Denna artikel publicerade jag 31/5 2016 under titeln ”USA tiger om förberedelser för större krig.” Nu tiger USA:s ledning inte längre. Man har anfallit Syrien med Tomahawkmissiler 7/4, förstärkt närvaron av specialtrupper i Syrien och ökat militärbudgeten med 10 %. Bara ökningen uppgår till 2/3 av Rysslands hela militärbudget. Nyligen hölls ett möte i Saudiarabien med deltagande av många av främst Mellanösterns diktatorer. USA hade just innan tecknat ett rekordstort avtal om vapenexport till antidemokratiska, kvinnofientliga diktaturen Saudi, som sedan åratal stödjer terrorister med pengar och vapen. President Trump ljög som så ofta då han sa att Iran stödjer terroristerna medan faktum är att Iran bekämpar terrorism och Saudi stödjer den. Iran genomförde ungefär samtidigt en val under ganska demokratiska former, bortsett från att kandidaterna måste ha godkänts av prästerna. I Iran är mer än hälften av universitetsstuderande kvinnor…

Sedan far Trump till Nato-möte och försöker kräva ökade militärutgifter av Natos medlemsländer.

* Därför har jag ändrat titeln på inlägget från ”USA tiger om förberedelser för större krig.” till ”USA tiger – inte längre – om förberedelser för större krig.”

Artikeln.
John Pilger är en mycket känd australisk journalist och dokumentärfilmare med en lång karriär som journalist bakom sig, bland annat som krigskorrespondent för Daily Mirror i bland annat Vietnamkriget, Kambodja och Mellanöstern. Bland hans dokumentärfilmer återfinns Year Zero (1979) om Röda khmererna, Paying the Price (2001) om USA:s sanktioner mot Irak och Stealing a Nation (2004) om Diego Garcias hemlösa befolkning. Pilger är en uttalad kritiker av USA:s och Storbritanniens utrikespolitik. Han har skrivit ”Friheten får vänta” och 2007 (Fredom Next Time, 2006) och Den dolda dagordningen, 2000 (Hidden Agendas, 1998). Han kan nås via sin hemsida: www.johnpilger.com. I början av april publicerade jag den väl underbyggda artikeln Tredje världskriget har börjat av John Pilger.
John Pilger

* Jag publicerade nyligen (26/5 2017) en mycket bra artikel om Assange av Pilger Att fånga Assange – vad hände egentligen?

Denna artikel i Counterpunch har jag översatt och något förkortat. Hur man tystar USA då man förbereder för krig

* Artikeln på engelska publiceras idag på Newsvoice John Pilger:Silencing America as it prepares for war.

Artikeln
Då jag återvänder till USA detta valår, slås jag av tystnaden. Jag har följt fyra presidentvalskampanjer, med början 1968 då jag var med Robert Kennedy när han blev skjuten och jag såg hans mördare so förberedde sig för att döda honom. Den stora kontrarevolutionen hade börjat.
Den första som mördades var Martin Luther King som hade vågat att koppla ihop lidande afroamerikaner och de dödade och lidande människorna i Vietnam. När Janis Joplin sjöng, “Freedom’s just another word for nothing left to lose”, (Frihet är bara ett annat ord för ingenting kvar att förlora), talade hon, kanske omedvetet, för miljontals av USA:s offer på avlägsna platser.
”Vi förlorade 58.000 unga soldater i Vietnam, och de dog i försvarar för din frihet. Glöm inte det!”Så sade en nationalparksguide som jag filmade förra veckan vid Lincoln Memorial i Washington. Han talade till en grupp unga tonåringar i orange T-shirts. Som han lärt utantill, kastade han om sanningen om Vietnam till en obestridd lögn.
De miljontals Vietnamesiskt som dog, lemlästades, förgiftades och fördrevs av USA:s invasion har ingen plats i de ungas världsbild, och inte heller de uppskattningsvis 60 000 veteraner som tog sitt eget liv.

För några år sedan deltog jag i en populär utställning som heter ”The Price of Freedom” i anrika Smithsonian Institution i Washington. Rader av vanliga människor, mestadels barn slussas genom denna grotta av historie-revisionism med en rad lögner: ”Atombomben över Hiroshima och Nagasaki sparade ”en miljon liv”; Irak befriades genom flyganfall med oöverträffad precision. Temat var ofelbart heroiskt – endast amerikaner betala priset för frihet.

