Bör vi oroa oss för Syrien och Egypten?

Vad som just nu händer i Mellanöstern är svårt att få grepp om tycker jag, det pågår upplopp och demon-
strationer i många länder, och senast idag läste jag att al-Assads palats beskjutits med raketer, oklart vilken effekt angreppet har haft. Igår dog en demonstrant i Kairo och jag tolkar situationen i Egypten som att det kan bli mycket våldsamt om inte militären trappar ner våldet och angreppen mot civilbefolkningen.

Folk har haft stort förtroende för militären efter att Mubarak fängslats, men nu har det gått för långt, man ser i stället militären (SCAF) som den faktor som idag motverkar en kommande frihet i ett demokratiskt Egypten, och det är en mycket farlig situation.

DN: ”Aktivister från 6 april-rörelsen fördömde i ett uttalande våldet och krävde inrikesministerns avgång. Våldsamheterna innebär en upptrappning av det redan spända läget inför det egyptiska parlamentsvalet den 28 november. Militärrådet som i dag styr Egypten har kritiserats hårt sedan de tog makten och anklagelser om tortyr, godtyckliga gripanden och orättvisa rättegångar har haglat över generalerna.

Militärstyret i Egypten uppmanar demonstranterna att ta sitt förnuft till fånga efter lördagens våldsamma sammanstötningar. ”Det som har skett sedan i morse är farligt och har direkt inverkan på hur landet och revolutionen ska klara sig”, skriver regeringen i ett uttalande som lästes upp i den statliga televisionen.”

En viktig aktör idag är det Muslimska Brödraskapet, de växer sig allt starkare för varje vecka som går. Effekten av det blir att muslimska fundamentalister blir allt starkare, och får mer folkligt stöd desto längre som de egyptiska generalerna vägrar att släppa ifrån sig makten, SCAF bränner på det sättet sitt ljus i bägge ändar. Ska det bli något demokratiskt val i Egypten så måste militären ta många steg bakåt, gör de inte det så kommer extremistorganisationer att få ett allt större inflytande, något som inte bäddar för införandet av demokrati. (forts nedan..)

Dessvärre så är det precis samma sak som håller på att hända i Syrien, folk med inblick i vad som händer säger att utvecklingen går mot allt större engagemang från muslimska fundamentalisters sida, man talar till och med om att ”al-Qaida” håller på att ta över protesterna i landet, och som jag skrev tidigare, nu har man börjat anfalla al-Assads palats med raketer.

Jag drar slutsatsen att den arabiska våren med raska steg är på väg mot höst, något som givetvis ökar risken för ett storkrig i Mellanöstern. En av orsakerna är förstås att Israels säkerhet hotas både på kort och lång sikt, och med det ökar risken för att Israel börjar vidta åtgärder i ”förebyggande” syfte, något som dessvärre kan gynna både al-Assad och SCAF. Jag skrev för några dagar sedan om Israel och Iran och jag tycker att situationen i hela mellersta östern förvärras på daglig basis, dessutom konstaterar jag att de flesta av mina bekanta med rötter i regionen är utomordentligt oroade, antagligen behöver vi vara det lite till mans.

it Andra om: , , , , , , , , , dn12 svt sr1 svd1 ex ab1

  7 comments for “Bör vi oroa oss för Syrien och Egypten?

  1. KalleB
    20 november, 2011 at 13:01

    Ja..visst är det så. Aber doch!

    Vad är det som säger att vi skall påtvinga ”dom” en annan tradition (demokrati?) än vad som finns tillgängligt lokalt?

    Diskuterar ofta med mina vänner Syrianer,”Araber” mm. Åsikterna pendlar mellan bomba skiten av dom till avvakta.

    Vem är vi att bistämma?

    • 20 november, 2011 at 13:12

      VI ska inte tvinga någon, men vi kan ju önska..

      • KalleB
        20 november, 2011 at 14:04

        Som i Libyen?

        Finns olika åsikter om det bombandet med…vad kommer nu?

  2. Marwan
    20 november, 2011 at 14:00

    Egyptierna var ute på Tahrer torget i fredags och den här gången protesterade de mot försvarsmaktens högsta råd som försöker permanenta militärstyret i landet , Folket ropade ner med militärstyre och Egypten är vårt land och inte ett militärläger

    De krävde att ett civil styre väljs av folket genom demokrati , Den egyptiska överbefälhavaren deklarerade att militären vill ha sista ordet efter att en president och en ny regering väljs av folket och detta för att föreviga militärstyret men folket kräver en tydlig tidpunkt för överföring av makten till civilstyre och vill inte återskapa Mubarak regim

    Våldet i Egypten ses av militären som nödvändigt och avsiktligt försök för att rättfärdiga deras fortsätta grepp om makten , Detta kommer att underminera de mänskliga rättigheterna i Egypten som folket har kämpat så hårt och offrat mycket tidigare i år

    Militären vill intetgöra folkomröstning bestämmelse och på så sätt har militären förlorat sin legitimitet , De militära ledare vill säkerställa att dess privilegium förblir okränkt oavsett vad folket säger , 80% av de provinsiella guvernörer är tidigare militära officerare

    Det är en stor risk för ett inbördeskrig i Egypten som kommer att gynna militären , Det är också fruktansvärt att revolutionen förvandlats till en militärkupp

  3. Patrik T
    20 november, 2011 at 17:00

    Möjligen att jag analyserar för mycket (gällande tidigare)! En god kunskapsbas för med sig sådant ;)

    Min åsikt är dock att man lämnar sharia (vägen till vattenhålet?) och annat religiöst dravel så långt borta som möjligt från det politiska livet. Ökenlivet för 1400 år sedan kan inte alls jämföras med dagens kunskapsnivåer. Ett samhälle är som en tårta där varje segment är ett föregående samhälle och värdegrunder, därigenom tycker jag det är fel att dela upp oss i vi och dom, eller exempelvis den ”kristna” respektive den ”muslimska” världen, där allt egentligen är så mycket mera komplext. Rimligen borde vi inte heller ha ett parti i Sverige som heter ”kristdemokraterna”, fastän de inte heller verkar följa Jesus påbud.

  4. Sven-Eric Forsén
    20 november, 2011 at 18:55

    Se till att kommentera bloggposten nästa gång.. / Jinge

Comments are closed.