Hur blir det egentligen för Iran? Kommer den valde presidenten Trump att försöka förverkliga avtalet? Vad säger USA:s kongress? Kan Israel stoppa det? Detta är några av dagens frågor.

Jag finner skäl att åter publicera en bloggartikel som först publicerades för exat ett år sedan.

Artikeln.
Nu har sanktionerna mot Iran hävts. Bra! I DN skriver idag Michael Winiarski ”Framför allt innebär avtalet att krigshotet mot Iran, främst från Israels sida och i viss mån från USA:s sida avtar”, vilket är en dominerande och sannolikt korrekt bedömning. Erik Ohlsson skriver där att avtalet är dåliga nyheter för Irans främsta Iran (Saudiarabien). http://www.dn.se/nyheter/varlden/erik-ohlsson-avtalet-ar-daliga-nyheter-for-irans-framsta-rival/ Oljeutbudet kommer att öka, vilket bl.a. drabbar Saudiarabien, men också Irans vänner som Ryssland och Venezuela.
Men hörde/läste ni i massmedia att sanktionerna var helt illegala?
Ett brott mot FN-stadgan?
En slags ekonomisk krigföring enligt folkrätten´?
-Inte jag heller.
Läste/såg ni reflexionerna om att Israels kärnvapen innehav inte berördes?
-Inte jag heller.
Läste/hörde ni om USA:s kraftiga kärnvapenupprustning i massmedia?
-Jaså, inte.

* Avtalet innebär också en seger för, ett erkännande av en enligt FN-stadgan olaglig sanktionspolitik, och godtar på sätt och viss Israels innehav av kärnvapen i explosiva Mellanöstern. Dessutom finns inga belägg för att Irans kärnenergiprogram går utöver vad NPT tillåter, och alltså ej heller belägg för att Iran försöker skaffa sig kärnvapen. Men avtalet avspeglar förstås rådande styrkeförhållanden och kan förhoppningsvis leda till nederlag för Iran-hökarna i USA. Ett misslyckande med avtalet hade varit värre. Den kände journalisten Pepe Escobar skrev bland annat: Pentagon kommer förstås inte att backa från denna väsentliga punkt i sin militärdoktrin för ”fullspektrumdominans”, enbart på grund av ”diplomati”. Varje säkerhetsanalytiker som inte är förblindad av denna ideologi vet att missilförsvarsplanerna i Europa aldrig handlat om Iran, utan om Ryssland. Pentagons senaste militärstrategi ser alltjämt – inte av en slump – stora eurasiska aktörer som Iran, Kina och Ryssland som ”hot” mot USA:s nationella säkerhet.

Låt mig försöka påminna om ett och annat.

USA:s upprustning av kärnvapen.
Dagens Nyheter skrev 16/9 2012 ”Trots rasande ekonomisk kris och hårda sparkrav även för militären ska USA storsatsa på en modernisering av sin nukleära arsenal, skriver The Washington Post. Kostnaden över den kommande tioårsperioden beräknas till enorma 352 miljarder dollar, 2,3 biljoner kronor.” Detta program fortsätter.

USA ingick visserligen ett nytt START-avtal med Ryssland i april 2010, som många tolkade som en framgång. Antalet kärnvapen skulle minska med 30 % under ett antal år. Samtidigt infördes ett nytt sätt att räkna kärnvapen. Om ett plan tidigare hade 5 kärnvapen räknades detta just som 5 kärnvapen, men nu började man i stället att räkna antalet kärnvapenbärare och får då i stället ett kärnvapen. Enligt avtalet ska USA och Ryssland få ha kvar 1 500 kärnvapen, tillräckligt mycket för att utplåna livet på jorden flera gånger om.
* Och krigsorganisationen NATO:s verksamhet vilar i slutändan på kärnvapeninnehavet.

Avtalet innebar att Teheran gick med på ett 15 år långt moratorium för anrikning av uran utöver 3,67 procent; Det innebär att man gått med på att minska sin anrikningskapacitet med två tredjedelar. Endast anläggningen i Natanz kommer att användas för anrikning; Fordo-anläggningen kommer dessutom inte att lagra klyvbart material. Iran går med på att lagra högst 300 kg låganrikat uran – en minskning med 96 procent mot nuvarande nivåer. Arak-reaktorn kommer att omkonfigureras och ska inte att användas för att producera plutonium. Det använda bränslet kommer att hanteras av ett internationellt team.

Några kommentarer: från i somras då avtalet slöts
Irans utrikesminister Javad Zarif beskriver väsentligen avtalet som en mycket kinesisk ”win-win”-lösning.
Tysklands utrikesminister Steinmeier, för sin del, var euforisk: ”En historisk dag! Vi lämnar 35 års av kommunikationslöst tillstånd plus mer än tolv års riskabel konflikt bakom oss.”

