Nu när Tunisiens diktator, Zine El Abidine Ben Ali, tvingats att fly hals över huvud så väcker det ett hopp hos resten av innevånarna i arabvärlden. Ett hopp om att man ska kunna gå mot demokrati i stället för diktatur, men samtidigt så kan utvecklingen gå precis hur som helst. Det finns många diktatorer och despoter i de arabiska länderna, ta bara ett så närstående land som Palestina. Mahmoud Abbas sitter inte på den post han gör för att han är vald till det, han sitter där därför att Israel och USA har bestämt det. De val som skulle hållits har inte blivit av eftersom ”fel” parti skulle vinna valet, och Hamas godkänns inte av Israel, och således då inte av USA som alltid gör som Israel bestämmer. Dagens Nyheter hävdar att många förtryckta i arabvärlden nu vädrar morgonluft, samtidigt finns en stark oro för att denna luft ska slås ner av brutala militära aktioner och att alla mänskliga rättigheter blåses bort, som om de inte redan vore bortblåsta. Ingen vet i nuläget vad vi kan förvänta oss av arabvärlden.
[column width=”49%” padding=”2%”]
Arabvärldens ledare är en samling despoter oavsett hur de titulerar sig själva. De kan vara kungar eller presidenter men ingen av dessa har den minsta önskan att föra sitt land i en demokratisk riktning. De vågar de inte eftersom de då försvinner från de poster de har, ofta nog hamnar de i fängelse antagligen. Det finns länder som är värre än andra, men gemensamt har de att de förtrycker den egna befolkningen och att de går andras ärenden.
Folk kastas i fängelse om de opponerar sig, och uttrycker de kritik mot despoten eller kungen så kan de bli offentligt halshuggna. I vissa länder får inte kvinnor röra sig utomhus utan att ha sällskap av en manlig släkting, ja de får inte ens köra bil. Det landet som jag refererar till nu är det land där några av prinsarna har finansierat Usama bin Laden och byggandet av mängder av koranskolor i Afghanistan.
Saudiarabien är visserligen extremt, och den extremism som vi kan se i Afghanistan emanerar därifrån, den omänskliga wahhabismen är särskilt utbredd där och dessutom är det den sortens sunniislam som lärs ut på koranskolorna i Afghanistan och på ett växande antal skolor i Pakistan.
Men istället för att ge sig på källan till denna ondska, Saudiarabien, så skjuter man radiostyrda drönare mot bröllop i Afghanistan eller mot skäggiga farbröder i de afghanska bergen. Orsaken till att saudierna slipper amerikanska härjningståg är förstås att de sitter på det som USA behöver mest av allt, oljan. Det är därför som svenska soldater räddar ”kvinnor” i Afghanistan, Sverige är nämligen också ett lydigt land.
[/column]
[column width=”49%” padding=”0”]DN: ”Carl Bildt varnar för att det kan finnas anledning till oro. – När lag och ordning, även om lagen var orättfärdig och ordningen repressiv, bryter samman så finns risk att det kommer loss krafter som är repressiva och människor kommer till skada. De dramatiska händelserna i Tunisien kan få konsekvenser för andra länder i regionen, tror Carl Bildt. – Det understryker behovet av reformer i åtskilliga länder i den här regionen, reformer som inte bara är ekonomiska utan också politiska.”
Personligen tror jag att vi som bor i väst har skaffat oss rejäla problem. Vi vill att arabvärlden ska bli demokratisk, men det vi har visat av vår demokrati i Irak imponerar inte på en endaste arab. De vänder sig emot sådant, vilket ger utrymme åt islamism även om den i de flesta fall inte är lika extrem som wahhabismen och salafism som är en sorts återgång till en inriktning som förfäderna hade.
Det vi kan hoppas på i nuläget är att upproret i Tunisien sprider sig.
it Tunisien, Saudiarabien, Afghanistan, Wahhabismen, Salafism, Extremism, Islamism, Islam, Zine El Abidine Ben Ali, Demokrati, Arabvärlden, Förtryck, Despoter, Diktatorer, Kungar, USA, Olja, Politik, Mänskliga rättigheter ab1234 dn12345 svd1234 ex123 svt123
[/column]
8 svar till “Kommer Tunisien att visa vägen?”
Jag har varit i chocktillstånd sedan igår kväll. För första gången i mitt liv grät jag av glädje när jag läste en blänkare som sa att Bin Alis plan flög över Malta. Chocken är enorm för oss araber. Vi har nog inte lugnat oss än. Och det är så mycket som vi måste ta in. Tunisiens diktator flydde men vägrades inträde till sin främsta allierade i Väst. Det är den viktigaste läxan till alla arabiska despoter: Deras älskade herrar i Väst kommer att överge dem när folket reser sig och trampar ner dem.
Många saker jag hört sedan igår som fyller mig med förundran: Dominoeffekten började inte i Irak, den börjar från Tunisien. Det är stora ord: De ledare som Condi Rice tänkte på då, är inte de som vi tänker på idag: Det är just USA:s och EU:s knähundar som kommer att ryka först!
