Har Sverige bjudits in till krig?

Denna artikel av Lars-Gunnar Liljestrand har nyligen publicerats på Alliansfriheten.se. Lars-Gunnar har berikat debatten med många artiklar om Nato, folkrätt och säkerhetsfrågor, vilka jag ofta publicerat här. Alliansfriheten.se: Inbjudan till intervention
Han är en av författarna till boken ”Lagen mot krig” och har tidigare varit ordförande i FIB-juristerna. Lagen mot krig lagen_omsl_2

Artikeln.
Sverige deltar direkt eller indirekt i tre krig där utländska stater har intervenerat på inbjudan av regeringar. Det gäller krigen i Afghanistan och Irak. Men Sverige står inte heller helt utanför kriget i Syrien, då vi är en del av den USA-ledda koalitionen som har det självpåtagna uppdraget att intervenera både i Irak och Syrien.

Deltagande i intervention kräver att den inbjudande regeringen har kontroll över större delen av territoriet och att det inte handlar om ett inbördeskrig. FN-stadgans princip om folkens rätt till självbestämmande är inte förenlig med att främmande stater går in och avgör styret i ett annat land. Ett förtydligande är att kontroll över större delen av territoriet för att kunna bjuda inte gäller när en stormakt ockuperar större delen av en annan stat. Den undanträngda regeringen måste i det läget ha rätt att invitera till kollektivt självförsvar mot inkräktaren.

FN-stadgans våldsförbud enligt artikel 2 (4) gäller också vid intervention, och främmande stater får inte utnyttja interventionen så att våldsförbudet överträds, till exempel genom att från den inbjudande statens territorium angripa ett annat land.

Dessa principer följs inte i alla delar då främmande stater har intervenerat på inbjudan i Afghanistan, Irak och Syrien. Då det i samtliga tre fall dessutom saknas mandat från FN:s säkerhetsråd för militär intervention, är risken för folkrättsbrott uppenbar, eftersom de deltagande stormakterna får frihet att agera utifrån egna intressen utan begränsningar annat än vad den inbjudande regeringen anger. I alla tre fallen har den inbjudande regeringen inte tydligt angett gränser för interventionen därför att man har varit svag i förhållande till den intervenerande stormakten eller för att man helt enkelt inte haft intresse av att begränsa handlingsfriheten hos de främmande styrkorna.

För ett litet land som Sverige innebär det dels att vi riskerar trovärdigheten i vår alliansfrihet, dels att vi medverkar till att underminera FN-systemet vars grund är folkens självbestämmanderätt och våldsförbudet.
Svenska soldater 200px-Swedish_forces_in_Afghanistan
Kriget i Afghanistan

USA:s/Natos intervention i Afghanistan saknar mandat från FN:s säkerhetsråd sedan den 1 januari 2015. USA:s och Afghanistans regering undertecknade den 30 september 2014 en strategisk partnerskapsöverenskommelse för 2015–2024 med möjlighet till förlängning. Nato tecknade samma dag ett hängavtal som gav Nato-styrkorna immunitet under deras närvaro i landet. De främmande styrkorna skulle enligt avtalet ha uppgifterna att verka som rådgivare, utbildare och stödja den afghanska armén. Dessa begränsningar som ”icke-stridande” har steg för steg luckrats upp. President Trumps nya strategi för Afghanistan, som presenterades den 21 augusti 2017, innebär en kraftig upptrappning av stridsinsatserna och målet sattes att militärt besegra talibanerna.

Sverige deltar med en militär styrka om 30–50 man sedan den 1 januari 2015 inom ramen för Natos Resolute Support Mission (RSM) i Afghanistan.
Afghanistanbok 6144720_omslaglitVägen in i kriget i Afghanistan
Sveriges regering hävdar att svenska soldater, genom att de ingår i Nato-styrkan RSM, befinner sig i landet på inbjudan av Kabul och att detta är förenligt med folkrätten. Kabulregeringen saknar dock kontroll över stora delar av territoriet. Uppgifterna om säkerhetsläget går isär, men talibanerna har sedan 2014 utvidgat sitt inflytande och kontrollerade i mitten av 2017 30–40 procent av landet; dessutom ingendera parten har full kontroll över delar av landet.

