Vänsterpartistisk riksdagsman avgår – 4 år för sent!

DN skriver ”På torsdagen bad riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (V) om ursäkt för att hon spridit en rasistisk propagandafilm. Men det räcker inte – nu kräver hennes parti att hon tar en timeout. Jag tror att vi nu får lugn och ro, att vi kan prata om det. Om man gör ett så stort fel som Amineh har gjort så måste man ta ansvar för det. En ursäkt måste vara uppriktigt menad och sedan tar man lärdom av det, säger Aron Etzler. DN

Han säger sig känna sorg över att en vänsterpartistisk riksdagsledamot utsatt människor för något som gjort dem så sårade och upprörda. Att ta en timeout i det läge som uppstått ser Etzler som ”logiskt och rimligt”. Partisekreteraren är inte säker på att Kakabaveh förstår allvaret i situationen.”
Amineh

Det är bra att hon tvingas avgå nu. Men hon borde ha tvingats avgå för 4 år sedan! Varför det då? Jo, hon initiativ till ett brev bland riksdagsman till Rysslands president Putin om att denne skulle stoppa stödet till Syrien i landets enligt FN-stadgan helt legitima kamp mot utlandsstödd aggression Jag kunde här publicera ett gästblogginlägg av Hans Öhrn, som nu återges något nedkortat. Hans Öhrn är frilansjournalist med inriktning på internationella frågor. Han besökte Syrien i maj 2012 och intervjuade bl.a. företrädare för oppositionen.

En grupp som kallar sig Riksdagsnätverket för demokrati och mänskliga rättigheter i Syrien har skrivit brev till Rysslands president Vladimir Putin. I brevet uppmanar de Putin att ge upp sitt motstånd mot utländsk inblandning i Syrienkonflikten och stoppa alla vapenleveranser till landet. Jag behöver knappast påpeka att i nätverket ingår riksdagsledamöter för samtliga riksdagspartier, med undantag för moderaterna, och sverigedemokraterna (som förmodligen inte tillåts vara med). Ordförande är en vänsterpartist, Amineh Kakabaveh. I brevet krävs också att de som gjort sig skyldiga till krigsbrott i Syrien ska ställas inför rätta. Sansade krav kan tyckas, men problemet är de är felriktade.
Nätverket beskriver situationen i Syrien som sådan att ”regimen” (den syriska regeringen) ägnar sig åt att massakrera invånarna medan oppositionsgrupper framför allt attackerar ”syriska säkerhetsstyrkor”.

Sättet att skriva är typisk. Häromdagen hade DN (24/8 2012) en artikel om Syrien som inleddes: ”Kvinnor och barn dödas av den syriska regeringsarméns artilleri i Aleppo. Men även rebellernas vapen skadar civila i staden”. Regeringen dödar kvinnor och barn medan rebellerna skadar civila. En viss skillnad. En sådan beskrivning vädjar till invanda föreställningar hos oss att det är ett avskyvärt brott att döda kvinnor och barn, betydligt värre än att ”bara” skada civila.

Konflikten i Syrien beskrivs ofta i etniska termer. På samma sätt som ”kvinnor och barn”, ”döda”, ”skada” och ”civila” appellerar till invanda föreställningar gör begreppet etnisk det. Etniska svenskar går förvisso att använda i vissa sammanhang men det är inte riktigt rumsrent. I huvudsak är etnisk något som andra är eller omhuldar, inte vi själva. Etniska konflikter är sålunda något särdeles primitivt och vi beskriver sällan konflikter i vårt närområde som etniska.

När jag besökte Syrien i våras slog det mig hur etnicitet var (icke) närvarande i många situationer. Någon kunde till exempel presentera sig ”Hej, jag heter…och är alawit, det här är min fru och hon är armenier”. Med det vill han säga att etnicitet inte betydde något. Ordförande i Lärarförbundet blev vit i ansiktet när jag frågade honom vad han tycket om att det nu fanns kurdiska skolor i Damaskus. I stället för svar på frågan fick jag en föreläsning om att etnicitet inte spelade någon roll i Syrien, det var bara något vi västerlänningar fått på hjärnan.
Detta sätt att behandla etnicitet har sina förklaringar. Imperialismen har alltid utnyttjat och skapat etniska motsättningar för att kunna styra och kontrollera. Syrien är inget undantag. Frankrike utnyttjade sig av den taktiken innan Syrien blev självständigt. Från mitten av förra seklet har emellertid Syrien dominerats av olika politiska krafter som har haft en vilja att bygga ett syriskt nationalmedvetande över (skapade) etniska gränser.

Att vara statlig anställd i dagens Syrien 2012 innebär att man ses om en del av det nationella projektet. Därför mördas posttjänstemän, lärare och (fabriks)arbetare av de så kallade rebellerna. Genom att spela på det etniska kortet försöker nu imperialismen bryta sönder det nationella projektet Syrien för att återigen kunna härska och styra oinskränkt.

Putin har för närvarande inget intresse att spela med i detta parti och det ska han ha all heder för.
Kravet på att krigsförbrytarna i Syrien ska ställas inför rätta borde istället riktas till Bildt och Reinfeldt med följdkrav på att de i detta sammanhang ställer sig själva bakom skranket. Sverige deltar med övriga imperialistmakter i det projekt som går ut på att bryta upp Syrien enligt tidigare skapade etniska linjer. Riksdagsnätverket är en del av detta projekt och det är därför kanske inte så konstigt att det leds av en person som inledde sin politiska bana som kurdisk barnsoldat i de iransk-irakiska bergen.