För några år sedan grät jag när jag såg en bild på en tunisisk kvinna som grät förtvivlat därför att polisen hindrade henne att gå in på ett museum. Anledning var hennes sjal. Det underbara med Bin Alis flykt är att han hamnat i Saudi Arabien: Där MÅSTE hans kärring och alla andra blodsugare till brudar i hans släkt, bära sjal om huvudet om de vill att de ska sitta kvar på mellan axlarna.
Bildt har nog fel. Tunisierna är bildade och civilserade. Armén som aldrig blandat sig i politiken, och som igår vägrade skjuta på det egna landets medborgare, kommer inte att vilja ha makten. Islamisterna är inte lika starka som de andra sekulära krafterna. Men det är klart: Tunisierna måste vara väldigt vaksamma för vad utländska och inhemska säkerhetstjänster kan komma att ställa till med.
Jag gissar på att Mubaraks dagar är räknade: Egyptierna skriker högt på Cairos gator att han står på tur! Han har 100 000 soldater i den egyptiska armén men 1 700 000 man i polis och i de olika säkerhetstjänsterna. Förut angrep man tevehus när man gjorde kupper. Arabvärldens fiende nummer ett huserar i inrikesministerierna!
Jag gissar på att Mubaraks dagar är räknade: Egyptierna skriker högt på Cairos gator att han står på tur!
Det vore skönt!
Jo, det säger egyptierna själva faktiskt vilket är underbart att höra.
Jag hoppas att Moncef al-Marzouki blir Tunisiens nästa president. Honom träffade jag på ABF i Stockholm för några år sedan och är sedan dess oerhört imponerad. Han återvänder från sin exil i Paris till Tunis nu. Väljer tunisierna honom eller någon som han så har de sitt lands öde i sina händer fortare än kvickt!
Tack för de fina orden Rawia!
Jag upprörs av hur mycket hat och rasism/islamofobi som sprids av sverigedemokrater på nätet kring Tunisienkrisen. Man klumpar ihop tunisier med alla sina fördomar om muslimska fundamentalister och använder Tunisien som ett led i sin främlingsfientliga propaganda.
Jag har själv flera vänner i Tunisien och delar din uppfattning att tunisierna är ett civiliserat folk. Alla tunisier jag känner är sekulära även om de har en islamsk tradition och är inte mer religiösa än vad kristna i Tyskland är. Mina tunisiska vänner när drömmar om att utbilda sig och få chansen att arbeta i t.ex. Frankrike eller Tyskland men har inte möjlighet att resa som de vill. Däremot kan vi svenskar godtyckligt resa på chartersemester till Tunisien som vi önskar, bo i skyddade turistorter och få en lite lagom ”orientalisk” upplevelse av ”de där araberna”. De surfar också runt på nätet och försöker hitta vägar förbi censuren och har en ganska god bild av hur vi lever i Europa och tar del av vår kultur (de pratar både franska och engelska och har säkert långt bättre språkkunskaper och internationellt perspektiv än svenska främlingsfientliga) utan att för den sakens skull ta avstånd från de positiva aspekterna av sin egen kultur.
Hoppas du har rätt och att Tunisien äntligen blir en demokrati.
Det är bara att hoppas att hon har. Själv är jag orolig för flera saker, dels förstås att militär/polis ska ta över, men oxo för att små extrema grupper ska försöka göra det. Sedan hoppas jag förstås att fler engagerar sig i olika slags uppror mot despoterna i arabvärlden, men det tycks som vissa länder är nöjda med diktaturerna där, ingen nämnd och ingen glömd..
Säkerhetstjänsterna skickar rövarband runt om i landet i hyrbilar, beväpnade till tänderna, där de plundrar och mördar för att distabilisera landet. Tunisierna har många år kvar att rensa ut diktatorns svansar. De är kvar överallt.
Det mest underbara är denna stämning av fest i hela arabvärlden. Folk är så glada och så fulla av hopp. De samlas kring Tunisiens ambassader och sjunger. Miljontals araber har skickat hälsningar till tunisierna via olika medier. Och nästan alla skriver: Snart är det vår tur också :-D
Tunisiens presidents fall väckte en jubel på gatorna i hela arabvärlden , Meddelande om hans fall på alla de arabiska webbplatserna överskuggades av en fråga , Vems tur nästa gång
Det tunisiska folkets upprop kommet at inge mod hos befolkningen i resten av arabvärlden som domineras av auktoritära ledare , Dessa ledare som styr med järnnäve känner sig hotade nu
Egyptierna demonstrerade och hånade presidenten Mubarak och Jordanierna demonstrerade och skanderade “ Tunisien är en läxa”
Ledarna i arabvärlden varnas att inte underskatta folketskraft när de reser upp sig och ledarna börjar förstå att det inte går att stoppa folket längre
Uppropet i Tunisien är en påminnelse till de diktaturer i arabvärlden att folket har tröttnat på de , Folket vill ha politiskafriheter , ekonomiska reformer och slut på korruption och fattigdomen
Härskarna i arabvärlden bör se upp , de måste tänka på folket annars kommer de att möta samma öde