Folkrörelse – inte ”Ship to Gaza”

Denna intressanta och kanske kontroversiella artikel för debatt, diskussion och eftertanke har jag fått av Björn Backengård i Göteborg. Liksom för andra gästbloggartiklar är det författarens som står för innehållet.

Felet med Ship to Gaza är att ALLMÄNHETEN BLIR BARA ÅSKÅDARE. Dessutom, FOKUS HAMNAR FEL. Den blir på konfrontationen mellan besättning och Israels myndigheter. I stället bör fokus vara på Gaza och människorna där.

Ship tp Gaza
* ALTERNATIVET är att verka för en FOLKRÖRELSE.

FÖR DET FÖRSTA

Vi bör försöka ordna en väg för förnödenheter in genom Egypten. Sveriges regering bör genom kontakter med Egypten verka för det. Israel motiverar stängning av gränsen med att vapen kan smugglas in i Gaza, men Sveriges regering kan ställa sig som garant för att hjälpsändningar från Sverige inte innehåller vapen. Man kan tänka sig att regeringen erbjuder sig att utse en officiell kontrollant som inspekterar svenska transporter innan de passerar gränsövergången. Palestiniernas vänner bör genast be om en tid för möte med utrikesministern.

FÖR DET ANDRA

Sedan ut på gator och torg med insamlingsbössor och flygblad! Insamlingsbössornas innehåll kan omvandlas till lastbilstransporter med förnödenheter. Den som stoppar en hundring i en insamlingsbössa är inte längre bara åskådare.

Man önskar att det gigantiska organisationsarbetet för en aktion Ship to Gaza, med hundratals timmar av möten och telefonsamtal, används bättre. Båt eller båtar, samt livsmedel till besättning eller besättningar, blir inte billigt. Vad har tidigare aktioner kostat, och vilka har betalat? I stället bör pengar användas till lastbilstransporter genom Egypten om den vägen kan ordnas.

FÖR DET TREDJE

Vi läser på Palestinagruppernas webbplats om BDS:

BDS står för Bojkott, Desinvesteringar och Sanktioner. Bojkott är ett verktyg som ligger i dina händer som konsument. Du kan välja att inte köpa israeliska produkter så länge ockupationen och folkrättsbrotten pågår. Desinvestering innebär att företag, banker och institutioner drar tillbaka investeringar som stödjer den israeliska ockupationspolitiken. Sanktioner är politikernas och de globala institutionernas verktyg att med handelshinder, förbud mot militärt samarbete eller begränsningar i de diplomatiska förbindelserna markera att man inte accepterar statens politik. […] Ett sätt att hålla utkik efter israeliska varor är att kolla på varans streckkodsnummer, det s.k. EAN-numret. Israels landsprefix är 729. Tyvärr kan israeliska produkter gömma sig även bakom andra länders landprefix där de kan ha förädlats eller [paketerats].

http://www.palestinagrupperna.se/bojkott-desinvesteringar-och-sanktioner-bds

MEN DET HÄR MÅSTE SPRIDAS! Palestinagrupperna måste ta fram en mycket koncentrerad information om BDS, som vem som helst kan ha i fickan och dela med sig av. Ett litet kort alltså. Tankarna bakom ett sådant kort kan ses i en jämförelse här:
http://www.folkkampanjenmotnato.se/#Samtal3

Mottagaren – en del av en folkrörelse det också – kan sedan påverka bekanta. Kanske även påverka en butik eller handelskedja att inte saluföra varor från Israel.

i Andra om: , ,, ,
, , , , ,

  38 comments for “Folkrörelse – inte ”Ship to Gaza”

  1. Björn Backengård
    28 maj, 2018 at 07:16

    Nu vet vi att måndag 21 maj hölls en avskedsföreställning i Köpenhamn för tre båtar som ska till Gaza; två från Sverige och en från Norge.
    https://www.globalresearch.ca/a-new-flotilla-steams-towards-gaza/5641564

    Man undrar vad allt detta kostar och vilka som finansierar.

    På webbplatsen för Ship to Gaza läser vi att ”Ship to Gaza Sweden är en del av Freedom Flotilla Coalition”.
    https://shiptogaza.se/sv
    https://freedomflotilla.org/

    VAD ÄR FREEDOM FLOTILLA COALITION?

    Vi söker hos Wikipedia och hittar en artikel om ”Gaza Freedom Flotilla” och aktionen 2010.
    https://en.wikipedia.org/wiki/Gaza_Freedom_Flotilla

    Intressant i artikeln: ”Israel questioned the humanitarian motives of flotilla organizers. Israel said it HAD INVITED THE ORGANIZERS TO USE THE LAND CROSSINGS but they were ’LESS INTERESTED IN BRINGING IN AID THAN IN PROMOTING THEIR RADICAL AGENDA … ’ [mina versaler]”.

