Varför kärnvapanavtalet med Iran håller på att gå upp i rök


Vad händer egentligen efter kärnvapenavtalet med Iran? Denna artikel i the Independent ”Why our nuclear deal with Iran is turning to dust” av den kände journalisten Robert Fisk ger viktiga – och tråkiga, men inte oväntade – besked.Varför kärnavtalet med Iran håller på att gå i stöpet. Jag har översatt artikeln och strukit enstaka ord etc. som jag ansett vara onödiga. Följs av uppgifter om andra artiklar här i ämnet och utdrag från en av dessa.

Artikeln.
Mellanöstern är full av missade möjligheter, förlorade chanser och drömmar som gått upp i rök. Kärnvapenavtalet med Iran är nu på väg att gå samma väg.
President Hassan Rohani fick ställning som hjälte och Irans nya Good Guy i Amerika, med stöd av Irans högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, när han skrev på avtalet med sex stormakter förra året för att få slut på västerländska sanktioner. Men han börjar se ut som en syndabock.
Och alla de gamla iranska revolutionärerna, sönerna till martyrer, krigsveteraner och revolutionsgardet och förvaltare av dess miljarder dollars-konglomerat har kanske visat sig ha haft rätt hela tiden.
Sanktionerna har hävts – men de har inte hävts.

Västerländska investeringar har inte, trots alla löften, strömmat in i Iran eftersom bankerna – särskilt europeiska banker – är alltför rädda för att bryta mot resten av USA:s – sanktions-lagar för att göra affärer med Iran. Washington både ger och tar bort; det bör den iranske presidenten lära sig.
Mohamed Khatami var den enda verkliga statsman som Mellanöstern producerade på ett halvt sekel och han valdes till president i Iran 1997. Han ville ha ”det civila samhället”, den närmaste man kan komma med en sekulär nation styrd av shiitiska styret. Men USA hånade Khatami och så blev Mahoud Ahmadinejads blev nästa president. Hade de inte sagt hela tiden att Irans ledare var antisemitiska kärnvapengalningar, även – detta från israelerna – värre än Hitler? Nu kan Rohani, mannen-Amerika-kan-göra-affärer-med, förlora nästa års presidentval, eftersom han glömt den slogan som i sin enklaste form lyder: Lita inte på USA.
Rohani1_1047088c

Iran har inte återintegrerats i det globala finansiella systemet – och kommer inte att bli integrerat – fast kineserna gärna gör affärer. Khameneis anhängare menar nu den högste ledaren (Khamenei) – inte den smarte men naive presidenten – är den stora hjälten i modern iransk historia (efter Ayatollah Ruhollah Khomeini, naturligtvis). ”Bankerna har endast tagit bort sanktionerna på papper”. Ännu värre, han har rätt. ”Du ska skriva om Khameneis liv sa en av de troende förra veckan. ”Han är räddaren.” Ja, tack vare USA.

Många av Europas största banker kommer inte att göra affärer med Iran av rädsla för att bryta mot andra amerikanska sanktioner, som inte har något att göra med kärn-avtalet – men en hel del att göra med amerikanska myndigheter och åklagare, på jakt efter bevis på iransk penningtvätt, finansiering av ”terrorism” och monetära brott. Franska banken BNP Paribas fick böta 6,3 miljarder pund för sina iranska affärer för ett par år sedan.
Varför skulle brittiska Standard Chartered, Societe Generale, Credit Suisse och Deutsche Bank betala böter bara för att deras regeringar vill göra affärer i Teheran? Några amerikanska banker – detta från Economist – kommer inte ens att lämna över sina kreditkort till iranier. Det är vad man kallar rädsla.

