Den senaste tiden har jag skrivit mycket om Afghanistan, för mycket anser somliga. Det började väl egentligen med Mikael Holmströms artikel i Svenska Dagbladet där han helt korrekt hävdade att Försvarsmakten döljer information om Afghanistan, men där kontentan också blev att media nonchalerar kriget mot afghanerna av olika anledningar.

Egentligen skulle jag inte behöva påpeka varför jag skriver afghanerna istället för Talibanerna, de flesta vet men om det kommer någon tillfällig besökare så kan det vara bra att påpeka att man givetvis inte vet vilka det är man skjuter ihjäl. Skäggiga män, så långt kan vi vara överens. Men ofta nog så är det vanliga afghaner som kämpar mot ockupationsmakten och som inte har något att göra med talibaner, folk som gör motstånd och har gjort det så länge andra länder har försökt ta makten i landet. Före USA var det Sovjetunionen som bekant.

Att media behandlar Afghanistan styvmoderligt är uppen-
bart för alla som försöker följa händelseutvecklingen. Nu har Aftonbladet sänt dit en reporter och en fotograf vilket förhop-
pningsvis betyder att vi fortlöpande kommer att få information från kriget. De har redan sedan tidigare sin kolumnist Johanne Hildebrand i landet som enligt medieuppgifter följer med svenska soldater som inbäddad reporter. Jag känner inte till om hon huvudsakligen rapporterar för Aftonbladet eller om det handlar om något nytt bokprojekt för hennes del.

I alla händelser så tar tidningen ett viktigt steg på vägen för att informera sina läsare, det är bra och förhoppningsvis så leder det till att även andra tidningar sänder dit medarbetare. Det är nämligen viktigt, dessutom kan vi ställa in oss på att få hem allt fler soldater i flaggprydda lådor där de under något slags militär ceremoni ska ges en guldmedalj för tapperhet, eller vad det nu kan vara. Det berör oss alla, dessutom så har de försvarsan-
ställda som vi nu har kvar ingen möjlighet att neka utlandstjänstgöring längre, det handlar om en harmonisering med Nato och numera ska vi kunna ställa upp med trupp vart än USA pekar. Inom kort, jag minns inte om det var i januari eller senare, så ska vi återigen ha en ”Nordic Battle Group” färdig att flygas in i något krigsområde, något som vi inte själva har inflytande över på grund av EU-samarbetet.

Visserligen har (S) deltagit i planering och genomförande av denna Battle Group, men nu i och med högerns maktöver-
tagande så kommer vi alla mycket långt ifrån besluten. Först skulle vi rädda kvinnorna i Afghanistan, sedan barnen. Idag handlar det om att vi ska skjuta terroristerna på plats annars kommer de hit och bombar, sedan tar högerpartierna motståndet som intäkt för att skicka ännu fler soldater och dessutom helikoptrar som ska fungera som våra soldaters ambulanser. Det finns ingenting som tyder på något annan än att vårt eget deltagande i detta vansinne ska trappas upp.

Nu åkte överbefälhavaren ut och tog emot den dödade soldaten, om ett år kommer inte ens en vicekorpral att finnas på plats när de kommer hem i sina bodybags. Så nu behöver svenska folket all information vi kan få om vad som pågår i landet, varför inte börja med en bok som jag skrev om som en av mina första bloggposter, det är Ahmed Rashid och boken heter Jihad. Sedan får vi hålla tummarna för att resten av pressen följer Aftonbladets exempel för det här angår oss alla.

it Afghanistan, Ockupation, Guldmedalj, Politik, Krig, Mediekritik, Nordic Battle Group ab12 ex12 dn12 svd1 svt