bakgårdsliknande plats hundra meter från Stockholms absoluta centrum. Det är inte heller mitt ansvar varför de gör så, men jag har inte heller något ansvar att applådera dem, och ännu mindre sluta upp på bakgården ifråga.
OK, din position uppfattad.
Kul att du ger dem att de åstadkommit något stort i alla fall, om nu floppen är gigantisk
Det hade en bra början på plattan, men det stora misstaget tror jag var att gå till Brunkebergstorg istället för att slå upp ockupationen direkt på Sergels Torg eller i Kungsan (som planerat från början) där det faktiskt rör sig folk hela tiden, då hade de kunnat bli mer synliga och kunnat dra med sig mer folk från bredare rörelser så fort som möjligt, det skulle också hållt konspirationsteoretikerna som tydligen varit där vid ett flertal tillfällen borta. Å andra sidan hade de väl blivit ivägskjutsade av polisen på såna synliga platser precis som Occupy Denmark blev i Köpenhamn, men det är nåt man får ta om man ska vara med på en sån här ockupation, det är bara att ta nya krafttag och etablera ockupationen igen på en synlig plats.
Grejen med Occupy Wall Street har inte bara varit att de ockuperat en viss plats, utan att de använt Zuccotti Park som bas där andra protester kan utgå ifrån, de gick ut och hjälpte till vid fackliga demonstrationer och talade med folk där t.ex. och fick på så vis med sig större organisationer o.s.v. Det har inte hänt i Stockholm.
Kanske är den Svenska medelklassen helt enkelt inte tillräckligt påverkade i sina vardagsliv av den globala krisen, de tror fortfarande att de har det trygghetssystem som byggts upp under det senaste århundradet att falla tillbaka på i värsta fall även om de som hamnat i den situationen att de behöver samhällets hjälp kan vittna om att så inte längre är fallet…
Hade de valt Sergel eller Kungsan så hade Nisse Batong kommit, men oxo all press vi har i landet, och på sikt en himla massa folk.
Det blir lite underligt att demonstrera på ett ställe där det finns folk som kan se dem i 40 timmar varje vecka medans de är helt osynliga i 128 timmar i veckan. Men ställer man dit ett tält så räknas man va? :-)
Jag gick faktiskt dit idag till den utsatta tidpunkten 14:00 med förhoppningen att kunna visa mitt stöd i någon form av manifestation men det hela kan sammanfattas precis som Jinge redan gjort.
Jag tycker inte att man ska skylla på de som faktiskt var där, de har valt att kämpa, men man kan tycka att det kunde ha varit lite mer än en knuten näve på en bakgård.
Platsen för demonstrationen är förvisso viktigt. Men att det framträder en internationell antikapitalistisk rörelse, må vara heterogen och av naturliga skäl utan tydligt formulerat alternativ (efter vad jag vet) är mycket bra. Vad gör de politiska partierna, som V,Kommunistiska Partiet etc i frågan? Har de formulerat bra socialistiska, demokratiska alternativ till kapitalismen? I sista kapitlet i Pål Stegians bok ”En gång skall jorden bliva vår” finns tankar och rentav ett första förslag i frågan. Detta är något att bygga vidare på och konkretisera. Vem gör det? (Jag åtar mig att komma med ett förslag, fast det känns pretentiöst)
I dag kommer skrämmande uppgifter om temperaturuppvärmningen på jorden. Vad är största hindret? Kapitalismen enligt min mening. (Detta hindrar inte att bra överenskommelser i frågan kan nås, men tidigare Rio-avtalet, Kyoto-avtalet och Köpenhamnsmötet ger ej anledning för optimism, tyvärr).
Även om Paul Steigan är välformulerad i sin nya bok, och har rätt i mycket av det han skriver, så luktar det maoism lång väg. Själv saknar jag realismen i det hans resonemang, realism i form av en konsekvensanalys. Hur ska man genomföra hans drömsamhälle, vad kommer kapitalägarna att göra om man presenterar hans politik som sin egen?
Då spelar det ingen roll om analysen av vårt oljeberoende är korrekt, lika lite som farorna med resten av den pågående miljökatastrofen. En utopi är en utopi och kan aldrig bli annat än en utopi.
Det är också orsaken till att det finns så få maoister i det här landet, och det är nog precis samma sak i Norge. Så hårddrar man frågan blir väl snarare frågeställningen om halva planetens innevånare ska gå under i en gigantisk miljökatastrof eller om samma antal människor ska bombas ihjäl i ett världskrig.
Hamnar man i sådana diskussioner så vill inte jag vara med och prata. De åtgärder som står till buds i nuläget är inte ett slags proletariatets diktatur, knalla iväg och försök övertyga dina grannar om den saken så får du se hur lätt det är. Risken är uppenbar, det blir miljoner med sekteristiska och kvasifilosofiska diskussioner som kommer sysselsätta mänskligheten fram till dess att det inte finns några människor kvar.
Den första hälften har militär och polis död på, resten klimatet.
När jag gick förbi i torsdags så fanns det inte en enda människa där.
Dom kanske ockuperar på deltid ? ;)
[…] gärna att jag är kritisk till hur Occupy-rörelsen agerar i Sverige, för det är jag. Igår skrev jag om det faktum att de gömmer sig på en plats där ingen ser dem trots att de befinner […]
[…] Torg är egentligen ett överord, det är en rondell med en gräsmatta och några träd. Dessutom så avskilt från resten av centrum så att bakgård är ett passande epitet. Om man skulle uppskatta att trehundra tusen människor passerade Sergels Torg idag ovan jord så skulle högst en eller ett par promille ha sett dessa ”demonstranter”. Det vill säga 3-600 personer. Det betyder att ordet demonstration är missledande och något lämpligt kan jag inte komma på. Men frågan, var det inte mer folk nu på helgen besvaras med ett rungande – Nej. De fyra som syns på bilden ovan var de enda jag såg, och det trots att jag var kvar på platsen en stund för att ta några genrebilder. Det fanns några tält och ett par nya skyltar, men var det en demonstration så var det inte där i alla fall. Det befäster min kritik, Occupy Stockholm är en gigantisk flopp […]