    Ännu intressantare: Där finns en länk till en artikel om IHH. Detta är en turkisk NGO som var en av organisatörerna både 2010 och 2015 och som tillsammans med bland andra svenska Ship to Gaza ingår i Freedom Flotilla Coalition.
    https://www.ihh.org.tr/en

    I artikeln om IHH finns bland annat ”Involvement with Muslim Brotherhood and Syria”.
    https://en.wikipedia.org/wiki/IHH_(Turkish_NGO)#Involvement_with_Muslim_Brotherhood_and_Syria

    Där kan vi läsa om IHH: ”On 18 March 2016, Russia’s UN Ambassador Vitaly Churkin sent a letter to the UN Security Council saying that three Turkish humanitarian organizations (NGOs) sent weapons and supplies to extremists in Syria on behalf of Turkey’s MIT intelligence agency during the Syrian Civil War. The three NGOs were the Besar Foundation, the Iyilikder Foundation and the Foundation for Human Rights and Freedoms (IHH).”

    Wikipedia refererar till Deutsche Welle, på engelska:
    http://www.dw.com/en/russia-claims-turkish-ngos-are-main-supplier-of-extremists-in-syria/a-19159685

    Med en sådan samarbetspartner finns finansiering. Med en sådan samarbetspartner håller vi oss borta från Ship to Gaza.

    PALESTINAGRUPPERNA

    http://www.palestinagrupperna.se/

    – Vi hoppas att de ber om tid hos utrikesministern för att diskutera hur Sverige kan bidra till en väg genom Egypten. Sverige bör alltså erbjuda sig att kontrollera och garantera att transporter inte innehåller vapen.
    – Vidare att de framställer ett litet kort med koncentrerad information om BDS, som vem som helst kan ha i fickan och dela med sig av.
    – Och vi hoppas få se folk från Palestinagrupperna på stan, Göteborg, med flygblad eller tidningar.

  2. smart
    28 maj, 2018 at 09:08

    Det är väldigt bra att märka ut judiska produkter. Dels hittar de nazistiska vännerna dit, och sen kan de som önskar stödja den judiska staten också hitta vilka produkter de ska välja.

    • arbetarklass
      28 maj, 2018 at 15:35

      Jag har en traktor. På den sitter det däck från Israel. Kan inte se annat än de däcken har hög kvalitet. Israel har också varit med i Melodifestivalen sedan länge trots de inte tillhör Europa. Är det inte något som gör att Israel tillhör västvärlden? Det känns som det finns anknytningar. Däck från arabländer har jag aldrig sett. Men sedan igår har jag förstått att anknytningen till de övriga Mellanösternländerna har med internationell solidaritet att göra. Någon annan anknytning kan jag inte se.

      https://www.svt.se/nyheter/inrikes/jens-orback-s-kritisk-till-s-nya-linje-man-mixtrar-med-partiets-dna

      https://sv.wikipedia.org/wiki/Solidaritet

      För länge sedan hade jag en tjej i bostadsområde byggda för arbetarna byggda under perioden då arbetarstaten skulle efterliknas. De s.k. miljonprogrammen. I helgen brann ett sådant hus upp. Eller ned vilket man vill. Brandkårerna verkar har fått väldigt mycket att göra de senaste åren. Misstänkt anlagda bränder och politikerna harklar och ursäktar sig i media. Löfven sa för ett par år sedan att ingen kommun ska lyckas undkomma integrationen och det är väl så sant men varför bara i arbetarklassens bostadsområden?

      Just internationell solidaritet tycks vara en grundpelare inom vänstern. Fast inte bara inom vänstern, samma tycks även gälla det borgerliga samhället. Men när jag tänker vidare ser jag den inte har någon längre historia för på 50-talet, var fanns den allmänt gällande internationella solidariteten då? Som jag förstår tycks den ha kommit på 60-talet med Vietnamkrig, befrielserörelser m.m. och generationer från den tiden är de som har inflytande i samhället idag. Men när arbetarnas områden mer eller mindre våldtas och till slut står i lågor är det så konstigt att det dyker upp rörelser som vill motverka den internationella solidariteten då? Eller är det en informationsfråga, att de här människorna helt enkelt inte är rätt informerade? Vad jag förstått får arbetarklassen information närmast från två håll, dels utbildningsväsende och dels genom facket. Men vad händer med arbetarklassen när fackets makt minskar och nya alternativa informationskanaler växer upp som svampar ur jorden? Arbetarrörelsens undergång?

      • arbetarklass
        28 maj, 2018 at 17:53

        Internationell solidarietet.
        Framkomlig väg eller en återvändsgränd?

        Det finns en maktfaktor större än någon annan och det är ekonomi. Alla kommunister känner till det. En möjlig form av internationell solidaritet borde vara att hjälpa länder bättre få igång sina ekonomier. En hjälp till självhjälp så att säja. Därefter borde det bli lättare att få bort fattigdom, inbördeskrig och annat elände. Människor måste ha något att kämpa för att få bort fokus från konflikter. Sammanhållna samhällen, inte splittrade samhällen.

        Som det är nu är det mycket budgetbistånd. Man ger helt enkelt pengar till regimer utan att ställa några krav. Ett sätt för västländer att enkelt köpa sig ett bättre samvete?

        • 28 maj, 2018 at 17:59

          Bistånd har under decennier som regel varit kopplade till krav på strukturella ekonomiska ändringar i mottagarländer, så att givarna kan få fördel av detta. Detta beskrivs i flera böcker och artiklar. Även i ”USA som världspolis” av Ulf Karlström och mig. Läs artiklarna om IMF t.ex. Plundringen av världen. IMFs historia och politik;Mer om IMF – USA:s ombud för ekonomisk imperialism;
          Har IMF ändrat policy?