Talibanerna i Afghanistan (inte att förväxla med talibanrörelsen i Pakistan) är en nationell upprorsrörelse, och utomstående makter saknar rätt att gå in militärt i den pågående konflikten som är ett inbördeskrig (med stark utländsk inblandning: Kabulregeringens armé är upprättad av USA/Nato och finansieras till 80 procent av USA).

Kriget i Irak
Iraks representant i FN överlämnade den 20 september 2014 ett brev med en begäran om att USA skulle ställa sig i spetsen för en koalition med uppgift att bekämpa Isil. Man angav att terroristerna hade upprättat fristad utanför Iraks gränser och därifrån genomförde operationer mot Irak.

Den 20 november 2015 antog Säkerhetsrådet resolution 2249, enligt vilken medlemsstater som har kapaciteten uppmanas att, i enlighet med folkrätten, främst FN:s stadga, vidta nödvändiga åtgärder i bland annat Irak för att förstärka och samordna sina insatser i syfte att förebygga och motverka terroristhandlingar som begås av bland andra Daesh (Isil). Resolutionen gav inget bemyndigande att använda militärt våld.
Irak-möte 141126
Svenska regeringen beslutade sommaren 2015 att Sverige skulle gå med i den USA-ledda koalitionen. Regeringen angav som folkrättslig grund inbjudan från Iraks regering som gått ut till koalitionen av stater. Regeringen skriver i sin proposition från november 2017 angående målsättningen för koalitionen: ”Den militära multinationella insats som genomförs i Irak och Syrien verkar under en koalition som leds genom USA:s centralkommando i Tampa, Florida. Koalitionens militära plan för Irak och Syrien syftar till att besegra Daesh och bygger på två ben: att utbilda och träna försvarsstyrkor i Irak och Syrien och att understödja försvarsstyrkor i Irak och Syrien med luftunderstöd. I utbildningsdelen ingår även att skydda och bevaka koalitionens utbildnings- och grupperingsplatser.”

Från en inbjudan av Iraks regering hade den USA-ledda koalitionen således vidgat sitt operationsområde även till Syrien. USA-koalitionen saknar dock inbjudan från Syriens regering.

Den irakiska regering som bjöd in till intervention 2014 kan inte sägas ha haft kontroll över större delen av landets territorium. Isil hade erövrat flera städer och närmade sig Bagdad. Eftersom Iraks regering dock hänvisade till hot från internationell terrorism och inte till ett pågående inbördeskrig (trots att sannolikt de flesta i Isil var irakier, bland annat från Saddams tidigare styrkor och från olika sunnimuslimska stammar) har protester mot inbjudan uteblivit från andra stater inom FN.

Kriget i Syrien

Enligt Syriens ambassadör i Moskva hade en officiell begäran om rysk intervention överlämnats den 1 oktober 2015. Målsättningen med interventionen uppgavs från både rysk och syrisk sida vara att bekämpa terrorister. Även Iran hänvisade till att man deltar i kampen mot Isil på inbjudan av den syriska regeringen (och i Irak på inbjudan av Iraks regering).

Sedan 2011 hade upprepade försök gjorts utifrån för att åstadkomma regimskifte i Syrien. Ledarna för USA, Frankrike och Storbritannien hade offentligt krävt president Assads avgång. Med stöd från väst samlades i utlandet en löst sammansatt organisation av oppositionella, Syrian National Council, och en väpnad styrka, Fria Syriska Armén, stöddes för att bekämpa regeringen i Damaskus.
McCain-and-ISIS-teamSenator McCain & ISIS
USA gjorde även flera försök att utbilda och beväpna tusentals vad man kallade moderata islamister för att bekämpa den syriska regeringen. Projektet, som kallades Timber Sycamor och startades av Obama 2013, gavs offentlighet då president Trump den 20 juli 2017 officiellt förklarade det avslutat, eftersom man hade misslyckats med att få fram militära styrkor som kunde hota den syriska armén.

