Utdrag ur presskonferensen: Sveriges radio
* Presskonferensen försenades med över 40 minuter. Ingmar Oldberg, forskare vid Utrikespolitiska institutet, tolkar det så här i Ekots direktsändning.
* ”Det med Ukraina är en mycket komplicerad historia. Båda har ju nedgrävda positioner, och Margot Wallström är under hård press att inte visa sig alltför mjuk. Lavrov anser kanske att han har vind i seglen när Europa och EU splittras av olika åsikter. Och med USA som har en oberäknelig politik, säger Oldberg.
Wallström och Lavrov
Några uttalanden av Lavrov
* Vi har stora oenigheter vad gäller orsaken till konflikten i Ukraina. Det är Minsköverenskommelsen som måste stå i spetsen, och den måste fullföljas. Den är också godkänd av FN:s säkerhetsråd.
* Vår relation genomgår just nu inte sitt bästa läge, men eftersom oenigheterna är väl kända behöver jag inte gå in på dem. Men vi konstaterade att de här oenigheterna inte behöver störa oss oss från att gå vidare i våra handelsekonomiska relationer och mellan kontakter mellan människor.
Vi har poängterat att Sveriges affärsgränser, bolag och firmor fortsätter sin verksamhet på Rysslands marknad. Det finns omkring 400 svenska bolag representerade på den ryska marknaden.
* Vi är överens om att man måste skaffa förhållanden för att behålla säkerheten i Östersjöområdet.
Alliansfriheten som Sverige och Finland har som prioritering är en mycket viktig del för säkerheten i hela regionen, säger den ryska utrikesministern.
* Lavrov uttalade sig uppskattande om alliansfriheten.
Några uttalanden av Wallström.
* Vi har olika uppfattningar i frågor som till exempel Ukraina och Krim. Och jag uppskattar att vi kan diskutera det här på ett rakt och ärligt sätt. Det är viktigt grannar emellan.
* Vi har diskuterat bilaterala frågor och kontakter. De omfattar inte minst det ekonomiska området. Det är viktigt för svenska företag, som ju är ett ganska stort antal, och som representerar stora ekonomiska intressen som har investerats i Ryssland, att det här finns förutsägbara regler och en rättssäker miljö.
* Vi har diskuterat en del kring samarbetet i FN:s säkerhetsråd. Och andra frågor på den internationella dagordningen. Vi kommer att fortsätta med det under lunchen. Vi har pratat om den europeiska säkerhetsordningen. Där har vi redovisat vår syn och vår bedömning av hur Rysslands agerande påverkar säkerhetsordningen. Sveriges linje kommer att ligga fast vad gäller Rysslands agerande gentemot Ukraina, vi stödjer till fullo EU:s politik gentemot Ryssland, inklusive de åtgärder vi har vidtagit från EU:s sida. Vi har framhållit vikten av att Minsköverenskommelsen implementeras, inklusive Rysslands särskilda ansvar.
* Den andra frågan från en rysk journalist handlar om att Ryssland har börjat acceptera id-handlingar från utbrytarrepublikerna i Donetsk och Luhansk i östra Ukraina, något som har mötts av kritik från omvärlden. Det här kom uteslutande till av humanitära skäl. Orsaken till beslutet är att ukrainska myndigheter gör allt för att försvåra för invånarna i de här områdena.
* Lavrov talar länge om umbärandena för invånarna i östra Ukraina och betonar att allt egentligen går tillbaka till det enda ”problemet”: att invånarna i öster vägrade att erkänna ”statskuppen” – vilket är Rysslands sätt att beskriva vad som skedde när Ukrainas president Viktor Janukovytj till sist flydde från makten i slutet av februari 2014. Då hade demonstrationer pågått i månader i huvudstaden Kiev mot den ryssvänlige Janukovytjs vägran att skriva på ett samarbetsavtal med EU. Allt slutade i skottlossning och blodbad, när säkerhetsstyrkor försökte få bort demonstranterna.