          • arbetarklass
            28 maj, 2018 at 19:48

            Tack för respons på mina amatörmässiga och spretiga kommentarer :-)
            Jag funderar vidare…
            Om nu internationell solidaritet har varit en grundbult för den senare arbetarrörelsen vad var då den tidigare?

            Jo, det måste varit folkhemmet. Arbetarklassens ideal och trygghet som mejslades fram i arbetarrörelsens unga år. Det var en väldigt lyckad idé och som står sig än idag. Problemet är bara att den tycks stå i kontrast med den internationella solidariteten. Folkhemmet är inte längre Socialdemokraternas därför de överlämnade det till Sverigedemokraterna. Det står redan i Bibeln, den som inte förvaltar sitt pund kommer att förlora det. Nu står Socialdemokraterna där med endast den internationella solidariteten kvar. Kan det hjälpa dem till folkets stöd eller vad göra?

    • Tjatte Hedlund
      28 maj, 2018 at 18:23

      Att använda pseudonymen ”smart” är inte så smart när det man skriver inte är så smart.

      Varken BDS rörelsen eller Palestinagrupperna använder begreppet ”judiska” produkter. Den antisemitiska intoningen får stå för de åsikter signaturen ”smart” hyser.

      Rent empiriskt visade det sig att BDS fungerade bra mot apartheidsystemet i Sydafrika och det har visat sig att det fungerar bra mot apartheidstaten Israel.
      Som ett exempel kan nämnas Veolia som avslutade sitt projekt med att bygga spårväg/järnväg på av Israel ockuperat område med olagliga bosättningar. Ett annat exempel är att den så kallade demokratin i Israel har kraftigt beskurits då det har blivit belagt med fängelsestraff för att ens PRATA eller skriva om bojkott av Israel i den ”demokratiska” apartheidstaten Israel.

      Min uppmaning till signaturen ”smart” är – skaffa dig insikt, innan du formulerar din åsikt, det är en insiktsfull regel.

      Jag avlutar mitt svar med lite utrikiska därför att hashtaggarna är på engelska och sången på tyska.

      #BDS4Israel & #Justice4Palestine to #StopIsraeliApartheid, Terror, Ethnic cleansing, Annexation of Palestine & fulfills UN resolutions #194 & #242!
      #BDS works well against apartheid in #Israel as it did in South Africa!
      Vorwärts und nicht vergessen … https://youtu.be/Wbot4iuMX-E

  3. 28 maj, 2018 at 14:24

    Många goda idéer. Men varför ställa dem i motsättning till Ship to Gaza? Jag har varit ute många gånger och samlat pengar till dem också, så allmänheten kan visst bli delaktig. Det är väl bra att det finns människor som jobbar med olika metoder för en god sak alltefter vad som passar dem? Ungefär som att vissa engagerar sig i Naturskyddsföreningen och andra i Greenpeace.

    • 28 maj, 2018 at 16:57

      Helt klart att det skulle få bättre effekt att hjälpa lokalt med hjälpsändningar helt fredligt från Egypten. Det blir mer hjälp för pengarna och effektivare. Det är lätt att förstå.

      Israel kan ta rimliga avgifter för att röntga och söka igenom alla hjälpsändningar så att inga vapen kommer in den vägen. Erbjuder man detta och Israel krumbuktar sig, vilket ör sannolikt, så kommer alla, som bryr sig om ett förtryckt folk, kunna peka på den nazi-sionistiska Israelregimens verkliga agenda, vilken redan är evident, d.v.s. etnisk rensning, exakt det som saknar stöd i hela världen.

      Jag tror inte att alla i vänstern saknar ekonomiskt sinne eller att de enbart är ute efter att framstå som ”godheten” samtidigt som de är på Medelhavskryssning, eller njuter av israeliska soldaters brutalitet inkl. undersökning vaginalt och rektalt. Snarare vill de att frågan ska få uppmärksamhet i medierna, men medias ägarförhållanden är minst sagt INTE ideala i det här fallet.

      Samtidigt är vänstern ganska dålig på att få ut sitt eget budskap till folket via bloggar och andra sociala medier. Vänstern är både lat och onödigt konfliktbenägen, sväljer fulmedialögner, samt saknar samverkansförmåga, skulle jag vilja säga, med fåtalet lysande undantag.

      Tar man den dyra båten så får dessutom konfliktskaparna i vänstern, d.v.s. de agenter som sannolikt arbetar för exakt de individer som profiterar på ohövlighet och konflikt i våra nationer, tyvärr visa sig tuffa i ett litet handgemäng och beundras då av vänsterns egna små våp, allt medan Israels regim och Israel-lobbyn smörjer kråset eftersom det splittrar hela nationer i olika läger, samtidigt som det skapar mer nazistisk sionism. Världens nazistiska sionister anser då att de står ”under attack”, panik, ”antisemitism” (som om inte muslimer inte kan vara semiter också), lyd ledaren blint, etc. etc. Ja, ni vet hur det brukar låta.