Saudiarabien och Qatar hade redan 2011 stött och beväpnat islamistiska rebeller som al-Nustra och al-Qaeda. Turkiet stödde tidigt bildandet av Fria Syriska Armén och tillät rebeller att gå över gränsen in i Syrien.

Trots närvaron av många stridande grupper och trots den utländska inblandningen var den syriska regeringen landets legitima styrelse och erkändes som sådan av en stor majoritet av världens stater. Ingen annan politisk gruppering visade sig vara ett alternativ, då oppositionen var splittrad eller bestod av islamistiska terrorgrupper.

Den syriska regeringen hade även kontroll över en betydande del av landet, vilket var mer än vad någon oppositionsgrupp kunde hävda.

Mot bakgrund av den utländska inblandningen och interventionen hade den syriska regeringen kunnat hävda att landet var utsatt för aggression och därmed kunnat begära hjälp utifrån, då det inte handlade om ett inbördeskrig mellan enbart syriska parter. Internationella domstolen i Haag slog i en dom 1986 fast att det är aggression att ”rekrytera, träna, beväpna, utrusta, finansiera, leverera till och i övrigt uppmuntra, stödja och hjälpa militära och paramilitära aktioner i och mot en annan stat”.
Assad och Putin
Nu hävdade emellertid både Syrien och Ryssland att man enbart bekämpade internationell terrorism och inte de av utländska makter understödda rebellerna som Fria Syriska Armén eller annan ”moderat” opposition. Syrien hänvisade till att man därvid baserade sig på Säkerhetsrådets resolution 2249 (liksom Irak) med inriktningen att bekämpa terroristorganisationer.

Krig utan mandat
Ett mandat från FN:s säkerhetsråd för användande av militärt våld mot Isil och andra terroristorganisationer kunde ha varit möjligt, då rådet i sin resolution 2249 angav att dessa grupper hotade internationell fred och säkerhet. Uppenbarligen låg det emellertid inte i USA:s eller Rysslands intresse att ett sådant mandat kom till stånd. Ett FN-mandat skulle definiera målet för den militära insatsen, sätta en tidsplan för insatsen och kräva avrapportering till rådet. Det vore att begränsa handlingsfriheten för stormakterna.

Både Ryssland och USA har sina strategiska intressen i Mellanöstern och agerar utifrån sina egna nationella agendor. När resolution 2249 antogs i november 2015 var USA redan på plats i Irak och Ryssland hade börjat sin intervention i Syrien. De djupa motsättningarna mellan öst och väst kom i dagen inför resolution 2249, när Ryssland, enligt The Guardian (21/11 2015), försökte få in en skrivning som uppmanade koalitionsstyrkorna att samordna sina militära aktiviteter i Syrien med president Assads regering. Förslaget förkastades genom ”hot om veto från Storbritannien och andra stater”.

USA-koalitionen har mer eller mindre kontinuerligt angripit mål i norra Syrien. I februari 2016 deltog USA, Kanada, Australien, Turkiet, Frankrike, Storbritannien, Saudiarabien med flera i attackerna. Enbart första halvåret 2016 uppgav koalitionen att man genomfört över 500 flygräder mot mål i Syrien. USA hade angivit som motiv att ”attackera Isil och andra terroristgrupper i Syrien som är ett hot inte bara mot Irak utan också mot flera andra stater inkluderande USA och våra partner i regionen och på andra håll”. (Brev till Säkerhetsrådet den 23 september 2014). USA hävdade att man agerade i självförsvar, enligt artikel 51 i FN-stadgan. Syrien anklagades för att vara ”ovilligt eller ur stånd” att eliminera hotet.

USA:s ståndpunkt har inte stöd i folkrätten. Visserligen får en stat inte stödja en väpnad rörelse på sitt territorium som attackerar en annan stat. Syrien har dock, vilket är allmänt känt, bekämpat terroriströrelser på sitt territorium. Andra stater har ej rätt att utan samtycke från Syrien eller utan beslut av FN:s säkerhetsråd gå in på dess territorium. Den syriska regeringen fördömde också USA-koalitionens angrepp som en kränkning av landets suveränitet.