Maria Persson-Löfgren frågade
Jag har varit en ackrediterad korrespondent i 15 år här, och för knappt ett år sedan blev jag brutalt misshandlad av ryska medborgare i södra Ryssland. Jag är själv glad att jag överlevde attacken, men fick veta för en vecka sedan att polisen har lagt ned utredningen. Jag skulle vilja veta, dels vilket ansvar tar ryska utrikesministeriet för ackrediterade journalister här i Ryssland, dels, hur ska vi i Sverige tolka att en polisutredning läggs ned? Är det en inkompetent polis, är det poliser som är rädda, eller finns det områden, no-go-zones, i Ryssland, dit vi journalister inte bör åka för att det är alldeles för farligt?
Lavrov svarade ” Men jag vill säga att strax efter att det inträffade så förklarade representanter för ryska myndigheter att utredningen har påbörjats och att man ska hitta alla inblandade. Jag vill säga att polisutredningen pågår, den är inte avslutad än.”
Enligt professor Kristian Gerner förklarade Lavrov Ukrainas regering som illegitim. Denne påpekade Rysslands besökspass till Dobass kunde liknas som Polens erbjudande till Ukrainas regering. Han inbjöd Wallström att besöka Krim. Båda parter betonade Arktissamarbetet.
Kristina Gerner sa ”Det tar några år till innan Ryssland återvänder till de civiliserade staternas krets i Europa”
Om Ryssland och de civiliserade staternas krets i Europa.
Jag tillhör dem som menar att fakta visar att Väst, EU och USA är de som främst inte framträtt som ”civiliserade stater”. Detta framgår av att de direkt accepterade den anti-demokratiska, fascistinspirerade statskuppen i Kiev mot den folkvalde presidenten Janukovitj (i av OSSE lovordade val), en händelse som också press håller helt tyst om.
Bitr utrikesminister Nuland och USA:s ambassadör Pyatt
Wikipedia skriver ”Krisen inleddes den 22 februari, när flera medier uppgav att Ukrainas president Janukovytj hade flytt landet. (Anders -fel, han var kvar i landet). Ett stort antal parlamentsledamöter från regeringspartiet Regionernas parti tvingades också samma dag att lämna Kiev, och både presidentpalatset och andra regeringsbyggnader övergavs av den sittande regimen. Oleksandr Turtjynov, medlem i Fäderneslandsförbundet (Batkivsjtjyna), tog temporärt över rollen som talman i Ukrainas parlament och blev kort efter utnämnd som tillförordnad president. Några dagar senare valdes Arsenij Jatsenjuk av de kvarvarande parlamentsledamöterna till ny premiärminister. Han fortsatte i rollen som premiärminister, trots samarbetssvårigheter och minst en regeringsombildning.”
Beskrivningen är inte helt riktig, att den är ofullständig, men visar att detta inte var ”civiliserat”.
Bakgrund
Detta baseras på tidigare blogginlägg och särskilt på gästblogginlägg av Ukraina-kännaren Oleg Mezujev http://jinge.se/mediekritik/ukrainakrisenfran-nuland-kakor-till-kallt-krig-del-1.htm och http://jinge.se/mediekritik/ukraina-krisen-fran-nulandkakor-till-kallt-krig-del-2.htm.
I november 2013 erbjöd sig Ryssland att betala Ukrainas statsskuld på 15 miljarder euro och erbjöd låga gaspriser, medan EU:s bud på 600 miljoner euro utgjorde 4 % av Rysslands bud.En våldsam hets och demonisering av budet, Ryssland och Putin tog vid.
11 december 2013 tog demonstranter emot kakor från Victoria Nuland på Majdantorget i Kiev. Enligt Nuland hade USA satsat 5 miljarder dollar under 20 års tid på s.k. ”demokratiutveckling” i Ukraina. Nulands kakor och amerikanska ”demokratiseringsbidrag” backades upp av en välregisserad propagandakampanj. Förutom USA har även ett stort antal icke-statliga organisationer (s.k. NGO:s) skyfflat in pengar i Ukraina.
”National Endowment for Democracy” (NED), är en organisation nära CIA som i början av 1980-talet började kalla sig för en ”NGO” (trots att man finansieras ur den amerikanska statskassan).