Men låt oss gå för ett ögonblick till Beirut där den libanesiska centralbanken är inne i en kris med Hizbollah, den shiitiska milis som drev Israels ockupationsarmé ut ur Libanon år 2000 och nu kämpar och dör för att bevara Bashar al-Assads regering (naturligtvis också under sanktioner) i Syrien. Det är ett faktum att inga libanesiska banker nu får ha några kontakter med eller ha konton som involverar medlemmar i Hizbollah eller deras anhängare. Libanesiska banker som bryter mot dessa regler kommer att förlora sin rätt att handla med dollar.
Hizbollah ledning har anklagat chefen för centralbanken, Riad Salameh, för att man böjer sig för USA:s krav och hävdar att USA:s sanktioner drabbar alla shiiterna i Libanon.
Riad Salameh en lysande bankir tvingas nu att genomföra sanktioner som kommer att förstöra varje libanesisk privat bank som inte lyder de amerikanska regler som tvingats på den libanesiska centralbanken. Sedan 65 procent av alla insättningar är i dollar – och 70 procent av transaktionerna kommer libanesiska banker att gå i konkurs om de bryter USA:s regler.

USA:s Office of Fair Assets Control har hittat 99 konton med påstådda kopplingar till Hizbollah, inklusive välgörenhetsorganisationer, skolor, företag och TV-stationer. Detta inkluderar även Hizbollahs valda parlamentsledamöter, varav två är ministrar i regeringen, vilka alltså inte längre kan hålla bankkonton. Nu anser kanske några att västvärlden har all rätt att kontrollera Hizbollahs miljoner. ”Terrorister” eller inte, de är mer kraftfulla än den libanesiska armén, och involverar Libanon i Syriens inbördeskrig. Ingen förnuftig västbaserad bank eller regering vill ge carte blanche till Irans arméer av tvivelaktiga företag kopplade till hemliga regim-bankkonton eller militära operationer.

Bland de libanesiska banker som lyder Salamehs amerikanska regler är landets rika Blom bank. I helgen sprängdes en 3-4 kg bomb utanför dess kontor i Verdun-distriktet i Beirut. Polisen drog snabbt slutsatsen att det var mer en symbolisk än en militär insats. Var detta en varning från Hizbollah varning?

Medan Iran inte kan bryta sig loss från sanktioner som landet trodde skulle släppas är dess egen betalda milis i Libanon – en nation som en shiitisk prelat en gång beskrev som ”lungan genom vilken Iran andas” – fången i samma finansiella knipa. Så det är inte svårt för iranierna att upptäcka vad de kan kalla: Sammansvärjningen.
I Iran har alltså löftet att häva sanktionerna inte uppfyllts och kärnavtalet håller på att gå om intet En dröm håller på att snabbt förvandlas till damm.

Tidigare artiklar här om avtalet med Iran.
16/7 2015 Historiskt avtal med Iran i hamn Jag återgav då en mycket positiv artikel om avtalet av Pepe Escobar och skrev Jag (Anders Romelsjö) är själv inte lika odelat positiv som Escobar till avtalet. Avtalet innebär också en seger för, ett erkännande av en enligt FN-stadgan olaglig sanktionspolitik, och godtar på sätt och viss Israels innehav av kärnvapen i explosiva Mellanöstern. Dessutom finns inga belägg för att Irans kärnenergiprogram går utöver vad NPT tillåter, och alltså ej heller belägg för att Iran försöker skaffa sig kärnvapen. Men avtalet avspeglar förstås rådande styrkeförhållanden och kan förhoppningsvis leda till nederlag för Iran-hökarna i USA. Ett misslyckande med avtalet hade varit värre.” Iran avtalet 2
5/9 2015 Innebär avtalet ett nederlag för Iran?
18/1 2016 Upphävda sanktioner mot Iran bara en framgång?

i Andra om: , ,, , ,Andra om: , ,, , , , ,


2 svar till “Varför kärnvapanavtalet med Iran håller på att gå upp i rök”

    • Iran har därutöver en märklig relation till Usa eftersom det var en komplott gemensam för angloamerikaner och interna krafter som ledde till den sk revolutionen 1979. Båda dessa konspirerande parter stärkte sin makt genom att vrida utvecklingen i fientlig riktning med hänvisning till yttre fiender.
      Kanske har Iran nu lämnat det bakom sig men ingen säker info föreligger.