Denna artikel av Lars-Gunnar Liljestrand, tidigare ordförande i Föreningen Afghanistansolidaritet publicerades igår av Alliansfriheten.se
Alliansfriheten.se. I tisdags återgav här en annan artikel om Afghanistan som han publicerat i Göteborgsposten som debattartikel 29/11. Göteborgsposten och Hur länge ska Sverige fortsätta kriget i Afghanistan?
Jag (Anders Romelsjö) finner inte att riksdagsbeslutet om fortsatta svenska krigsinsatser i Afghanistan i strid med FN-stadgan uppmärksammats i DN,Svd,Aftonbladet och Expressen.
Artikeln.
Den 15 december behandlade riksdagen regeringens proposition om fortsatt svensk trupp i Afghanistan. Det skedde mot bakgrund av en dramatisk upptrappning av kriget.
B-52
Afghanistankriget har gått in i en ny fas. Amerikanska B52:or har återvänt och vräker ut sina bomblaster. I ett som det verkar desperat försök att besegra motståndet har USA börjat en intensiv bombning för att söka omforma själva landskapet. Man bombar för att utplåna terrasser, raviner och bergspass i syfte att hindra talibanerna att söka skydd. Insatserna kallas ”terrain denial” och för det fäller B52:orna 250 kilos bomber, så kallade dumb bombs, i koncentrerade bombmattor.
Som komplement till bombkriget har marktrupperna försetts med tyngre vapen. Sverige är med på ett hörn.
Amerikanska marinkåren i Afghanistan har köpt in svenska granatgeväret Carl Gustaf för att användas mot talibanernas skyddsställningar.
Även tidigare har USA använt sig av bombningar för att förändra ett lands hela terräng i syfte att därmed eliminera själva livsbetingelserna för en motståndsrörelse. Under Vietnamkriget släppte USA avlövningsmedlet Agent Orange över delar av landet för att omöjliggöra skydd för motståndsrörelsen och begränsa tillgången till ätbara växter.
Carl Gustaf
I Afghanistan finns inga djungler som skall avlövas, varför USA försöker sig på att plana ut dalar och höjder istället förmodligen lika fåfängt som att försöka få bort FNL med växtgifter. Istället är det civila samhället och miljön som drabbas av sådana krigsförbrytelser.
Terrängbombningarna är ett inslag i den nya strategi för kriget som president Donald Trump lade fram i slutet av augusti. USA:s och Natos styrkor ökas med minst 3 000 man (för närvarande är det 13 000), medan restriktionerna för bombattacker och andra vapeninsatser tas bort. Antalet flygattacker från USA och Nato är fler än någonsin under de senaste sju åren. CIA har återupptagit targeted killings av motståndsmän. Ingen öppning för en fredlig lösning angavs av Trump och inga civila mål som kvinnors rättigheter, utbildning med mera finns med i strategin. USA:s försvarsminister har förklarat att kriget skall föras till dess talibanerna besegrats. President Obama satte en tidsgräns för de utländska trupperna. Med Trumps nya strategi finns ingen tidsgräns. Det är ett krig utan slut.
Riksdagen
När Sveriges riksdag behandlade frågan om fortsatt svensk trupp röstade som tidigare år två partier, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, emot – i övrigt var det business as usual för regeringspartierna och alliansen. Inte ett ord om det upptrappade kriget och USA:s nya strategi. Regeringen hade smusslat in en mening i propositionen, där det bara stod att USA planerade att öka trupperna.
Partierna tävlade med varandra i debatten om vem som bäst värnade kvinnors rättigheter, skolor för flickor, bekämpade korruptionen och så vidare. Det vill säga en fantasibild av varför USA/Nato med Sverige fortsätter att kriga efter 16 år. Från amerikansk sida har man offentligt förklarat att kriget inte handlar om att bygga upp ett nytt samhälle eller uppnå civila mål. Det gäller uteslutande att bekämpa motståndet. Det vet självklart försvarsminister Peter Hultqvist som på Nato-mötet i Bryssel i november inte sade ett ord om civila målsättningar utan instämde i USA:s/Natos militära mål.