En intensiv propagandakampanj blev som vanligt en viktig del i USA:s förberedelser inför det som skulle komma. Ett halvår innan Majdan-kuppen kunde en märkbart förhöjd nivå vad gäller russofobiska stämningar noteras i de västliga massmedierna, inklusive de svenska. Framträdande politiker, som Carl Bildt, dök upp på torget Maidan i Kiev, där beväpnade fascister fanns bland majoriteten fredliga demonstranter (tänk om framstående utländska politiker dykt upp vid de stora demonstrationerna i USA 2011-2012 ”Occupy Wall Street”)
EU:s utrikespolitiska talesperson Ashton tillsammans med bl.a. tillsammans fascistpartiets ledare
* En vetenskaplig rapport från forskare i USA visar att dödsskjutningarna på Maidan utfördes av beväpnade högerelement bland alla fredliga demonstranterna, fast västmedia utan bevis skyllde på Janukovitjs säkerhetsstyrkor.http://jinge.se/allmant/dodsskjutningarna-pa-maidan-vetenskaplig-rapport-usa-stodd-false-flag.htm Men massmedia gav Janukovitj hela skulden.
Efter mycket om och men ingicks en överenskommelse mellan regeringen Janukovitj och oppositionen.DNskrev på bästa nyhetsplats 21/2 ”Det lät för bra för att vara sant. President Viktor Janukovytj accepterade på fredagen oppositionens främsta krav. Landet ska återgå till tidigare författning med en vingklippt exekutivmakt. En övergångsregering ska styra i väntan på nyval i höst av både president och parlament. oppositionsledaren Julia Tymosjenko friges ur fängelset. Alla anklagelser mot övervåld skulle utredas. Presidenten verkar inte ägna sig åt nya finter.” Undertecknandet bevittnades av utrikesministrarna från Tyskland, Frankrike och Polen. USA och EU välkomnade detta dokument, där alltså även våldt på Majdan skulle utredas.
Dagen efter hade denna text tagits bort från DN, apropå ”fake news”
, våldet på Majdan har inte utretts under dessa 3 år.Ja, DN hade rätt – det var ”för bra för att vara sant” . En statskupp ägde rum följande dag, utan protester bland de stater som sa att de gillade överenskommelsen dagen innan. När oppositionsledaren Klitscho meddelade överenskommelsen på Majdan stormades scenen av högerextremister som meddelade att man inte tänkte lägga ned vapnen förrän presidenten avgick, enligt New York Times. Beväpnade aktivister från Maidan intog sedan snabbt parlamentet. President Janukovitj försvann, rädd för sitt liv. Riksrätten, som skulle frånta honom presidenttiteln, fick ihop endast 328 av de nödvändiga 338 rösterna , men ansågs likväl legitim både i Ukraina och i väst.
Under trycket av massvåld lämnade 72 ledamöter från Janukovitjs Regionernas parti partiet. Diverse omröstningar skedde i radan, Ukrainas parlament med decimerad numerär på omkring 326 av 450 ledamöter. Man kan ifrågasätta hur fria de var då beväpnade män stod utanför dörrarna. Ny riksåklagaren kom från fascistpartiet Svoboda, liksom vice talmannen. Parlamentets talman Rybak misshandlades tills han gick med på att avgå, och flera andra folkvalda parlamentariker har också misshandlats, fått bostäder brända eller har hotats. Rabbi Azman i Kiev bad snabbt Kievs judar att lämna staden och om möjligt Ukraina, då han fruktar våld mot Ukrainas 200 000 judar han bad Israel om assistans med säkerheten. Propaganda för nazism avkriminaliserades.
Fascistpartiet Svobodas ledare Tyahnybok
Krims legitima parlament, ”Högsta rådet”, utlyste i det läget en folkomröstning och den 16 mars röstade 97% av väljarna för ett utträde ur Ukraina och en anslutning till Ryssland. Väst anklagade genast Ryssland för folkrättsbrott. Likheterna mellan Krims utbrytning och Kosovo-fallet beaktades inte. Principen om självbestämmande var helt plötsligt inte lika gällande i de bägge fallen. USA:s och deras allierades dubbla standarder kom upp i öppen dager.
Ej heller mindes man i väst folkomröstningen på Krim den 20 januari 1991, där 94% av väljarna hade röstat för egen autonomi, en autonomi som avskaffades 1995 genom ett ensidigt beslut från Kiev, som därigenom hade kört över Krimbornas rätt till självbestämmande.
