Mona-Bashingen ökar


Idag har Dagens Nyheter fyra artiklar som är negativa till Mona Sahlin och de rödgröna, det motsvaras av Svenska Dagbladets ansträngningar att förklara de rödgröna som icke regerings-
dugliga.


En skillnad mellan dessa
bägge borgerliga tidningar är att DN i väsentlig grad är mer politiserad på nyhetsplats till skillnad från SvD som är mer neutral. Detta påpekades också av Göran Persson i den numera berömda intervjuserien som gjordes av Erik Fichtelius. Ibland kan jag få uppfattningen att DN:s nyheter måste filtreras av den politiska avdelningen innan de godkänns för publicering i papperet eller på webben.

Och nu har således valrörelsen inför valet 2010 öppnats av den största morgontidningen vilket väl får anses vara den viktiga och riktiga signalen. Att man förringar de röd-grönas möjligheter att regera är annars inte så märkligt. Den moderatledda regeringen har haft uppenbara problem med regerandet själva, något som gör att man måste gå ut extra hårt mot Mona Sahlin. Hon är dessutom kvinna vilket gör henne till ett lovligt byte på vissa redaktioner.

Johannes Åman hävdar dessutom i en artikel att det finns en misstro mot Lars Ohly bland de socialdemokratiska väljarna, men han nämner inte att bland de traditionella s-väljarna är misstron betydligt större mot den andra partnern, miljö-
partiet. Peter Wolodarski, som ibland har sina goda stunder, börjar i sin artikel tala om – kommunister.

Peter Wolodarski/DN: ”Resultatet är att Social-
demokraterna för första gången vill bilda regering med två andra partier, varav ett rymmer flera ledande företrädare som kallar sig för kommunister. Det som tidigare var otänkbart för ledare som Göran Persson, Ingvar Carlsson, Olof Palme och Tage Erlander kan plötsligt bli verklighet om Mona Sahlin vinner valet 2010. Scenförändringen är i så fall historisk.”

Själv hörde jag bakgrundsmusiken till succéfilmen Hajen när jag läste kommunistresonemanget. Det är som vanligt skickligt formulerat även om själva sakinnehållet kan anses vara tveksamt. Möjligen kan man tolka det som ett sätt att visa hur tonen kommer att vara fram till den 19 september nästa höst. Sahlin är en odugling, något som anses vara bevisat av borgerliga ledarskribenter. Hon är dessutom kvinna, vilket givetvis avgör saken. Ohly har bevisligen kallat sig kommunist tidigare, vilket är meningen att DN:s läsare ska förstå som att han äter levande småbarn.

Mona Sahlin
Möjligen är det för komplicerat att försöka beskriva Sahlins verkliga tillkortakommanden som socialdemo-
kratisk minister och nu partiledare. Eller så oroar man sig för hur läsarna ska reagera på sådana artiklar. De dubier som människor kan ha slår kanske tillbaka mot tidningsmakarna själva om deras skriverier upplevs som onödiga eller obefogade. Hajenmusiken är ofarlig ur den aspekten, för man har egentligen inte sagt något, men fler än under-
tecknad hör den och då kan man nog anse att greppet är en framgång.

Peter Wolodarskis artikel har den i sammanhanget perfekta rubriken – Farväl till historien, vilket kan ses som ett bevis för att Hajentemat var planerat. Andemeningen är i alla fall tydlig, med Sahlin som statsminister så kan vi säga adjö till Sverige som vi minns det. Det tror han givetvis inte på själv, men som politisk chefredaktör gör han vad som förväntas av honom, det han får sin lön för. Själv tycker jag att det ger en rätt sötsur doft av rötmånad trots att hösten redan är i antågande.

i Andra om: , , , , , , , , dn1234 svd1234 ex123 ab123 jonas s t

[tags]Mona Sahlin, Lars Ohly, Peter Wolodarski, DN, SvD, Mediekritik, Val 2010, Rödgrön, Politik[/tags]


4 svar till “Mona-Bashingen ökar”

  1. Det är roligt att se hur tidningar kan skruva sig utan att nämna att Mona Sahlin är kvinna och att det är därför det går så trögt. Det finns en icke obetydlig del av väljarkåren som inte vill ha en kvinna som statsminister.

    • Christer: Det finns en icke obetydlig del av väljarkåren som inte vill ha en kvinna som statsminister.

      Lyckligtvis är det en grupp intellektuellt förstelnade bakåtsträvare, ofta nog samma kategori som röstar på fascister eller kristdemokrater. Det dessa tycker om kvinnor visar bara att människan är långt ifrån fullkomlig.

  2. Ja, vad ska man säga. Att Högern nu kommer dragandes med kommunistspöket visar på tydlig desperation. Vänsterpartiet har som bekant gjort upp med sitt, om man ska vara ärlig, något solkiga förflutna vilket är mer än man kan säga om de andra partierna.

    Man bör ju komma ihåg att den svenska samlingsregeringen under Per-Albin Hansson där alla partier utom Kommunistpartiet var representerade, var de som starkt bidrog till att Nazityskland kunde fortsätta kriget så länge som man gjorde.

    Tyskland var nämligen, vilket ofta glöms bort, helt beroende av den svenska järnmalmen för att göda sin krigsmaskin. Att vi sedan bytte sida när det stod klart att Tyskland var dömt att förlora gör inte stödet till Nazisterna mindre klandervärt.

    Vad gäller dagens politiska situation så kan man se att vi har en enlig Allians med Fp i spetsen som blint stöder de kriminella krigen i Afghanistan och Irak samt den israeliska ockupationen av Västbanken.

    Vänstern må möjligen ha ett tveksamt förflutet men ser man till dagens situation så känns det patetiskt att Vänsterns påstådda vurmande för Kuba är mer allvarligt än Alliansens blinda stöd till Apartheidstaten Israel.