Denna artikel ”The Changing Geopolitics of Eurasia: An Overview” är en översikt av den geopolitiske analytikern James O’Neill från Australien, som berikat bloggen med flera artiklar. Som vanligt översatt av Martin Gelin, ”down under”. Tack Martin!
Den publiceras i “Perspective Libre” (F) som ovanligt lång artikel. Artikeln är värdefull, och jag delar upp den i 4 delar på grund av dess längd. Detta är andra delen, medan första delen publicerades igår. Förändrad geopolitisk situation i Eurasien: En översikt
Det andra stora världspolitiska omvälvningen skedde i Kina.
Det som kineserna själva kallar ”Öppning och Reform” inleddes under president Deng Xiaoping (1978-89), visar i nutid stora framgångar. Dengs egen benämning var ”socialism enligt kinesisk modell”, en oändligt flexibel fras som kunde anpassas till att beskriva vad politiska ledningen ville främja. Den passade utmärkt till en annan av Dengs fraser: ”Det spelar ingen roll om en katt är svart eller vit, så länge den fångar möss.”
Mellan 1960 och 1978 växte Kinas BNP med ett årligt genomsnitt på 5,3%. Följande årtionde var den ungefär dubbelt så stor, och har legat mellan 6% och 10% sedan dess.
Även med denna relativt blygsamma tillväxt (jämfört med de senaste kinesiska siffrorna) på i genomsnitt 7% per år, kommer storleken på ekonomin att fördubblas vart tionde år. Enligt Världsbanken ökade Kinas BNP (i nuvarande siffror) från 1198 miljarder år 2000 till 11700 miljarder US dollar år 2016.
När det gäller paritetsköpkraft, ett mer förfinat räknesätt än med råa BNP-siffror, så har Kina redan nu en större ekonomi än USA med en betydande marginal, vilken förväntas att öka radikalt under de närmaste 20 åren.
En av de mest iögonfallande egenskaperna i Kinas utveckling till att bli en global ekonomisk ledande makt är att den har inträffat i samband med en noggrant kalibrerad, långsiktig plan med flertalet distinkta men relaterade komponenter. Den första komponenten som bör noteras är Shanghai Samarbetsorganisationen = SCO= Shanghai Cooperation Organisation, som hade sitt första möte år 1996 och som upphöjdes till en permanent organisation år 2001. SCO hade ursprungligen sex medlemsstater: Kina, Kazakstan, Kirgizistan, Ryssland, Tadzjikistan och Uzbekistan. Shanghai-samarbetsorganisationen har som centrala principer icke-aggression och icke-inblandning i andra medlemmars interna angelägenheter. SCO har vidareutvecklats för att kunna ta itu med säkerhetsrelaterade frågor, till exempel antiterrorism, militärt samarbete och underrättelsetjänst. Indien och Pakistan gavs fullständigt medlemskap år 2017, Nu har SCO åtta ledamöter som representerar 43% av världens befolkning och 20% av världens BNP. Fyra av dess medlemmar är kärnvapenmakter. Utöver det fullständiga medlemskapet finns fyra observatörsstater och sex dialogpartners. Av dessa 10 stater är två av särskilt intresse. Först Turkiet, en dialogpartner som har ansökt om fullt medlemskapsstatus. Turkiet är medlem i Nato, även om medlemskapet med tiden kan anses som osäkert, illustrerat av att Turkiet nyligen beslutat att köpa det ryska S400 anti-missilsystemet vilket lett till hotelser från USA och ”allierade”. Turkiet har vidare övergett sin decennium långa strävan att få bli medlem i EU. Nya, viktiga utrikespolitiska beslut omfattar Turk Stream gasprojektet med Ryssland, som kommer att föra rysk gas till Sydeuropa. Turkiets roll i kriget i Syrien framkallar ytterligare friktion med amerikanerna.
Turkiet har också ansökt om anslutning till Eurasian Economic Union (EAEU ), som för närvarande omfattar Armenien, Vitryssland, Kazakstan, Kirgizistan och Ryssland. Etablering av EAEU godkändes i princip 2011, ett av avtalen undertecknades i maj 2014 och formell etablering gäller från och med januari 2015.
