Nu kommer Michael Degen ut med en bok på svenska, i en bra översättning av Margareta Zetterström, Alla var inte mördare heter den, och har funnits utgiven på andra språk sedan 1999. Han är idag en framstående skådespelare i Tyskland och har förekommit i många filmer som visats även i Sverige.

Bokens berättelse startar 1943 när Michael är elva år i ett Berlin där Gestapo börjar finkamma staden efter judar, människor som skulle föras till arbetsläger i bästa fall, och i sämsta fall till utrotningsläger. Mamman, som inser vad som kan drabba dem sliter av den för judar obligatoriska markeringen på deras ytterkläder, packar ner värdesakerna och pengarna i en väska och lyckas ta sig förbi soldaterna utanför på gatan med sin son.

Så börjar en skildring som är både välskriven och utmanande. Mina egna första besök i Tyskland från sent 50-tal och framåt var minst sagt obehagliga. De tyska tullarna såg ut som soldater i nazistfilmer och språket fick mig att rygga baklänges till långt in på 60-talet. Så färgad var jag av den uniformerade ondska som jag fått mig till livs i mängder av filmer från den period då nazismen var på väg att ta över Europa. Givetvis insåg jag att inte alla tyskar var nazister, men det handlar inte om något slags intellektuell förståelse, det handlar om känslor och över dessa råder man inte alltid.

På det sättet kan man också säga att Michael Dregens bok känns befriande. Den påvisar nämligen det faktum att alla inte var mördare, precis som framgår av titeln. Berättelsen börjar 1943 och pågår då de allierade bombade Berlin, fram till krigsslutet som manifesterades av Röda Arméns inmarsch i staden. En armé som hade förlorat många miljoner soldater i sin kamp mot Nazismen och gjort merparten av jobbet, medans det är USA som tar åt sig äran för att ha befriat Europa.

Michael själv är en lika lättsinnig som självsvåldig ung man, och inte alltid så klok. Under hans och moderns vedermödor med att byta gömställe, undkomma bomber och byta gömställe på nytt, så drabbas han av många mer eller mindre äventyrliga händelser. Så t.ex. var en av hans kamrater, som var en grabb i ungefär samma ålder som han själv – medlem av Hitlerjugend, en ung kille som dessutom hjälpte honom att komma över en sådan uniform. Den underlättade för honom att skaffa ett tillfälligt arbete på en servering där också tyska höga militärer inklusive en SS-general var gäster, inte för att infiltrera, det handlade bara om behovet av att skaffa pengar till försörjning för honom själv och mamman.

Michael och denna höga militär hade en del med varandra att göra, och det hör till saken att man kunde se Michaels judiska påbrå på honom. Det slingrade han sig undan med att påstå att han hade italienska anor, något som inte speciellt många trodde på. Men dem han kom i kontakt med skvallrade inte trots att där ingick flera SS-soldater bland dem. Bomberna över Berlin faller bokstavligt talat som regn mot slutet och både Michael och hans mamma är nära att dödas vid flera tillfällen. Marginalerna är dock på deras sida, men nackdelen är förstås att de ofta tvingas byta gömställe, och det utan de identitetshandlingar som alla tvingades bära med sig.

Jag har nämnt att boken är välskriven, och att den dessutom innehåller en betydande del spänning är väl underförstått. Ska jag sammanfatta intrycket av boken så kan jag säga att den, trots den tragiska bakgrunden, gjorde mig både glad och varm. Det är en utomordentligt rar och livfull berättelse där människoporträtten är fint frammejslade, en hänförande historia som jag önskar att alla skulle läsa.

Andra om: Michael Degen, Alla var inte mördare, Mycket bra, Karneval Förlag, Boktips, Böcker, Berlin, Judar, WW2, ISBN 9789185703234, Nazism, Tyskland, Politik