Denna artikel ”The Changing Geopolitics of Eurasia: An Overview” är en översikt av den geopolitiske analytikern James O’Neill från Australien, som berikat bloggen med flera artiklar. Som vanligt översatt av Martin Gelin, ”down under”. Tack Martin!
Den publiceras i “Perspective Libre” (F) som ovanligt lång artikel. Artikeln är värdefull, och jag delar upp den i 4 delar på grund av dess längd. De kommer att publiceras under kommande vecka.
Den ansedde geopolitiske skribenten Pepe Escobar, skrev en artikel i Asia Times i februari i år (1). Han noterade då att huvudproblemet i den politiska världen av idag är i vilken uträckning olika nationer knyter intima handels- och investeringsförbindelser med Kina, vilket därigenom kommer att strida mot Washingtons strategiska intressen.
Tävling mellan Förenta staterna och Kina är inte ett nytt fenomen. Ända sedan revolutionen tog kontroll över fastlandet 1949, har förbindelserna mellan de två länderna präglats av fientlighet. Fientligheterna tog många former, som t.ex. Förenta staternas ursprungliga vägran att erkänna regeringen i Peking som legitim och suverän makthavare. Denna inställning höll under årtionden fast vid den absurda fiktionen att de nationalistiska resterna av Chiang Kai Sheks regering (som flydde till vad som då kallades Formosa) var Kinas legitima regering.
Ironiskt nog var det “Kärnvapenpresidenten” Richard Nixon som accepterade verkligheten, år 1972, med erkännandet av ”ett politiskt Kina” – med Peking som dess huvudstad. Åren 1949-1972 präglades av svåra motsättningar, inklusive öppen krigföring mellan Förenta staterna och Kina i Koreakriget. Kina ingrep när USA ledda styrkor nådde Yalu-floden vid gränsen mellan Nordkorea och Kina. Vi vet nu att USA:s befälhavare för de allierade styrkorna i Koreakriget, general Douglas MacArthur, ville att USA skulle utnyttja sittdåvarande kärnvapenmonopol till att attackera Kina och därigenom omvända konsekvenserna av det kinesiska inbördeskriget.
Lyckligtvis var president Truman inte imponerad av denna plan, men trots detta är det något som kineserna aldrig har glömt.
Kina betraktar USAs och allierades flottors s. k. navigeringsövningar i Sydkinesiska havet som en förlängning av övningarna som utfördes av Förenta staternas 7: e flotta i Formosas farvatten under 1950- och 1960-talet. Kina var då i ett helt annat läge jämfört med idag. Det är rättvist att framhålla att även USA var ett helt annorlunda samhälle på den tiden, om än av vitt skilda skäl. Slutet av andra världskriget 1945 resulterade i att traditionella och mäktiga koloniala maktcentra i Europa blev förstörda och oskadliggjorda. Under århundraden, åtminstone sedan mitten av 1600-talet, hade en del europeiska makter, i synnerhet Frankrike, Spanien och Storbritannien, utvidgat sina imperier till alla kontinenter, vilket i många fall helt eller delvis förstörde lokala, infödda befolkningars liv och egendom
Erövringen av Amerikas minskade folkmord i en stor skala den indianska befolkningen i Nordamerika med mer än 9 miljoner till cirka 250 000 i slutet av 1800-talet (2).
Första världskriget (1914-18) uppfattas bäst som en långsiktigt planerad operation av Storbritannien och Frankrike, ämnad att förhindra Tysklands uppkomst som en konkurrerande makt, inte bara på Europas kontinent, utan även i Afrika och Stillahavsområdet ( 3).
1945, i slutet av andra världskriget var USA i själva verket ”den sista mannen som stod upprätt”. I motsats till den populära västerländska myten, så skedde de flesta krigsoffer och den största förstörelsen i Ryssland och Kina, från kampen mot tyskarna och japanerna.
Potsdamavtalet från år 1945 försåg Ryssland med buffertzoner längs dess gränser. Vi vet också att britterna hade konkreta planer på att invadera Ryssland efter Tysklands nederlag (kallad “Operation Unthinkable”) med hjälp av trupper ur de besegrade tyska styrkorna. Winston Churchills egna ord (med stor iver): bestod i att placera Ryssland under USAs och Englands makt. (4). Churchills fientlighet mot Ryssland bestod sedan länge. Han var del av den brittiska regeringen som skickade trupper för att kämpa tillsammans med vitryssarna i försöket att störta den bolsjevistiska revolutionen.
