Kampen om att försvara en lögn

I bästa fall står valutgången och väger mellan en något mindre krigisk rödgrön falang och den verkliga bombhögern i form av alliansen. Jag använder – ”i bästa fall” eftersom det just nu känns lite tveksamt.

Termen bombhögern tvekar jag inte om, den borgerliga alliansen har för avsikt att öka det svenska engagemanget i Afghanistan om de sitter kvar i regeringen. De drivs av något slags Bror Duktig-komplex som antagligen kommer sig av Sveriges litenhet, vi vet att vi lever i ett litet land men vår självbild är en helt annorlunda. Ur en komplex situation växer viljan till EU- och Natomedlemskap, vi vill så gärna räknas och mötas av respekt.

Ur den sortens känslor växer också kraven från yttersta högerkanten om att vi inom fyra år ska ha bytt vår krona mot Euro, från samma håll närs drömmar av en uttjänt folkparti-
politiker, som helst av allt vill vara statsminister eller för-
svarsminister. En man som lever i ett Bauerskt sagolandskap och som sedan länge tappat all markkontakt och dessutom sin forna insikt om vad ordet ”liberalism” betyder.

Det är i det sammanhanget som den danska dokumentär-
filmen Armadillo kan innebära en rejäl black om foten för det enda parti som tagit upp kampen med Sverigedemokraterna, en kamp som går ut på att fiska i vatten som ingen annan vill vidröra.

Helle Klein/AB om Armadillo: ”Växlingen mellan de datorspelande grabbarna hemma på campen och eldstriden med talibaner då en av soldaterna avfyrar en granat som i ett slag dödar fyra människor blir mycket talande. Om det i början av filmen handlar om att försöka undvika våld och i stället hitta samarbete med civilbefolkningen blir det efterhand alltmer våldsamma uppdrag. Distansen till de civila afghaner som undrar varför deras hus bombas och åkrar förstörs bara ökar.

De anhörigas förtvivlan men också detta att å ena sidan inte begripa varför i allsin dar mitt barn eller min pojkvän ska offra livet i Afghanistan och å andra sidan känna stolthet för att bemästra meningslösheten är ett intressant psykologiskt fenomen som också framkommer i filmen. Och i slutet ser vi grabben som kommit hem och sitter på ett café med alldeles tom blick.”

Jag har för mig att jag läst att Sveriges Television ska visa Armadillo i TV framöver, nu beror skriverierna på att filmen haft biopremiär, och givetvis på själva innehållet. Danska soldater som spelar TV-spel, tittar på porr, och mellan varven skjuter på afghaner som inte vill ha vare sig ha med några talibaner eller

Afghanistan

utländska ockupationssoldater att göra. Kommer den i TV så kan den avgöra framtiden för det svenska engagemanget i Afghanistan.

Hemmavid så har Jan Björklund intensifierat sitt engage-
mang för att skapa extra islamofobi. Han drar igång en låtsas-
debatt om burka i skolorna, och den likaledes folkpartistiske Nyamko Sabuni har länge kastat ved på brasan. Men tror man att den skönjbara främlingsfientligheten beror enbart på konkurrensen med Sverigedemokraterna så tror man fel. Den visade sig långt innan det var aktuellt, Björklund själv har uttryckligen önskat att lärarkåren ska samarbeta med SÄPO när det gäller elever med muslimsk bakgrund. På samma sätt har Sabuni föreslagit att småflickors könsorgan ska inspek-
teras om eller när de kommer hit från ett muslimskt land.

Men Björklund är inte bara rädd för muslimer, han är också rädd för ryssar visade det sig i utfrågningen i SVT. Själv är jag nog mest rädd för Jan Björklund om sanningen ska fram.

it , , , , , , , , , , , ab12 ex12 svd12 dn123 svt

  6 comments for “Kampen om att försvara en lögn

  1. Mats Eriksson
    30 augusti, 2010 at 08:19

    Man kan fråga sig hur liberalismen har kunnat bli både militant och odemokratisk. Sedan är det lustigt att de två ”elittyckarna” i Aftonbladet bägge är liberaler. Morian är S-märkt, men det märket har han själv tagit på sig av karriärssteg. Han förbannar nog idag att han valde fel när han ser alla borgerliga framgångar. xxxxxxx xxxxxx xxxxxxxxxxxx

  2. 30 augusti, 2010 at 08:48

    Det är något fel med public service om det behöver visas en dokumentärfilm för att få en sann bild av kriget i Afghanistan.

    Skulle Armadillo visas på public service-tv så blir det nog klockan 18.00 mitt i sommaren, precis som när dokumentären om de svenska interneringslägren för kommunister och andra vänstersympatisörer visades för några år sedan. Och självklart ingen repris.
    Det gäller att följa sitt uppdrag – att vara opartisk och objektiv – men ända få så få som möjligt att se den sanna verklighetsbild man inte vill visa. Detta kan public service.

  3. Rogge
    30 augusti, 2010 at 09:20

    Jag tillhör också dem som blir skraj när jag hör Björklund uttala sig. Men ändå mera skraj blir jag när jag hör Bildt skrodera på sitt arroganta sätt. Frågan är om han inte är Sveriges farligaste man för närvarande? När man hörde honom debattera med Jan Eliasson i Agenda igår kväll gick det kalla kårar efter ryggraden. Hans taktik är nu tydlig – i valet gäller det att demonisera de Rödgrönas inriktning för deras Afghanistanpolitiken med att det är ”kommunisterna” som styr. Och det ska en person säga som är misstänkt för allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.

  4. Kjell Martinsson
    30 augusti, 2010 at 09:35

    Bra inlägg! (Sista meningen i ingressen dock språkligt oklar.)

  5. Mariam
    30 augusti, 2010 at 11:14

    ”Själv är jag nog mest rädd för Jan Björklund om sanningen ska fram.” ;-D

    Det är vi många som är!

  6. Celsius
    30 augusti, 2010 at 13:13

    Sveriges farligaste man? Bodstrom, utan tvekan. Leif GW sa det bast. Bodstrom ar den basta tankbara kontraindikatorn. Vander man allt han tycker och sager till tvartom, sa kommer man ratt. Att han skall flytta till USA ar en utmarkt ide rent logistiskt. Da hamnar han ju narmare sina uppdragsgivare!

Comments are closed.