Visst finns fog för att påstå att återinförlivandet av Krim var brott mot folkrätten, men det finns argument emot också. Klart är att den fascistinspirerade statskuppen i Kiev 22/2 2017 mot folkvald regering var ett större brott (se morgondagens blogginlägg) var
Några få ord om hotet från Ryssland.
Då Sovjetunionen upplöstes lovade USA:s president Sovjetunionens ledare att NATO inte skulle expanderas österut. Detta löfte har inte alls hållits. Ryssland omges nu av NATO, och av kärnvapenbaserade baser nära landets gränser. Rysslands säkerhetspolitiska läge har försämrats drastiskt, och NATO satsar tio gånger på militären är Ryssland. Trots detta talar ledande politiker i Sverige och övriga Europa om ”hotet från Ryssland”. Är de helt okritiska inför USA-etablissemangets och det militärindustriella komplextets propaganda. Läs vidare här
Sammanfattningsvis: Bra att mötet ägde rum, fastän inget nytt framkom. Wallström väljer att blunda för viktiga fakta, accepterar en odemokratisk statskupp till glädje för krigshetsare.”Feministisk utrikespolitik”? Är det så svårt att ha förståelse för Rysslands fredliga, folkstödda återinförlivning av Krim efter en statskupp i Ukraina med dess historiskt nära band till Ryssland och NATO:s uppladdning kring Rysslands gränser?
intressant.se Ukraina, Ryssland, fascism, politik, USA, statskupp krig, desinformation ekonomi imperialism, kapitalism NATO EU, Ryssland Merkel, Hollande,
8 svar till “Margot Wallström möter Sergei Lavrov”
Det är tragikomiskt att det ens finns krafter i Ukraina som vill gå med i EU när folken inom EU oftast vill gå ur. Tänk vad glada och lyckliga alla Ukrainare hade varit om de hade kunnat undvika denna EU/Nato-skit som absolut INGEN behöver. Då hade Krim fortfarande varit en del av Ukraina. De ”nationella” fascisterna i Ukraina har förstört sitt eget land. Om de hade minsta självrespekt borde de ta konsekvensen av vad de åstadkommit, men folket i Ukraina kommer väl snart hjälpa dem till samma slutresultat om jag förstått saken rätt.
Calles och Nulands kakor hade väl sannolikt en bitter eftersmak…
”En vetenskaplig rapport från forskare i USA visar att dödsskjutningarna
på Maidan utfördes av beväpnade högerelement bland alla fredliga
demonstranterna, fast västmedia utan bevis skyllde på Janukovitjs
säkerhetsstyrkor.”
Följer man länken som följer ser man att det gäller
Ivan Katchanovski, som inte är en amerikansk forskare
utan verksam vid University of Ottawa i Kanada.
Däremot presenterade han sina resultat i form av en
poster vid Annual Meeting of American Political Science
Association i San Francisco 2015. Analysen finns publicerad
som ett kapitel i boken ”The Return of the Cold War:
Ukraine, the West and Russia” (2016).
Ivan Katchanovski har i ”European Politics and Society”
publicerat en artikel om kriget i Donbass (2016, lätt
tillgänglig open access via google scholar). Han skriver [sid 9]:
”They [various sources] all suggest that the Russian forces, along
with the separatist units, took part in combat with the Ukrainian forces and far right-led
battalions in the Illovaisk area, encircled many of the Ukrainian units,
and killed around 400 of them during their attempt to leave the
encirclement. Similar evidence shows that some regular Russian
units also took part in the Debaltseve battle in February 2015.”
Vidare:
”Similarly, there is evidence, including separatist sources, that
suggests that the separatist republics in Donbas became defacto
client states of Russia at the end of summer 2014. Soon after the
direct Russian military intervention in August 2014, almost all
separatist units in Donbas were brought under the de facto overall
command of Russian military ‘curators’ or advisers. Most of the
original separatist commanders in charge of such units, including
Strelkov, were forced to leave Donbas for Russia. The remaining
commanders were partly incorporated into the new military-style
units, which were equipped and trained by the Russian military.
Some of the original separatist commanders were arrested or killed,
like Oleksii Mozhovoi, for resisting such incorporation.”