Det är följdriktigt då Sveriges deltagande i kriget endast har ett enda syfte, nämligen att kvalificera oss som militär partner till USA/Nato. Sverige fick också beröm av Nato för krigsdeltagandet. I den nyligen utgivna skriften om Natos framtida strategi, NATO Adaptation Initiative, sägs att kriget i Afghanistan är det främsta exemplet på hur Nato har knutit till sig andra länder från hela världen. Bland de europeiska staterna anges Sverige och Finland vara de viktigaste partnerskapen kriget i Afghanistan skapat: ”Some of NATO’s strategic partnerships build on the co-operation that took place during the Afghanistan campaign with a range of like-minded states the world over. In Europe these states include, inter alia, Finland and Sweden.”
Peter Hultqvist kan tala klarspråk om syftet med de svenska trupperna då han är på Nato-möten. På hemmaplan till svenska folket blir kriget istället något slags humanitär insats för kvinnor och för civilsamhället.
Så har svenska regeringar under 16 år sökt vilseleda allmänheten om krigets syfte. USA:s stora strategiändringar förbigås med tystnad, liksom idag då varken regering eller riksdag törs nämna Trumps nya krig utan slut. På samma sätt var det 2010, när Obama trappade upp med ytterligare 30 000 man och USA lanserade sin modell för upprorsbekämpning (COIN) med huvudinriktningen att på bred front genomföra targeted killings med nattliga räder i afghanska hem. Svenska Isaf-styrkan följde med och tillämpade samma krigföring med förödande resultat. (På grund av afghanska befolkningens våldsamma protester mot räderna tvingades USA/Nato lägga om taktiken. Istället för specialstyrkor som trängde in i afghanska hem övergick man till kraftigt upptrappade drönarattacker.)
Varken regeringen eller riksdagen nämnde COIN 2010, då man skulle ta ställning till fortsatt svensk trupp. Riksrevisionen angrep skarpt den här mörkläggningen av USA/Natos nya strategi, när den lade fram sin granskningsrapport om kriget i november 2011.
Riksdagens ledamöter, som år efter år röstat för fortsatt krig, kan inte skylla på att regeringen inte informerat dem. Som tidigare ledamoten i utrikesutskottet Hans Linde (V) sade på en manifestation mot kriget för några år sedan på Mynttorget, vet riksdagen mycket väl vad som händer i Afghanistan och vad USA:s/Natos strategi går ut på. Denna majoritet i riksdagen är inför eftervärlden ansvarig för Sveriges deltagande i det största nu pågående kriget världen. Den har med öppna ögon sagt ja till att svenska soldater deltar i ett folkrättsstridigt och orättfärdigt krig.
i Andra om: regeringen, riksdagen, talibaner, Afghanistan, försvaret, Nato imperialism, USA, politik, IS, ekonomi, demokrati, Trump , FN, FN-stadgan, alliansfrihet, utrikespolitik, desinformation, Sverige
Ett svar till “Afghanistan i riksdagen”
Det gäller framförallt i denna fas av kriget att hålla rustningsindustrins kassaflöde igång. Afghanistankriget är idealiskt därför att riskerna för den aggressiva parten är små medan landets yta medger omfattande insatser där man kan bränna resurser för miljarder dollar som per automatik frikostigt ersätts av skattebetalarna. Afghanistan har förutom de syften som är kända ännu ett som glöms bort. nämligen grannskapet till Iran. De stora baserna i Afghanistan är viktiga om någon dåre fick för sig att angripa Iran. Nikki Haley, USA:s FN-ambassadör försöker trappa upp hetsen men har fått mothugg av försvarsminister Mattis. Generalen förstår att Iran kan bli strået som knäcker kamelens rygg.
Sverige och Finland får speciellt beröm av NATO vilket inte förklaras av den försumbara insatsen utan av legitimeringen. Denna kräver att ansvaret för krigsförbrytelserna delas av så många parter som möjligt. Vem har hört Sverige och Finland yttra protester mot drönarbombningen av mål som ofta visat sig vara civila eller som definieras som militära om det råkar finnas unga män bland offren ? Obama gillade drönarna så mycket att han avsatte tisdag förmiddagar för att själv fungera som bödeln som bestämde vem som härnäst skulle bort. Trump bombar minst lika flitigt men lär inte visa intresse för sådana detaljer. Uppgiften kunde därmed delegeras till de ivriga adepterna, statsministrarna i Sverige och Finland. I grunden är det nämligen detta det handlar om: ett medvetet delansvar i ett orättfärdigt krig som tillåts fortgå för att det är lukrativt för dess förövare.