      Det som kan ena kanske 99% i hela världen inkl. israeler och amerikanare är FN:s resolution 242 som gäller och bör gälla och bör upprätthållas och som varje nations ledare bör pressa det nazi-sionistiska Israel med, med alla fredliga medel inkl. handelsbojkott. Och pressar inte nationernas ledare, inkl amerikanare och israeler israels nazi-sionistiska regim till underkastelse så är det där vi ska börja, för i väst, i USA och i Israel så är det folken som bestämmer vilka som leder landet.

      Vi behöver samverkande partier och ledare med ryggrad! Valsamverkar inte ditt ”vänsterparti”, eller håller på med ohövligt konfliktskapande, så rata det! Det håller inte! Starta nytt! Gör om! Gör rätt! Vi i vänstern måste hjälpa varann och demokratin, inte låta oss rektalpenetreras av konfliktskapande agenter och 4%-spärr!

    • arbetarklass
      28 maj, 2018 at 20:41

      Om vänstern inte fixerat sig vid den internationella solidariteten och istället även engagerat sig i frågor som Greenpeace och Naturskyddsföreningen gör idag så hade de haft fler ben att stå på. Nu är det istället så att vänsterelefanten börjat vackla på grund av inre låsningar. Låsa sig vid ideal är idealismens stora problem. För att vinna förtroende måste man också vara både strateg och pragmatiker.

  4. arbetarklass
    29 maj, 2018 at 01:00

    Kastar ut en fråga…

    Om internationell solidaritet skapar nationell splittring vad fyller den internationella solidariteten för funktion då mer än möjligen tröstnapp åt vänsterintellektuella samt diverse övriga världsförbättrare att suga på? Eller kanske en dold samhällsrevolution?

    Jag tänker så här…. För att internationell solidaritet ska fungera i praktiken måste nationen upphöra som bärare av solidariteten. Vill alla det? Vem inbillar sig att nationens utplåning skulle vara en smärtfri process? De som ivrigt kämpat för den internationella solidariteten kanske är vår tids dolda revolutionärer? Är det revolutionen och kontrarevolutionen jag nu ser kämpa mot varandra?

    • 29 maj, 2018 at 07:16

      Jag tror du tänker fel här. Internationell solidaritet kan bl.a. stärka nationell enhet i en bekymmersam situation. Se exempelvis det internationella stödet till Vietnam, Kampuchea och Laos i deras kamp mot USA och deras allierade. Det nu svagare stödet för Syrien och Iran kan ha liknande roll.

      • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
        29 maj, 2018 at 08:24

        Vänstern har i över hundra år tillämpat internationell solidaritet med det arbetande folket och socialistiska länder. Det är inte som du säger internationell solidaritet med att stärka den nationella enheten vid en bekymmersam situation. Du propagerar för att även stödja borgerliga imperialistiska nationer mot en starkare borgerlig imperialistisk nation. Vilket du då gör att du hamnar fel.

        • 29 maj, 2018 at 09:39

          Nej det gör jag inte. Den internationella solidariteten för Syrien och Irans kamp mot imperialism är självklar del av politiken för en medlem i SKP förmodar jag. Står inte i motsättning till proletär internationalism.

          • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
            29 maj, 2018 at 10:37

            Lenin ur ’Nationernas självbestämmande’: ”Arbetarklassens intressen och dess kamp mot kapitalismen kräver fullständig solidaritet och den intimaste enhet mellan alla nationers arbetare, de kräver motstånd mot den nationalistisks politik som bedrivs av bourgeoisin av vilken som helst nationalitet.”
            Så vi ska inte stödja någon borgerlig nation, d v s varken Assad och den syriska borgerliga kapitalistiska regeringen, eller Putin och den ryska borgerliga kapitalistiska konservativa regeringen.

            I motsats till vad du gör så stödjer vi folket, arbetarklassen, socialismen – inte någon borgerlig regering – i Syrien, i Iran och i Ryssland.
            Marx stödde inte någon borgerlig regering i folkets kamp mot deras egen och andras borgerliga nation. Han stod på arbetarklassens sida.

            • 29 maj, 2018 at 12:05

              Det är basalt att marxister kan stödja borgerliga regeringars kamp mot imperialism och för nationell självständighet också. Så gjorde Sovjetunionen redan på 1920-talet.

              • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                29 maj, 2018 at 12:48

                Du har nog svårt det där med vad en socialistisk stat gör i diplomatins namn och att stödja kommunistpartier och enskilda socialister i andra länder. På 20-talet invaderades Afghanistan av brittiska trupper och skulle med all största förmodan avancera in i Sovjetunionen. Så det var därför Sovjetunionen började samarbeta med grannlandet Afghanistan. Precis som man samarbetade med andra grannländer, t ex Finland.
                Sovjetunionen har stött alla möjliga organisationer som arbetade mot den borgerliga staten, t ex här i Sverige och Finland. Men för den skull la de inte ner sitt diplomatarbete med dom olika borgerliga regeringarna Sverige hade. Sovjetunionen byggde fred och samförstånd med kapitalistiska länder.
                De var inte som Albanien som vägrade att ha med andra länder att göra. Albanien hade inte heller (vad jag vet) några kontakter med socialistiska partier i andra länder.

                Diplomati i den socialistiska statens namn är inte samma sak som att stödja en borgerlig stat.