Jag beklagar mitt minnesfel, borde kollat detta. Jag beskrev detta ingående i ett blogginlägg 27/1 2016, som jag återpublicerade 27/1 i år.
http://jinge.se/allmant/dodsskjutningarna-pa-maidan-vetenskaplig-rapport-usa-stodd-false-flag.htm. Jag saknar tillräcklig detaljkunspa för att kunna kommentera hans beskrivning av Donbass, som inte är en vetenskapli rapport.
Utdrag ur bloggartikeln 27/1
En rapport ”The “Snipers’ Massacre” on the Maidan in Ukraine” presenterades 3-6 september 2015 vid ett vetenskapligt möte i San Francisco, the Annual Meeting of American Political Science Association av fil dr Ivan Katchanovski, School of Political Studies, University of Ottawa, i Kanada. En tidigare version presenterades vid Chair of Ukrainian Studies Seminar at the University of Ottawa, Ottawa, October 1, 2014. Att rapporten presenterades ett år senare vid mötet i San Francisco innebär att den klarade den vetenskapliga granskningen i Ottawa hösten 2014.
Rapporten är på 64 sidor och har därtill 25 referenser och 343 fotnötter. Jag återger den vetenskapliga sammanfattningen (Abstract) samt ett utdrag ur ”Conclusions”.
* Det framgår av rapporten att författaren är oberoende, och ingen t.ex. partisk anhängare av Putin. Han studerar inte och ger inga uppgifter om Rysslands eventuella verksamhet i Donbas, men nämner det som en realitet utan belägg. Att inta en partisk inställning är omöjligt i ett sådant vetenskapligt sammanhang, men ju helt tillåtet bland dominerande massmedia.
* OBS! Jag har fått dokumentet via mail av kollegan Leif Elinder, men vet ej hur man ska länka det till denna artikel. Tacksam för tips. Kan också sändas separat till ev. intresserade.
Inledningsvis återger författaren – sarkastiskt – ett citat av Voltaire
“Il est défendu de tuer; tout meurtrier est puni, à moins qu’il n’ait tué en grande compagnie, et au son des trompettes; c’est la règle.”[Det är förbjudet att döda; därför straffas alla mördare om de in döda många till ljudet av trumpeter; sådan är regeln.” (Voltaire).
Abstract
Massakern på nästan 50 Maidan demonstranter den 20 februari 2014 blev en vändpunkt i ukrainsk politik och en brytpunkt i konflikten mellan västvärlden och Ryssland över Ukraina. Detta massmord på demonstranterna och masskjutningen mot poliser som föregick detta ledde till störtandet av den pro-ryska regeringen Viktor Janukovitj och blev en start av ett inbördeskrig i Donbass i östra Ukraina samt till ryska militära ingripandet i Krim och Donbass och en internationell konflikt mellan väst och Ryssland över Ukraina. En slutsats som stöddes av regeringarna efter Janukovitj och medier i Ukraina är att massakern begicks av statliga prickskyttar och polisens specialenheter på Janukovitj order har nästan universellt accepterats av västerländska regeringar, media och många forskare. Den ukrainska regeringens undersökning identifierade medlemmar i det säkerhetstjänsten Berkut som ansvariga för dödandet av den absoluta majoriteten av demonstranterna, men har visat något bevis för detta med undantag av videor från massakern.
Frågan är vilken sida som organiserade ”krypskyttarnas massaker”. Detta dokument (som jag nu presenterar) är den första akademiska studier av denna viktiga fråga om massmorden. Den använder en teori om rationellt val och en Webersk teori om instrumentell rationalitet för att undersöka handlingarna under massakern av viktiga aktörer, både de från Janukovitj regering, särskilt olika polis- och säkerhetsstyrkor, och Maidans opposition, speciellt de som stod långt till höger, och av ”oligarkiska element”.