Ryssarna, liksom kineserna, har gott minne.
Förenta staterna kunde mycket väl ha varit i den unika positionen att utöva sin oöverträffade, och i stor utsträckning obestridliga makt (utanför Östeuropa).
Istället, präglas tiden efter andra världskriget, av årtionden av nästan oändliga krig, regeringsbyten med hjälp av ”färg”revolutioner, bombning, stöd till militärkupper och vid flera anmärkningsvärda tillfällen direkt invasion och ockupation (5).
USAs brutala användning av militär, ekonomisk och politisk makt saknar motstycke i modern historia.
Enligt flera historiker har USA mellan 1945 och 2017, störtat eller försökt störta över 70 regeringar.
Mer än 30 miljoner människor har dödats i processen och ytterligare tiotals miljoner har blivit fördrivna eller tvingade till att bli flyktingar (6).
Under hela denna period understödde västeuropeiska media Förenta staternas otyglade imperialism. Vi blev grundligt och med övertygelse informerade, att Amerikanerna ”menade väl”, även om de emellanåt gjorde ”några misstag”.
Förenta staterna framhölls upp som en ”bastion av demokrati”. Med hjälp av den nyaste klichén, med dess oändliga upprepningar, försäkras vi att USA är ”Upprätthållaren av den Regelbaserade Internationella Ordningen som USA hjälpte till att skapa och upprätthålla.”
Det amerikanska biståndet och de många bedrägerierna gjorde det möjligt för Jeltsin att besegra politiske utmanaren Gennady Zyuganovs kommunistparti. Att detta var inte någon bragd visade Jeltsins åtföljande popularitet, som låg under 10%.
Början på 2000 talet markerades av en begynnelse på radikala omvälvningar på flera områden. Ryssland valde Vladimir Putin till president. Att säga att han räddade Ryssland från katastrofala följder av Jeltsinåren, är ingen en överdrift. P.g.a. detta och andra faktorer som diskuteras nedan, har han varit en utpräglad hatfigur för västerländska media och politiker. Det är svårt att i minnet återkalla andra större politiska personer, som varit föremål för en sådan intensiv och ihållande personlig och politisk förföljelse som Putin.
Referenser.
1. Pepe Escobar Quad Version of Belt and Road Feels Like a South China Sea Watch.
2. D.L. Fixico When Native Americans Were Slaughtered in the Name of Civilization www.history.com 2 March 2018.
3. G. Docherty & J. McGregor Hidden History: The Secret Origins of the First World War. Mainstream Publishing 2014
4. M. Peck Operation Unthinkable: Britain’s Secret Plan to Invade Russia in 1945. www.thenationalinterest.org 28 September 2017
5. W. Blum America’s Deadliest Export. Zed Books 2013
6. Ibid
7. CAATSA is a 2017 Act of the US Congress giving themselves the power to sanction third countries that trade with the enemies du jour of the US. The initials stand for Countering Americas Adversaries Through Sanctions Act.
8. Members of the 16+1 are: Albania, Bosnia & Herzegovina, Bulgaria, Croatia, Czech Republic, Hungary, Latvia, Lithuania, Montenegro, Poland, Romania, Serbia and Slovenia. The “1” is China.
9. S. Coll Ghost Wars Penguin 20014; A. Bacevich America’s War for the Greater Middle East Random House 2016; A. Korybko Hybrid War and Color Revolutions in the Central Asian heartland www.orientalreview.org 8 April 2016
10. The Saker The New Revolutionary Russian Weapons Systems: ASATS www.thesaker.is 13 July 2018
i Andra om: USA, Kina, imperialism,massmedia, Ryssland, Sidenvägen, krig, politik, Iran, Syrien, statskupp, demokrati
14 svar till “Förändrad geopolitisk situation i Eurasien: En översikt”
Imperiet är på fall. Den saken är garanterat. Frågan är bara om bankirvampyren tar världen med sig eller inte. Imperiet tillstånd liknar en glittrande, alltigenom ruttet koloss. En diagnos om den framtid som imperiet går till möts konstaterar följande:
”Collapse, civil war, disintegration seem to be ahead for the US. The world in the 2030s might even be a world without the U.S.A., entirely. Instead there might be several new countries on the North American map. And why not? Texas, California and Florida could surely do alone economically, and Hawai’i and their “howdies” don’t even belong to the US one single bit. The smartest grassroot movements in America would call for segregation of their respective state or states such as the Pacific ones. I hate to say it but my money is on a violent collapse and disintegration of the US hopefully not tearing Canada down with them. The erratic empire is downfalling, and while that’s a great thing for humanity in the long run, including for Americans who I believe will eventually benefit from such catharsis, it will at first turn out to be extremely ugly.”