                • 29 maj, 2018 at 13:54

                  Sovjetunionen hade säkerligen stött Syriens kamp för nationellt oberoende mot USA.

                  • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                    29 maj, 2018 at 14:27

                    Ja visst hade de gjort det. Det gör SKP också. Varje lands folk måste själv besluta vad de ska ha för ett ekonomiskt system och politik. Det får inte vara ett annat lands uppgift att förändra det. Men man kan som ett annat land informera och ge stöd på ett annat vis.
                    Med största sannolikhet hade den socialistiska staten eller unionen Sovjetunionen och den borgerliga syriska staten och Assad haft täta diplomatiska kontakter med varandra. Som de hade på 60- och 70-talet.

                    https://en.wikipedia.org/wiki/Russia–Syria_relations

                    Men de skulle med största sannolikhet även stött det syriska kommunistpartiet mot den syriska borgerliga regeringen.

                    Men eftersom Sovjetunionen inte finns till längre så är våra spekulationer enbart … ja, spekulationer.

                    • 29 maj, 2018 at 15:22

                      Nej inte alls. Vi kan utgå från värderingar som anti-imperialism, nationell självständighet, frihet från förtryck, fredssträvanden mm även idag.

                    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                      29 maj, 2018 at 17:06

                      Sovjetunionen tog inte ens ställning till Argentina under Falklandskriget mot Storbritannien (trots att det finns en del rykten om att de gjorde det). Så varför tror du att de skulle ha tagit ställning idag för den borgerliga staten Syrien och Assad?

                      Sovjetunionen hade affärer med företrädelsevis socialistiska länder.
                      https://en.wikipedia.org/wiki/Foreign_trade_of_the_Soviet_Union
                      Men det hände att de handlade med andra länder, som t ex Argentina.

                    • 29 maj, 2018 at 17:19

                      Självklart skulle man gjort, trots Falklandskriget. Sovjet stödde generellt koloniernas frigörelse som ofta skedde under ledning av tämligen borgerliga befrielserörelser.

                    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                      29 maj, 2018 at 18:05

                      Och vilka borgerliga befrielserörelser skulle det ha varit som Sovjetunionen skulle ha stött?

                    • 29 maj, 2018 at 19:28

                      De allra flesta befrielserörelser var av typen enhetsfronter. Där ingick nationell bourgeoisi i varierande utsträckning. Stödet till dem var ett stöd i kampen mot kolonialism och dominerande imperialism som försvagades av detta.

                    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                      30 maj, 2018 at 06:11

                      Nej, det var det inte. PLO. kurdernas f d befrielserörelse (som jag i ögonblicket inte kommer ihåg namnet på), IRA och med flera var då alla på något sätt vänsterinriktade.
                      Menar du att de – Sovjetunionen – enligt dig borde ha stött en militärjunta som gick i krig med Storbritannien?!? En militärjunta som arresterade socialister och kommunister, torterade dessa på ett mycket brutalt vis? Menar du att man ska offra kamrater i kampen mot USA-imperialismen?

                    • 30 maj, 2018 at 07:51

                      Ibland kan det vara riktigt att göra det då man efter analys finner att kampen mot kolonialism och imperialism är viktigare ur global synvinkel. Det är självklart att man stödjer Syriens och Jemens kamp mot imperialism och för nationell självständighet. Nu är jag inte direkt så väl insatt i Falklandskriget.

        • arbetarklass
          29 maj, 2018 at 10:03

          Utan folkets stöd kör ni också i diket. Diket på vänstra sidan vägen. Där sitter ni fast för er själva och kommer inte vidare. Ni lovar runt men ingen hjälp kommer.

      • arbetarklass
        29 maj, 2018 at 09:56

        Det var en helt annan tid och Sverige hade fortfarande distans till den internationella solidariteten. Idag är den internationella solidariteten insläppt till folket genom öppna gränser och på väg att dominera samhällsutvecklingen. Du kan inte påstå arbetarklassen mangrant välkomnar det här och se på utvecklingen i Italien och England samt övriga västländer inklusive USA. Jag tycker det ser ut som en öppen fråga om både vänstern och kapitalisterna klarar det här. Både kapitalisterna och majoriteten av vänsten har EU och Euron som livsnerv. Det börjar krisa nu. Först faller förstås vänstern. Kapitalisterna klarar sig givetvis tack vare deras ägande men de kanske måste anpassa sig till ett annat läge?

        • 29 maj, 2018 at 10:17

          Den stora invandringen innebär ökad konkurrens om arbeten och verkar lönenedpressande. Främst arbetarklassen drabbas förstås. Delar av ”Vänstern” verkar inte förstå det.

  5. Martin Kullberg
    29 maj, 2018 at 08:27

    De enda som bojkottar är de goda krafterna som har kontakt med goda krafter i Israel. Bojkott i vida svep tenderar att underminera de materiella förutsättningarna för de godas kontakter internationellt.

    Vad tar Ship to Gaza bort från en folkrörelse? Inget, det är experter på internationell handel som lägger tid på Ship to Gaza, det är människor som gör vad de kan, ofta folk inom kultur och de gräver där de står, de skapar propagandajippon. Att be dem sluta gräva där de står till förmån för, ja, vadå, vilka då? Visa mig projekt som gör annat på riktigt.