Denna vetenskapliga rapport analyserar en stor mängd uppgifter/bevis från olika offentliga källor om denna massaker och morden på särskilda demonstranter. Kvalitativ innehållsanalys innehåller följande uppgifter: cirka 1 500 video-filmer och inspelningar på internet och TV-sändningar i massmedia och sociala medier i olika länder (cirka 150 gigabyte), nyhetsinslag och inlägg på sociala medier av mer än 100 journalister som bevakar massakern från Kiev. Dessutom 5 000 foton och nästan 30 gigabyte av allmänt tillgängliga radio-avlyssningar av samtal mellan krypskyttar och befälhavare från den särskilda Alfa-enheten i Ukrainas säkerhetstjänst och interna trupper, och inspelningar av rättegångar om Maidan-massakern. Denna studie använder också fältforskning på platsen för massakern, ögonvittnesrapporter från både Maidan demonstranter och befälhavare vid regeringens specialenheter, uttalanden från både tidigare och nuvarande regeringstjänstemän, uppskattningar av ungefärliga ballistiska banor, kulor och vapen som används, och typer av sår bland både demonstranter och polis. Denna studie kan presentera en exakt tidsplan för olika händelser i massakern, platserna för både krypskyttar och regeringens krypskyttar, och specifik tidsplan och plats för nästan 50 demonstranternas död. Det analyserar även kortfattat andra allvarliga fall av våld under och efter ”Euro-maidan.”
Den akademiska undersökningen drar slutsatsen att massakern var en ”false flag”-operation som rationellt planerades och genomfördes med målet att störta regeringen och genomföra ett maktövertagande. Den påvisar olika bevis på inblandning av en allians av de högerextrema organisationer, specifikt Högra sektorn och Svoboda, och oligarkiska parter, såsom Fäderneslandet. Dolda skyttar och observatörer fanns i åtminstone 20 Maidan-kontrollerade byggnader eller områden. De olika bevisen för att demonstranter dödades från dessa byggnader och område inkluderar cirka 70 vittnesmål, i första hand genom Maidan-demonstranter, flera videor av ”krypskyttar” som siktade mot demonstranter från dessa byggnader, jämförelser av positionerna för särskilda demonstranterna vid tidpunkten för deras död, av deras sår och effekter av skatten. Studien påvisar olika videor och foton av beväpnade ”krypskyttar” på Maidan och observatörer i många av dessa byggnader.
Denna rapport presenterar konsekvenserna av dessa fynd för att förstås regeringsskiftet i Ukraina, inbördeskriget i Donbas, det ryska militära ingripandet i Krim och Donbas, och en internationell konflikt mellan väst och Ryssland om Ukraina.
Utdrag ur avsnittet ”Conclusion” ”The absolute majority of the Maidan protesters, activists, members, and supporters of the “Euromaidan” mass protests and parties that led these protests, including the victims among the protestors, were not aware about the actual organizers and perpetrators of this politically motivated murder and not involved in any other way in this mass killing.
The study shows that concealed armed Maidan groups, which were based in particular in Music Conservatory and the Trade Union buildings, started the massacre in the early morning on February 20 by targeting Berkut and Internal Troops units on the Maidan itself with live ammunition fire, inflicting their mass casualties, and forcing them to retreat. Then the armed Maidan groups, in particular the same ones, massacred the unsuspecting Maidan protestors from concealed positions.”
”The seemingly irrational mass killing of the Maidan protesters and the police on February 20, 2014 turns to be rational from self-interest based perspectives of rational choice and Weberian theories of instrumentally-rational action. The new government that came to power largely as a result of the massacre falsified its investigation, while the Ukrainian media helped to misrepresent this mass killing of the protesters and the police”.
Conclusions avslutas så här: The massacre of the protesters and the police was a key part of the violent overthrow of the government in Ukraine and a major human rights crime. This violent overthrow constituted an undemocratic change of government. It gave start to a large-scale violent conflict that turned into a civil war in Eastern Ukraine, to a Russian military intervention in support of separatists in Crimea and Donbas, and to a de-facto break-up of Ukraine. The violent overthrow of the Ukrainian government also escalated an international conflict between the West and Russia over Ukraine.
Delegationer med parlamentariker från Frankrike, Italien och Tyskland har besökt Krim. Sett till ”tjänstegrad” lär den franske Thierry Mariani vara den mest prominente. De ser Krims ryska framtid som ljus, viner från Krim har nyligen prisats i Italien. Margot Wallström fortsätter att banka huvudet i väggen vad gäller Krim, förmodligen för att en skönt varm förnimmelse infinner sig så fort man slutar banka.