Den andra nationen av stor betydelse i denna eurasiska zon är Iran. Iran är observatörsstat i SCO och sannolikt, och kommer med tanke på Rysslands starka stöd och de snabbt växande förbindelserna med Kina, att uppnå fullt medlemskap i 2018. I april 2018 tecknade Iran och EAEU ett frihandelsavtal med tre års giltighet. Förenta staternas nyligen ensidiga beslut att överge JCPOA, dvs Irans kärnvapenavtal, har fått ett antal geopolitiska konsekvenser. Det retade alla underskrivande nationerna (de övriga fyra permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd) plus Tyskland och Europeiska unionen. Dessa har lovat att följa villkoren i JCPOA. Därmed ifrågasätts lösningens stabilitet.
Vidare hotar Förenta staterna med att inleda sanktioner med länder som utövar politiskt samarbete med USAs fiender. Den extraordinära CAATSA-lagstiftningen illustrerar klart och tydligt de amerikanska övergripande tongångarna i dess utrikespolitik (7). Det är därför en öppen fråga om huruvida europeiska länder har kraft nog att motstå en sådan utbredd ekonomisk utpressning. Vissa företag, som till exempel Frankrikes Total, har redan underkastat sig och har annullerat stora avtal med Iran. Denna ekonomiska utpressning har åtföljts av uppenbara hot om ”regimbyte” från Förenta staternas säkerhetsrådgivare John Bolton. När man hör eller läser dessa uppenbara hot är det alltid värt att komma ihåg propagandan om ”Regelbaserad Internationell Ordning” som västerländska nationer ständigt utsätts för. Kontrasten mellan USA och SCO kunde inte vara större.
Iran har också en nyckelposition i den Internationella Nordöstra Transportkorridoren (INSTC), en 7 400 km järnvägslänk från Indiens Mumbai till Moskva, via Iran, Armenien och Azerbajdzjan. Ett antal andra länder i Persiska Viken har uttryckt intresse av att delta i projektet som blev verksamt 2015.
Det största projektet är emellertid Kinas “One Belt One Road” (Yi Da, Yi Lu) eller Belt och Road Initiativet (BRI). Grundplaneringen togs fram först av Kinas president Xi i Astana 2013. Projektet omfattar nu mer än 100 länder och organisationer i Eurasien, Syd- och Centralamerika, Afrika och till och med så långt bort som Nya Zeeland. Misstankar om kinesiska motiv framhölls i huvudstäder som Washington, Canberra och Berlin. Den snabba tillväxten i antalet medlemsländer och omfattningen, tyder på att fler och fler finner Xis ”win-win” -filosofi mycket tilltalande, mer än något västerländskt alternativ. Det har dock inte hindrat vissa länder från att försöka formulera alternativa organisationer som den så kallade Quad-gruppen med Australien, Indien, Japan och USA som medlemmar, i ett illa dolt försök att ”begränsa” Kina. Quad försöker att av olika skäl framhäva historiska reservationer som medlemmarna har mot Kina. Quad kommer sannolikt att misslyckas av ett antal skäl. Även om Japan understödde tanken när den först utvecklades 2011 och har långvariga historiska problem med Kina, har Japan sedan september 2017 befunnit sig i allvarliga diskussioner med Ryssland om ett bro- och/eller tunnelprojekt som sammanbinder (42 km) Japans Hokkaido Island och Rysslands Sakhalin. Om projektet godkänns, skulle det ge Japan en 10 000 km järnvägslänk till den europeiska marknaden medförande snabbare transport och mindre kostnad än via den nuvarande sjövägen. Indien är också ambivalent när det gäller Quad-konceptet. Indien är historiskt inte anpassad till och i det närmaste neutral gällande BRI, men är ändå medlem av SCO. Indien har sedan länge goda förbindelser med Ryssland och har gått liksom Iran med som en vital partner i INSTC.
Referenser.
