Hanne Kjöller skriver i Dagens Nyheter att hon är för gammal, ett påstående som hon menar står i direkt relation till den hype som kallas Facebook.

DN: ”För gammal? Troligtvis. Jag förstår inte poängen med internetsajten Facebook. Men det finns det andra som gör. Affärsmän och amerikanska terroristjägare till exempel. Integritetsombudsman Pär Ström berättar i sitt senaste nyhetsbrev hur företaget ska börja datorbehandla den information Facebooks många miljoner användare lägger ut om sig själva och sina vänner. Syftet är att hitta mottagare för riktad reklam. Den som skriver till en vän att han känner sig nere kan exempelvis – som av en händelse – få ”tips” om antidepressiva läkemedel.”

Givetvis är jag ännu äldre och därmed hopplöst till åren kommen, och ja, jag vägrar också Facebook. För ett tag sedan skaffade jag ett konto där, orsaken var förstås nyfikenhet och för att det skrevs en hel del om det i media. En hype, en av många i raden. Men väl inloggad så begrep jag aldrig riktigt vad man skulle använda det till så jag var bara inloggad en kort stund.

Sedan började mailen rulla in. ”Nisse Karlsson” vill bli vän med dig på Facebook, Ja/Nej? Jag tryckte ja ett par gånger då jag kände igen namnen. De andra mailen besvarade jag inte. Men dessa små förfrågningar fortsatte att rulla in och efter ett tag upplevde jag dessa som
– Spam. Jag loggade återigen in på Facebook, nu för andra gången. Jag följde instruktionerna för att bli avregistrerad och tryckte på de i sammanhanget adekvata knapparna.

Jag minns inte om det var någon sista sida som berättade att jag var avaktiverad, men att mina uppgifter skulle fortsätta att sparas, eller om jag fick ett mail om saken, men så förhåller det sig under alla omständigheter. Uppgifterna sparas och det finns säkert något slags tanke bakom detta.

Liksom Kjöller så inser jag att jag är för gammal. Man kan inte intressera sig för allt.

Ta bara den numera avsomnade flugan Second Life. Jag hängde på och var inloggad ett antal gånger, gränssnittet höll intresset uppe en stund, men det tar inte många minuter innan man förstår att det inte handlar om något annat än ett – geschäft, det blir väldigt tydligt när man besöker den svenska underavdelningen som kallar sig Second Sweden. Och där, liksom i Facebook, blir man erbjuden att bli ”vän” med folk, och dessutom med i olika ”grupper”.

Men snälla, jag har bara ett liv och jag är snart sextioett år. Jag hinner inte kolla in alla tillfälliga hyper som dyker upp. Jag läste Pär Ströms nyhetsbrev och insåg att vi som vanligt är offer för allehanda intressen och att vi endast undan-
tagsvis kan få reda på vilka. Och vi har dessutom ytterst sällan bett om den sortens uppmärk-
samhet.

Men det kanske inte är Facebook vi är för gamla för? Det kanske är samtliga mer eller mindre konstgjorda nymodigheter som okända försöker utnyttja på vår bekostnad?

Källor: Hanne Kjöller

Andra bloggar om: Facebook, Second Life, Second Sweden, Hype, Registrering, Kartläggning, Integriteten, Pär Ström, Politik