Margot Wallström behöver inte heller vända sig till Moskva för att få den ukrainska statskuppen och dess konsekvenser förklarade. Hon kan gå till de främsta akademiska experterna i USA: Stephen F. Cohen, England: Richard Sakwa, Kanada: Paul Robinson. Wallström kommer då att finna att EU:s version av statskuppen är felaktig och följaktligen är även EU:s efterföljande politik felaktig och kommer att sluta i ett misslyckande.
”Jag saknar tillräckliga detaljkunskaper för att kommentera hans [Ivan Katchanovski]
beskrivning av Donbass, som inte är en vetenskapli [sic] rapport.”
Vetenskaplig artikel är exakt vad det är:
”The Separatist War in Donbass: A Violent Break-up of Ukraine?”
European Politics and Society, volume 17, issue 4, pp. 473-489 (2016).
Tidskriften publiceras av Taylor&Francis, som enligt sina instruktioner till författare
tillämpar peer review:
”Taylor & Francis is committed to peer-review integrity and upholding the highest
standards of review. Once your paper has been assessed for suitability by the editor,
it will then be single blind peer-reviewed by anonymous expert referees.”
Huruvida blogginnehavaren har eller saknar detaljkunskaper att kommentera artikeln är av ringa
relevans, frågan är ju snarare om det finns andra artiklar, som genomgått peer review, som
argumenterar att det inte finns någon som helst rysk militär närvaro i Donbass. Artikeln kan naturligtvis
diskuteras och kritiseras på samma sätt som vilken vetenskaplig artikel som helst.
Richard Sakwas bok ”Frontline Ukraine” är värd att läsas, samtidigt som det uppenbart att Sakwa,
känd specialist på Sovjetunionens historia och det moderna Ryssland, inte tidigare ägnat sig
åt Ukraina, något som märks direkt i avsnittet om Ukrainas historia.
Krim slutligen: dilemmat för Ryssland är att för att kunna utnyttja Krim till dess fulla potential
som Rysslands särklassigt bästa semesterort, med allt vad den innebär av inflöde av utländsk valuta,
behövs ett internationellt erkännande att Krim verkligen är ryskt. Just nu fungerar inte
internationella bankkort, Simferopol kan endast nås från ryska flygplatser, visering behövs
samtidigt som man anses som illegal sett från ukrainsk sida, etc. Knappast ett vinnande koncept för internationell turism, även om Krims viner prisas i Italien.
Paul Robinson, Kanadas främste akademiske expert på Ukraina (enligt JN), skrev artikeln
”Russia’s role in the war in Donbass, and the threat to European security”.
i samma nummer som Ivan Katchanovskis artikel:
”European Politics and Society” (vol. 17, issue 4, pp. 506-521, 2016)
Även om Robinson menar att Rysslands målsättning
i Donbass är begränsad och inte utgör något hot
mot Europas säkerhet, är han helt klar över
Rysslands militära närvaro i Donbass (sid 513):
”This [in August 2014] required two steps to be taken. No peace settlement would work
if the rebels did not agree to it, and if the rebel leaders were not
able to get their subordinates to abide by the terms of the settlement.
That meant that Russia had to rid the rebel leadership of hardliners such as
Strelkov and replace them with people more amenable to compromise, and also
that Russia had to take steps to centralise authority in the DPR and LPR.
Then, as a second step, Russia had to find a way of persuading the Ukrainian
government to end its military operations. This required inflicting a
serious military defeat on the Ukrainian Army.”
Ryssland lyckades onekligen åstadkomma en ”serious military defeat of the Ukrainian
Army”, men freden har inte kommit särskilt mycket närmare.
Har Robinson rätt?
Varför arbetar inte Kiev tillräckligt för att åstadkomma federalisering enligt mInsk 2?
Om Robinson har rätt? Det finns inga motsägelser mellan Robinsons och Katchanovskis framställningar
om vad som hände i augusti 2014. Nu var det inte jag som från början lyfte fram Robinson och
Katchanovski, så svaret borde väl komma från dig själv och Nybondas. Jag kan bara notera
att det Robinson och Katchanovski skriver om kriget i Donbass inte motsäger det jag har hört
i otaliga samtal med ukrainare, många födda och uppväxta i östra Ukraina och en del fortfarande boendes
där.
För den som ogillar akademiska artiklar som granskats i peer review finns det ju annat material:
http://theduran.com/5-reasons-ukraine-will-cease-exist/