16 svar till “Tala sanning om Sveriges insatser i Afghanistan!”

1. Att hävda att insatsen i Afghanistan inte har ett FN-mandat är inget annat än ren lögn. Av FN:s säkerhetsråds resolution 1386 från 2001 och 1510 från 2004 framgår det tydligt att ISAF styrkan har ett FN-mandat.

2. Varför ska Lars-Gunnar Liljestrand ha betalt för sin broschyr?

   Det är väl bara att lägga ut den på nätet om han vill ha den läst!?

   • Enligt uppgift från författaren går pengarna till föreningen Afghanistansolidaritet. Detta är en organisation som bygger på frivilliga medel och tar inte emot statsbidrag eller lever på annonsintäkter.

3. Bombkriget mot Afghanistan i oktober 2001 var starten för det nu 12 -åriga kriget. USAs bombkrig saknade FN-mandat och bröt mot FN-stadgans våldsförbud. När sedan ISAF-styrkan bildades i december 2001 gavs ett FN-mandat att skydda ´Kabulregimen.
   Det ISAF sedan ägnat sig åt vilket Wilhelm Agrell skriver om i sin bok ”Kriget här och nu” är att ISAF ( inklusive svenska styrkan) genomför ett regelrätt krig med sikte på att döda talibaner och andra som definieras som terrorister. Det saknar stöd både 1386-resolutionen och 1510-resolutionen som talar om att upprätthålla säkerheten och avväpna motståndsgrupper. Regeringen har vilseledande talat om att kriget i Afghanistan är en FN-insats och regeringen har mörkat för riksdagen av svenska ISAF genomför USAs fullskalekrig mot vad som kallas terrorister ( vilket även Agrell påvisar i sin bok).

   • Av FN-resolutionen framgår att ISAF skall hjälpa till och skapa en ”secure environment” och för att göra detta så har ”states participating in the force were authorised to use all neccessary measures to fulfill the mandat”

     http://en.m.wikipedia.org/wiki/United_Nations_Security_Council_Resolution_1510

     Att bekämpa militära grupper som angriper bland annat civila mål med självmordsbomber måste väl ändå bara ligga inom mandatet att skapa en ”secure environment” och det är knappast så att det går att överskrida då all neccessary measures får användas.

     • Man har efter 12 år inte lyckat skapa ett ”secure environment”, däremot har talibanerna stärkts, bl.a pga. alla övergrepp mot civila som ISAF gjort.

       • Det är tydligt att man inte har lyckats med uppdraget i FN-resolutionen. Det är också tydligt att man kan vara kritisk mot hela ISAF-insatsen. Detta kan man dock vara utan att fara med osanning. Visserligen är ISAF ingen FN-operation, men den vilar på ett FN-mandat och att hävda något annat efter att ha läst FN-resolutionen framstår inte som seriöst.

         • Mandatet är att skapa säkerhet. Det är för att uppnå det som staterna skall använda nödvändiga medel. Men USA och dess specialstyrka OEF har från början fört ett fullskalekrig för att förgöra allt som USA själv definierar som ”terrorister”. Därför används specialstyrkor som gör nattlliga räder i afghanska hem och utomrättsligt dödande (targeted killing) av alla som USA definierar som motståndare. Detta finns ingen grund för i det sk FN-mandatet. Det allvarliga är att den svenska ISAF-styrkan har sedan flera år deltagit i just den typen av krig mot påstådda motståndare. Det är USA/NATO som bestämmer de sk insatsreglerna ( rules of engagements) och dessa regler omfattar även svenska ISAF. Det är alltså USA/NATO som bestämmer helt vad svenska ISAF får göra i Afghanistan. FN-madatet har inte ett smack med det att göra. Wilhelm Agrells bok är en noggran genomgåmg av hur den här orderkedjan gått från USA/NATO till svenska ISAF och hur regeringen sedan mörkat för svenska folket och riksdagen om vad svenska soldater gör i Afghanistan. Samma sak konstaterades av Riksrevisionen då den 2011 gick igenom den svenska ISAF-insatsen. Riksrevisionen sa klart ut att svenska regeringen inte informerat riksdagen om att NATO (och inte FN) bestämmer vad svenska soldater gör i Afghanistan.

           • Om där står i resolutionen att alla medel är tillåtna då kan det inte betyda något annat än att alla medel är tillåtna. Finner sedan de deltagande länderna att det är nödvändigt att föra ”fullt krig” mot vissa grupper för att fullfölja mandatet så ger FN-resolutionen dem stöd till detta. FN-resolutionen har inga synpunkter på vilka medel som används utan den bedömningen får de deltagande länderna själva göra.

