Har Björnligan lurat Säpo?


Jag, och antagligen många med mig, känner en viss skepsis när det gäller vår svenska säkerhetspolis och dess förmåga att fånga in misstänkta terrorister. Allför många gånger har fullständigt oskyldiga drabbats, och då dessutom av den nationella insatsstyrkan utklädda till något slags beväpnade aliens.

När så Säpo återigen har gripit fyra personer så tror jag att det är många som, precis som undertecknad, funderar på vilken katastrof i ordningen det är som vi nu bevittnar. Att media spekulerar kan vi kanske inte lasta Säpo för. Har de gripit folk som faktiskt planerar något slags terroraktion så är det ju bra, men oftast verkar man gripa folk för att sedan släppa dem med ett beklagande. Att de förstört hörseln på ett antal småbarn med sina chockgranater är bara en effekt av det polisiära arbetet. Sist det hände så var det i Göteborg, och nu har man återigen ett antal gripna i den staden.

Den här gången skulle de presumtiva terroristerna slå till mot Röda Stens konsthall där Göteborgs konstbiennal hade någon slags invigningsfest, samtidigt låter det väldigt udda att terrorister skulle ge sig på en konsthall, dessutom en ful gammal industrilokal i hamnen. Stockholmsterrorister har säkert den goda smaken att de ger sig på fasaden på Stockholm Waterfront, i alla fall om de har sinne för konst och estetik.

Samtidigt med att man grep ett antal personer i Göteborg så var det, enligt media, så att någon hade stuckit in ett hot om terrorangrepp i Bonniers konsthall på Torsgatan. Om det handlar om någon slags Copycat eller om det bara är ett sinnesförvirrat fyllo vet vi inte i skrivande stund, men det ter sig rätt udda att terrorister plötsligen skulle ge sig på konsten. Vad har konsten gjort terrorister för illa?

Nu ska man inte tro allt man läser i tidningar, eller man kanske inte ska tro något som man läser i tidningar, men hur det nu är så har våra statliga myndigheter skaffat sig en hel bunt övervakningsmetoder som skulle ha varit helt omöjligt att införa för femton tjugo år sedan. Men Säpos anseende hemma hos Ture och Märta i Hökarängen är nog tämligen lågt oavsett vilka tekniska hjälpmedel de har, det är nämligen resultatet som räknas. (forts nedan..)

Men en sak kan vi inte ta ifrån dem. Deras livvakter fungerar utomordentligt bra. De griper helt resolut skydds-
objekten, i vart fall om dessa är Sverigedemokrater. Det ska de ha rejält med cred för. Misshandel, hets mot folkgrupp och narkotikabrott tror jag att det handlade om sist. Det är inte ofta som säpovakter kallar på ordningspolis och stuvar in den skyddade politikern i en målad polisbil och transporterar vederbörande till Kronobergshäktet. Och när det sker så är det förstås en – Sverigedemokrat, det gläder förstås ett gammalt tigerhjärta.

it Andra om: , , , , dn1 svd12 ex123 ab12 svt sr1 gp123


7 svar till “Har Björnligan lurat Säpo?”

  1. Om man ser Älvsborgsbron som målet för den misstänkta terrorattacken blir polisens handlande mer rimligt, även om det givetvis ändå kan handla om någon som stått nära en väktare på rymdtorget och diskuterat huvudvärk.

    Att Lars Vilks skulle vara målet för en attack mot en proppfull konstbiennalinvigning är faktiskt orimligt. Antingen skulle de behövt leta runt som dårar inne på kalaset eller så skulle de försöka spränga hela pannhuset i luften med den uppenbara risken att Lars Vilks skulle klara sig.

    • Det är nog svårt att gissa, men jag tror och hoppas oxo att Vilks är en anka. Visst finns det galningar, det bevisar inte minst Vilks själv, men han är inte värd en sådan uppmärksamhet. Dessutom tror jag inte på att han skulle till Göteborg, det är nog en efterhandskonstruktion – allt till förmån för spridande av rasismen.

  2. Lite ironiskt är att de angrepp som skett mot olika konstnärer och deras konst i Sverige uteslutande utförts av högerextremister. Elisabeth Ohlson Wallins fotoutställning ”Ecce Homo” angreps ett antal gånger av ”unga män med rakade skallar” med den tyska trettiotalssynen på ”entartede kunst”.

  3. Säkerhetspoliser är ofta ganska enkla typer, och mycket lättlurade. Ett typiskt exempel är den brittiska säkerhetstjänstens patetiska försök att få fast gänget som saboterade hela den brittiska spionorganisationen i Östeuropa och lämnade ut amerikanska vitala kärnvapenhemligheter till Sovjet, på 50-talet. Säkerhetstjänsterna MI5 och MI6 var säkra på att förrädarna måste finnas bland folk med arbetarklassbakgrund. Det var en starkt bidragande orsak till att Philby, McLean, Burgess, Blunt, med flera, alla hemmahörande i den allra högsta societeten, kunde hålla på år efter år, mitt framför näsan på de överintelligenta kollegorna.