Läs detaljerna här: http://thesaker.is/erratic-empire-downfalling/
Den brittiska inställningen gentemot Sovjetunionen bör nyanseras något. Först försökte man störta den nya regeringen genom invasion, därefter på trettiotalet började man inse att Tyskland var en större fara och till slut blev man allierade tills Tyskland hade besegrats. Därefter gjorde man en helomvändning igen. Storbritanniens största omsorg var givetvis att bevara imperiet intakt, men därutöver tycks det nog ha funnits en viss insikt om att nazismen var en fara av ett särskilt slag. Reservationerna gentemot Sovjetunionen var faktiskt i hög grad inrikespolitiska. Sovjet åtnjöt stor popularitet bland arbetarna i England och man befarade att alltför stor välvilja skulle ge arbetarrörelsen vind i seglen, politisk makt och krympta överklassprivilegier.
USA:s grundproblem verkar vara exceptionalismen, den närmast religiösa övertygelsen om att man är ett utvalt släkte utsedda att stå över alla andra. Denna anda lär ha sina rötter i de europeiska invandrarnas syn på sig själva. När denna självbild efter Andra världskriget förenades med det väldiga ekonomiska övertaget och den finansieringsmodell som det militärindustriella komplexet var uppbyggt kring skapades en destruktiv kombination. Denna resulterade i en rad krig där det många gånger, som i Vietnam, inte ens handlade om resursstöld som varit kolonialismens projekt utan om ett rent fanatiskt tvång att betvinga för själva underkastelsens skull.
Exceptionalismen firar nya triumfer dessa dagar med sanktioner och restriktioner som drabbar snart sagt hela den övriga världen. För närvarande lär endast Israel och Saudiarabien vara undantagna. Men västra Europa har inte insett vad klockan är slagen. Den franska banken BNP fick för några år sedan (under Obama) böta 9 miljarder dollar för bagatellartade förseelser. Men Europa böjde huvudet i följsam underkastelse. Nu står man helt handfallen och saknar verksamma motmedel mot den amerikanska politiken.
En nyansering av nyanseringen, jag anser inte att den brittiska regeringen insåg att nazismen var en större fara förrän Churchhills tillträde som premiärminister 10 maj 1940. Du glömmer ”peace in our time” Chamberlain och ”the phony war”. Jag tvivlar inte på att en huvudanledning till Molotov-Ribbentrop pakten är det brittiska förhalandet när Stalin försökte få tillstånd en pakt mot Berlin.
Här är en annan intressant artikel om hur Stalin var beredd att sända miljoner trupper till gränsen mot Tyskland om Storbritannien och Frankrike hade allierat sig med Nazityskland.
https://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/russia/3223834/Stalin-planned-to-send-a-million-troops-to-stop-Hitler-if-Britain-and-France-agreed-pact.html
Här är en artikel från New York Times den 26 juni 1978. Som ni kan läsa så var den amerikanska presidenten Carters strateg Brzezinskij i Kina för att utveckla ett samarbete. Ett samarbete för att intervenera Afghanistan via ombud – och som inte gav någon reaktion i den borgerliga pressen. Detta trots att Sovjetunionen redan då var oroade för vad USA och Kina gjorde.
https://www.nytimes.com/1978/06/26/archives/brezhnev-attacks-united-states-for-trying-to-play-chinese-card-he.html
Bankirvampyren är rabiat på Kina och Ryssland för att den inte har makt över dem. Därför vill bankirvampyren hellre starta ett krig än att förlora sitt grepp över världsmarknaden. De kommer inte att lyckas, framtidens tåg har börjat rulla utan bankirvampyren i förarsätet.
http://thesaker.is/button-up-yer-bungholes-boys-n-girls-cuz-baba-beijing-is-bringing-on-the-badass/
Det är officielt. Vi har ett döende imperium. Förbered begravningståget … förresten glöm det det behövs inte – historiens avlopp tar hand om det
https://journal-neo.org/2018/08/09/the-latest-us-sanctions-point-to-a-declining-world-superpower/
En retad tiger kan orsaka stor skada.