1. Pepe Escobar Quad Version of Belt and Road Feels Like a South China Sea Watch.
2. D.L. Fixico When Native Americans Were Slaughtered in the Name of Civilization www.history.com 2 March 2018.
3. G. Docherty & J. McGregor Hidden History: The Secret Origins of the First World War. Mainstream Publishing 2014
4. M. Peck Operation Unthinkable: Britain’s Secret Plan to Invade Russia in 1945. www.thenationalinterest.org 28 September 2017
5. W. Blum America’s Deadliest Export. Zed Books 2013
6. Ibid
7. CAATSA is a 2017 Act of the US Congress giving themselves the power to sanction third countries that trade with the enemies du jour of the US. The initials stand for Countering Americas Adversaries Through Sanctions Act.
8. Members of the 16+1 are: Albania, Bosnia & Herzegovina, Bulgaria, Croatia, Czech Republic, Hungary, Latvia, Lithuania, Montenegro, Poland, Romania, Serbia and Slovenia. The “1” is China.
9. S. Coll Ghost Wars Penguin 20014; A. Bacevich America’s War for the Greater Middle East Random House 2016; A. Korybko Hybrid War and Color Revolutions in the Central Asian heartland www.orientalreview.org 8 April 2016
10. The Saker The New Revolutionary Russian Weapons Systems: ASATS www.thesaker.is 13 July 2018
i Andra om: USA, Kina, imperialism,massmedia, Ryssland, Sidenvägen, krig, politik, Iran, Syrien, statskupp, demokrati
19 svar till “Förändrad geopolitisk situation i Eurasien: En översikt – Del 2”
Det spekuleras redan om Trump är ute efter att försöka sig på en omvänd Nixon. Denne utnyttjade splittringen mellan Kina och Sovjetunionen för att knyta Kina närmare USA. Att slå en ny kil mellan Ryssland och Kina lär dock inte lyckas denna gång. Kanske på 1990-talet om USA hade varit berett att vara tillräckligt generöst mot Ryssland men istället försökte man ruinera landet. McKinder hette britten, om jag minns namnet rätt, som på slutet av 1800-talet definierade den eurasiatiska landmassan som det centrala geopolitiska området. Den som hade kontrollen över detta skulle sitta i förarsätet i den globala konkurrensen om inflytande. Detta blev en tanke som bl.a. den hatfulle Zbig Brzezinski var fullkomligt överväldigad av. Hela hans inflytelserika och destruktiva karriär gick ut på att hindra att någon annan än USA skulle kontrollera Eurasien. Brzezinski var även Obamas mentor och därför gick den sistnämnde så lättvindigt med på att försätta Ukraina i kaos.
Det handlar alltså om BRICs. Här är Patrick Bond om det nyliberala BRICS som förtrycker arbetare i stort sett i hela världen där USA och EU inte förtrycker arbetare. EUrasia är motsvarigheten till EU – och Anders Romelsjö är motståndare till EU men inte till EUrasia och BRICS. Emellertid förtrycker alla nyliberala kapitalistiska ekonomiska organisationer arbetare oavsett om det är EU, EUrasia, BRICS eller USA.
Så hur kan vi socialister vara seriösa när vi säger att vi är emot imperialism och all förtryck mot arbetare när vissa stödjer dessa organisationer?
https://youtu.be/g9-yrrdUM9E
Det handlar inte bara om BRICS utan om annat samarbete som i ”Nya Sidenvägen” och SCO. Eurasia har betydande skillnader jämfört med EU. Mindre, svagare och med kvarstående bättre nationellt oberoende jämfört med EU. Hela världen är kapitalistisk med få undantag. Innebär givetvis utsugning. Du verkar inte kunna skilja mellan olika typer av motsättningar och dessa vikt. Motsättningar och kamp mellan kapitalistiska block är ingen nackdel för arbetarklassen.
Man kan inte vara både socialist och seriös, det är en oxymoron! Dessutom är socialismen snart ett minne blott. I USA håller socialismen på att utvecklas till kommunism, något som även Wolfgang Hansson på AB otroligt nog noterat, och när det projektet havererar kommer vi kunna begrava Marx och socialismen en gång för alla!!
