Hur ska Vänsterpartiet överleva Afghanistan?

Bortsett från fallande popularitet hos väljarkåren så har vänsterpartiets och miljöpartiets ledningar ett större problem i händelse av att man vinner valet i september. Som jag har förstått saken så har redan den borgerliga regeringen beslutat att utöka antalet soldater i Afghanistan, inte mycket men ändå.


Alla inom de berörda partierna
vet att väljarna och medlemmarna är mycket kritiska till detta, men att det är ett pris som måste betalas för det rödgröna samarbetets skull. Visst kan respektive partis riksdagsledamöter hävda att det är under en begränsad tid och att man inom ett år ska pröva hela engagemanget i kriget, men frågan är om det kommer att räcka. Framförallt inom Vänsterpartiet så är motståndet mot kriget mycket djupt förankrat, visst kan det finnas folk som anser att man bör ”hjälpa de afghanska kvinnorna” eller hur man nu motiverar närvaron, men en absolut majoritet av medlemmarna känner sig avogt inställda till det svenska deltagandet på USA:s sida, och under amerikanskt NATO-befäl, och det riskerar givetvis att få effekter.

Jag tror inte att någon betvivlar partiledningens inställning i frågan, men att se sitt eget parti i regeringsställning sitta med och fatta den sortens beslut är troligen något helt annat än att tala om saken ett halvår före valet. Risken för en svekdebatt är uppenbar och det är långt ifrån säkert att partiet går oskadat ur en sådan. Det finns givetvis krigsmotståndare inom social-

rödgrön

demokratin också, men kanske främst inom miljöpartiet som antagligen kan få en liknande debatt.

Att frågan om Afghanistan är uppskjuten till något slags utvärdering år 2011 är väl något som till nöds kan accepteras idag, före valet, men hur tas det emot av medlemmar och väljare några månader senare när riksdagsledamöterna avstår från att rösta mot regeringen i den fasta vetskapen om att borgarna röstar för?

Nu kan jag inte påstå att jag läst in mig på frågan, men jag är tämligen säker på att den kommer att spela en stor roll redan i år. Jag är också säker på att den kan komma att bli utomordentligt svår att hantera. Nu känner jag inte till hur man resonerar internt om detta, men det måste rimligen ha varit uppe till diskussion många gånger. Sett ur det perspektivet så ska det bli intressant att följa de olika opinionsundersökningar som nu kommer i en takt som snart kräver att alla medborgare utrustas med ett paraply.

intressant Tags: , , , , , , ab1 dn123 svd1 ex t

  11 comments for “Hur ska Vänsterpartiet överleva Afghanistan?

  1. 5 april, 2010 at 14:29

    Jag vet inte vad jag ska säga, men jag röstade med vänsterpartiet i förra valet, men jag kommer inte att rösta med ett parti som inte gör vad de kan för att motverka krig, oavsett var det är och emot vem. Betyder det att jag ska rösta på Kalle Anka i det kommande valet så får det bli så. / Malin

    • 5 april, 2010 at 16:49

      Är det viktigare med Kalle Anka än att få bort Reinfeldt?

      • Christer W
        5 april, 2010 at 17:43

        ??
        Är det viktigaste att få bort Reinfeldt? Efter honom kommer det ju bara en ny borgare.
        Borde det inte vara det viktigaste att skapa nya politiska doktriner i stället för dem som har gällt de sista 40 åren.
        Rent reellt har faktiskt oppositionen bidragit starkt till det samhälle som råder i dag, t.ex. dagens ungdomsarbetslöshet skapade och formades av s, c och vp efter Bildts regering, ursäkten var att ”man” skulle rädda Sveriges ekonomi. En hel del av vad Reinfeldt använder sig av beslutades av s och vp. Pensionspolitiken är ett bra exempel på det. Det Reinfeldt har gjort det är omfördelat och förändrat skattetrycket men det grundläggande togs tidigare.
        Tittar vi då på vad s, vp och mp vill i dag, så är det ju att köra på i samma gamla hjulspår. De vill verkligen inte ha några grundläggande förändringar.
        Vi, folket, har faktiskt inte det valsystem vi förtjänar, utan det vi har är ett som somliga utvalda förtjänar på och som de inte vill ändra på.