Vi har att göra med en förvirrad örn som har börjat gå på sitt eget näste. Kannibalismen innan slutet med andra ord …
[…] Denna artikel ”The Changing Geopolitics of Eurasia: An Overview” är en översikt av den geopolitiske analytikern James O’Neill från Australien, som berikat bloggen med flera artiklar. Som vanligt översatt av Martin Gelin, ”down under”. Tack Martin! Den publiceras i “Perspective Libre” (F) som ovanligt lång artikel. Artikeln är värdefull, och jag delar upp den i 4 delar på grund av dess längd. Detta är andra delen, medan första delen publicerades igår. Förändrad geopolitisk situation i Eurasien: En översikt […]
Den psykotiska koncentrationen på USA dominerar fullständigt i kommentarerna till någonting som i grunden måste handla om Kinas omvandling till världens verkstad under kommunistpartiets ledning, och expansion västerut i områden som förr var ryska satellitstater.
Förr eller senare kommer den kinesiska ledningen att vilja ha sitt ägande i privat hand, skyddat av lagar. Det är inte långt dit. USA och Kina är beroende av varandra, och varför USA skulle dela upp sig i småstater står fullständigt oförklarat. Däremot sprider sig mångkulturen i USA, men den resulterar i gated communities, inte i statsbildningar utan överlevnadspotential.
Porter, problemet är att USA är ett missfoster till ”nation” som hålls ihop av propaganda och inbillade yttre fiender! Varför tror du att hälften av USA:s befolkning inte röstar? Man känner sig inte delaktiga i imperiet och misstror Washington och det man kallar träsket. Det finns mängder med delstater i USA som skulle vilja frigöra sig som Texas, Kalifornien och många andra. Det som hindrar är den enorma kontrollapparaten som byggts upp vilken skulle fått DDR:s Stasi att framstå som småhandlare i övervakningsbranschen. USA är genommilitariserat med olika typer av miliser som Nationalgardet etc som slår ner alla försök till uppror effektivt. Folket i USA vet att Washington håller på att rusta ihjäl landet och att konkursen närmar sig med raska steg. Det är därför som skojare som Trump, Bush, Obama m.m kan föras fram som marionetter till de verkliga makthavarna för att dölja sin egen del i den kommande katastrofen. Den kommande kollapsen blir inte vacker, men dessvärre nödvändig, i en stat så fullständigt genomkorrumperad som USA dessvärre blivit de senaste årtiondena. Senaten och kongressen är ett skämt ur demokratisk synvinkel befolkat med mutkolvar och lobbyister för storfinansen och storföretagen. Den politiska cirkusen under Trumps ”ledning” är bara ett symptom på att allt inte står rätt till. Även inom EU så börjar tröghjärnorna i Bryssel fatta vad som håller på att hända även om det som vanligt tog lång tid.
[…] Denna artikel ”The Changing Geopolitics of Eurasia: An Overview” är en översikt av den geopolitiske analytikern James O’Neill från Australien, som berikat bloggen med flera artiklar. Som vanligt översatt av Martin Gelin, ”down under”. Tack Martin! Den publiceras i “Perspective Libre” (F) som ovanligt lång artikel. Artikeln är värdefull, och jag delar upp den i 4 delar på grund av dess längd. Detta är tredje delen, medan första och andra delen publicerats nyligen. Förändrad geopolitisk situation i Eurasien: En översikt […]
[…] Denna artikel ”The Changing Geopolitics of Eurasia: An Overview” är en översikt av den geopolitiske analytikern James O’Neill från Australien, som berikat bloggen med flera artiklar. Som vanligt översatt av Martin Gelin, ”down under”. Tack Martin! Den publiceras i “Perspective Libre” (F) som ovanligt lång artikel. Artikeln är värdefull, och jag delar upp den i 4 delar på grund av dess längd. Detta är andra delen, medan första delen publicerades igår. Förändrad geopolitisk situation i Eurasien: En översikt […]