  6. Björn Backengård
    29 maj, 2018 at 09:07

    De som på stan har lagt pengar i bössor till Ship to Gaza, eller följt uppmaningar på Ship to Gazas webbplats att skänka, har slängt pengarna i ett slukhål där de täcker bara en liten del av kostnaderna för båtar och besättningar. Jag antar att resten – det mesta – betalas av den skumma organisationen IHH.

    På en annan blogg kunde vi 17 december förra året läsa i en artikel ”Ship to Gaza på väg (1)” hur en grupp reste till England och hämtade ”en stor och sjövärdig ketch”, 30 ton, vilken skulle användas till Ship to Gaza. Vem har velat satsa pengarna till båten; de kan ju bli av med den. Och inte bara pengar. Ett stort organisationsarbete för en aktion Ship to Gaza har alltså pågått sedan förra hösten. Denna tid och energi hade kunnat användas mycket bättre.
    https://www.lindelof.nu/ship-to-gaza-pa-vag-1/

    Små omkostnader blir det om en väg genom Egypten kan ordnas, och pengar kan skickas till någon hjälporganisation där som köper in vad vi önskar och hyr lastbilstransport. Hjälporganisationen Röda Halvmånen tänker jag på.

    Små omkostnader skulle det bli även genom Israel! Där finns hjälporganisationen Magen David Adom (MDA). Långtifrån alla i Israel har hjärntvättats av rasistpropagandan, utan även där finns vänner till palestinierna.

    Inte bara palestinier skulle må bra av detta. Även egyptiska eller israeliska hjälparbetare eller israeliska oppositionella samt svenska bidragsgivare skulle må bra av att se ett fungerande internationellt samarbete.

    TILL SIST, OCH MYCKET ALLVARLIGT

    Ship to Gazas metoder kan vara vad Israels regering och dess vänner världen runt vill ha, nämligen ett användbart angrepp på Israel. Det kan användas här i Sverige för att skapa antisemitiska bråk vilket gynnar sionister och en del andra, eller det kan användas inrikespolitiskt i Israel. Martin Gustavsson, 28 maj 16:57, fångade nog detta rätt:

    ”… splittrar hela nationer i olika läger … sionister anser [när Ship to Gazas båtar tränger på] att de står ’under attack’, panik, ’antisemitism’ …”

    Jag tror att det var Hermann Göring som förklarade hur användbart det är att säga till undersåtarna att de står ’under attack’. Men om det tvärtom fredligt strömmar in pengar till palestiniernas behov, så blir det svårt att påstå för människor i Israel att nu är ni attackerade.

    • Martin Kullberg
      29 maj, 2018 at 10:21

      Den som beskriver Ship to Gaza som ett angrepp på Israel kan man knappast ta på allvar. Israel bryter emot internationell lag och uppträder som pirater i varje Ship to Gaza incident.

    • arbetarklass
      29 maj, 2018 at 19:09

      Jag kan tänka mig hjälp som gör palestinierna mer oberoende av Israel. Möjligheten att stå på egna ben ger samtidigt frihet. Den destruktiva miljön måste bort. Vi ser destruktiv miljö växa fram i vårt eget land Sverige och bara den början ses av många som förödande.

  7. arbetarklass
    29 maj, 2018 at 10:07

    Som jag ser det har den internationella solidariteten blivit gemensam väg mot två helt skilda mål. Det ena målet är idealet och för det står vänstern. Det andra målet är egen-nyttan. I såväl arbetskraft som köpkraft och för det målet står kapitalet. Båda försvarar sina ståndpunkter men även vägen den internationella solidariteten. Om vi sen förutsätter det är ett dualistiskt förhållande så finns endast den nationella solidariteten på andra sidan och som inte har något av de här två målen som huvudsak och därmed blir något icke önskvärt för både för vänstern och kapitalet. Med ovan som mall kan man sedan placera in hur de olika politiska partierna förhåller sig. Klart står då att partier som Socialdemokrater hamnar i kris på gränsen till inre kaos. Jag kan därmed förstå statsminister Stefan Löfvens oro inför det stundande valet. Endast partier som utmärker sig i den här trianguleringen kan räkna med framgångar. Även för Moderaterna är det här läget synnerligen prekärt. Men både Vänsterpartiet och Centern har klart profilerat sig och kan tjäna på det. Mycket tack vare de är i opposition. Det är inte Miljöpartiet och som hamnat i samma läge som Socialdemokraterna. Liberalerna är förvisso i opposition men förmår inte utmärka sig mellan ideal och egen-nytta och blir då också hopplöst förlorade. Kvar är då Sverigedemokraterna som klart utmärkt sig och har liksom Vänsterpartiet inget att förlora. Bara röster att hämta bland sökande väljare.

  8. 29 maj, 2018 at 20:48

    Tjatte Hedlund rapporterar ”GAZA, (PIC) @Copyright The Palestinian Information Center

    Israeli naval forces intercepted a boat that set out from Gaza shores on Tuesday in hopes of breaking Israel’s decade-long blockade of the Gaza Strip.
    In a statement, National Committee for Breaking Gaza’s Siege said Israeli naval vessels had surrounded the boat nearly four hours after sailing into Gaza’s sea.

