Jag har precis börjat läsa Jan Guillous senaste, Brobyggarna. Jag kommer återkomma till boken under kommande vecka, och än så länge är jag mer än positiv, jag oroar mig för att jag kommer slå ihop den och känna mig irriterad över att nästa bok inte redan ligger på bordet framför mig.
Det är lustigt att se den debatt som poppat upp i Dagens Nyheter, en debatt mellan Guillou och Jackie Jakubowski, en diskussion som jag trodde helt avslutades med Guillous svarsartikel på ett angrepp från Jakubowski.
Guillou/DN: ”Vanligtvis brukar Jackie Jakubowski anklaga mig för att vara antisemit. Det får ses som ett utslag av hans profession som försvarsadvokat åt Israel. Enligt israelisk dogm är ju alla som kritiserar Israels ockupationspolitik antisemiter, vare sig de vet det själva eller ej. Det är ingenting att göra åt, och inte längre något att bry sig om.”
Det känns förstås särskilt aktuellt idag eftersom Mahmoud Abbas ska resa till FN i New York för att få staten Palestina erkänd. Oavsett vilken nivå ett sådant erkännande får så kommer Palestina att kunna dra israeliska militärer och politiker inför den internationella domstolen i Haag, något som både Israel och USA tycker vore hemskt. Att begå brott är en sak, och att behöva stå för sina brott en helt annan.
Blir effekten av att Guillou beskriver tyskar positivt att han kallas historie-
revisionist så kan jag konstatera att Michael Degen måste vara den största revisionisten av dem alla. Han skrev nämligen en bok med titeln ”Alla var inte mördare” en bok som råkar vara en av de bästa jag läst under senare år. Författaren själv är jude och boken är en sannskildring av hans egen barndom och utspelas i Tyskland under andra världskriget, och titeln säger det mesta, en bok värd en mycket lång promenad till närmaste bibliotek. Läs vad jag skrev om den boken!
Att påstå att Guillou är historierevisionist blir möjligtvis humor, men det är inte speciellt väl tänkt, om ens tänkt alls. Men angreppet på Guillou har knappast med hans bok att göra, han är ju kritisk mot Israel och landets agerande, och det är det som Jakubowski har hängt upp sig på.
it Andra om: Guillou, Jackie Jakubowski, Israel, Palestina, Böcker, Bokkritik, Politik, Antisemitism dn1 svd ex ab1 sr
Tweet
15 svar till “Jan Guillou, en historierevisionist?”
Det känns pinsamt tydligt att Jakubowski inte läst boken utan attackerar enbart med gammmalt groll i minnet. Trist och småsint.
Ja, och debatten fortsätter i DN… Rimligen borde redaktionen sätta streck.
Men Jackie kanske surnade till för att Oscar, en av bröderna i boken, blev lurad av en judisk hora i bokens inledning. En arabisk hade kanske varit bättre…
Vad vem sa i TV diskuterar vi inte i bloggposten. / Jinge
Måste påpeka att Jakubowski har rätt oavsett vad det båda står i Israel-Palestina konflikten. Tyskarna var precis som alla andra kolonialmakter ena rikta ass-holes, de mördade hundratusentals med svält som vapen. Det finns inget humanistiskt i imperialism, Guillou är dåligt påläst på något som var ganska uppenbart. Det går att skriva en bok om kolonialismen utan att behöva ta ställning eftersom alla var ena riktiga jävlar, hans argument för den tyska kolonialismen var samma argument som alla andra försökte skönmåla kolonialismen med.
Som sagt det finns inget humanistiskt i kolonialismen, och de exempel Guillou tar är enskilda individer, det fanns det hos alla, men systemet var gjort för att förtrycka och döda oavsett land.
Du har läst boken förstår jag? Nehej, men uttala dig kan du tydligen ändå…
Mannen är väl en israelkramare som försöker nita Gjo… :-)
:-)
Om du skriver kommentar efter kommentar men får dina kommentarer refuserade, drar du inga slutsatser av det? Hur kommer det sig att du inte läser reglerna för kommentarer för att försöka ta reda på VARFÖR dina kommentarer stryks?
Har du inte lust att följa reglerna så strunt i det, men håll dig borta från denna blogg i så fall! / Jinge
Det lär vara så att Mahatma Gandhi fortfarande dyker upp på brittiska listor över historiens värsta förbrytare. Det vill säga, på samma listor som exempelvis Hitler och Stalin har givna platser. Särskilt i konservativa engelsmäns världsbild är ”förlusten” av Indien än idag något man betraktar som en oförlåtlig nationell skam.
Kanske är dessa (ibland märkliga) variationer i synen på just kolonialismen oundvikliga. Inget land har någonsin gjort upp med sitt eventuella kolonialistiska förflutna.
Jakubowski skulle behöva en rejäl dos xxxxxxxx, han har alltid framstått som xxxxxxxxxxx. Det går inte att ta honom på allvar, förstår inte att han överhuvudtaget får utrymme i media.
Även om jag är ett stort fan av JG så hade jag inte tänkt läsa denna bok eftersom jag efter ett citat ur Elin Grelssons recension och JG:s medverkan i ”En bok en författare” uppfattat den som grabbig (pojkbokshjältar) och med stereotypt framställda könsroller. Men om nu du Jinge skriver att du är mer än positiv så måste jag självklart ge den en chans. Tack för boktipset!
Jag är inte färdig med den än, en del av kritiken mot den kan jag hålla med om, dessvärre är den 600 sidor så det dröjer nog några dagar till innan jag kan avge ett slutligt omdöme..
Det Guillou gör nu är intressant och svårt. Han skriver historien skildrad ur samtidens synvinkel, utan det ”facit” som vi efterlevande har tillgång till. Detta har han varit öppen och ärlig med hela tiden i olika intervjuer. Han har också förutsett att det lik förbaskat kommer att resultera i problem och kritik.
Att just Jakubowski skulle vara en av dem som reflexmässigt gick till angrepp var naturligtvis en lågoddsare. Så kommer det nog att fortsätta under utgivningens gång. Men det är spännande att fundera lite kring hur långt denna metod för historieskildring skulle kunna drivas.
Skulle det exempelvis vara möjligt att skildra nazismen, andra världskriget och Förintelsen från perspektivet hos någon (verklig eller fiktiv person) som faktiskt var en övertygad tysk nazist på den tiden det begav sig?
Ja det tror jag. Även om Guillou inte kommit så långt än så kan jag konstatera att han sätter sig in i dåtidens förhållanden och skildrar dem så som han tror att folk upplevde det då. Sjäv studsade jag på det första påståendet jag läste men hann aldrig sätta med att kräkas på tangentbordet innan jag förstod att jag var passagerare på en resa… :-)
Jag HOPPAS verkligen få tid att läsa färdigt boken under veckan, den är lite tjock med sina 600 sidor..
[…] Guillou från en av hans politiska meningsmotståndare, han beskylldes nämligen för att vara en historierevisionist. Själv kan jag inte döma i frågan om revisionismen men nu har jag i alla fall läst färdigt […]