Valkampanjen 2016 är speciell inte bara för att Donald Trump och Bernie Sanders deltar, men även en varaktig tystnad om USA:s mord. En tredjedel av medlemmarna i FN har råkat ut för Washingtons hårda stövlar: Störtande av (ofta demokratiskt valda) undergrävande av demokrati, införande av blockader och bojkotter. De flesta av de ansvariga presidenterna har varit liberala – Truman, Kennedy, Johnson, Carter, Clinton, Obama.
Denna hisnande ”record” (och rekord) av hänsynslöshet är så inpräntade som normalt eller glömda i det allmänna medvetandet, skrev den avlidne Nobelpristagaren Harold Pinter, att det ”aldrig har hänt … Ingenting har hänt. Även när det hände, hände det inte. Det spelade ingen roll. Det var inte intressant. Det spelade ingen roll … ”. Pinter uttryckte en falsk beundran för vad han kallade ”en ganska klinisk maktmanipulation över hela världen under en mask av universiell godhet. Det är en lysande, även kvick, mycket framgångsrik hypnotisering.”
Bernie Sanders

Ta Obama. När han förbereder sig för att avgå som president har ett fjäskande börjat på nytt. Han är ”cool”. Som en av de mer våldsamma och våldsbenägna presidenterna gav Obama fullt spelrum åt Pentagon krigsskapande verksamhet som inletts av hans föregångare. Han har åtalat fler whistleblowers – sanningssägare – än någon president. Han förklarade att Chelsea Manning var skyldig före rättegången. Idag bedriver Obama en oöverträffad världsomfattande kampanj av terrorism och mord med drönare.
Under 2009 lovade Obama att hjälpa ”befria världen från kärnvapen” och tilldelades Nobels fredspris. Ingen amerikansk president har byggt mer kärnvapen än Obama. Han ”moderniserar” USA:s domedagsarsenal, inklusive ett nytt ”mini”-kärnvapen, vars storlek och ”smarta” teknik gör att dess användning ”inte längre är otänkbar” säger en ledande general.

Omringad av USA
James Bradley, författare till bestsellern ”Flags of Our Fathers” och son till en de amerikanska marinkårssoldater som reste på Iwo Jima, sade: ”En stor myt vi ser spela ut är att Obama som ett slags av fredlig kille som försöker bli av med kärnvapen. Han är den största kärnvapenkrigaren av alla. Han spenderar en biljon dollar på fler kärnvapen. På något sätt lever folk lever i denna fantasi att eftersom han ger vaga presskonferenser och tal och porträtteras på flera foton som på något sätt som är kopplade till den faktiska politiken. Det är det inte.”

Under Obama pågår ett andra kallt krig. Rysslands president är en skurk. Media arbetar på att skapa nidbilder av kineserna.
Varken Hillary Clinton eller Bernie Sanders har nämnt något av detta. Det finns ingen officiell risk och ingen fara för USA eller för oss alla. För dem har den största militära uppbyggnaden på gränsen till Ryssland sedan andra världskriget inte hänt. Den 11 maj offentliggjorde ett Nato ”robotförsvar” i Rumänien som syftar till att snabbt kunna slå till med amerikanska missiler i hjärtat av Ryssland, världens andra kärnkraftsmakt.
I Asien, skickar Pentagon fartyg, flygplan och specialstyrkor till Filippinerna för att hota Kina. USA redan omsluter Kina med hundratals militärbaser i en båge upp från Australien, Asien och över till Afghanistan. Obama kallar detta en ”pivot” (svängning).

Som en direkt följd har Kina enligt uppgift ändrat sin kärnvapenpolicy från ingen första-användning till hög beredskap och patrullerar nu havet med ubåtar med kärnvapen. Eskaleringen går allt snabbare.

Det var Hillary Clinton som utrikesminister 2010 som kom med ökade konkurrerande territoriella anspråk öar ock skär i Sydkinesiska havet och gjorde detta till en internationell fråga. Hysteri från CNN och BBC följde. Kina bygger landningsbanor på de omtvistade öarna nära Kina och tusentals mil från USA. I sitt kolossala krigsspel 2015, Operation Talisman Sabre, övade USA tilltäppning av Malackasundet genom vilket det mesta av Kinas olja och handel sker. Detta var ingen nyhet att komma ut med.