    The PIC reporter, who was escorting the voyage in another boat till it reached the end of the fishing zone allowed by Israel, said that the boat was surrounded roughly 11 nautical miles off Gaza’s coast.

    Read more at

  9. Tjatte Hedlund
    31 maj, 2018 at 14:45

    Hit hör Ship to Gazas båtaktioner! /Tjatte Hedlund

    The Gaza protests show that non-violent resistance will triumph

    By Mustafa Barghouti @Copyright The Palestinian Information Center

    Non-violent popular resistance is not new to the Palestinian people. It was practised in the famous six-month civil disobedience strike of 1936 and reached an impressive level during the First Intifada, forcing the Israeli government to negotiate with Palestinians, although the results were lost due to the Oslo Accords. https://english.palinfo.com/34401

    The new and more developed stage of popular non-violent resistance began in 2002, after the Israeli army re-invaded the West Bank and started building the apartheid wall.

    As a response, we organised peaceful demonstrations in every village the wall touched. From Budrus to Jayyous, Bilin to Qalqilya, we initiated a spark of non-violent resistance that started to attract the attention of young Palestinians everywhere.

    Changing the balance of power
    During the past 16 years, the idea of non-violent resistance as the most effective form of struggle became part of a larger strategy by the Palestinian National Initiative. The strategy focuses on changing the balance of power with the Israeli occupation through non-violent resistance, in parallel with the boycott, divestment and sanctions (BDS) campaign and regaining internal Palestinian unity.

    We moved from peaceful demonstrations, which were always met with severe violence from Israeli troops, to sending small ships to break the siege on Gaza. These ships challenged the powerful Israeli navy in an unwarlike manner, and managed to reach Gaza four times before the Israeli government decided to destroy or arrest those on board.

    We then moved to creating Palestinian resistance villages, which were symbolically on land threatened by Israeli settlers. In Bab al-Shams, Ahfad Younes, al-Manateer and Ein Hijleh, the brave, non-violent Palestinian protesters confronted heavily armed Israeli soldiers until they were arrested or deported. These symbolic villages exposed the illegal settlement policies like never before.

    The new peak of the popular non-violent resistance movement came in July 2017 in Jerusalem, when Israeli Prime Minister Benjamin Netanyahu imposed new restrictions on entry to al-Aqsa Mosque.

    Al-Aqsa demonstrations
    We started with tens of people who refused to go through the Israeli barriers and decided to pray in every space around the mosque. Soon there were hundreds, then thousands, and later tens of thousands of Palestinian Muslims and Christians who jointly used prayer as a form of resistance.

    Realising that the area around the Aqsa compound in Jerusalem had become a new Tahrir Square, Netanyahu reversed his actions and surrendered to the popular resistance.

    Over the past 10 years, we have had intensive dialogue with all the Palestinian parties, including Hamas, about the effectiveness of non-violent resistance. There were times when our struggle was described as too soft by some. But the impact of the demonstrations in the West Bank, which managed to move the wall back in many places – along with the success of the Gaza flotillas, the rise of the BDS movement and the triumph of peaceful resistance in Jerusalem – have had a great influence on various groups, including Hamas and Islamic Jihad.

    The Great March of Return in Gaza, as well as the demonstrations in the West Bank and Jerusalem against Trump’s decision to move the American embassy and marking the 70th anniversary of the Nakba, were a turning point in the Palestinian struggle.

    Demanding the right of return
    The world was surprised to see hundreds of thousands of men, women, young and old people marching peacefully in Gaza, demanding their right of return and the removal of the horrible, inhuman siege that Israel has imposed on Gaza for more than a decade.

    For years, I have been meeting with foreign ministers, prime ministers and heads of state, as well as many foreign journalists, and most ask the same question: Why don’t Palestinians use the example of Gandhi and Martin Luther King, and march in the tens of thousands against Israeli occupation.

    Well, we did.

    Today, all Palestinian parties accept and promote popular non-violent resistance as the best and most effective form of struggle. During the past eight weeks, we have paid a heavy price, losing 110 innocent Palestinians who were killed by the Israeli army, in addition to 12,000 injured. Those who were killed and injured were civilians, including children, women, journalists and medical personnel.

    The end of occupation?
    Among the injured, at least 2,000 were hit with lethal explosive ammunition. Many lost their legs or arms, including a cyclist preparing to participate in a global competition. He cannot cycle any more because his leg was amputated.

    Israel was exposed as an oppressive, ruthless state that violates international law by using lethal, high-velocity bullets against peaceful protesters, but it has not yet been punished, thanks to the unjust protection it receives from the administration of US President Donald Trump.

    We know we still have a long way to go, but maybe, thanks to our revived strategy of non-violent resistance, we are living in the beginning of the end of the occupation and the system of apartheid that Israel created.

    – Mustafa Barghouti is the leader and founder of the Palestinian National Initiative and an elected member of the Palestinian Legislative council since 2006. His article appeared in the Middle East Eye.

    @Copyright The Palestinian Information Center

    • Björn Backengård
      31 maj, 2018 at 17:43

      ICKE-VÅLDS MOTSTÅND

      Att organisera fungerande hjälpsändningar till Gaza, genom Egypten eller Israel, från vanliga svenskar utan enorma kringkostnader, är också icke-vålds motstånd.

