Denna artikel har skrivits av en av landets främsta Palestinakännare, Gunnar Olofsson. Haft förmånen att publicera flera artiklar av honom här tidigare. Senast kom Vem tillhör Jerusalem? 20/4 och dessförinnan Dags att sätta punkt för israelisk apartheid 27/3.

Artikeln
Närmare 1.200 palestinska fångar har inlett en hungerstrejk i protest mot förhållandena i israeliska fängelser. Enligt israeliska fängelsekällor rör det sig om ”bara” 700 fångar, där många redan avbrutit strejken, medan palestinska källor uppger att strejken i slutändan kan komma att omfatta uppemot 2000 fångar. Initiativtagare är den allmänt respekterade politikern Marwan Barghouti – av många kallad ”Palestinas Nelson Mandela” – som själv avtjänar fem livstidsstraff för sin roll i det palestinska upproret, Intifadan, åren 2000-2003. Enligt uppgift har Barghouti redan förpassats till isoleringscell.
Fångarnas föräldrar
Hungerstrejken, som inleddes på de palestinska fångarnas dag 17 april, rör framför allt bristen på kommunikation med omvärlden, att personer fängslade på ockuperade områden spärras in i fängelser inne i själva Israel där anhöriga nekas besöka dem, och det frikostiga användandet av isoleringsstraff. Den vanliga anledningen till uteblivna besök är ”säkerhetsskäl” – trots att de anhöriga ofta är äldre palestinska män och kvinnor, föräldrar till de internerade – och det finns exempel på fångar som på många år inte fått ett enda besök. Myndigheterna har också, som en form av kollektiv bestraffning, begränsat tillgången till medicinsk hjälp till sjuka fångar. Dessutom saknas så pass vardagliga och självklara saker som telefoner.

I nuläget sitter enligt de palestinska fångarnas organisation omkring 6.500 politiska fångar i israeliska fängelser, dömda för att på olika sätt ha protesterat mot ockupationen. Minst 300 av dem är barn, ofta dömda till långa fängelsestraff för stenkastning mot soldater, och över 500 personer är satta i så kallat ”administrativt förvar” på obestämd tid utan rättegång eller dom. Misshandel och tortyr är vanligt förekommande och rättegångarna, som knappast möter godtagbar nivå, sker i militärdomstolar ställda utanför det normala israeliska rättssystemet. Enligt Amnesty International är behandlingen av de palestinska fångarna ”olaglig och grym” och ”ett flagrant brott mot Fjärde Genèvekonventionen”.
Intifadan
Hur långt de palestinska fångarna kan nå med sin strejk beror i hög grad på hur stor internationell uppmärksamhet man kan få och vilka påtryckningar det kan leda till på Israel. Enligt EU:s associationsavtal med Israel bygger samarbetet på ”respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer” (artikel 2). Frågan är om EU, och Sveriges regering, nu tänker leva upp till sin egen demokratiska standard, och agera för de palestinska fångarna – eller om man än en gång kommer att svika det palestinska folket.

i Andra om: Israel, folkrätt imperialism, Palestina, apartheid, fängelser, Politik, FN, massmedia Intifadan, utrikespolitik demokrati desinformation