Man har länge försökt göra gällande att konkurrens innebär lägre priser, man gör det speciellt ofta när det gäller att sälja ut statliga bolag av ideologiska skäl, men i själva verket blir skattebetalarna oftast lurade.
DN: ”Busslink kan ha lurat SL på ett par miljoner kronor. 733 extrabussar som företaget har tagit betalt för kanske aldrig lämnade garaget. Det visar en utredning som SL presenterade på onsdagen. Samtidigt säger Busslink att man missat att fakturera SL för 230 turer.”
Att det gäller när landstinget säljer ut buss- och tunnelbanedrift är självklart, på samma sätt är det med SJ och all annan privatisering. Det senaste exemplet är väl privatisering av vårdcentraler och vi ska inte inbilla oss att försäljningen av Telia var en jätteaffär. På samma sätt är det med Vattenfall, de har fått konkurrens och vi elkunder har fått en elbörs. Plötsligt stängs kärnkraftsverken av och priset går i taket, men elen har inte blivit dyrare att producera, det är bara de dyra produktionsmetoderna som stängts av.
Följden blir att vi betalar ett extremt överpris för elen och vissa politiker kan slå sig för bröstet och hävda att marknaden sköter sig mycket bättre än vad statliga och kommunägda bolag skulle göra. Nu blir vi dessutom utsatta för rena bedrägerier. Senast igår hörde jag att Bilprovningen inte längre ska ha monopol på bilbesiktning, nu ska ”marknaden” få ta över där också, precis som Apoteken.
Det är bara att hoppas att väljarna förstår att konkurrensutsättning inte handlar om att sänka priser och göra en verksamhet bättre, det handlar bara om ideologi. I bästa fall kanske några inser någon av fördelarna med samhällsägda företag?
intressant Tags : Marknaden, Konkurrensutsättning, Marknadskrafterna, Ideologi, Nyliberalism, SL, Politik, Val 2010, Bedrägeri, Kriminalitet dn1 t
9 svar till “Marknadskrafternas verkliga kraft”
Ja, fast den privatiseringen har också skett under (S)
Ja det tycks ju inte vara någon större skillnad mellan borgare och rödgröna, så alla utom VP vill privatisera,
Visst är det så att privatiseringar skett under sosseregering. Det var någon liberaliseringsfluga de drabbades av där på 80-talet efter att ha vunnit tillbaka makten efter borgarcirkusen i slutet av 70-talet och början på 80-talet. Det är något märkligt det där när partier får för sig att de ska försöka dagtinga med sin ursprunglighet i någon sorts inbillning att det gör dem mer populära. Att hänga på nyliberalismen som någon sorts liberal light var nog en av de dummaste grejer sossarna gjort, men de trodde väl att det skulle göra dem mer populära eller något. De har starkt bidragit till det vi har nu.
MEN, och det ska sägas, en minimal stat och fri kapitalism ÄR de borgerligas ideologi från början till slut. Där sossarna gjort vissa eftergifter gentemot en allt högljuddare ideologisk minoritet (som bekant skramlar tomma tunnor mest) som krävt förändring har de borgerliga med Moderaterna i spetsen tagit fram den stora piasavakvasten, och det bygger inte på någon omtanke om den lilla människans situation, utan helt och enbart på ideologiska idéer om deras idealsamhälle, ett samhälle som har stora likheter med rovdriftskapitalismen från 1800-talet som födde den socialistiska rörelsen. Vi måste väl uppenbarligen pressas dit och dras igenom fascism, krig och politisk instabilitet igen innan människor påminns om vad klasskillnader och ekonomiska klyftor leder till.
Det handlar inte heller om valfrihet, det stolta kapitalistiska honnörsordet. Det handlar att berika vissa grupper på skattebetalarnas bekostnad, det handlar också rätt ofta om nepotism. Jag känner inte att jag har något val när jag tvingas gå den nära halvkilometerlånga uppförsbacken till Preem och argt flåsande hämta mitt ynka paket. När jag innan på lätt promenadavstånd kunde utföra mina ärenden på det trivsamma lilla postkontoret och känna att jag blev professionellt omhändertagen. Så är det inte nu!
Jag tror inte att sossarna har lärt sig något av alla sina pinsamma utförsäljningar, utan man fortfar att hylla samma nyliberala idéer som de övriga partierna gör, alla utöver Vänsterpartiet.
Man kan nog utan tvekan betrakta Storpotäten Persson som nyliberalismens värsta efterföljare. Mona Sahlin är en något mera modererad sådan, men ändock…
Sverige har varit för välorganiserat och nu vill politikerna ha ett större inslag av slump, spel och dobbel? Det blir mycket mer spännande när tillvaron blir som ett lotteri…
”Livet är som en chockladkartong man vet aldrig vad det innehåller”
Efter tågolyckan i Norge igår riktas nu redan skarp kritik mot det privata järnvägsbolaget Cargonet som ägde olycksvagnarna. I Sverige vill ju den borgerliga regeringen öppna upp järnvägsmonopolet så att fler bolag kör på spåren. Och alla internationella erfarenheter visar ju då att det främsta sättet de privata bolagen att sänka sina kostnader är att tumma på säkerheten. Och bara det faktum att vagnar från en massa olika bolag skall samsas på samm bangårdar och spår, kommer ju bara i sig öka säkerhetsriskerna.
Dessvärre kör redan andra bolag på en hel del linjer på vårt slitna järnvägsnät. Hur framför allt stambanan klarar det har vi ju redan sett.
Bolagsägda godsvagnar är inget nytt. Många storföretag i Sverige och Europa har det sedan länge, ofta är de byggda för speciella ändamål.
1939 beslöt riksdagen om ett allmänt förstatligande av enskilda järnvägar. Ett helt statlig järnvägnät är ett ganska kortvarigt historiskt påfund. 1939 var järnvägsnätet som störst.
Det kanske i dag mest nödvändiga järnvägsprojekt är att bygga ut stambanorna fram till Hallsberg från Stockholm, Göteborg och Malmö med fyra spår, det har den här vintern visat på rejält och det stopp som blev i gårkväll. Det har varit jäkligt tyst eftersom inga tåg har gått pga en trasig växel mellan Flen och Katrineholm.
Med fler spår så går det att reducera antalet växlar, växeln är den svagaste punkten i systemet. Bara på sträckan av två mil förbi där jag bor är det mer än 30 växlar, med fyra spår så skulle det vara möjligt att reducera växlarna till mindre än hälften och tågtrafiken skulle fungera bättre.
Jag tror möjligen att en rödgrön regering kan vara snäppet bättre, men bra lär det inte bli.