Sveriges deltagande

Med Sveriges deltagande i interventionerna i Afghanistan och Irak har vi kommit att bli en del i USA:s krigföring. Folkrättslig grund saknas i fallet Afghanistan och är inte utan frågetecken i fallet Irak.
USA-koalitionen, där Sverige medverkar, har utan folkrättslig grund attackerat mål i Syrien. Sverige deltar därmed i en koalition som både agerar mot folkrätten och riskerar att hamna i konflikt med Ryssland i Syrien.

Svenska regeringen deltar i Afghanistan för att kvalificera sig som militär partner till USA och Nato, vilket framgått av utredningen om Sveriges deltagande i kriget 2002–2014 och även bekräftats av Nato-företrädare.

Försvarsminister Peter Hultqvist har angett liknande motiv för Sveriges deltagande i koalitionen mot Isil. Vi skall, enligt försvarsministern, vara en ”trovärdig, lyhörd och aktiv del av koalitionen”. (Riksdagen den 15 december 2017)

Som liten alliansfri stat bör Sverige ha allt intresse av att verka för att FN-stadgan följs och särskilt dess våldsförbud. Med deltagandet i stormaktskoalitioner på inbjudan medverkar Sverige till att runda Säkerhetsrådet och kringgå våldsförbudet.

Alternativet till den nuvarande politiken är inte passivitet i frågor som rör fred och säkerhet i världen. Sverige har en lång tradition att delta i FN:s fredsbevarande insatser. Den linjen bör återupptas.

intressant.se , FN, , , , , , ,

  9 comments for “Har Sverige bjudits in till krig?

  1. Banker's Wars
    14 januari, 2018 at 13:23

    Här en avslöjande om BBCs (British Brainwashing Corporation) propaganda mot Syrien

    https://sputniknews.com/analysis/201712291060412907-syria-documentary-fakery-bbc/.

    En sak vi har lärt oss från alla dessa regime change projekt är att Al Qaida, White Helmets, Free Syrian Army, Libyan Defence Group och alla andra sådan organisationer styrs, mobiliseras och dirigeras av CIA/Mossad.

    En annan är att krig är det enda sättet för det döende bankirvampyr imperiet att tjäna pengar

  2. Jan Nybondas
    14 januari, 2018 at 13:27

    Det finns inget gilitgt FN-mandat för Afghanistaninsatsen skriver Liljestrand. Han nämner dock inte att det ursprungliga som fanns byggde på helt falska premisser. Det är bra att eftersträva laglighet men denna strävan kompliceras ständigt av att så många spelar falskt. Det är fortfarande inte klarlagt vilken bin Ladens roll var för den elfte september. Vad som däremot stod klart redan 2001 var att Afghanistan inte hade någon andel i angreppet. Att bin Laden höll till uppe i bergen var absolut inget giltigt krigsskäl.
    För Iraks vidkommande är det värt att notera att Mosul invaderades av IS med USA:s goda minne. Detta kunde ses som en hämnd för att Irak tvingade Bush och Obama att dra bort trupperna tidigare. Genom att underlätta för terroristerna kunde man få anledning att återkomma. Vilket man gjorde genom att lägga Mosul i ruiner. Nu är det befriat så det förslår. Vad gäller den egentliga befrielsen har den utförts av irakierna själva. Och i mindre grad av de reguljära trupperna än av irreguljär milis. En religiös ledare vars namn jag inte minns manade irakierna till självförsvar och de hörsammade uppropet.
    För Libyens del fanns ett mandat som både byggde på falska premisser och som därefter missbrukades. Det var förmodligen sista gången Kina och Ryssland gick på det tricket.
    För Syriens del har Sverige och Norge följt samma linje: stöd till terroristerna. Och ingen har bättre än Eva Thomassen avslöjat det norska lurendrejeriet. Läs hennes artiklar om hur ”hjälpen” går rakt in i terroristernas fickor.