Socialism är tämligen populärt i USA. Vad har du för fakta som talar för att socialism håller på att utvecklas till kommunism i USA?
Stark opinion för socialism i USA!
YouGov har genomfört opinionsundersökningar där man regelbundet frågat folk om deras uppfattning om socialism och kapitalism. Bland unga väljare (18-24 år) var det i januari 2016 43% som «såg positivt på socialismen» mot 26% som «såg negativt» på den.
YouGov skriver också ”Nearly half (48%) of all Americans have an unfavorable opinion of socialism, the poll finds. This is essentially unchanged from a survey conducted in May 2015, when 51% expressed negative feeling about the ideology. 29% now hold a favorable opinion of socialism, up only slightly from 26% over the same period”. https://today.yougov.com/news/2016/01/28/democrats-remain-divided-socialism/
I en opinionsundersökning juni-oktober 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (BBC World Service. Poll. Wide dissatisfaction with capitalism – twenty years after fall of Berlin wall). Endast 11 % menade att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. Dubbelt så många som 11 %, 23 %, menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ett nytt ekonomiskt system ”a new economic system” behövdes. En majoritet, 67 %, menade för övrigt att regeringar borde fördela välstånd mera jämnt.
* En annan opinionsundersökning i USA 2009 fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 april 2009.
* Man kan också notera att 45 % av de svarande i en opinionsundersökning i USA år 1987 trodde att det berömda uttrycket Karl Marx Kritik av Gotha-programmet (De tyska socialdemokraternas program 1875) ”från var och en efter dennes förmåga, till var och en efter behov” fanns inskrivna i USA:s författning. (Poll on Constitution Boston Globe Magazine 13 september 1987.
ALLTSÅ, en annan med demokratisk och mer jämlik värld är inte bara möjlig – den är nödvändig och den har stöd i människosläktets utveckling, och genetik (Se t.ex. Göran Greiders bok ”Den solidariska genen” som väl och balanserat sammanfattar kunskap om ”människans natur”).
-I en frågeundersökning 2011 uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html).
-I representativ undersökning 2012 av Pew Research uppfattade 40 % i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 50 % såg det positivt. Sextio procent 60 % såg negativt på ordet ”socialism”. Två år tidigare var 37 % negativa till ”capitalism” medan 52 % var positiva. (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”).
– En annan undersökning påvisar minskad tilltro till kapitalismen i bl.a. Sovjetunionen. Detta var en klusterbaserad intervjuundersökning med en felmarginal på 4-4,5 %. (Bild nedan).
Är demokratisk socialism den amerikanska drömmen?
Motsättningar och kamp mellan kapitalistiska block är ingen nackdel för arbetarklassen – jo, om man som socialist stödjer det ena kapitalistiska blocket!.
Javisst är hela världen i stort sätt kapitalistisk men det hindrar inte oss att för en klasskamp och för socialism mot den här kapitalismen!
Hela världen var kapitalistiskt när Marx och Lenin tog kampen för arbetare mot kapitalism. De ställde varken nationen eller ett annat kapitalistiskt block framför kampen för arbetarklassen. Även om man inte kan jämföra dessa stora ideologer med dig så har du Anders Romelsjö, har valt att stödja ett av de imperialistiska kapitalistiska ekonomiska blocken!
Nej det har jag inte. Jag noterar skillnaden i utrikes och handelspolitik mm. Det är bra för arbetarklassen om den dominerande imperialistmakten försvagas i dagens läge.
A socialist is someone who has read Lenin and Marx. An anti-socialist is someone who understands Lenin and Marx.
Ronald Reagan
Ja så kan en utpräglad anti-socialist som Reagan säga.
Att citera senilen Reagan är bevis på att man har inget att komma med
Förstår inte vad vi egentligen diskuterar! Historien har ju visat att kommunism inte fungerar och att internationell kapitalism med globala oligopol eller monopol inte heller fungerar. Viktiga samhällsfunktioner och nyckelföretag ska vara statliga medan den vanliga s.k kapitalismen som ska ge människor mat och konsumtionsvaror ska vara kvar dvs blandekonomi. Globalism fungerar inte, det projektet kan läggas ner omgående, det är bättre att nationer består med olika grad av samarbete inom givna ramar. Ju förr politiker och andra makthavare kommer till denna insikt desto bättre!