  2. Rogge
    5 april, 2010 at 17:53

    Jag tror Afghanistan kan bli ett bekymmer för fler än Vänsterpartiet och MP. Karzai har ju börjat mopsa upp sig ordentligt nu när han får höra från den nya regeringen i USA att han inte får agera hur som helst. I sitt senaste uttalande sa han ju t.o.m. att en möjlig samverkan med talibanerna för att få bort de utländska styrkorna finns på hans agenda. Och det trots att han dagen innan av Hillary Clinton fått veta vad USA förväntar sig av honom. Hur ska den svenska hållningen bli om det visar sig att Karzai och hans kompisar – krigsherrar och allt vad de är – börjar agera för att det är de som bestämmer och inte längre USA? Den svenska regeringen – liksom sossarnas utrikespolitiske talesperson Härstedt – har ju sagt att det är en demokratiskt vald regering som Karzai leder och att det är den som ska agera så det blir en situation som gör det möjligt att lämna Afghanistan. Jag undrar också hur den svenska opinionen kommer att se ut den dag man får klart för sig att vi är mer eller mindre förda bakom ljuset med den information vi får via våra media. Det senaste var ju hur USA:s attack beskrevs som den stora, avgörande offensiven för att driva ut talibanerna från en strategisk viktig stad. I själva verket var det ett antal mindre byar som ligger i området och det strategiska värdet fanns nog bara i propagandan för oss fåkunniga.

    • 5 april, 2010 at 17:58

      Den svenska regeringen – liksom sossarnas utrikespolitiske talesperson Härstedt – har ju sagt att det är en demokratiskt vald regering som Karzai leder

      Nu dillar du! Urban Ahlin är talesman i utrikespolitiska frågor för S och INGEN sosse är okunnig om att Karzai fuskade till sig valsegern.

    • Erik D
      6 april, 2010 at 15:45

      Jag har mycket svårt att tro att det skulle kunna komma någonting mer än brösttoner från Karzai. I allt väsentligt är han en docka, en marionett som sitter på en rätt symbolisk presidentpost, och som är beroende av USA:s stöd och krigsherrarnas acceptans för att kunna sitta kvar (Karzai har, till skillnad från krigsherrarna, ingen egen milis som maktbas). Visst kan han gnälla, men har kommer under inga förutsättningar att på allvar konfrontera ockupationsmakterna, eftersom hela hans makt bygger på deras stöd.

      Lika lite kommer han (om inte maktbalansen drastiskt förändras) att ta några avgörande steg mot demokratisering, eftersom detta skulle alienera de flesta av krigsherrarna, som i praktiken behärskar stora delar av landet. Utan deras välvilja skulle han inte kunna sitta kvar många dagar vid makten.

  3. Vinkeln
    5 april, 2010 at 17:58

    Om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen kan deras kampanj för att dra tillbaka svensk trupp i Afghanistan röra till det än mer bland riksdagens kritiker av Sveriges deltagande i ockupationen. Inget trevligt scenario. Motstånd mot den militära ockupationen kan vändas till att man ”går SDs ärenden”.

    • Ante
      5 april, 2010 at 20:41

      Knappast. Det skulle snarare bli en situation liknande den i USA, dvs vänster-Demokrater som vill ta hem soldater står på samma sida som Ron Paul-högerns ”isolationister”. Ingen skulle påstå att de går varandras ärenden – de kräver bara samma sak, med olika utgångspunkter.

  4. Rogge
    5 april, 2010 at 18:41

    Ja, Urban Ahlin är utrikespolitisk talesman för sossarna, men när det gäller Afghanistan är det Härstedt som normalt uttalar sig – skulle förstås skrivet att det gällde Afghanistan – och kolla upp vad han har för åsikter. Jag har både hört honom i debatter och läst hans uttalanden. Han skulle lika gärna kunna vara folkpartist!

    • 5 april, 2010 at 18:46

      Vilken sosse gäller inte det? :-/

  5. Sara G
    6 april, 2010 at 17:54

    De flesta ute i Europa, Canada, USA och Afghanistan är emot kriget och ser ingen som helst poäng med hela den massiva insatsen.
    Jag tror att Vänsterpartiet kan komma att spela en viktig roll när folk verkligen inser vår egentliga roll där – att smygvägen Natoansluta Sverige och införa en yrkesarmé som ska bekämpa ”terrorismen.” Jag tror att det sker snart.
    Det förekommer alltmer kritik i pressen mot amerikanarnas lustmördande av civilbefolkningen i både Afghanistan och Irak.

Comments are closed.