    • 14 januari, 2018 at 18:13

      Jag blir så trött av att upprepa även till personer som är så väl synbarligen initierade som Jan Nybondas att det givetvis är klart att bin Laden inte hade någon som helst roll i katastrofen på september 11. Han låg dödssjuk (svår njursjukdom som krävde ständig dialys under hypersterila förhållanden) i Tora Bora bergen vid den tiden och han begravdes i december under närvaro av flera familjemedlemmar och givetvis flera medlemmar av den lilla grupp av rebeller som CIA hade döpt till al Qaeda (the base). Jag läste först om detta i ett egyptiskt tidningsmeddelande. Det är ju givetvis; som jag trodde att vi alla visste , amerikansk propaganda som gett al Qaeda en så stor roll och vidspredd ‘närvaro’ vid alla CIA stödda uppresningar att det tycks som om al Qaeda var en enormt mäktig organisation – en liten grupp av rebeller i Tora Bora bergen mellan Afghanistan och Pakistan, understödda av bin Laden familjens (Saudiarabien) enorma förmögenhet.

      Bin Laden died in Afghanistan in 2001, not in 2011 in Pakistan: American scholar
      http://www.presstv.com/Detail/2015/05/13/410939/Osama-death-Afghanistan-t-Pakistan-

      T.o.m. the New York Times rapporterade att bin Laden dog i december 2001
      http://www.nytimes.com/2002/07/11/opinion/the-death-of-bin-ladenism.html

      Jag blir också mycket trött då jag läser ord som

      ”Sverige deltar direkt eller indirekt i tre krig där utländska stater har intervenerat på inbjudan av regeringar” What??? — och ”Deltagande i intervention kräver att den inbjudande regeringen har kontroll över större delen av territoriet”. ??? Vem inbjöd någonisn USA till att interven era i Irak, i Afghanistan, i Libyen eller i Syrien ???
      Lars-Gunnar Liljestrand har egendomliga idéer om inbjudan. Vet vi inte alla att CIA alltid kollaaborerade med rebeller (Afghanistan, Libyen, Syrien), ett vidrigt samarbete som kunde leda till regringsskifte som i alla color revolutions som ägt rum. Men någon inbjudan fanns det aldrig. I Ukraina gick det illa och George Soros uttalade sig öppet dLars-Gunnar Liljestrand han sa ”We lost.” CIA och George Soros samarbetar genom alla Soros-stödda NGO:s, men lyckligtvis uppnår de inte alltid sitt mål.

      • Skruven
        15 januari, 2018 at 07:25

        Resten av mänskligheten blir trött av att läsa Sivs faktaresistenta påståenden.

        • 15 januari, 2018 at 08:55

          Så du kan uttala dig för ”Resten av mänskligheten” utan att presentera egna fakta?

          • 17 januari, 2018 at 18:42

            Tack Anders för ditt svar och försvar . ‘Skruven’ opponera sig utan att ha några fakta. Jag trode nog att det nu var ganska allmän vetskap att USA defintitivt var ute i strängt olagligt handlande när de satte igång med sina invasioner och massmord i Irak, Afganistan, Libyen och Syrien. USA har dessutom inte gett upp när det gäller Syrien ännu idag. De insisterar på att Syrien måste splittras upp, liksom Irak, så att Israels domninans över Mellersta Östern blir lättare att åstadkomma. Vilket otroligt kriminellt par, USA och Israel.

  3. Andersson
    14 januari, 2018 at 22:09

    För svenskt vidkommande när det gäller att hålla oss utanför en krigskonflikt och undvika att tjäna slagfält är huruvida vi kan hålla vårt territorium fritt från NATO. Om vi på ett trovärdigt sätt kan visa Ryssland att USA/NATO ej kan använda Sverige för ett angrepp mot Ryssland minskar vi risken för ett förebyggande anfall från Ryssland. Vid ett medlemskap i NATO eller med NATO trupp på vårt territorium lär Ryssland agera i skarp läge. Vid en rysk intervention i ett skarp läge utan medlemskap i NATO eller utan NATO trupp på vårt territorium behöver vi inte oroa oss huruvida NATO kommer till vår undsättning. De kommer till 100% oavsett om vi ber om det eller inte. De kommer bomba Sverige på samma sätt som de bombade Frankrike 1944, då för att driva tysken till Berlin nu för att driva ryssen till Moskva. Tror inte att kärnvapen är uteslutna i en sådan situation. Hiroshima, Nagasaki och Stockholm ligger långt från Washington.

Comments are closed.