Finns inget exempel på stat med kommunism i modern tid. Det finns stater som försökt bygga socialism med dåligt utgångsläge. I Sovjetunionen skedde en utveckling från efterblivet industrialiserat land till världens andra supermakt på 30 år, trots en fruktansvärt förstörd infrastruktur och 20 miljoner döda (många unga människor) i Andra världskriget och trots egna brister. Endast någon typ av socialism torde kunna rädda mänskligheten från klimatförstörelse och dessutom åstadkomma ett tryggare och mer jämlikt samhälle. Stort intresse för socialism finns bl.a. i USA. Läs gärna Är demokratisk socialism den amerikanska drömmen?
Nej, för stat och kommunism är en kontradiktion. En stat kan vara socialistisk men definitionen av kommunism är att staten upphört att existera, den vittrar successivt sönder under utvecklingen mot kommunism!
Instämmer.
” Du verkar inte kunna skilja mellan olika typer av motsättningar och dessas vikt. Motsättningar och kamp mellan kapitalistiska block är ingen nackdel för arbetarklassen.” skriver Anders. Precis så är det! Förutsätts inte de som med positivt intresse läser denna blogg förstå detta? Kina är t.ex. en statskapitalistisk stat (med partidiktatur) som utformades under Deng Xiaoping (se ovan). Kina har idag miljoner interna migrantarbetare som lever i stor misär. Det intressanta är i artikeln ovan att studera hur imperier kommer och går och hur jordens förtryckta folk och t.ex. Sveriges lönearbetare kan utnyttja detta faktum.
”Motsättningar och kamp mellan kapitalistiska block är ingen nackdel för arbetarklassen – jo, om man som socialist stödjer det ena kapitalistiska blocket!.” skriver KS. Hur jag än läser jinge.se kan jag inte på minsta vis se att bloggen STÖDER något block! Vill man ägna sig åt katekesläsning bör man studera Luther inte jinge.se.
Var finns kritiken till dessa stora ekonomiska kapitalistiska organisationerna (Eurasia, BRICS)?
Att vara kritisk till alla dom ekonomiska organisationerna som suger ut arbetarna och dom fattiga är inte katekesläsning. Det är när man förbehållslöst och okritiskt granskar kapitalistiska ekonomiska organisationer och regeringar, d v s tittar åt det andra hållet när arbetarklassen förtrycks.
Statskapitalism behöver inte vara socialistiskt. I så fall så skulle försvaret, polisen. domstolen, etc vara socialistiska funktioner.
https://www.marxists.org/archive/connolly/1901/evangel/stmonsoc.htm
Försök att skilja mellan olika motsättningar. Man kan som Lenin gott skriva om imperialism utan att framhålla det basala av socialister välkända att kapitalster utsuger arbetarklassen.
Kerstin Stigsson.. Huvudproblemet är att det finns 15 sorters socialism. Kommunismen och planekonomin är ogenomförbara. Man kan inte genomföra ett socialistiskt samhället utan att kompromissa med utvecklingen.
Man vill inte skapa tänkande människor, som med rationella metoder granskar världen, man vill istället ha ett förprogrammerat kollektivt tänkande.
Anders Romelsjö tror dock att samarbete och empati är grundläggande hos människan och har varit av stor betydelse för släktets utveckling. Han menar t.ex att planekonomi praktiseras av varje större företag och i stora satsningar som framtagande av atombomber samt NASA:s arbete med rymdfärder etc.
Jag tror att Kommunism, Kapitalism, Nazism Fascism och Islamism är samma andas barn och att egoismen ligger i människans natur.
Genuin altruism existerar dessvärre inte i människans natur. Många politiker hävdar dock att de är genuina altruister, samtidigt som de tar pengar ur t.ex kommuners kassor. Alla riksdagspartier utger sig inför varje nytt riksdagsval för att vara genuina altruister.