[column width=”49%” padding=”2%”]
Jag har skrivit några gånger om Mosa Mona-kampanjen som allianspartierna driver för fullt just nu, en kampanj som de dessutom får hjälp med av de borgerliga tidningarna, med Expressen i främsta ledet.
AB: Tobleroneattacken mot Mona Sahlin var ingen slump. Det tror varken Mikael Sundström eller Jesper Strömbäck, forskare inom politisk kommunikation. – Alliansen måste få upp opinionssiffrorna nu, annars är det kört, säger Mikael Sundström. Igår lanserade de rödgröna en satsning på vård, skola och omsorg. ”Tobleronepolitik”, svarade Mats Odell och Sven Otto Littorin, vid olika tillfällen och inom loppet av några timmar. – Det kan knappast vara en slump. Någon har nog tänkt att här har vi ett ess i rockärmen. Men jag undrar om det går hem i stugorna, det andas lite desperation, säger Mikael Sundström, statsvetare som forskar inom politisk kommunikation vid Lunds universitet.
Det är nog ingen som tror att det är en slump. I Expressen idag säger Reinfeldt att de rödgrönas politik drabbar lands-
bygden, Anders Borg hävdar att en kommande bensinskatte-
höjning ”slår ner i plånboken på vanligt folk”, något som jag förstås undrar över. Vilken skattehöjning slår inte ner i plånboken? Problemet för alliansen är att deras politik har drabbat arbetslösa, sjuka och pensionärer, något som idag avspeglas i opinionsmätningarna.
Mikael Sundström undrar i Aftonbladets artikel om alliansens angrepp mot Sahlin går hem i stugorna. Det är samma tanke som jag var inne på i ett annat inlägg där jag talade om bumerangeffekten. De kanske får med sig dem på den yttersta högerkanten, men jag tror att de allra flesta tycker illa om den sortens personangrepp, då är det mer adekvat att
[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]
påstå att folk på landsbygden drabbas, eller att skatte-
höjningen ”slår ner” i folks plånböcker. Det kanske är meningslös retorik, men det är i alla fall inte några personangrepp.
Frågan idag är hur smutsig en valrörelse kan bli? Jag kan inte bedöma hur stort politikerföraktet är i Sverige jämfört med andra länder. Att det finns vet vi alla, och att det är ett problem likaså. Blir det en smutsig valrörelse så är det rimligt att anta att politikerföraktet ökar, det kan till och med bli så illa så att Sverigedemokraterna kommer in i Riksdagen på grund av ett ökande antal proteströster. Och ägnar man sig åt att svärta politiska motståndare så kan effekten bli att småpartierna helt enkelt åker ut ur riksdagen.
Mona Sahlin är inte den politiker jag själv helst hade sett på partiledarposten i Socialdemokraterna. Å andra sidan så hade det inte spelat någon roll oavsett vem som hade valts, min röst hade de ändå inte fått. Man kan tycka precis vad man vill om Sahlin, men ingen kan ta ifrån henne att hon är en duktig politiker och att hon dessutom är en god debattör. Och det är något som (S) behöver just nu.
intressant Tags: Smutskastning, Mosa Mona, Expressen, Toblerone, Val 2010, Politik, Media, Mediekritik, Alliansen, Rödgrön annarkia ilsemarie k&å röda-b pamflett fleicher hampus radikalr-p ab1 dn1 svd1 ex1 t
[/column]
14 svar till “Alliansen alltmer desperat?”
Detta är nått jag irriterar mig på. Varför påstår alla att det är ett tecken på desperation när Borgare uttalar sig på det här sättet? Jag menar vänstersidan har använt sig utav påhopp i månader nu, men det skapas inget debatt om att dom skulle vara
desperata. Jag förstår inte varför tidningar och bloggare alltid behandlar de olika partierna på olika sätt.
Det borde vara så att om ett parti gör X så ska dom straffas med Y och det betyder Z.
Så är det tyvärr inte i dagsläget.
Vänstersidan använder sig inte av regelrätta personangrepp, särskilt inte så ’inaktuella’ som den s k toblerone-affären. Alliansen däremot verkar tyvärr ha hämtat allt för mycket inspiration från George Bush Jr:s vapendragare Karl Rowe, en gång inhyrd som gästtalare på ett alliansforum, som gjort sig känd som expert på smutskastning av meningsmotståndare.
Min fråga till dig och alla andra borgare är: Tror ni inte längre er egen politik räcker för att vinna valet ? Är vänstern ett sånt hot trots sin impopulära statsministerkandidat ?
Hela den här kampanjen stinker och kommer tyvärr som Jinge skriver spä på det ständigt ökande politikerföraktet och bana väg för Sd pch andra extremistpartier. Fast det kanske du David tycker är en bra sak ?
Odells utalande om ”Tobleronepolitik” fick mig att tänka på Olof Palmes elaka men ofta lustiga roliga retorik. T.ex det där han sa om att borgarna hade ätit sig igenom visthusbodarna. Synd bara att man släpper fram totalt humorbefriade Tomas Östros som förstorade upp saken något våldsamt. Naturligtvis så har borgarna planerat att misskreditera Mona Sahlin men sossarna har också en plan för hur de ska hantera detta.
Fast Odell var inte rolig, hans ”humor” kan inte ens på samma vecka jämföras med Palmes. Odells mellannamn är väl ”tafflighet” ??
Hellre sett Marita Ulvskog som partiledare för Socialdemokraterna. Min åsikt alltså.