Iran och Nato kontra ISIS?
Framöver, menar Irans president Hassan Rouhani, kan detta innebära ”en fokusering på gemensamma utmaningar” – med hänvisning till en önskan att Nato och Iran tillsammans bör fortsätta kampen mot det falska kalifatet ISIS/ISIL/Daesh, vars ideologiska matris är intolerant wahhabism med attacker riktade mot både shiiter och västerlänningar.
Rysslands president Vladimir Putin betonade att avtalet kommer att bidra till terroristbekämpning i Mellanöstern, för att inte tala om ”att hjälpa till att stärka globala och regional säkerhet, global nukleär icke-spridning” (och kanske önsketänkande?) ”Mellanöstern som en zon fri från massförstörelsevapen.”

Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov betonade att överenskommelsen ”helt överensstämmer” med Rysslands förhandlingspunkter. Faktum är inget avtal skulle ha varit möjligt utan omfattande ryskt engagemang – och att Obama-administrationen vet det (men inte kan erkänna det offentligt).
Lavrov tillade att Moskva räknar med annullering av Washingtons missilförsvarsplaner i Europa eftersom Iranavtalet nu visar att Teheran inte längre utgör ett ”nukleärt hot”.

Vad som dock redan är säkert är att Iran blir en magnet för utländska investeringar. Stora västerländska och asiatiska multisar har redan positionerat sig för att bearbeta den praktiskt taget jungfruliga iranska marknaden med sina drygt 70 miljoner själar, inklusive en mycket välutbildad medelklass. Man förutser en boom inom sektorer som hemelektronik, bilindustri och turism.
Iran har så mycket som 50 miljoner fat lagrade i flytande anläggningar vid kusten och det gäller att stå redo för den globala marknaden. Irans första ansats blir annars att återta förlorade marknadsandelar från regionala producenter runt Persiska viken. Men trenden är sjunkande oljepriser och Iran kan inte räkna med så värst stor lönsamhet på kort till medellång sikt.

Det internationella stödet för kärnvapennedrustning och -avveckling ökar då 126 stater krävde kärnvapennedrustning under nedrustningsmötet i FN:s generalförsamling i oktober 2014 utifrån ett humanitärt perspektiv. 155 stater stödjer detta initiativ – även Sveriges nya regering, enligt tidningen ”Läkare mot kärnvapen.”. De fem kärnvapenstaterna (USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien) som undertecknat NTP stretar emot, liksom Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea som står utanför NPT är också emot.

Samtidigt, med tanke på att USA vägrar sluta fred med Nordkorea och bedriver årliga krigsspel nära Nordkoreas gränser som ibland innefattar kärnvapen kan man ha viss förståelse för att Nordkorea vill skaffa sig kärnvapen. Men världssamfundet kritiserar enögt bara Nordkorea.

Låt oss stärka arbetet för att bilda en mäktig opinion för att avskaffa kärnvapen i världen!
Vem tror inte att minst 90 % av jordens befolkning ställer sig bakom?
I en värld med utökad demokrati skulle en världsomfattande folkomröstning ordnas i denna centrala fråga.
Alla stater med kärnenergiprogram och kärnvapen måste behandlas lika – Iran har diskriminerats.

i Andra om: kärnvapen, Iran,sanktioner, FN, FN-stadgan,Andra om: kärnkraft, Israel,imperialism, Krig, USA, Politik, Ryssland, massmedia IAEA Kina

DN 18/1 Pepe Escobars artikel DN 14/7 Peter Jenkins Pål Steigan 29/3Robert Parry DN 23/11 DN 24/11DN 25/11 DN 24/11 Pierre Gilly i FIB-K 23/11 DN 24/11 Israels kritik DN 25/11 Björnbrum 24/11 Pierre Gillys blogg 23/11Fotolasses blogg DN 24/9 Counterpunch DN 18/6 Blogg -politisk jordbävning Per Jönsson DN 14/6 DN 14/6 SvD 14/6 Globalresearch 7/6 Annarkia Globalresearch 25/3 Gunnar Westberg Newsmill 2011-11-10Björnbrums rescension 2/4 Pierre Gillys hemsidaBjörnbrums rescension av boken ”Bombdiplomati” Verbal förlag Globalresearch 22/9 2012 Globalresearch 27/5 2012 Nils Bowie Russia Today 8/4 2013 Björnbrum 13/4DN1
DN2
Svenska Dagbladet
Expressen
Aftonbladet
Dokument utifrån 30/9 FIB-Kulturfront DN 22/8 Economy Watch 24/8 Globalresearch 21/8 SvD 22/8 Aftonbladet Expressen 23/8 New York Times 3/8 SvT GP Pierre Gilly