      I detta icke-vålds motstånd kan även fru Svensson här hemma delta.

      Det blir besvärligt för Israels regering eftersom den inte kan försöka använda det inrikespolitiskt i försök att säga till det egna folket att de är under attack. Ännu värre om initiativet får efterföljare i andra länder.

      • Tjatte Hedlund
        31 maj, 2018 at 23:41

        Att organisera hjälpsändningar på Israels villkor är inte ett motstånd mot blockaden.
        Det är att ge efter för Israels godtycke!

        Ingen stat har, enligt folkrätten, rätt att bestämma hur ett annat lands folk ska leva sina liv, vilket Israel gör med vapenmakt över palestinierna.

        Jag ska ge två ”små” men tydligt talande exempel på hur Israel genom sin vapenmakt styr över Gazaremsans palestinska befolknings liv.
        I Gazaremsan kan man köpa bönemattor tillverkade i Kina, men du kan inte köpa varp och garn för att tillverka bönemattor i Gazaremsan och därigenom försörja sig på den verksamheten. Helt enkelt därför att Israel inte tillåter införsel av varp och garn för tillverkning av bönemattor i Gazaremsan.

        Ett annat exempel är den tidigare blomstrande fiskerinäringen. Från juni 2007 till hösten 2014 tilläts inte fiskarna att fånga sin fisk utanför 3 sjömil från land, trots att den internationella ekonomiska zonen utgörs av 12 sjömil från land.

        Från och med vapenvilan som ingicks mellan Israel och Hamas hösten 2014 utökade Israel fiskegränsen till 6 sjömil från land. Trotts detta attackeras och mördas fiskare godtyckligt av den israeliska marinen och kustbevakningen.
        Före blockadens införande i juni 2007 kunde EN fiskebåt försörja 20 familjer genom exempelvis sardinfiske. Idag ligger de flesta av fiskebåtarna på land därför att sardinerna finns utanför den av Israel begränsade fiskezonen på 6 sjömil.

        Ship to Gaza har därför tagit på sin uppgift att med sina båtaktioner praktiskt protestera mot den illegala sjöblockaden av Gaza och på så sätt göra omvärlden uppmärksammad på Israels brott mot den internationella folkrätten.
        De ”varor” som Ship to Gaza har fört med sig för att överlämnas till palestinierna i Gazaremsan utgör ett symbolvärde för dem så att de vet att de inte är bortglömda och kan aldrig fylla det behov som finns.

        Sedan lite kort om dina konspirationsteorier om att IHH skulle var någon slags finansiär av Ship to Gazas verksamhet.
        FFC Freedom Flotilla Coalition som är ett löst sammansatt nätverk som IHH är en del av är enligt mitt förmenande ytterst dåliga på att finansiera båtaktionerna för att bryta sjöblockaden av Gaza.
        Dessutom har IHH, mig veterligen, endast deltagit i båtaktionen 2010 då 10 turkiska medborgare mördades på internationellt vatten ombord på den turkiskflaggade båten M/V Mavi Marmara.

        Så var kommer då pengarna ifrån.
        Jo från vanliga människor i vårt avlånga land. Genom donationer, små som stora. Från konstlotterier där konstnärer har skänkt verk som lottas ut. Från donationer där folk som donerar 1.000 kr får ett certifikat med ett intyg att de har bekostat ”en” sjömil eller med en gåva av 100 kr ”en” kabellängd. Från artistgalor där folkkära artister som ex. Tomas von Brömssen uppträtt utan att ta betalt så att överskotten från galorna gått till båtaktionerna. Från insamlingar på gator och torg. Jag själv har samlat in c:a 750.000 kr på det sättet sedan juni 2010.
        Året båtaktion finansieras oxå delvis på vårt traditionella sätt, men oxå genom att staten Israel tvingades att betala ett skadestånd till Ship to Gaza, för att den beslagtog vårt fartyg S/V Estelle som vi seglade med mot Gazaremsan sommaren-hösten 2012.

        När jag nu har bemött en del av dina vidlyftiga fördomar om Ship to Gaza med torra fakta och så kallad god ton i diskursen, dristar jag mig till att uttala mig känslomässigt, om sin synpunkter om blockaden, krigsförbrytarstaten Israel och vad som kan göras för att Israel ska sluta bryta mot internationella överenskommelser, hålla sina ingångna avtal och sluta bryta mot folkrätten kort sagt häva sjöblockaden och inte minst dina fördomar om organisationen Ship to Gaza och dess medlemmar, varav jag är en av dem.

        Du skriver i ditt inlägg på bloggen: ”Med en sådan samarbetspartner finns finansiering. Med en sådan samarbetspartner håller VI oss borta från Ship to Gaza.” (Vi med versaler är min kursivering.)
        Det finns ett gammalt ordstäv som lyder: ”Vi päron, sa svinskiten och föll allena.”

        Att DU håller dig borta från Ship to Gaza är jag bara tacksam för, därför att med sådana ”vänner” behöver Ship to Gaza inga fiender utöver krigsförbrytarstaten Israel och deras allierade USA.

Comments are closed.