Att anknyta det hela till Mona Sahlins tidigare förehavanden när det gäller hennes privatekonomi, borde inte föranleda krav om ursäkter, precis som om det faktiskt inte är ett personligt påhopp att kritisera en förtroendevald som bekostar privata utgifter med allmänna medel. Nivån på indignationen från socialdemokratiskt håll är oroväckande och påminner om vissa diktatorers förföljelsemani och lättkränkthet…
Jag tror vi får se en massa påhopp från den borgliga sidan fram till valet. Intressant att notera är att hittills har främst småpartierna skickats fram för att sprida skit om de rödgröna. Moderaterna håller sig i bakgrunden, men kommer väl fram ur buskarna också så småningom. Det var f.ö. rätt kul att höra Borgs angrepp på den lilla skattehöjningen som aviseras på bensin – den kommer tydligen enligt honom att mer eller mindre tömma folks plånböcker. Han litar tydligen på att väljarnas minne är kort. Före valet 2006 sas det tydligt ifrån att några skattehöjningar på bensin skulle det inte bli. Sedan hann man inte mycket mer än komma till makten så var en av de första åtgärderna att höja bensinskatten. Trovärdighet är nog inte Alliansens starkaste kort.
Att alliansen omsorgsfullt har supit bort sina chanser till en andra mandatperiod bör väl vid det här laget stå klart för de allra flesta, och att man försöker slå mynt av Tobleronegrejen visar väl egentligen mest på hur pass lite man faktiskt har att komma med (kanske som en konsekvens av sossarnas kompakta tystnad om vad man vill åstadkomma annat än på en övergripande nivå utan byggritningar). Å andra sidan brukar ju borgerliga regeringar i regel inte överleva mer än en mandatperiod, sedan brukar folk ha friskat upp minnet tillräckligt för att vilja någonting annat. Tyvärr har dock folk rätt kort minne och verkar ha glömt varför Persson måste bort, partiet tycks inte ha ändrat sin politiska inriktning i något avseende efter partiledarbytet, det enda som har hänt är just ett partiledarbyte där partiledaren har fått aningen snyggare ben, men det är också allt.
Om sossarna verkligen är lösningen på någonting återstår att bevisa, de senaste 20 åren har sossar och moderater haft kapplöpning mot mitten från var sitt håll, om ytterligare någon mandatperiod kommer de båda partierna vara omöjliga att särskilja realpolitiskt. Ingenting talar så här långt för en omorientering av den inriktningen hos sossarna, snarare förefaller trenden att förstärkas ytterligare.
Intressant och kul kommentar! Att sosseledaren nu har snyggare ben kan vi utgå ifrån, även om jag inte minns att jag kollat Sahlins ben direkt. Men, det du glömmer är en mycket central sak i sammanhanget. Socialdemokraterna ska inte regera ensamma. Så oavsett hur det blir så blir det iaf inte ”- Same as last year miss Sofie?”
Enligt Maria Wetterstrand så står MP till höger om socialdemokraterna. Inte spelar valet så stor roll som människor vill tro. Det mesta av det nationella makten har flyttat till Bryssel – för där är lönerna betydligt högre. Varför rösta alls, när skillnaderna är så försvinnande små? Klart att toblreronne affären blir avgörande när realmaktsskillnaderna är så pass pyttesmå aom de är.
Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centern, Folkpartiet samt Kristdemokraterna är BORGLIGA partier allihopa.
När jag tänker närmare på saken så kommer jag faktiskt inte ihåg hur Görans påkar tedde sig vid en jämförelse, ber därför vördsammast om ursäkt för bristande källforskning.
I övrigt tror jag dock analysen håller, våra politiker är helt i händerna på OECD och EU-kommissionen och kommer således att föra en identisk ekonomisk politik, enda skillnaden är möjligen att borgarna är mer öppet sadistiska i sitt förhållande till grupper man anser sig kunna djävlas med.
Jag tror att de flesta partier är intresserade av att smutskastningen delvis fortsätter. Det vore katastrof om medierna verkilgen, jag menar verkligen jämförde skillnaderna i partierna. För då skulle vi alla få klart för oss att några ören på bensinskatten hit eller dit är priset för demokratin.
En demokratin är synonymt, för mig i vart fall, med rätten att välja MELLAN OLIKA ekonometriska och politiska SYSTEM. Upphör skillnaderna och folk i allmänhet inser detta, så spelar det inte så stor roll vad man röstar på.
Medierna samt alla yrkespolitiker är synnerligen intresserade av att polariseringen marknadsförs hårt – så att vi luras att tro att vi lever i en värld där vi kan ändra på något i samhället, genom att rösta!!!
Det är utmärkt för yrkespolitikerna att 95% av all media ägs av två konservativa företagsekonomer. Det borgar för att illusionen hålls vid liv.
två konservativa företagskoncerner skall det vara. Inger annat!
Vilken relevans har begreppen höger resp. vänster i politiken? Bara för att två olika grupper satt på var sin sida om en mittgång i franska parlamenet, betyder det inte att det har med verkligheten att göra. Om man istället ser politiska ordningen vertikalt framstår en helt annan bild.
Botten är alla lika – så lika att de är döda. Högst på skalan är fullständig individualism – ingen är lik en annan. På denna vertikala skala kan man sen placera in politiska grupper beroende på deras beteende – inte retorik. Här skulle man kunna göra en lång lista på mänskligt beteende i avseende på olikheter och likheter. Fullständig likhet är ren materia och fullständig frihet blir kaos. Så här emellan gäller att göra ett val som kan accepteras av individer.
Så att hänga fast vid höger-vänster skalan kan tyckas märklig t.ex vid betraktande av fascism och kommunism eftersom beteendena är mycket snarlika.