Clinton förklarade att USA hade en ”nationellt intresse” i dessa asiatiska vatten. Filippinerna och Vietnam uppmuntrades och mutade att driva krav och gammal fiendskap mot Kina. I USA luras människor att se alla kinesisk defensiv verksamhet som hotande, och så grunden är lagd för snabb upptrappning. En liknande strategi för provokation och propaganda tillämpas på Ryssland.
Clinton, denna ”feminist”, lämnar ett spår av blodiga kupper efter sig: i Honduras, i Libyen (plus mordet på Libyens president) och Ukraina. Ukraina är nu nöjespark för CIA, där det vimlar av nazisterna och ligger i framkanten vid ett krig med Ryssland. Det var bokstavligen genom Ukraina som Hitlers nazister invaderade Sovjetunionen, som förlorade 27 miljoner människor. Denna episka katastrof är fortfarande närvarande i Ryssland.
Clintons presidentvalskampanj har fått pengar från alla utom ett av världens tio största vapenföretag. Ingen annan kandidat kommer nära.
Sanders, hoppet för många unga amerikaner, är inte mycket annorlunda från Clinton i sin på världen utanför USA.

Valet av Trump eller Clinton utgör den gamla illusionen av ett val som är inget val: två sidor av samma mynt. De lovar att ”göra Amerika stort igen”. Fast Trump ligger långt till höger som inhemsk populist kan risken med Clinton vara mer dödlig för världen.
”Endast Donald Trump har sagt något meningsfullt och kritiskt om amerikansk utrikespolitik”, skrev Stephen Cohen, professor emeritus i rysk historia vid Princeton och New York University, en av de få Rysslands-experter i USA som talar ut om risken för krig.

I en radiosändning hänvisade Cohen till kritiska frågor som enbart Trump tagit upp. Bland dem: Varför är USA ”överallt på jorden”? Vad är NATO: s verkliga uppdrag? Varför håller USA på med regimskifte i Irak, Syrien, Libyen, Ukraina? Varför Washington behandlar Ryssland och Vladimir Putin som en fiende?
Hysterin i den liberala media över Trump ger en illusion av ”fri och öppen debatt” och ”fungerande demokrati”. Hans syn på invandrare och muslimer är grotesk, men den som deporterat utsatta människor från USA är inte Trump men Obama, svikit färgade människor. Som den stora mestadels färgade fängelsepopulationen, nu mer talrik än Stalins gulag.

Denna presidentvalskampanjen handlar inte om populism men amerikansk liberalism, en ideologi som ser sig som modern, överlägsen och den enda rätta och bär en likhet med 1800-talets kristna imperialister, med en gudagiven plikt att omvända och erövra.
I Storbritannien råder Blairism. Den kristna krigsförbrytaren Tony Blair kom undan med sin hemliga förberedelser för invasionen av Irak i hög grad på grund av den liberala politiska klassen och media föll för hans ”cool Britannia”. I Guardian var applåderna öronbedövande. Han kallades ”mystisk”. En distraktion kallad identitetspolitik, importerad från USA, vårdar han.
Kommentar av Anders (Kan inte låta bli): Vårdas också av delar av svensk ”vänster” i stället för mycket viktigare som kamp mot imperialism och krigen.
Historien förklarades över, klasser avskaffade och kön främjas som feminism och många kvinnor blev New Labours parlamentsledamöter. De röstade på den första dagen i parlamentet att minska fördelarna med ensamstående föräldrar, främst kvinnor, enligt Blairs anvisningar. En majoritet röstade för en invasion som producerade 700 000 irakiska änkor.
Motsvarigheten i USA är de politiskt korrekta krigshetsarna på New York Times, Washington Post och nätverks-TV som dominerar den politiska debatten. Jag såg en rasande debatt på CNN om Trumps otrohet. Det var tydligt, sa de, en man som han kunde man inte lita på i Vita huset. Inga viktiga frågor togs upp. Ingenting om de 80 procent av amerikanerna vars inkomster har kollapsat till 1970-talets nivåer. Ingenting om driften mot nya krig. Den proklamerade visdomen verkar vara ”hålla för näsan” och rösta för Clinton bara inte på Trump. På så sätt kan du stoppa monstret och bevara ett system som arbetar för ett nytt krig.

Slutord: Och detta system är USA-imperialismen som beskrivs ingående i skriften ”USA som världspolis”. Köp för endast 25 kr eller 50 kr, till höger på bloggsidan.

intressant.se världskrig, Ryssland, kärnvapen, politik, USA, Clinton Trump, desinformation ekonomi imperialism, Obama NATO Vietnam, Irak

Pilger i RT Globalresearch: USA i krig med Ryssland