* Brevet finns här Brevet till Putin juni 2012

* Kommentar: Att Vänsterpartiet inte reagerat på Aminehs Kakabavehs initiativ 2012 beror på att ledande företrädare för V intagit en proimperialistisk hållning i denna konflikt: Öppet brev till Vänsterpartiet och Ung Vänster; ; Flamman: Ryssland och Syrien hindrar eldupphör

i Andra om: , ,, , , , , , ,

DN 30/8 Veritas 26/8 Daily Star Sana 26/8 Sunday Times 19/8 DN 19/8 SvD 19/8

  5 comments for “Vänsterpartistisk riksdagsman avgår – 4 år för sent!

  1. ulf sandberg
    30 april, 2016 at 18:28

    AK är liksom väldigt många av oss människor – en mångsidig o komplicerad person.
    Att nu vissa väljer att smutskasta AK utifrån hennes totalt galna Syrienanalys o aktiviteter visar hur ytlig även debatten inom vänstern – o alltså inte ens ”officiella vänstern” ( =Vänsterpartiet), utan även hos oss den lilla del som är än mer till vänster.
    Själv tröttnade jag på AKs Syrienanalys, men notera att hon fortsatte en Vpk-tradition från Vietnamkriget, då CH Hermansson samlade alla, inkl. Högern, i ”Fred i Vietnam”.
    AK faller för hennes enträgna, envetna kamp mot ”Kulturrelativisterna” o de organiserade religiösa muslimska grupperingarna – hon faller mycket på grund av hennes ibland mycket stora generaliserande o ogenomtänkta handlingar.
    Hennes brinnande engagemang o outtröttliga kamp för invandrarkvinnorna som ingen ger röst åt – är dock 100%-igt o som sagt – borde visas respekt.
    AK är omåttligt populär inom breda lager av just dessa grupper. Men de är även inom (v) marginaliserade – till förmån för ”rumsrena” flyta medströmmen personer.
    Ytlighet, ensidighet o avund, inte minst, grasserar lite överallt…

  2. Ulf Karlström
    30 april, 2016 at 21:35

    Jag uppfattar att Anders är väl hård i sin kommentar av AK. Hennes imperialistsyn är bedrövlig, eller kanske t o m obefintlig, liksom en del andra (v)-are. Propagandan mot Syrien i svensk press är massiv. Tyvärr måste jag erkänna att vi – Anders, jag m fl – som ser konceptet USA-imperialismen som ett viktigt redskap för att förstå världspolitiken är relativt få i Sverige. Jag önskar att jag kunde skriva något annat. Så hur klandervärd hennes och några riksdagskollegors brev från 2012 än är räcker det inte för såga AK och hela hennes livsgärning jämns med fotknölarna.

    Ulf Sandberg berör en viktig aspekt av debatten kring AK, och jag delar den i stort. Det finns inom ”vänstern”, både vad gäller (V) och vänster därom, ett alltför kraftigt stråk av kulturrelativism, postmodernism eller postkolonialism. Det har blivit comme il faut att spotta på Upplysningen och, dess sena uppföljare Moderniteten. I denna trista anpassning till nyliberalismens ”uppfinning” postmodernism ryms mycket grumligt, som bejakande (och framälskande) av särartskultur, särskilda privilegier (särbehandling) för religiösa föreställningar, direkta angrepp på svensk (europeisk) jämställdhet m m. AK verkar inte ställa upp på särartskulturens rop på erkännande och den självpåtagna s k rätten att bli ”kränkt” i tid och otid. Hon är också vad jag förstår sekulär. Arbetet inom VHEK framstår som föredömligt. Om AK har varit vårdlös i vissa uttryck, med t ex generaliseringar, så bör hon kritiseras för det, men inte kölhalas. Om jag förstår Ulf S rätt delar han jag detta synsätt, och då är vi åtminstone två som hävdar synsättet. Det är inte en dålig början. Det kunde ju ha varit värre, med tanke på ”the mental state” av ”vänstern”.

    Ulf Karlström

    • 30 april, 2016 at 21:45

      Hon kan mycket väl ha uträttat bra saker. Tyvärr är jag ganska okunnig om hennes övriga insatser. Och hon har som andra möjlighet att komma igen och ändra u8ppfattning tycker jag.

  3. 1 maj, 2016 at 08:20

    ”Vad säger det om en vänsterpartist att hon kan titta på den där filmen och tro att den avbildar verkligheten? En människa med makten att stifta lagar om våra liv tror alltså att det pågår enorma, offentliga konferenser i Afrika där svarta människor samlas och lyssnar på föreläsningar om att åka till Sverige för att leva på soc och snatta? Och den här vänsterpartisten ska dessutom föreställa en av deras rätt få politiker som är förankrade i och arbetar med ”förorten”? Vad säger det om vänsterpartiet? Vad säger det om det politiska landskapet i Sverige överhuvudtaget? Vad säger det om avgrunden?”

Comments are closed.