             • Detta är ett typexempel på övertolkning av ett mandat, liksom NATO:s bombningar i Libyen som dödade många tusen. Se professor Eskelands bok, och intervju med honom i tidningen Afghanistan Nu (sök på http://www.afghanistan.nu)

               • Övertolkning vet jag inte om jag vill kalla det. Problemet men den typ av skrivningar som förekom både i Afghanistan-resolutionen och i Libyen-resolutionen är att de är så vida att de legitimerar mer eller mindre alla typer av handlingar. Det blir praktiskt taget omöjligt att bryta mot dem då det är aktörerna själva som avgör vad som är ” nödvändiga medel”. Så problemet är inte att något land har brutit mot FN-resolutionerna, vare sig i Libyen eller Afghanistan för baserat på deras formuleringar är det omöjligt, problemet är att FN-resolutionerna är alldeles för snäva. Är det så att världssamfundet inte tycker de medlen som användes i Afghanistan och Libyien var acceptabla så borde man ha varit mera restriktiv i formuleringarna i resolutionerna.

                 • Problemet är att ett svagt, alltför USA-beroende FN godkänner imperialistiska anfallskrig i strid med FN-stadgan. Att någon kan stödja detta – världen blir alltmer barbarisk.

                   • Det vet jag inte om jag vill hålla med om. FN:s säkerhetsråd har ju vid ett antal tillfällen med Ryssland och Kina i spetsen röstat emot resolutioner som USA har lagt fram så tycker inte det finns fog för att hävda att FN kontrolleras av USA. Dessutom har du själv vid ett stort antal tillfällen förespråkat att man måste respektera ”FN-stadgan”. I sånt fall måste ju du göra det samma och acceptera säkerhetsrådets resolutioner även om de går dig emot.

4. Det är riktigt att Sovjetunionen och eller Kina röstat emot USA i säkerhetsrådet. Bra nog har det gjort det i den föreslagna interventionen/flygförbudszonen i Syrien, vilket vore ett tydligt brott mot FN-stadgan. Tyvärr lät de imperialisterna via NATO kvadda den självständiga staten Libyen – en diktatur, men en diktatur som i olika avseende hade en bra politik som främjade nationell självständighet för länder i Afrika, mot försök av USA och andra att få kontroll över den fattiga kontinentens rikedomar. USA är det land som ofta lagt in veto i FN de senaste 30 åren. Via sin starka ställning har man gång på gång förhindrat resolutioner mot Israel och dess splittrings- och förtryckarpolitik. Många bedömare menar att FN ibland fattar beslut som går emot FN-stadgan, t.ex. då det gäller Afghanistan. Särskilt har R2P (right to protect) debatterats under senare år – ett koncept som USA pushar för, som ifrågasätter eller mjukar upp FN-stadgans våldsförbud, vilket skulle öka möjligheterna för världens aggressiva supermakt med sina många hundra militärbaser till ökad kontroll (inte via PRISM denna gång) över andra länders tillgångar. ”Humanitär imperialism” är en term som präglats.
   USA är en (tydligt bristfällig) demokrati vars utrikespolitik generellt sett underminerar demokrati och nationell självbestämmanderätt runtom i världen.

   • Nja FN-stadgan säger att det är FNs säkerhetsråd som skall besluta om våldsanvändnig. Därmed blir all den våldsanvändnig som beslutas av säkerhetsrådet förenlig med FN-stadgan.

     • Man kan lugnt påstå att olika bedömningar finns. Fattar alltid säkerhetsrådet beslut i enlighet med FN-stadgan? Jag saknar den juriska utbildningen som är önskvärd för att kunna bedöma detta.

       Är Afghanistan-kriget i överensstämmelse med FN-stadgan?
       Denna fråga har utretts av bland andra Norman Peach, professor emeritus i folkrätt i Hamburg och av juridikprofessorn Ståle Eskeland, Oslo. De menar i inträngande analyser att krigen inte har stöd i FN-stadgan eller FN:s mycket allmänt hållna resolutioner. Norman Peach påpekar i en artikel i Afghanistan.nu nr 2008 att självförsvarsläget för USA (om det ens existerat) upphörde före 2002 medan Ståle Eskeland i boken De mest alvarlige forbrytelser och i Afghanistan.nu nr 3 2010 menar att kriget varit olagligt från början. Den svenske folkrättsexperten Ove Bring menar dock att attentaten 11/9 2001 ändrade självförsvarsrätten inom folkrätten, och har hävdat 2006 att ett tillägg skapats till FN-stadgans artikel 51 (om rätten till självförsvar). Som grund för detta hänvisar Bring till att USA:s (enligt bl.a Peach och Ståleland olagliga) angrepp accepterats som lagligt av 15 utrikesministrar i EU och att många stater tolererat USA:s krig. Eskeland kommenterade:
       För mig låter detta som att att en folkrättsvidrig olaglighet ska accepteras om det inte blir tillräckligt många protester!